Karolinska Institutets årsredovisning för 2018 finns nu sammanställd och publicerad på vår webbplats. I vanlig ordning är den en fyllig och innehållsrik läsning där mängder av nyckeltal, väsentliga data om forskning och undervisning samt finansiella uppgifter redovisas. För den som är intresserad av att tränga in i och bättre förstå KI och den breda verksamhet som finns här, är årsredovisningen en utmärkt startpunkt. Ett stort tack till alla som på olika sätt bidragit i arbetet med Årsredovisning 2018!

I vanlig ordning inleder jag i egenskap av rektor med ett förord till sammanställningen. Det är en sammanfattning av året som gått, men innehåller också några tankar kring de utmaningar och möjligheter vi ser framför oss. Här är en nedkortat och reviderat version av förordet:  

—-

Under 2018 flyttade över hälften av våra anställda in i nya byggnader, vi utvecklade en ny ledningsorganisation och vi arbetade fram en ny färdriktning för Karolinska
Institutet (KI). Den förra strategin sträckte sig från 2014 och nådde sin slutpunkt 2018, och en ny strategi förankrades i organisationen under året. Vi kan konstatera att 2018 var ett mycket händelserikt år.

KI:s nya strategi får en tidshorisont som sträcker sig fram till 2030. Ett sådant tidsperspektiv ger oss förutsättningar att arbeta långsiktigt eftersom förändringar tar tid. KI:s nya vision är att vi driver utvecklingen av kunskap om livet och verkar för en bättre hälsa för alla. Detta betyder att KI ska stärka sin redan framträdande internationella position inom grundforskningen och på bred front arbeta för en bättre hälsa på ett gränsöverskridande sätt – över hela världen och mellan generationer. Det här ska vi göra med ett klart fokus på kvalitet båda i forskningen och utbildningen.

Globalt perspektiv och rätt värdegrund

Att vi har valt just 2030 som tidshorisont för vår nya strategi är ingen slump. Vår nya strategi har samma tidsperspektiv som FN:s Agenda 2030 med de 17 globala hållbarhetsmålen.

KI utbildar studenter till professioner inom hälso- och sjukvård och till att bli framtidens ledare. Vi måste säkerställa att de kan ta sig an uppgiften att förverkliga hållbara utvecklingsmål och se hälsa i den breda kontext som hållbarhetsmålen inspirerar till. Strategi 2030, med en långsiktig strategi som tar avstamp i ett globalt perspektiv, ger oss möjlighet att tänka modigt och nytt. Vi kan påverka i rätt riktning.

Alla aktiviteter vi beslutar oss för att utföra – med utgångspunkt i den nya strategin, med den nya visionen i sikte – måste vila på rätt värdegrund. Den snabba utvecklingen inom medicinsk forskning leder till nya utmaningar. Vi måste se människan bakom sjukdomen och diskutera medicinsk-etiska frågeställningar. Utvecklingen av nya tekniker forcerar framstegen – men det är lätt att göra misstag. Under 2018 arbetade KI intensivt i olika grupperingar inom organisationen för att diskutera just detta; vilka är våra kärnvärden och vilken värdegrund står vi på?

Ny infrastruktur

Två milstolpar under 2018 var invigningarna av Karolinska Institutets nya forskningshus Neo, den 24 maj, och Biomedicum, den 30 november. Med de regionala, nationella och globala utmaningarna, är en modern infrastruktur en förutsättning för möten och samarbeten mellan människor. Under 2018 flyttade 60 procent av KI:s personal och cirka 80 procent av försöksforskningslaboratorierna till nya byggnader; till Alfred Nobels Allé 8, ANA Futura, och Neo i Flemingsberg, och i Solna till Bioclinicum, Biomedicum och Komparativ Medicin.

Det här är byggnader som utgör en attraktiv forskningsmiljö och som gynnar samverkan mellan grundforskning och klinisk, patientnära, forskning. Närheten mellan KI och Karolinska Universitetssjukhuset på våra campus i Flemingsberg och i Solna, möjliggör tät samverkan mellan grundutbildning och klinisk verksamhetsförlagd utbildning. Samverkan med näringsliv och det omgivande samhället, är den tredje stolpen för universitetets framgångar, därför är utvecklingen i Solna och Flemingsberg välkommen för vårt universitet.

Ändamålsenlig ledningsorganisation

Under 2018 fattade konsistoriet beslut om en ny ledningsorganisation. Den trädde i kraft den 1 januari 2019. En ny besluts- och delegationsordning fastställdes för ledningsorganisationen den 18 december 2018. Den största förändringen ligger i att en fakultetsnämnd inrättats med rektor som ordförande. KI har nu ett forum för strategiska diskussioner om utbildning på grundnivå och avancerad nivå, forskarutbildning och forskning, i stället för, som tidigare, tre olika forum i tre skilda verksamhetsstyrelser.

