Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

För ganska exakt hundra år sedan, den 11/11 kl 11 – “i den elfte timmen” – avslutades första världskriget officiellt efter mer än fyra års tidvis våldsamma och grymma strider. Hur många som dog på grund av kriget finns det olika uppfattningar om, men en uppskattning som ofta nämns är att det rörde sig om cirka 20 miljoner personer, de allra flesta i Europa men även i andra delar av världen. En obegripligt hög siffra.

De flesta stupade inte på krigsfältet. Istället blev de offer för de sjukdomar och andra umbäranden som följde i krigets spår. Sönderslagen infrastruktur, brist på mat och rent vatten, dålig hygien ledde till massiv spridning av infektioner och andra smittsamma sjukdomar.

Spanska sjukan

Till råga på allt inleddes en av de svåraste pandemierna världen upplevt under krigets sista halvår. Spanska sjukan hade ett första utbrott redan våren 1918, men mattades senare av för att återkomma med obändig kraft under hösten samma år. Influensan härjade i ett Europa där människor redan var försvagade och extra sårbara efter de gångna årens förödande krig.

Pandemin kom tillbaka i en tredje våg 1919 och de sista fallen konstaterades 1920. Totals uppskattas denna influensaepidemi ha kostat minst 50 miljoner människor livet. Alltså betydligt fler än de som dog som en direkt följd av kriget

Nu hundra år senare är det svårt att föreställa sig under vilka villkor befolkningen i de värst utsatta delarna av världen levde. Och även om varken Sverige eller mitt hemland Norge deltog i kriget, kände även invånarna i våra länder av den hårda tiden på många sätt.

Vetenskapliga genombrott

De enorma hälsomässiga utmaningarna för 100 år sedan ledde till ökat fokus och forskning kring sjukdomar, medicinsk behandling och läkemedel. Det var runt den här tiden som det togs många initiativ som senare skulle leda till stora vetenskapliga genombrott och en bättre förmåga att skydda människor från dödliga smittsamma sjukdomar. Alexander Fleming tjänstgjorde under första världskriget som läkare inom militären, men kunde samtidigt ägna sig delvis åt forskning. Hans verksamhet ledde till att han tio år efter krigsslutet, 1928, upptäckte penicillinets antibakteriella egenskaper – något som helt förändrade våra möjligheter att behandla bakteriologiska infektioner. Fleming fick så småningom Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin historiska upptäckt.

Även på Karolinska Institutet började man titta aktivt framåt i samband med fredsåret 1918. Redan året efter tillsattes en kommitté av sjukbyggnadssakkunniga, vars arbete så småningom ledde fram till beslutet att flytta KI från dåvarande lokaler från Kungsholmen till Norrbacka i Solna (nuvarande campus Solna), en flytt som sedan inleddes 1940 och var genomförd 1945 – samma år som freden efter andra världskriget slöts. Det var för övrigt också det år som Fleming fick sitt Nobelpris.

Fältläkare

Det är alltså mycket i KI:s historia som kan relateras till krig, konflikter och fred – och då har jag ändå inte berört det faktum att KI:s tillkomst motiverades med att det behövdes fler och bättre utbildade medicinskt kunniga ute på krigsfälten. KI instiftades ju officiellt den 13 december 1810 – ”till danande av skickliga fältläkare”.

Det är nu 204 år sedan som Sverige deltog i ett krig senast (om vi inte räknar med den svenska militära insatsen i Afghanistan som inleddes 2002). KI:s uppdrag är sedan många år betydligt bredare än att utbilda fältläkare. Men det är ändå bra att återvända till historien då och då för att påminnas om vad som faktiskt format den verklighet vi finns och verkar inom i dag.

Antibiotikaresistens

Vi kan också återvända till historien kring Fleming och hans upptäckt. Ungefär samtidigt som andra världskriget tog slut och han fick sitt Nobelpris, 1945, skrev han: “…the thoughtless person playing with penicillin is morally responsible for the death of the man who finally succumbs to infection with the penicillin–resistant organism. I hope this evil can be averted”.

Redan då visste Fleming att mikrober kunde utveckla motstånd och förutspådde att detta kunde bli ett problem. I dag ser vi att han hade rätt. Felaktig och överdriven användning av antibiotika som lett till allt större problem med antibiotikaresistens. Plötsligt kan bakterieinfektioner som vi tidigare kunnat behandla snabbt, enkelt och effektivt, leda till allvarliga hälsohot inte bara för riskgrupper utan för i övrigt fullt friska människor. Mikroberna håller på att ta tillbaka makten.

Precis som för hundra år sedan pekar sådana här nutida hälsoutmaningar på vikten av forskning och utbildning. Här har medicinskt universitet som KI en otroligt viktig uppgift. Ja, jag vill rentav kalla det ansvar. När KI bildades för drygt tvåhundra år sedan var behoven av medicinsk kunskap och färdighet stora. För hundra år sedan stod vi och blickade ut i ett Europa i spillror, med oerhörd efterfrågan på medicinska insatser och utveckling av behandlingar och läkemedel.

Nu är det den 11/11 2018. Det finns fortfarande massor att göra för att förbättra hälsa i världen.

Källor:

”Från läkarskola till medicinskt universitet”, Huldt, Normark och Norrving 2013
”Spanska sjukan – dödligare än världskrig”, artikel i Medicinsk Vetenskap 1/2018
Karolinska Institutets webbplats om KI:s historia