Hej hej!

Under hela utbildningen (snart 5,5 år) har vi haft två strimmor. För mig låter strimmor som något ganska diffust, rätt oklart och ganska oviktigt. De två strimmorna heter vetenskaplig utveckling (VetU) och professionell utveckling (PU) och har gått parallellt med hela utbildningen. Det har inneburit att vi haft dagar och inslag i tid och otid med olika teman. Temana kan innefatta allt från medicinetiska svåra frågor, svåra samtal till vilka beteenden som ska uppmuntras i teamarbete. Vissa dagar har varit helt suveräna, viktiga och väldigt relevanta. Andra har varit av bristande kvalitet och av mindre värde (läs detta inlägg). Jag vet inte om VetU finns kvar som strimma på läkarprogrammet och jag tror att det gjordes om till en kurs istället och det finns en poäng med det. Vi var den andra årskullen att gå kursen i alla fall. Jag minns bara att kursen var extremt rörig när vi väl gick den, tyvärr.

Inom PU tror jag att jag upplevt både mina sämsta undervisningsdagar men också mina bästa på hela läkarprogrammet. Inom ramen för PU får jag som student en mentor, en mer senior kollega att bolla med. Vi har setts strukturerat varje termin senaste 5 åren och pratat om min utveckling till att bli en bättre läkare. PU har också möjliggjort 5-6 gruppsamtal under ledning av en äldre kollega då vi kunnat vädrat jobbiga och påfrestande situationer som vi upplevt. Det har varit extremt värdefullt! Dessutom har det bjudits på fika, finkultur, skönlitterära böcker och spännande föreläsningar. Jag ser att PU skulle kunna ta mycket större plats på läkarprogrammet. Jag kan också tycka att man borde bli utvärderad av sina personliga egenskaper precis som man blir på en tenta. Bemötande, förmåga att jobba i team och professionalism är minst lika viktigt som medicinska kunskaper!

Så här sista terminen på läkarprogrammet har vi fem sammanhängande dagar med bara PU. Igår pratade vi om CRM (Crew Resource Management) och idag primum non nocere (översatt till: först av allt, att inte skada). Det har hittills varit bra och viktiga dagar. Det ger också perspektiv att ingå i ett större system och vilket ansvar alla har att rapportera och lyfta potentiella risker, missförhållanden och olägenheter. Det tycks finnas stora skillnader mellan generationer och hela arbetet med patientsäkerhet verkar ha ändrats efter 2011 då den nya patientsäkerhetslagen kom.

Trevlig helg! /Oscar

 

Kommentarsfunktion är avstängd