Det nyetablerade fakultetsrådet bidrar till ett utökat kollegialt inflytande på strategisk nivå. Därutöver har våra 22 institutioner delats in i tre institutionsgrupper, där varje institutionsgrupp (campus) leds av en dekan.

Allt detta bottnar i behovet av transparens, kollegialt medinflytande och att det finns en tydlig koppling mellan ansvar och befogenhet vid vårt universitet.

Det handlar också om ett strategiskt ledarskap som säkerställer en hög kvalitet när det gäller ökad internationalisering och fördjupad samverkan med viktiga aktörer i omvärlden, däribland Region Stockholm, Karolinska Universitetssjukhuset samt näringsliv och finansiärer. Jag vill särskilt peka på vikten av ett optimalt samarbete mellan KI och Region Stockholm, i syfte att nå vårt gemensamma mål om en hälso- och sjukvård i världsklass. Den nya sjukvårdsorganisationen som växer fram måste utformas och anpassas så att utbildning och klinisk forskning stärks.

Säkerställa karriärvägar och kontinuitet i finansieringen

När vi siktar mot framtidens KI behöver vi säkerställa hållbara karriärvägar – ökad karriärstabilitet och långsiktiga akademiska karriärmöjligheter. Det finns behov av att reformera karriärstrukturerna.

Ett annat lika viktigt perspektiv är finansieringen av forskningen, främst balansen mellan basfinansiering och extern finansiering. Generellt gäller att en högre andel basfinansiering rimligen skapar bättre förutsättningar för långsiktighet och kontinuitet.

Forskningens förutsättningar, utifrån KI:s stora andel externa finansiering, liksom behovet av att kunna erbjuda förutsägbara karriärvägar för yngre forskare – är en speciell utmaning för vårt medicinska universitet. Men vi måste ta oss an den utmaningen om vi ska kunna behålla vår attraktionskraft och våra kompetenta medarbetare på sikt.

En sak är klar: Kärnverksamhetens förutsättningar och kvalitet samt värdegrund, finansiering och karriärvägar kommer att vara viktiga punkter i Karolinska Institutets färdriktning framåt – i Strategi 2030.

 

Karolinska Institutet has a proud history of ground breaking dis­coveries that have improved the lives for people all over the world, with the pacemaker, the gamma knife and the Seldinger tech­nique as inspirational examples. When we look back we see how KI:s curiosity-driven research has led to fundamental changes in how diseases are prevented, diagnosed, and treated.

With new infrastructure in place and with our synergistic interaction with the regional health care system it is time to look ahead and ponder how we can facilitate the development of a viable Life Science Cluster in the Stockholm region. Much is in place already and there is no lack of political backing. At the national level there is an ambition to establish Sweden as a strong global actor in Life Sciences. This ambition is echoed by Region Stockholm which aims to rank among the world’s top five Life Science hubs by 2023. An ambitious goal indeed.

Reaching for this goal, innovation is key. On 29 March, KI Innovation will arrange a seminar dedicated to ideas that have ema­nated from Karolinska Institutet over the past 20 years. The upcoming seminar will focus on ideas that have led to new products and treatments and to improved organization and work processes in the health care system, including prevention and social sustainability. By looking back we can better envision the future.

The seminar will be held in Biomedicum, our brand new building for fundamental research. No venue could be more appropriate. Of the 3300 patent applications that were filed by KI between 1995 and 2010, more than 40 % emanated from the current Biomedicum departments. A number of companies can be traced back to the research environments that now reside in our new building.

New insight has value in itself. Value is added when new insight is turned into something that benefits patients and the society at large. The road towards implementation is often long and tortuous. Research on the implementation process is therefore crucial. We simply need to know more about the obstacles we should remove and the success factors we should embrace in order to translate excellent research into world-class healthcare. My ambition is to strengthen this knowledge at the national level, through collaboration with other universities and relevant actors. This ambition is very much in line with KI:s new vision that says that we should strive for a better health for all.

The upcoming seminar will surely bring to the fore many of those success factors that we need to embrace in the time to come. Please contact Maria Holmström at KI Innovation for more information.

För en dryg vecka sedan skrev jag här på bloggen om att Karolinska Institutet rankas som nummer ett av världens samtliga universitet när det handlar om odontologi (läs gärna också en text om detta på Institutionen för odontologis webbplats).

Även inom andra medicinska discipliner och i olika mätningar ligger KI oerhört bra till jämfört med övriga universitet runt om i världen. Några exempel, hämtade från de senaste publicerade rankningarna:

  • QS rankar KI som nummer sex i Medicine, World Rank och som nummer tre i Medicine, Europe Rank
  • Times Higher Education rankar KI som nummer 14 i världen och nummer fem i Europa när det gäller Clinical, preclinical and health
  • ARWU (Shanghai) rankar KI som nummer fem i världen och som tvåa i Europa när det handlar om Public Health och femma respektive trea gällande Nursing 
  • US News rankar KI som 19:e bäst i världen och femte bäst i Europa i kategorin Clinical Medicine

KI ligger långt framme också när det till exempel gäller PharmacologyPsychology och Life Science. 

