Min väg in till tandhygienistprogrammet del 1 - från juridik till tandhygienist

Min väg in till tandhygienistprogrammet del 1 – från juridik till tandhygienist

9 december, 2019

Jag såg ett intressant inlägg av en annan digital ambassadör, Mesud, som representerar läkarprogrammet där han berättade om sin väg in till läkarprogrammet. Och då blev jag inspirerad till att berätta om min väg in till tandhygienistprogrammet för att vägen är inte alltid lika självklar som man tror.

Jag tog studenten år 2018 och hade en plan om att jag skulle plugga vidare direkt. När tiden närmade sig studenten blev det bara mer och mer oklart vad jag skulle läsa men jag skulle inte ta en paus, det var min plan. Jag sökte till sjuksköterskeutbildningen för att jag hade en bästa vän som sökte till utbildningen. Jag var alltid van vid att vi pluggade tillsammans, sen var jag också intresserad av medicin.

Efter studenten sökte jag också ett sommarjobb där jag fick anställning. Jag jobbade i 3 månader och fick reda på att jag kom in på sjuksköterskeutbildningen i Gävle. Men det kändes inte rätt på något sätt, så jag tackade nej och fick ökad anställning på företaget jag jobbade åt.

När det kom till andra antagningen sökte jag istället till juristprogrammet i Stockholm. Jag kom in på juristprogrammet och flyttade till Stockholm. Det var en jobbig period eftersom det var första gången jag någonsin flyttade ut från min familj. Men det gick bra till slut och jag läste en hel termin. Dock kändes det inte heller rätt, jag hade alltid långa konversationer med familj och vänner om hur det kändes fel. Jag kände mig inte hemma när jag läste programmet och jag mådde verkligen psykiskt dålig. Dock var jag rädd att byta program för jag tänkte på att jag kanske ångrar mig.

Jag tänkte alltid på att jag var lycklig lottat, inte många kommer in på juristprogrammet men det kändes ändå fel. Det var också jobbigt att få kommentarer av andra människor där de alltid sa ”Va, ska du hoppa av juristprogrammet?”, ” Du kan inte bli sjuksköterska eller tandhygienist när du väl kan bli jurist”.

Sådana kommentarer var verkligen jobbiga att höra, speciellt när man är på en plats man inte trivs på. Efter en diskussion med familjen tyckte de att jag kunde läsa klart termin 1 för att på sommaren avgöra vad jag verkligen vill. Utifall det var tentorna som påverkade mitt beslut.

Sommaren kom och passerade och jag tänkte, tänkte och tänkte. Efter flera nätter där jag övertänkte, mådde dåligt bestämde jag mig för att lyssna på mitt hjärta (låter klyschist men sant) och jag hoppade av juristprogrammet… försättning (del 2) kommer i nästa inlägg!