Bra med regering på plats – dags inleda dialog om högre utbildning och forskning
Drygt fyra månader efter valet i september har vi alltså nu fått en svensk regering och en ny minister för högre utbildning och forskning: Välkommen Matilda Ernkrans! Det är naturligtvis bra att vi en fungerande verkställande makt på plats, den nationella politiska arenan har efter valet av lätt insedda skäl inte präglats av proaktivitet eller framåtsyftande beslut.
Det så kallade Januariavtalet mellan S, MP, C och L består av 73 punkter som spänner över många olika sakområden. Även om det inte är en fullständig politisk plattform, så är det ett viktigt dokument som kommer att prägla den nya regeringens prioriteringar. Tyvärr tvingas jag konstatera att satsningar på högre utbildning och forskning i stort sett helt lyser med sin frånvaro i överenskommelsen. Ordet forskning nämns en enda gång i dokumentet och då i samband med punkt 33 som handlar om fossila bränslen.
Ledande life science-nation?
Begreppet life science finns inte med i dokumentet alls, trots de tydliga och stolta målsättningar om att Sverige ska bli en av världens ledande life science-nation – en ambition jag stödjer fullt ut.
Utbildningsfrågan nämns betydligt mer frekvent i avtalet, men handlar då företrädesvis om grund- och gymnasienivåer och utbildningar relaterade till arbetsmarknadens behov av arbetskraft. Det är naturligtvis viktiga frågor, men det hade varit en bra markering att också tydligt nämna något vikten av en gemensam satsning på högre utbildning och forskarutbildning. Det som kommer närmast är punkt 14 som tar upp att möjligheterna till omställning och arbetsgivarnas behov av arbetskraft med rätt utbildning ska förstärkas och förbättras: “Kunskapslyftet byggs ut, inklusive högskola, yrkeshögskola, vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.”
Lite uppmärksamhet
Men i övrigt är det alltså lite uppmärksamhet kring kunskapsutveckling generellt. Det här är ett mönster som jag känner igen från debatten inför valet, där diskussioner om forskningspolitik och högre utbildning inte hade någon framträdande roll. Ska jag vara positiv så kan frånvaron av politisk debatt kring dessa frågor tolkas som att det råder konsensus och samsyn kring det här. Och till viss del är det så. Men samtidigt är frånvaron av en aktiv diskussion om forskningspolitik och högre utbildning bekymmersam. Det här är oerhört viktiga frågor för Sverige, med stor bäring på hur framtiden kommer att te sig när det gäller innovationskraft, tillväxt och långsiktig hållbarhet.
Finansiering och infrastruktur
Det finns några nyckelfrågor som behöver genomlysas, uppmärksammas och lyftas på den nationella politiska arenan. Bland dem vill jag särskilt peka på två: Forskningsfinansiering och gemensamma investeringar i en modern infrastruktur för forskning.
För ett år sedan tillsattes en särskild samordningsfunktion för life science i Regeringskansliet. Funktionens uppdrag är att främja kunskapsutveckling, innovation och kvalitet i hälso- och sjukvården, samt att förbättra förutsättningarna för life science-företag att etableras och verka i Sverige. Vid halvårsskiftet publicerades “Färdplan life science – vägen till en nationell strategi” som pekar ut ett antal prioriterade områden, definierar mål och som diskuterar vad som krävs för att nå framgångar.
Utmärkt dokument
Det är ett utmärkt dokument och här identifieras en lång rad viktiga insatser och investeringar som behövs för att Sverige ska uppnå regeringens mål om att vara en ledande life science-nation. Inte minst diskuteras just vikten av investeringar i infrastruktur som en avgörande faktor för en framgångsrik utveckling. Det handlar då om satsningar gällande IT, avancerade laboratoriemiljöer, tillgång till aggregerad data och teknologier, utbyggnad av register och liknande. Och det är viktigt att framhålla att det inte enbart handlar om pengar. Det är också viktigt att regelverk och juridik hänger med i utvecklingen. Liksom att vi får en genomtänkt, förutsägbar och långsiktig forskningsfinansiering.
Kräver en aktiv insats
Såväl forskningsfinansiering som investeringar i infrastruktur och uppdatering av regelverk kräver en aktiv insats från politiken. Med stor internationell konkurrens är det här inget område där det lönar sig att sitta still i båten.
Nu börjar arbetet med forskningsproposition 2020 på allvar. Det är hög tid att gå från ord till handling och ta fram konkreta verktyg för att uppfylla målet om att Sverige ska bli en av världens ledande nationer när det gäller life science. Och då måste politikerna börja prata högt om forskning, högre utbildning och innovation. Samtidigt vill jag betona att även vi från akademin har ett ansvar att initiera och driva på den diskussionen. Det är högst väsentligt att vi nu får en öppen och aktiv dialog om villkor och förutsättningar för forskning och utbildningsfrågor. Denna dialog måste föras med respekt för lärosätenas autonomi.
0 comments