Se en sammanställning i tabellform längst ner. Och tvärtemot vad vi kan läsa i vissa medier ibland, så håller KI ställningarna jämfört med tidigare år. Det är alltså inte så att KI tappar i rankningar generellt, även om det naturligtvis går lite upp och ner i de olika listorna från tid till annan. Det här är särskilt imponerande utifrån det faktum att den internationella konkurrensen ökar kontinuerligt och att allt fler universitet från olika delar av världen mycket medvetet satsar på att lyfta sig i rankningarna.

Inte oproblematiskt

Samtidigt är det här inte ett oproblematiskt område. Inom akademin och även inom KI har vi länge diskuterat om dessa undersökningars validitet. Vilka växlar är egentligen rimligt att dra av sådana här mätningar? Hur exakta och relevanta är de egentligen?

Många av oss har nog i grunden en rätt kritisk inställning. Det är nästan omöjligt att mäta kvalitet på ett rättvist sätt i sådana här sammanhang, det är så många variabler att ta hänsyn till och så många omständigheter och faktorer som påverkar utfall och resultat i rankningarna. De innehåller även ett stort mått av subjektivitet och ger inte en komplett bild av alla de positiva effekter ett universitet har för regionen och för samhället i stort.

Bör beakta mer

LUM, Lunds Universitets Magasin, tar i sitt senaste nummer upp en diskussion kring detta. Professor Mats Benner menar att universiteten bör beakta rankningar mer. I artikeln säger han bland annat att trots att rankning är ett ganska trubbigt instrument, så “finns det mycket information i de olika måtten som rankningar bygger på. Bland annat är det bra att känna till vad studenter och kollegor tycker om oss, hur vårt anseende ser ut”.

Betydelsen av rankningar kan absolut diskuteras och det är inte svårt att hitta relevanta argument mot att använda dem som seriösa verktyg för att belysa ett universitets grad av kvalitet och resultat. Men samtidigt kan vi inte bortse ifrån att dessa mätningar påverkar omvärldens syn på lärosätena, både när det gäller rekrytering av potentiella studenter, forskare och andra medarbetare och när det gäller anslagsgivare och donatorer.

På allvar

Det finns alltså en poäng att ändå ta utfallet i dessa rankningar på allvar. För oavsett vad vi tycker om det så har det en inverkan på omvärldens syn på oss.

Men först och främst ska vi förstås fortsätta arbeta enträget och långsiktigt på att ständigt bli bättre och på att förstärka kvaliteten i vår verksamhet. Att klättra i rankningar kan aldrig vara ett självändamål – det måste ses som en positiv effekt av det dagliga kvalitetsarbetet som alla KI-medarbetare bidrar till.

I dag, på den den internationella kvinnodagen 8 mars, publicerar Stockholms Akademiska Forum (STAF) rapporten “She Figures for Stockholm Academia“. Det är en statistik sammanställning om jämställdheten inom akademin i Stockholmsregionen och det är en både hoppingivande och samtidigt smått nedslående läsning.

Sverige ligger generellt bra till jämfört med omvärlden när det handlar om jämställdhet inom akademin. Det betyder dock inte att det är bra. Låt mig med en gång slå fast att vi fortfarande har en bit kvar att vandra. Det går framåt, men det går rätt sakta och det är uppenbart att vår sektor är tämligen trögrörlig i det här avseendet.

Jämn könsfördelning

Till det positiva hör att könsfördelningen när det gäller rektorer för de högskolor och universitet verksamma i regionen är relativt jämn; faktum är att tio av arton är kvinnor. Det är utmärkt och har också en betydelse indirekt eftersom vi vet hur viktigt det är med förebilder i sådana här sammanhang. Betydelsen av synliga kvinnliga ledare kan inte överskattas.

Fördelningen mellan kvinnor och män är också relativt jämn när det gäller medarbetare (lärare, forskare) totalt sett för de lärosäten i Stockholmsregionen som ingår i STAF:s rapport.

Två separata områden sticker dock ut i redovisningen:

  • Fördelningen mellan kvinnor och män när det gäller professorer. Endast 28 procent av regionens samtliga professorer är kvinnor.
  • Könsfördelningen gällande studenterna. Här dominerar kvinnorna. Enligt rapporten är nu sex av tio studenter kvinnor.

Det finns naturligtvis stora skillnader mellan olika universitet och högskolor. Mer tekniskt inriktade utbildningar domineras av manliga studenter och har även fler manliga lärare och forskare. Inom till exempel omvårdnadsutbildningar är de flesta studenter och medarbetare kvinnor.

Traditionens makt

Traditionens makt är tveklöst stor och många gånger svår att bryta. Det finns många positiva tendenser och trender som vi kan peka på, men det finns också en del tecken på att vandringen mot en större jämställdhet går frustrerande långsamt och i några fall dessutom snarast åt fel håll.

