Hjälp! Vad hände?

Jag förundras hur snabbt tiden går när man har praktik. Min teori om varför tiden går så snabbt förbi är nog pågrund av all tidspress som man har. Med andra ord, tiden räcker inte till!

Nu är jag inne på min fjärde vecka av fem på VFU 5. Under de första två veckorna var jag placerad på skelettlabb i dagar och nu befinner jag mig på MR-labbet (Magnetkamera). Där ska jag vara ytterligare två dagar, sedan går jag vidare till ultraljud. Placeringen på MR-labbet är helt nytt och är inget vi gjort tidigare, därmed blir det mycket ny information och ny metoder att lära sig. Utöver det så ska vi i slutändan kunna genomföra en vanlig förekommande undersökning, vilket på min placering är MR Hjärna.

Spännande och roligt! Inga som helst klagomål på de praktiska momenten. Men det är de teoretiska momenten som får mig att bli lite tokig. Terminens VFU består av totalt 32 timmar i veckan av praktik. Det vill säga, ungefär lika många timmar som ett heltidsjobb. För mig innebär detta 4 dagar praktik  i veckan, från kl 07:30 till 16:00, där jag upplever röntgensjuksköterskans yrkesroll. Det är ganska maffigt när det kommer till tiden, men inte overkligt. Dessa tider är inte inhumana, endast jobbiga pga ovana. Jag jobbar självklart dessa timmar, men det är vad som ska göras samtidigt som dessa 32 timmar som får mig att vilja lägga mig ner och ge upp. Nämligen skrivuppgifterna.

Skrivuppgifterna tar tid. I alla fall för en person som mig. En person som tänker mycket (övertänker ibland) på hur formuleringar och textspråket ska vara. Därmed räcker inte de resterande 8 timmar av skolveckan till att färdigställa dessa skrivuppgifter. För när man är klar med sin praktik är man ganska slut i huvudet. Lång dag, men mycket information och mycket presterande. Att det sedan ska leda till att jag direkt går till datorn för att göra några skrivuppgifter. Absolut inte! I slutändan är det såklart planering som krävs för att man inte ska känna denna press, samt lite viljestyrka. Men i nuläget har jag varken eller. Får se hur nästa vecka ser ut.

 


Nog om det! Innan jag avslutar detta inlägg vill jag dela med mig om något som jag tycker är löjligt häftigt och vice versa. På Sahlgrenska Universitetssjukhus finns det en hybridsal där operationer kan utföras samt MR-undersökningar. Något som möjliggörs av en sju ton tung magnetkamera som hänger uppe på en räls i taket. Så när de behöver ta bilder med magnetkamera, så rullar de ut den i rummet och VIPS!

Tänk dig  nu att magnetkameran började användas inom medicin under 1980-talet. Snart 40 år senare och den används på detta sättet. Hur ser tekniken och användandet av MR om 40 år i framtiden?

0 kommentarer

Relaterade inlägg

Om mig