Rapport från Vätternrundan

Publicerat: 15 juni, 2015

Jag klarade 300 km på cykel runt Sveriges näst största sjö =)

I fredags kväll klockan 19.38 började jag min cykeltur runt Vättern. Klockan 09.18, 13 timmar och 40 minuter senare, var jag tillbaka i Motala. Glädjen som infann sig i över att jag tog mig runt och klarade mitt lite hemliga mål på under 14 timmar var obeskrivlig. Det här året visade sig vädret från sin bästa sida och vi slapp både regn och alltför mycket blåst. För en förstagångsåkare som mig var det väldigt skönt att vädret var på topp. Men vädret till trots så var det stundtals jobbigt och slitigt. Benen sa ifrån och rumpan gnällde lite också. Då jag är mitt uppe i att göra en Svensk Klassiker fanns det inte på kartan att bryta. Vi klantade oss lite vid anmälningen och alla fick olika starttider. Trots att man kunde ändra starttid vid nummerlappsutdelningen valde jag att ha kvar min tid och starta ”själv”. Vissa sträckor hakade jag på några klungor och ibland fick jag sällskap av någon veteran (har cyklat minst 25 rundor) men en stor del av loppet körde jag själv. Såg varken några röda baklyktor eller någon vit lampa i nacken. När det var 7 mil kvar svängde jag av vid depån och stod och väntade på min sambo och en kompis som jag hade sett cykla in vid depån före när jag var på väg ut. Jag visste att de inte var så långt efter mig med andra ord och kände att jag ville ha sällskap av några jag kände. Som tur är blev de glada att se mig och sänkte sitt tempo lite för att jag skulle kunna hänga med. Sista 7 milen cyklade vi ihop och trots att jag sa att de fick cykla ifrån för att få en bättre tid så hängde de kvar. När vi passerade mållinjen gjorde vi det ihop och det var en härlig känsla.

Hur kommer det sig då att man cyklar Vätternrudan?

För min del handlar det om att göra en Svensk klassiker (nu är jag halvvägs och har 2 lopp kvar). Det handlar även om att utmana mig själv och se vad jag klarar av samt att få motivation till att träna. Nu när jag är i mål och har klarat mig finns det saker jag skulle göra annorlunda om jag cyklar igen. Jag säger OM för någon gång tror jag att det blir en runda till men jag vet inte när. Det som är roligt med Vätternrundan är att de är ett motionslopp och alla kategorier finns representerade. Några cyklar på 6 timmar och 33 minuter (nytt rekord i år) och några är ute i 24 timmar. Jag är lika imponerad av alla som ställer sig på startlinjen oavsett om de kommer i mål eller inte. Jag tycker det finns en charm i att susa ned mot Jönköping och se solen sänka sig över Vättern, kämpa sig uppför långa och sega backar, se soluppgången och alla skyltar som berättar att för varje tramptag är jag lite närmare mål.

Nedan bjuder jag på en bild från Vätternrundans liveTV samt två privata bilder. Det blir inga bilder på någon vacker solnedgång eller en spegelblank sjö. Jag tror att de ögonblicken måste man uppleva själv för att förstå känslan 😉

 

Jag vid starten (i lila tröja). (Foto från Vätternrundans liveTV)

Jag vid starten (i lila tröja).
(Foto från Vätternrundans liveTV)

Tre glada cyklister i mål. (Privat foto)

Tre glada cyklister i mål.
(Privat foto)

Glad tjej i mål. (Privat foto)

Glad tjej i mål.
(Privat foto)

Med vänliga hälsningar

Susanne Axelsson

 

0 kommentarer

Relaterade inlägg