Ja ni, mitt universitetsliv b\u00f6rjar sakta men s\u00e4kert lida mot sitt slut. Jag har precis genomf\u00f6rt min redovisning av mitt examensarbete samt opponering p\u00e5 en kursares. Skr\u00e4ckfyllt men s\u00e5 sk\u00f6nt att det \u00e4r genomf\u00f6rt. Nu st\u00e5r bara lite revidering p\u00e5 agendan innan jag ska titulera mig som logoped. Men hur hemskt har universitetet egentligen varit? Det korta svaret: ganska hemskt. Men b\u00e5de hemskt tufft och hemskt kul och utvecklande. Jag vill i detta inl\u00e4gg f\u00f6rs\u00f6ka samla tankar kring allt jag l\u00e4rt mig, allt jag upplevt – och varf\u00f6r jag trots stress, svett och studiel\u00e5n \u00e4nd\u00e5 kommer sakna det h\u00e4r livet.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r konstigt hur man kan b\u00f6rja sakna n\u00e5got redan innan det \u00e4r \u00f6ver. Framf\u00f6rallt ocks\u00e5 efter denna termin med mycket huvudv\u00e4rk och huvudbry kring examensarbetet. Jag har upplevt och deltagit i vad som k\u00e4nns som miljoner f\u00f6rel\u00e4sningar d\u00e4r jag b\u00e5de blivit f\u00f6rvirrad och fascinerad p\u00e5 en och samma g\u00e5ng, genomg\u00e5tt praktikperioder som verkligen visade mig varf\u00f6r logopedi \u00e4r just det jag vill syssla med, samtidigt som n\u00e5gra med handen p\u00e5 hj\u00e4rtat avskr\u00e4ckt en och f\u00e5tt en att t\u00e4nkt varf\u00f6r jag i hela friden gav mig in i det h\u00e4r… Jag har f\u00e5tt kursare som lite blivit ens allt, b\u00e5de som studiekamrater som man kan \u00e4lta saker med, men \u00e4ven peppa en p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt \u00e4n utomst\u00e5ende kan f\u00f6r att de ”genomlider” exakt samma k\u00e4nslor och tankar som en sj\u00e4lv, men \u00e4ven som blivit v\u00e4nner f\u00f6r livet. Det \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 speciellt med att g\u00e5 igenom s\u00e5 m\u00e5nga olika faser tillsammans. Jag vill ocks\u00e5 n\u00e4mna f\u00f6r er framtida studenter som likt jag p\u00e5 gymnasiet fick h\u00f6ra att ”p\u00e5 universitet \u00e4r ni ensamma”, ”inga l\u00e4rare kommer hj\u00e4lpa er som vi g\u00f6r nu”, ansvar ansvar ansvar osv. Och ja, det har innefattat mycket eget ansvar, enormt mycket. Men det st\u00f6det man hittat hos varandra OCH l\u00e4rare och f\u00f6rel\u00e4sare har varit s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4n vad de fick det att l\u00e5ta som…<\/p>\n\n\n\n
Allt \u00e4r inte guld och gr\u00f6na skogar. De senaste veckorna framf\u00f6rallt har jag nog k\u00e4nt hela k\u00e4nslospektrat. Att opponera p\u00e5 n\u00e5gon annans examensarbete som en vet att de jobbat s\u00e5 fruktansv\u00e4rt h\u00e5rt med, samtidigt som man st\u00e5r inf\u00f6r sin egen redovisning var definitivt en av de mest nerviga upplevelserna hittills. Det \u00e4r v\u00e4l ocks\u00e5 l\u00e4tt att s\u00e4ga nu, vi m\u00e4nniskor har ju en tendens att gl\u00f6mma bort de jobbigaste stunderna i livet, men jag kan s\u00e4ga att detta verkligen varit n\u00e5got ut\u00f6ver det vanliga. Men det \u00e4r samtidigt ocks\u00e5 d\u00e5 man v\u00e4xer som mest? Att f\u00f6rst\u00e5 att n\u00e5gons ”negativa” kommentarer p\u00e5 sitt arbete som man jobbat p\u00e5 i snart ett halv\u00e5r, egentligen bara \u00e4r bra kommentarer som leder en \u00e4nnu mer i r\u00e4tt riktning \u00e4r sv\u00e5rt, men n\u00f6dv\u00e4ndigt. K\u00e4nslan nu \u00e4r ocks\u00e5 obeskrivlig? En blandning av l\u00e4ttnad, stolthet och ”ska jag verkligen l\u00e4mna allt det h\u00e4r snart?”.<\/p>\n\n\n\n