Studentbloggen

Nu är vi snart redan en månad in på terminen. Det har gått snabbt samtidigt som det för mig känns som vi redan har hållit på i en evighet… Att börja universitetet är läskigt, spännande, förväntansfullt och är fyllt med nya utmaningar och möjligheter. Jag har tidigare skrivit några inlägg om tips och trix till er nyantagna studenter och tänker idag sammanställa några av de saker jag önskar att jag visste innan jag började universitetet. Vad förväntade jag mig? Vad var bättre? Vad har varit sämre än tänkt? Det är så lätt att en bygger upp en tanke om hur allt ska vara och ibland överträffas detta, medan det andra gånger kan gå helt i kras och lämna en med en besvikelse…

Vid förra läsårets studiestart skrev jag ett inlägg som innehöll mer praktiska grejer. Tips och trix för nya men även ”gamla” studenter gällande kurslitteratur, mat på campus, hur en skriver ut dokument osv. (Jag länkar detta här). Jag tänker att jag i detta inlägg spinner vidare lite på detta, men mer pratar lite om tankar och känslor som kan dyka upp, eller som iallafall dök upp för mig precis i början av studierna.

• Nervositet och osäkerheter

Nu vet jag som sagt att vi ändå är en liten bit in på terminen men en av mina största rädslor var kommer jag passa in? Både vad det gäller att klara av det akademiska, en tänker ju att universitetet ändå är en helt annan nivå än gymnasiet och mina gymnasielärare älskade att betona att det bara kommer bli svårare och svårare härifrån. Men även vad det gäller det sociala. Kommer jag att träffa några vänner? Logopedprogrammet som jag går är ett relativt litet program, så om jag inte hittar några vänner i klassen hur tusan gör jag då? Mycket enkelt sagt löser sig allt tillslut. Det kommer att vara otroligt jobbiga stunder vad gäller plugget, men det ordnar sig. En misslyckad tenta är inte hela världen, även om det absolut känns som det där och då.

Vänner löser sig också! Jag vet att det kan vara extremt läskigt och jobbigt att ”ta sig ut” i en helt ny värld. Jag flyttade exempelvis till en helt ny stad, vilket jag gissar många av er också har gjort. Man lämnar sin trygga hamn där hemma med familj och vänner som en alltid kunde söka sig till. Det absolut enklaste för mig var att tänka att absolut ingen här känner mig, jag kan vara precis vem jag vill. Med det menar jag inte att jag skulle bli en helt ny person, och tappa bort mig själv i det hela men mer från att ha varit lite smått blyg till att våga va framåt och ta initiativ till nya kontakter. Det är ingen som vet om jag varit blyg där hemma och tycker det varit jobbigt att hitta nya vänner? Fake it till you make it! Studentaktiviteter såsom fredagspuber, sittningar och liknande är guld tillfällen för att ge dig ut i ditt ”nya liv”.

• Studieteknik är viktigare än vad man tror

Studietekniken var (och kan fortfarande va) ett stort frågetecken. Under gymnasiet hade jag en tendens att plugga lite sista minuten, och det gick oftast väldigt bra. Men universitetet kändes så mycket större och viktigare på något sätt. Hur mycket behöver jag plugga? Ska jag memorera vartenda ord? Ska jag läsa all kurslitteratur, och kolla på alla föreläsningar, och skriva anteckningar, och, och, och… Det finns så otroligt många sätt att plugga på och allt handlar om att hitta DITT sätt att plugga på. Absolut, vissa moment och vissa kurser kräver så mycket mer utav en än andra. Men jag minns så väl den stora stressen inför de första 2 tentorna iallafall. Jag försökte trycka in så mycket information som möjligt på så många olika sätt som möjligt. Missförstå mig rätt, variation i plugget är bra och detta genom alla möjliga sinnen. Men jag blev tillslut så stressad att ingenting gick in istället. Kortslutning.

Mitt tips är att testa dig fram genom olika sätt att plugga på. Och viktigaste av allt som blir lite kopplat till föregående punkt angående nervositet. FÖRSÖK att inte stressa upp dig allt för mycket. Jag vet att det är mycket lättare sagt än gjort men tro mig, det kommer gå. Försök skala av det. Jag föredrar att gå på alla föreläsningar och föra anteckningar. Är det något jag inte förstår vänder jag mig till kurslitteraturen men föreläsarna tar upp det allra viktigaste och på ett så bra sätt. Jag och mina kursare försöker också alltid göra det lite kul på ett eller annat sätt, hitta på patientfall, skapa kahoots, förhör varandra, vad som. Det gör det mer lätthanterligt och helt ärligt känns det inte som du pluggar men jag lovar du får in en hel del.

• Du är inte ensam

Denna punkt tampades jag mycket med. Jag flyttade till en helt ny stad och kände absolut ingen. Några av mina vänner började plugga samtidigt men långt ifrån de flesta och jag kände mig så ensam i stressen kring plugget. Jag hittade dock snabbt några stjärnor i min klass som jag kommit väldigt nära och nästan alltid pluggar tillsammans med, vilket gör allt så mycket roligare och enklare. Att kunna skratta tillsammans i ett grupprum för att alla förstår lika mycket av uppgiften som du tar bort så mycket dramatik från allt. Men skulle oron, stressen eller något annat relaterat till studierna finns alltid studiehälsan nära till hands. Vänd dig till någon om det blir för tungt. Universitetet är en stressig period i livet, men det ska också vara en rolig och utmanande tid. Du är inte ensam. Prata med kursare, lärare, studenthälsan osv. Det finns personer och resurser som är villiga att hjälpa till. Det mesta blir också lite bättre bara en får ranta lite och lätta på hjärtat!

Universitetet handlar inte bara om målet, examen, utan resan dit. Det är år som kommer att forma dig, inte bara inom din framtida yrkesroll utan som individ också. Lita på berg och dalbanan som är universitetet. Plugga lugnt, men försök njuta också!

Allt gott!

//Filippa, Logopedstudent