Weekend away – arbetsterapiglasögonen på
I helgen var jag och min pojkvän i Uppsala. Det var ett mysigt avbrott från vardagens lull. Eftersom jag tidigare bott där i fyra år var det med viss nostalgisk känsla vi strosade runt längst med ån och upp för den långa backen upp mot slottet och botaniska trädgården.
Något som jag märker ofta nu är hur jag blir mer och mer uppmärksam på tillgänglighet eller rättare sagt brist på tillgänglighet.
Två exempel från helgen
Höga trappsteg på tågen. Vissa tåg är omöjliga eller väldigt svåra för vissa personer att ta på grund av de höga trappstegen och smala gångarna i tågen. Det finns förvisso andra tåg med större tillgänglighet men att inte behöva tänka på det är onekligen ett privilegie.
Kullersten på trottoarerna som t.ex. tvingar ut rullstolsanvändare i trafiken på gatan. Uppsala är fullt av smala trottoarer, branta backar och kullersten med ojämnt underlag. Själv gick jag och ångrade att jag inte tog mina sneakers för att underlätta promenaden. Då möter vi en person som använder rullstol som tvingas ut i gatan bland bilarna. Jag kan bara gissa på hur osäkert det kan kännas.
Det är så mycket som vi tar för givet. Nu har jag prokrastinerat min inlämningsuppgift tillräckligt länge och ska försöka återgå till den en stund innan jag ska till skolan för pedagogikkursens sista seminarium.
0 kommentarer