Det är viktigt för hela sektorn att vara medveten om de här utmaningarna och att vara beredd att kontinuerligt arbeta aktivt för att motverka diskriminering och för en ökad jämställdhet inom akademin. Som alltid är kunskap ett av de bästa verktygen för att åstadkomma förändring. Därför är det bra med sammanställningar likt den som STAF nu gjort.

Att utveckla rekryterings- och bedömningsprocesser ur ett jämställdhetsperspektiv är ett strategiskt och prioriterat område för KI där en särskild ambition är att öka andelen kvinnliga professorer, i linje med KI:s rekryteringsmål. Som ett led i det arbetet anordnar KI ett symposium, “Karriärvägar, bias och bedömning“, den 12 april.

I dag hölls ett viktigt seminarium på KI;s campus i Solna: Motverka sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet inom akademin. Läs gärna mer om detta på prorektor Karin Dahlman Wrights blogg.

Idag gläds jag med alla personer som på olika vis bidragit till att Karolinska Institutet rankas som nummer ett i världen inom odontologi av QS. Det händer för all del att för stor vikt läggs vid olika rankningar, och man kan också med fog fråga sig hur de är gjorda. Men med det sagt går det inte att bortse från att en hög rankning bäddar för ökat intresse bland forskare och studenter för att samarbeta med och studera på ett lärosäte.

Dagens topprankning är ett resultat av hårt och metodiskt arbete inom universitetstandvården och Institutionen för odontologi. Det är ingen tvekan om att framgång föder framgång inom akademien, svensk tandvård och tandvårdsutbildning är generellt på en hög nivå, något som bevisas av att också Göteborgs och Malmö Universitet finns med på QS 25 topprankade lärosäten.

Dagens och framtidens odontologistudenter kan se fram emot att bli examinerade från en institution i världsklass. De är att gratulera, liksom de patienter som kommer att ha nytta av deras utbildning.

Stort grattis!

Det har nu gått ett drygt halvår sedan avtalet mellan Bibsam och det helt dominerande förlaget inom sektorn, Elsevier, sas upp. Det innebär att tillgången till vetenskapliga artiklar inte längre är lika omfattande som den den var före den 1 juli 2018. Det här skapar problem för forskare inte bara på KI utan generellt i Sverige. Men som jag skriver i min tidigare blogg: det här är en viktig markering.

Jag har ett flertal gånger fört fram vikten av att forskningsresultat ska vara tillgängliga och öppna för alla att ta del av utan kostnad. Det är ett grundfundament för hela forskningens idé. Samtidigt finns det naturligtvis komplicerande faktorer. Publiceringsprocessen är inte gratis. Vi behöver hitta en hållbar lösning på denna ekvation.

Försök skapa lösning

Ett sådant försök att åtminstone delvis skapa en lösning är det som går under epitetet Plan S.

Det är ett initiativ som presenterades i höstas av europeiska forskare, forskningsinstitutioner och forskningsfinansiärer samlade i organisationen Science Europe och syftet är bland annat att all forskning finansierad av medverkande finansiärer ska publiceras med omedelbar öppen tillgång från den 1 januari 2020. Läs mer om Plan S här.

I Sverige drivs arbetet med Plan S i första hand av de båda statliga forskningsfinansiärerna Forte och Formas. De har nu vänt sig till lärosätena för att få in synpunkter på den så kallade implementeringsguide som tagits fram och som anger en väg framåt för att en ökad tillgänglighet ska bli verklighet. KI är bland de aktörer som svarat. Det har bland annat skett genom att KI:s bibliotek, KIB, bjöd in KI-forskare att svara på en enkät. Dessutom har det genomförts olika former av interna diskussioner om Plan S.

Frågetecken

Sammanfattningsvis finns det en del frågetecken kring implementeringen av den i sig mycket lovvärda ambitionen att tillgängliggöra forskningsresultat i större utsträckning. Det är helt enkelt för många osäkra faktorer för att det ska vara möjligt att genomföra de rätt drastiska steg som anges i Plan S. Att den forskning som publiceras och är finansierad av ingående finansiärer, ska vara helt och omedelbart öppen redan om knappt tio månader, är en tidsplan i snävaste laget. Dessutom är de ekonomiska konsekvenserna fortfarande otydligt beskrivna.

En annan viktig aspekt är den akademiska friheten. Den som följt mina texter här på bloggen och annorstädes vet att det här är en viktig fråga för mig. Som förslaget nu är formulerat kan det innebära att forskarens möjligheter att själv bestämma över var och hur hans eller hennes forskningsresultat ska publiceras försvagas. Det vore olyckligt om forskare förhindras att publicera sina rön i erkända internationella kvalitetstidskrifter som inte uppfyller de specifika krav som anges i förslaget som det nu är formulerat. Akademisk frihet är också frihet att välja publiceringskanal.

En central punkt

KI:s synpunkter finns redovisade på KIB:s webbplats. En central punkt är följande:

Öppen tillgång till forskningsresultat är otvetydigt till gagn för både det globala forskningssamhället och för samhället i stort. Vi ser dock att en oreflekterad och okritisk implementering av Plan S kan underminera forskarsamhällets stöd för open access och paradoxalt nog hindra utvecklingen mot open access.

