Tunnelrun Citybanan

I lördags gick Tunnelrun Citybanan av stapeln. En unik möjlighet att springa i servicetunneln längs med nya citybanan som invigs den 10 juli. Självklart ville jag vara en del av detta och vi anmälde oss för länge sen. Ja, min man tycker också om att springa så vi anmälde oss båda två.
Jag har inte tränat så mycket löpning den här säsongen ännu men 7,6 kilometer kändes ändå som en överkomlig distans. Dock fasade jag lite för backen i slutet som jag hade hört och läst om skulle vara brant. Träffade på en bekant i startgruppen som hade varit med och provsprungit banan några dagar tidigare. Hon sa att det var överdrivet och att backen inte var så jobbig. Med facit i hand håller jag inte med henne. Backen var riktigt tung.

Dagen började bra och arrangörerna kunde inte haft bättre tur med vädret. Solen strålade och de enda lilla minuset var väl att det blåste en del.
Då vi bor norr om stan tog vi bussen till Karolinska sjukhuset. Någon fördel ska man väl ha att man jobbar här så jag sa till min man att vi går på toaletten på jobbet innan start så slipper vi bajamajorna. Sagt och gjort gick vi till mitt jobb. När jag ska gå in genom entrén märker jag att hela bussällskapet, cirka 20 stycken, hade följt efter oss då vi gått så målmedvetet. Några hade stannat i korsningen och undrade om de verkligen var på väg åt rätt håll så jag fick säga till de som var närmast oss hur de skulle gå för att komma rätt.

Väl vid start var det ganska lugnt tycker jag. Vi smet in bakvägen och det är tur att man hittar då de inte fanns någon skyltning från sjukhuset till start, inte som vi såg i alla fall. Starten gick för första grupp och sedan var det vår tur att kliva in i startfållan. Speakern utlovade en annorlunda uppvärmning och det var det verkligen. På en storbildsskärm dyker två dansare upp och genomför ett kort danspass. Efter en stund kommer en gympainstruktör in i bilden och det blir en mer traditionell uppvärmning. Här kan du se de roliga uppvärmningsfilmerna.

Startskottet går för vår grupp och det känns skönt att äntligen få komma i väg. Första delen av banan gick genom KI bland annat och det var kul att känna igen sig. Sedan försvann vi ut på Tomtebodavägen en sväng innan banan leder oss ner på en grusig väg in i tunneln. Inne i tunneln möts man av ljusaktiviteter, en kör, en uppbyggd kyrkogård och en tjej som spelar orgel, glada funktionärer och sjukvårdare som hejar med mera. Mot slutet kommer så den branta backen som är ungefär en kilometer lång. Jag börjar långsamt springa uppför men inser snabbt att jag tjänar på att gå. Till slut ser jag ljuset i tunneln och känner även vinden blåsa lite. I tunneln var det mestadels en skön temperatur och ärmarna kavlades upp och de tunna handskarna åkte av. Jag förstår de som valde att springa i shorts och T-shirt. När jag kommit ut ur tunneln och uppför den lilla grusiga backen är det inte många meter kvar till mål och jag springer in under målportalen med ett leende och känslan av en häftig upplevelse. Efter en stunds fotande och lite prat inser jag att det inte längre är så varmt och jag är glad att jag inte bara har shorts och T-shirt på mig. Om jag hade sprungit i det hade jag velat ha någon som stod vid målet och kunde ge mig överdragskläder.

Allt som allt tycker jag det var ett väl arrangerat lopp och det var häftigt att springa i tunneln och alla upplevelser de hade ordnat där nere. Bjuder på lite privata bilder här nedan. För mer allmänna bilder hänvisar jag till Tunnelrun Citybanans hemsida.

 

0 kommentarer

Relaterade inlägg