KI-studenten Awaz

Här är jag i T1.

Nygift. Nyägare av lägenhet. Nybliven mamma. Antagen på en utbildning jag drömt länge om att påbörja. Jag överdriver inte när jag säger att drömmen om att bli tandläkare va uppsagd och jag nöjde mig i vardagen jag befann mig i. Jag skriver en journal då och då och 2015 innan graviditeten hade jg funderat om jag skulle söka till tandhygienistprogrammet på KI men avstod då jag visste att jag ville ha mer utrymme för att behandla mina patienter. Eller så sökte jag till och med och inte kom in- skulle inte förvåna mig. Minns inte. Sen kom en kollega som fick mig att försöka en gång till och så hände det.

var med i Cavum tidningen (ki har en tidning) om päron som pluggar. Bredvid mig är fina Semya. UPDATE: päron som pluggar behövs inte för mig då alla ställer upp ändå.

Mycket föreläsningar på sal. Alltid babybjörn. Facetime med dom inne på föreläsningen så jag kunde delta och inte störde- tänk om ZOOM fanns då huh!! haha

Så såg det ut.

Väska och babybjörn. MY KIT!

Vissa gick vidare. Hoppa av- inte för dom. Läkarprogrammet/annan utbildning- en annan dröm. Men många stannade.

Jag fick börja blogga i hopp om att inspirera föräldrar och andra som ville bli tandläkare som jag att inte ge upp. 

Jag visste mycket men ändå ingenting. Det är lätt att titta på någon annan göra ett jobb och tro att man kan bättre. Det är det även för dom som jobbar inom yrket. Always be humble. Because you dont know. Not until youre doing it.

Idag. Skild, men har bra samarbete med exet för att göra så gott vi kan med vår son. Bor i studentlägenhet vid SU. Jobbar extra på det som känns vara 100 jobb ibland. NÄSTAN TANDLÄKARE. Behandlat mina patienter. Gjort rotfyllningar, fyllningar, parod behandlat, dragit ut tänder, bedövat!(jätte pirrigt i början), behandlat barn. KLARAT TENTOR! ZOOM FÖRELÄSNINGAR!!

Och lärt känna typ 200 personer till i mitt liv. Yngre och äldre. Tårar svett och glädje. Jag är så tacksam för er alla. Hoppas ni ser detta och förstår att jag är det. Sen har man ju fårr dom som man aldrig bryter kontakten med för vi gick sneppet djupare. You know who you are.

It dawn on me idag. Ordentligt. Jag har vart så taggad över att det är sista året, men har inte riktigt insett att snart tar även denna kapitel slut. Klasskamrater blir kollegor. Ansvaret går från att va våra lärares till våra. Beslut ligger i våra händer. För vissa mer än andra beroende på vart vi befinner oss.

Jag pratar med äldre kursare som jobbar och hör så mycket roligt. KLART MAN ÄR TAGGAD! men magen bubblar med glädje och ångest !

Men vet ni vad. Det är inte slut ännu. Jag ska försöka lägga upp mer video så ni får en taste of min klass, skolan och känslan innan jag säger hejdå sommaren 2021. Unless det bli som min son har börjat få rädsla för ”mamma du kommer åka till himlen”. May all religions/atheisms forbid that but you never know. Thats why you should make every moment count.

Tack för att ni läser.