Digitaliseringen

För nästan 600 år sedan ledde utvecklingen av tryckpressen till dramatiska förändringar i hur kunskap spreds och kommunicerades. Detta hände inte utan motstånd. Idag innebär digitaliseringen en lika dramatisk och välkommen förändring mot en demokratisering av kunskap. Återigen ser vi att nya möjligheter möter motstånd. Men jag är övertygad om att vi i slutänden kommer att se hur absurt det är att dollar, euro, pund, svenska kronor eller andra valutor ligger som ett hinder mellan tangenttryckningarna på din dator och tillgången till det som borde vara en “open pool of knowledge”. Lancet-kommissionen jag ledde konkluderade att höga kostnader försvårar tillgång till medicinsk kunskap och bidrar till den globala ojämlikheten i hälsa. Det är dags att kunskap blir en offentlig tillgång.

Driva på utvecklingen

Därför måste vi prioritera arbetet med att driva på utvecklingen mot en öppnare, friare och ekonomisk hållbar och rimlig tillgång på forskningsresultat. Men det ska inte innebära att vi medverkar till att stressa fram lösningar som bygger på otydlighet, oklarheter och som ytterst kan verka kontraproduktivt.

Plan S behöver justeras och arbetas igenom betydligt mer grundligt.

I helgen uppmärksammades åter Macchiarini-ärendet i samband med en intervju som Sveriges Radios Ekoredaktion sände i helgen med ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans. I sak var det inget nytt som framkom i inslaget. Frågorna handlade framförallt om den så kallade Heckscher-utredningen och om Harriets Wallbergs/Kristina Appelqvists bok (som jag skrivit om tidigare här på bloggen). Ministern var tydlig med att det inte är aktuellt med ytterligare en extern utredning om vad som skett och poängterade vikten av att nu blicka framåt.

Det är lätt att hålla med. Det kommer en tid när fokus bör skiftas från det som varit till det som ska komma. Från identifiering av fel och brister till genomförandet av åtgärder, insatser och förbättringar. KI har varit där ett tag nu, när det gäller Macchiarini-ärendet. Vi har ett gediget och tillräckligt underlag för åtgärder och förändringar som är nödvändiga. Vi har dragit många lärdomar av det som hänt. Vi ser ett transformerat KI växa fram i allt snabbare takt. Förändrings- och reformarbetet inleddes redan tidigt 2016 och kommer att pågå under överskådlig tid framåt.

Speciellt har 2018 varit ett transformativt år, med ny ledningsorganisation, ny vision, beredning av ny strategi och etablering av ett etikråd och fakultetsråd. Mer om detta nedan.

Sammanfattning

Låt mig göra göra en kort sammanfattning av vad som faktiskt har skett – och sker – på KI när det gäller förbättringar av vår verksamhet, regelverk, rutiner, öppenhet och styrning.

Parallellt med den externa Heckscher-utredningen – som beställdes av konsistoriet i början av 2016 – påbörjade dåvarande vikarierande rektor Karin Dahlman-Wright, tillsammans med universitetsdirektör Per Bengtsson och en mängd kompetenta KI-medarbetare, ett omfattande internt arbete med att förstå vad som hänt och i görligaste mån reparera, göra om och göra rätt. Det tidigare nedlagda oredlighetsärendet mot Macchiarini återöppnades. Anställningsrutinerna skärptes med omedelbar verkan. I mars 2016 beslutades att KI skulle genomföra en systematisk inventering för att identifiera fel och brister i verksamheten. Utifrån denna grund, lades sedan ett åtgärdsprogram som därefter successivt byggts ut och justerats i takt med att inventeringen gått framåt.

Viktigt underlag

Heckscher-rapporten har varit ett viktigt underlag i reformarbetet.  Men det har långt ifrån varit det enda. I sammanhanget bör också nämnas till exempel Kjell Asplunds utredning om Macchiarinis verksamhet på Karolinska Universitetssjukhuset och KI:s internrevisions rapport. Till detta kan läggas en mängd andra förbättringsmöjligheter som vi identifierat vid sidan av de tre nämnda utredningarna under den tid som gått sedan 2016.

Syftet med den omfattande inventerings- och reformprogrammet på KI efter Macchiarini har ända från början varit tydligt: KI ska förändras och förbättras på ett sådant sätt att risken minimeras för att något liknande ska kunna inträffa igen. Förtroendet för KI ska återskapas. Detta arbete har skett – och sker fortfarande – i nära samverkan med hela universitetsledningen samt med konsistoriets ordförande och dess ledamöter.

