KI-studenten Sandra

Varje år brukar vi från de olika utbildningarna som bloggar för Karolinska Institutet ha en temamånad, alltså att vi alla skriver inlägg inom ett gemensamt tema. Nu under februari är temat Växa in i sin yrkesroll. Här hittar du alla KI:s bloggare från de olika programmen 🙂

Det är under utbildningens praktikperioder som man verkligen får prova sina vingar och faktiskt vara logoped. Det är stor skillnad att plugga in allt teoretiskt och faktiskt utöva det man lärt sig.

Jag kommer skriva några inlägg med temat Växa in i sin yrkesroll och framförallt fokusera på hur det är att ha praktik, och på så sätt växa in i sin yrkesroll. Jag kommer också skriva lite om vilka olika vägar man kan ta inom logopedyrket!

Idag tänkte jag skriva om att ha praktik! Det är verkligen viktiga perioder under utbildningen där man lär sig mycket och utvecklas snabbt under kort tid. Vi har haft sju praktikperioder under utbildningen (om jag inte glömt någon :)). Här har jag skrivit mer om vad de olika perioderna innehåller för den som är nyfiken.

När jag tänker tillbaka på den första praktiken och den sista så är det SÅ STOR skillnad. Under den första praktiken var allt, allt, allt nytt och iallafall jag tvivlade ibland på om jag skulle kunna lära mig allt man behöver kunna för att bli en bra logoped. Jag kunde i princip inte göra någonting utan hjälp och stöd från handledare (men såklart är det ju meningen att handledaren ska finnas där hela tiden!). Sen under den sista praktiken hade jag patienter på helt egen hand och det kändes inte alls läskigt 🙂

Jag vill verkligen tipsa alla om att verkligen ta vara på praktikperioderna för att växa in i yrkesrollen. Ibland, framförallt under de första praktikperioderna, kan handledaren fråga om du som student vill göra något; till exempel hålla i ett anamnessamtal, genomföra någon bedömning eller kanske hålla i hela besöket (handledaren brukar då vara i rummet men hålla sig lite i bakgrunden). Om man blir nervös är det väldigt lätt att man säger nej, att man inte känner sig redo. Jag tycker istället att man ska tänka ”om min handledare har frågat om jag vill göra detta så tror handledaren att jag kommer klara av det!” och istället säga ja! Man måste våga prova för att lära sig och bli bättre med tiden. Det ”värsta” som kan hända är att man under patientmötet får vända sig till sin handledare och säga att man inte vet vad man ska göra eller säga nu, vilket är helt okej! Det är lätt att stätta lite krokben för sig själv genom att inte prova, för ju fler gånger man gör något ju enklare blir det ju! (Sen är ju såklart praktikperioderna en del av utbildningen som man måste bli godkänd på så det finns ju också såklart krav på vad man ska göra, men min känsla är att ju mer initiativ man själv tar desto mer får man ut av sin praktik).

Och med tiden så märker man att det som kändes supernervöst och läskigt under de första praktikperioderna, det funderar man inte ens över under de sista perioderna! 🙂 Se verkligen praktiken som din tid att lära dig det du behöver, inte att du måste prestera perfekt från början för det kan ingen göra!