English version below

Jag gjorde mina första stapplande undervisningsinsatser i september 1976, som prosektor minor vid Universitet i Oslo. Då gick jag fortfarande på läkarprogrammet och jag föreläste om saker som jag – ärligt talat – precis själv hade lärt mig och som jag egentligen inte hade några djupare kunskaper om. Dock ska sägas att de jag undervisade kanske hade ännu mindre vetskap och att jag faktiskt därmed bidrog till att i någon mån öka den sammanlagda kunskapsmängden i salen och i världen.

Denna lite skakiga start till trots så kände jag direkt att det här med att föreläsa och träffa studenter är viktig. Den här känslan för utbildningens vikt har sedan följt mig under de under de år som gått. Jag har alltid satt pris på att träffa studenter i föreläsnings- och lektionssalar.

Kärnan

Det är något väldigt fint att dela med sig av kunskap. På sätt och vis är detta något av kärnan i ett universitets verksamhet; att vi som redan lärt oss grunderna och som praktiserat, förädlat och förfinat våra kunskaper genom att specialisera oss och gräva djupare, sedan förmedlar vidare dessa kunskaper till nästa generation studenter och blivande kollegor. Det är en slags plikt vi äldre har mot de yngre. Ingen är betjänt av att kunskap stannar i avgränsade grupper. Den ska föras vidare. Det är i möten kunskap utvecklas, nyfikenhet väcks och nya upptäckter görs.

Men det finns också andra aspekter på undervisning, bortanför de lite högtravande orden ovan: Det är inspirerande, entusiasmerande och roligt!

Under förra veckan hade jag förmånen att träffa KI-studenter i samband med ett par undervisningstillfällen. Jag gav föreläsningar om huvudets anatomi och bidrog också på dissektionssalen. Se gärna mer om detta på KI:s webbplats.

Spännande möten

Det blev ett par intensiva halvdagar fyllda av spännande möten, samtal och engagerade frågor. Varje gång jag undervisar så slår det mig vilken energi det finns bland studenterna. Vilken upptäckarlust och vilken vilja att lära sig, att förstå mera och djupare och att komma vidare till nästa steg i kunskapskedjan.

Det är verkligen en ynnest att få vara verksam i sådana miljöer och som rektor för KI vill jag verka för att mina kollegor – vi som varit med några år och som med tiden förvärvat en del kunskap – i ännu större utsträckning går ut till KI:s undervisningssalar och för sina kunskaper vidare till studenterna.

Man blir aldrig så erfaren att man inte kan stärka sin erfarenhet ytterligare genom att undervisa.

Läs gärna mer på KI:s webbplats.

 

Sharing is caring

To share knowledge is one of the core activities at a university. Personally I have been teaching regularly since my early start in 1976 as prosektor minor at the University of Oslo. My conviction about the importance of education has stayed with me ever since. Teaching works both ways: students pose questions that make you reflect and ponder, and many a question has led me on to new paths in my own research.

Last week I had the privilege of taking part in the teaching of medical students here at KI. I gave lectures on the anatomy of the head and  attended dissections. A positive experience indeed. Lots of questions, and lots of energy and enthusiasm. Among the privileges of working at a university is the opportunity to meet with students and be inspired by them. This is a privilege I am keen to enjoy.

Please read more about this at KI:s website.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


*