Strategiska beslut

Reformarbetet har som sagt intensifierats ytterligare under 2018, med ett antal strategisk beslut om organisationsförändringar och uppstramningar av verksamheten. Detta arbete kommer att fortsätta med oförminskad fart och kraft även framöver. Listan på åtgärder, förändringar, skärpningar av regelverk med mera som redan genomförts kan göras lång. Här är några exempel:

  • Vi har genomfört en större förändring av ledningsorganisationen för att tydliggöra sambandet mellan ansvar och befogenheter samt öka öppenhet och möjligheterna att kvalitetsgranska verksamheten.
  • Vi har prioriterat ett förändringsarbete för ökad kunskap och medvetenhet om etiska perspektiv i utbildning, forskarutbildning och forskning.
  • Vi har infört en vetenskaplig ombudsman med uppdrag att ge forskare och forskargrupper råd och vägledning i forskningsetiska och forskaretiska frågor.
  • Vi har tillsatt ett nytt etikråd som ska bidra till proaktiva diskussioner kring komplexa etiska frågeställningar
  • Vi har ändrat och förbättrat våra rutiner vid misstanke om oredlighet i forskning.
  • Vi har skapat en förstärkt visselblåsarfunktion som förenklar möjligheterna att slå larm när man ser något misstänkt inom forskning eller utbildning.
  • Vi har infört flera olika former av obligatoriska dokument, intyg och deklarationer som måste skrivas under av medarbetarna vid KI och vi har ökat resurserna för uppföljning och kontroll av att så också sker.
  • Vi har skärpt rutinerna för rekrytering och anställning.
  • Vi har under 2018 arbetat intensivt med att ta fram ett nytt strategiskt dokument för KI, Strategi 2030. Strategiarbetet har involverat många medarbetare och stor tonvikt har lagts vid frågor som rör bl.a. forskningsetik.

Det kommer ytterligare insatser, beslut och åtgärder under innevarande år. Bland annat räknar jag med att vi fattar det slutliga beslutet om Strategi 2030 inom kort.

Helt öppet

Det är detta framåtsyftande reformarbete som varit – och fortfarande är – mitt fokus från det att jag tillträdde i augusti 2017. Jag är mån om att KI ska vara helt öppet i fråga om  de brister som identifierats och med det förändringsarbete som ännu pågår. Vi har kontinuerligt lagt ut information på vår webbplats, skrivit om det på bloggar och internwebb och haft mängder av interna diskussioner om vad som bör göras, om hur det bör göras och varför det måste göras.

Den som vill kan själv gå in på KI:s webbplats och läsa igenom den lista på åtgärder och insatser som finns noterad där och beskrivningen av hela ärendet komplett med länkar till mera information och dokument. Denna öppenhet har uppmärksammats externt och framhållits som ett föredömligt sätt att arbeta på av både internationella och nationella aktörer.

Macchiarini-ärendet är en händelse som aldrig kan försvaras, ursäktas eller göras ogjord. Däremot kan vi dra lärdomar, rätta brister och fokusera på att säkerställa en hög etisk standard inom universitetets all delar. Jag har full förståelse för att KI och  Karolinska universitetssjukhuset kritiseras i samband med Macchiarini-ärendet och mycket av kritiken är både relevant och korrekt. Men Macchiarini representerar inte det normala. Det normala på KI är forskaren som arbetar för att förstå liv och sjukdom för att förbättra människors hälsa, läraren som för sina kunskaper vidare till studenterna, den administrativa och tekniska medarbetaren som ser till att allting internt fungerar och studenten som lär sig så mycket som möjligt innan det är dags att praktisera lärdomarna på ett patientsäkert och evidensbaserat sätt.

Patienter och anhöriga

Det går alltid att diskutera ansvar, skuldfrågor och teknikaliteter i Macchiarini-ärendets efterföljd. Men en sak får vi aldrig glömma: De som verkligen fick betala priset för Macchiarinis verksamhet, nämligen de patienter som utsattes för svårt lidande och död samt deras anhöriga. Det är min ärliga övertygelse som läkare, forskare, rektor men framförallt som medmänniska.

Med detta i minnet och med alla de lärdomar som gjorts, måste vi nu fokusera på det fortsatta reformarbetet på KI. Min uppfattning är, precis som minister Matilda Ernkrans gav uttryck för i intervjun, att vi fortfarande har en bit kvar att vandra. Men vi är på väg och nu är det dags att blicka framåt.

Det fortsätter att komma illavarslande signaler från olika delar av världen om konkreta begränsningar av den akademiska friheten och om ökad press mot universitetens institutionella autonomi. Vi har sedan ett tag kunnat se en mycket bekymmersam utveckling i Ungern. I en debattartikel i Washington Post den 22 januari skrev min rektorskollega Ronald J Daniels på Johns Hopkins University i Baltimore, USA, om situationen. Han hade nyligen träffat representanter för det fristående Central European University (CEU), som varit verksamt i Budapest sedan 1993 men som nu, på grund av premiärminister Viktor Orbáns tydliga steg att begränsa dess autonomi, har beslutat sig för att flytta hela universitetet till Wien i Österrike. De vittnesmål som Daniels refererar till är skrämmande. En historieprofessor vid CEU konstaterar att Orbán helt enkelt mördat hans institution.

