PMS is real
Det har vart lite tufft. Cant say it more simply.
Förr förra veckan fram tills nu…med allt som hände missade jag preklin pass och 2 patient pass då jag åkte till begravning i England. Ibland sker saker i livet så man får ta en paus. Bearbeta. Låta bli att stressa och acceptera en situation som inte är i ens kontroll. Tufft.
Utöver det så kände jag mig väldigt låg i humöret. Ville gråta-SÅKLART. Men det tuffaste va nog att jag kände mig ensam. Kände att ingen kunde relatera med mig. Ville äta allt jag såg och var lätt irriterad. Tappa lusten en kämpa ändå vidare. Nåt stämde inte. Det som fick mig att tänka på PMS var ensamheten. Allt annat kände jag va ändå normalt. Men att känna sig ensam. Jag. Ensam. Stämmer inte riktigt. Och att jag inte kunde se helheten. Narrow vision. Då anade jag att jag kanske hade PMS. Det viktigaste då är att prata med sina kompisar. Dom runt om. Det KÄNNS som att man är ensam ändå men när man hittar en logic i det så blir det ändå enklare.
Det blev värre den här veckan. På preklin kom en av mina käraste och la handen på min axel och frågade hur jag mådde. Jag var sen (som vanligt då jag stressar till lämning på förskolan, sen springer till skolan- Men då vi hade rest och var trötta var min son inte helt 100 heller och då får man dåligt samvete att han kanske inte borde lämnas när han är mammig osv osv..så när jag fick den frågan så var det lite game over. Tårarna spruta ut and there I was not giving a shit. Släppte ut det. Och skrattade för det va ändå lite komiskt för jag visste då att det va PMS. Brukar inte bli så overwhelmed med känslor annars. Efter det så blev allt lugnt. Fick tom en kommentar av mitt fina gäng att dom hade börjat bli lite oroliga över att jag inte gråtit på ett tag.
För att bryta lite där. Vid PMS tillfällen är vissa saker HELT ACCEPTABLA. 1. Gråta (såklart så funkar detta inte framför patient men i ens klass så är det ingen skam så länge man inte stör andra). Gråta för mig brukar ske i närhet av mina kompisar/familj ibland vid sådana tillfällen som den här när jag blir forcerad att prata om något jag inte vill. Annars skjuter jag bort det. Mår inte såååå dåligt att det ska ske…
2. Om man har satt träningsmål, diets, studying goals etc etc så får man ta en paus. För att må bra måste man inse när man mår dåligt för att släppa på kraven. Man måste ha koll på hur mycket som sker i sitt liv. Vara realistisk och vara stolt över sina accomplishments och inse att man inte alltid kan prestera!
I fredags så nådde jag min peak. Nattade min fina son. Ville inte sova.Va uppe. Satt och stirrade på skärmen på netflix ”root cause”. Jag blev så irriterad att jag fick stänga av och reflektera över att de som släppt dokumentären inte skäms. Lägga skräckmusik i bakgrunden när dom visar upp en endodontisk behandling och sen släppa loss med information som är missvisande och manipulerande. Men men. Jag stängde av och sen mådde jag bara dåligt. Och i min moment of feeling very low. My period came och allt blev vanligt igen.
Jag är (obviously) not a man. Jag vet inte om ni har något likadant som ni kan relate till. Men det är jag och MÅNGA andra kvinnor som går igenom denna fas ca en vecka innan man får mens. OFTAST så fungerar hjärnan så att har du inte koll på dina datum så vet du inte ens varför du mår som du gör för hjärnan kopplar inte det. Utan man bara mår dåligt utan logic. Vissa blir arga, andra ledsna… Viktigt att man är självkritisk i sina handlingar och inte agerar utåt vid sådana tillfället för IT IS NOT an excuse. Det är det som skiljer oss människor och djur. We don’t act on instinct. We think then act. För kvinnor är det viktigt att prata med sin partner och ha någon kan ha förståelse till det. Det gäller ju för nästan allt skulle jag säga.
Jag har dessutom tur att jag inte får ont när jag har mens. Livet går sedan vidare och allt blir normalt igen. (Vad är normalt – Positiv inställning- Se helheten!! count your blessings and so on..)
On that note…Thanks for reading =)
0 kommentarer