En vecka på akuten
Hej hej!
Förra veckan var jag placerad på barnakuten. Likt andra akuten-placeringar är det de mest lärorika och givande placeringarna. Varje patient som kommer är som ett oskrivet blad och det gäller att ha sinnet öppet för alla tänkbara diagnoser och förklaringar. Redan från första dagen var jobbet självständigt och det är också alltid roligast. De bästa barnen att undersöka var barn kring 5 år. De visade gladeligen upp sina magar eller tyckte om att gapa stort som bara krokodiler kan. De gick också bra att prata med 5-åringar även om de ibland tyckte det var kul att luras och skoja.
Att undersöka små spädbarn var paralyserande och det var svårt att hålla sig till en struktur i undersökningen. Jag blev liksom förtrollad av de faktum att stå inför en sån liten söt sak. Det blev mest att man lyssnade på hjärt, lungor och mage. Sen tog jag upp barnet och pratade lite och kanske kände på fontanellen och magen. Ibland kom jag ihåg att undersöka en och annan reflex och höfterna. Som ni hör missade jag ett och annat. Och som tur är hade jag en bra handledare som inte missade!
Att prata med och undersöka tonåringar visade sig inte heller vara så lätt. Ofta var de lite kaxiga och försökta spela cool. Att prata barnsligt fungerade inte alls. Det blev någon mellanväg mellan lite större barn och vuxna. Det var fler spädbarn som sökte barnakuten än vad jag räknade med. Min uppfattning är att varannat barn som sökte akut var under 1 år.
Den här vecka står barnkirurgi på schemat och jag börjar med en heldag + en kvällsjour. Det gör minst 14 timmars arbetsdag…
Vi hörs! /Oscar
kistudentenoscar
Jag heter Oscar Berg och är 28 år och kommer från Östersund. Jag läser åttonde terminen på läkarprogrammet och här skriver jag om min vardag och hur det känns att bli doktor.
0 kommentarer