Minskad frihetsgrad

Vi ser också hur den ungerska Vetenskapsakademins frihetsgrad har minskat väsentligt genom nya regler som innebär att man går från ett system med generella statsanslag som fördelas av akademin på egen hand till att Vetenskapsakademin nu ska äska om medel utifrån specificerade ansökningar. Besluten om vilken form av forskning som ska få statliga stöd flyttas därmed från akademin till regimen. Dessa förändringar har mötts av omfattande protester från forskarsamhället såväl i Ungern som utomlands. I Budapest anordnades till exempel en demonstration i tisdags där deltagarna, många forskare, höll upp böcker som en stilla men talande protest mot Orbáns vetenskapsfientliga politik.

Det som händer i Ungern är mycket bekymmersamt, men listan på länder där den institutionella autonomin kringskärs kan göras längre; i till exempel Brasilien, Turkiet, Egypten och Nigeria har det under senare tid funnits en utveckling mot en ökad politisk kontroll.

Hota med indragna inslag

Även i USA ifrågasätts den akademiska friheten i större utsträckning än tidigare. I kölvattnet av Trump-administrationens närmast anti-vetenskapliga hållning i flera frågor, har skepticismen och kritiken mot universiteten ökat och förtroendet för dem minskat. Trump själv verkar inte tveka att hota med indragna statliga anslag till lärosäten om det inträffar något han ogillar. Exempelvis gav han offentligt uttryck för detta när Berkeley-universitet tvingades ställa in en gästföreläsning sedan det uppstått bråk på campus.

Också i Sverige ser vi tendenser till en utveckling som går i fel riktning. Det finns enskilda debattörer, också inom politiken, som ifrågasätter varför lärosäten ska ägna sig åt vissa forskningsfält och som är inne på att politiker ska styra forskning och högre utbildning hårdare. Och då ska vi vara medvetna om att den akademiska friheten i Sverige ingalunda är något att skryta över från början. Som Terence Karran m fl kunnat visa så placerar sig Sverige långt ner på skalan vid en jämförelse med andra liknande länder bland annat när gäller regelverk som garanterar akademisk frihet. Läs gärna ett tidigare blogginlägg som tar upp detta.

Sammantaget ser vi alltså många tecken på en negativ utveckling för akademisk frihet och institutionell autonomi, och då har jag ändå inte nämnt den närmast fullständiga brist på på detta som vi ser inom totalitära stater.

Grundpelare

Jag har skrivit om det många gånger förr – se till exempel min artikel How should universities confront a post-truth world? i University World News – men det förtjänar att nämnas igen: Den akademiska friheten är inte bara den självklara grundpelaren för lärosätena. Det är också själva förutsättningen för en vital, levande och utvecklande demokrati.

Det här är ett oerhört viktigt perspektiv i den samhällsdiskussion som jag hoppas att Struten, Styr- och resursutredningens slutbetänkande som presenterades för ett par veckor sedan, kommer att leda till. Jag kommer att göra vad jag kan för att uppmärksamma den här frågan.

University World News publicerade nyligen en bra genomgång om det här. Läs gärna också mitt tidigare inlägg om Struten.

Jag har i dag publicerat en debattartikel i Vetenskapsrådets tidning Curie. Texten handlar om forskningens attraktionskraft och vad vi kan göra för att öka den. En fråga som är viktigt att lyfta, inte minst nu när arbetet med den nya forskningspolitiska propositionen 2020 inleds på allvar. Hela texten nedan eller via ovanstående länk.

 

Ole Petter Ottersen

Vi behöver öka forskningens attraktionskraft men också säkerställa att forskarna får förutsägbara karriärvägar. För detta krävs en långsiktig och samordnad strategisk satsning som inkluderar en hållbar finansiering, större möjligheter till interna karriärvägar och bättre arbetsvillkor för forskare.

När organisationen Vetenskap & Allmänhet nyligen ställde frågan till unga svenskar mellan 16 och 29 år om de skulle vilja arbeta som forskare i framtiden, svarade bara en av tio ja. Det är oroande. Rekrytering till forskning är avgörande för samhällets utveckling.

Företaget Academic Works undersöker sedan en tid årligen vilka arbetsgivare som är populärast bland studenter och unga akademiker som tagit sina första steg i yrkeslivet. På listan syns inte många arbetsgivare med forskning som en bärande del av sin kärnverksamhet.

En undersökning av SULF om hur svenska professorer ser på sin arbetssituation, visar att många upplever osäkerhet och problem när det gäller långsiktiga garantier för forskningstid, generella arbetsvillkor, finansiering av egen lön och liknande.

I tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences redovisades i december en internationell studie som visar att den verksamma tiden för forskare inom tre specifika områden har sjunkit drastiskt under de senaste decennierna. Under 1960-talet hade hälften av forskarna lämnat sektorn efter 35 år. Motsvarande “halveringstid” under 2010-talet är nere på fem år. Hur situationen ser ut i Sverige är oklart, men rimligen ser vi samma tendens också här.

Det sistnämnda kan i och för sig ses som ett positivt tecken på att forskare verksamma i akademin är efterfrågade också inom andra sektorer. Självklart ska lärosäten utbilda forskare till industrin och offentlig sektor, det är en del av lärosätens uppdrag. Mobilitet är viktigt. Men sammantaget ger de ovanstående exemplen olika perspektiv på en växande utmaning för forskningssektorn; möjligheten att locka till sig ny kompetens och förmågan att få existerande kompetens att stanna kvar.

Sammantaget ger exemplena olika perspektiv på en växande utmaning för forskningssektorn; möjligheten att locka till sig ny kompetens och förmågan att få existerande kompetens att stanna kvar.

Innovation och kunskapsutveckling är centrala faktorer i dagens och morgondagens Sverige. Det är genom spetsforskning och banbrytande upptäckter som vi kan hävda oss i den allt hårdare internationella konkurrensen. Vår fördel har varit, och är fortfarande, att vi ligger i en kunskapsmässig framkant och att vi är skickliga på att snabbt ta fram och implementera ny kunskap.

Så hur säkerställer vi att våra unga kommer att se forskning som en attraktiv karriärväg? Det finns några nyckelfaktorer:

  • Långsiktighet och hållbarhet. I dag bygger mycket av forskningen vid svenska lärosäten på osäkra villkor och förutsättningar, till exempel att man har avgränsade externa ekonomiska anslag. All forskning är mer eller mindre resultatinriktad och det kommer alltid att finnas ett visst mått av osäkerhet, men en tydligare och stabilare ekonomisk bas skapar en långsiktighet som gynnar forskningen på sikt. I forskningen måste man konkurrera om medel, men i Sverige har denna tävling gått för långt. Basfinansieringen bör öka för att säkerställa kontinuitet.
  • Förutsägbara karriärvägar. Det behöver finnas flera möjligheter att göra karriär – att få ett större förtroende, leda projekt, bli chef. Det är även viktigt att det finns en tydlighet och förutsägbarhet kring detta. Artikeln i PNAS understryker också behovet för alternativa karriärvägar.
  • Bra löneutveckling. De flesta inleder sin forskarkarriär på en relativt låg inkomstnivå – trots att man ofta har åratals av högre studier bakom sig och därmed höga studieskulder. Finns det goda utsikter att kunna öka sin inkomst, motiverar det att forskaren vill stanna kvar.
  • God, säker och stimulerande arbetsmiljö. Att trivas, känna sig trygg och känna att det är kul att gå till jobbet är viktigt. Detta inkluderar allt från ergonomi och säkerhet till god psykosocial miljö.

Det finns självklart flera förklaringar till forskningens minskande attraktionskraft. Vi har till exempel under en lång tid sett hur näringsliv och företag minskat sin Sverigeförlagda forskning, främst inom naturvetenskap, teknik och medicin. Det stärker knappast motivationen bland yngre att satsa på just den här karriären. En annan aspekt är att grundutbildningarna blivit allt mer omfattande – det tar i dag helt enkelt längre tid innan man är klar med sin utbildning. Det innebär att en forskningskarriär, med ofta lägre ingångslöner och sämre arbetsvillkor, kan te sig mindre lockande.

I dag finns det flera aktörer, både organisationer och enskilda personer, som gör ovärderliga insatser för att popularisera forskningen och öka dess attraktionskraft Men det kan göras mera och här har lärosäten ett specifikt ansvar. Vi som leder svenska universitet arbetar intensivt för att stärka forskningens och forskarnas situation, status och popularitet. Men vi kan inte åstadkomma ökad attraktion på egen hand eller genom enstaka insatser. Det måste till en gemensam syn och en samlad strategi för hela sektorn, en strategi som tar upp allt från villkor och anställningsförhållanden vid den lokala forskargruppen vid universitetet till hur en nationell, hållbar och långsiktig satsning på infrastruktur och finansiering ska struktureras.

Nu inleds på allvar arbetet med den forskningspolitiska propositionen 2020. Det är ett utmärkt tillfälle att ta fram konkreta förslag för att öka forskningens attraktionskraft och därmed säkerställa att Sverige får en långsiktigt hållbar utveckling när det gäller kunskap och innovation.

Ole Petter Ottersen
Rektor Karolinska Institutet

 

Som många kunnat konstatera så har Macchiarini-ärendet åter uppmärksammats de senaste veckorna, bland annat på grund av en ny bok publicerad av tidigare KI-rektorn Harriet Wallberg och hennes medförfattare Kristina Appelqvist. Jag har i flera sammanhang, bland annat här på bloggen, kommenterat den här debatten. .

I torsdags publicerade Per-Olof Eliasson, journalist och nyhetskrönikör på tidningen Universitetsläraren, en text som kritiserar KI på flera punkter: “KI:s arrogans är häpnadsväckande“.

I dag, fredag, publicerades min replik i Universitetsläraren.