Wake me up
Igår va jag på jobbet. Sluta kl 23.30. Kom hem och började städa kl 01 på natten. När jag tittar på telefonen ser jag att en av våra studenter på tandläkarprogrammet på Termin 4 har gått bort i en drunkningsolycka.
Det finns nog ingen i vår skola som inte har pratat med Hatem. Från hela mitt hjärta menar jag när jag säger att han var en av dom snällaste välskötta männen i vår skola med så mycket potential för godhet. Vi spelade fotboll på Korpen och även där var han den bästa spelaren med så mycket energi och glädje. Det var inte ofta man inte såg honom utan ett leende på ansiktet.
Allt jag kunde tänka på va att det var allt för tidigt. Mina tankar går till hans familj och dom som stod han närmast. Jag som inte var en av hans närmaste kommer sakna hans ansikte i skolan. It was way too early men man brukar säga att dom bästa lämnar oss tidigast. This was just way too early meaning you were simply the best.
Jag vet att detta är en blogg men i min lilla hjärna så hoppas jag nånstans att detta når dig vännen, att du kommer aldrig bli glömd och du är ännu ett påminnelse att aldrig ta något for granted och berätta alla goda tankar till alla! för det kanske blir sista gången man har den chansen..Leva i nuet och inte glömma how blessed we are to be alive and have those who we love around us. You were wonderful and will always be in our thoughts and definitely in my thoughts when i graduate, live and do good deeds. Kommer tänka på hur duktig du skulle vart. Now you’re blessing heaven with your company. They are lucky to have you… and we are unfortunate to have lost you. This still feels surreal and Im hoping we will all be woken up to find it was a shitty misunderstanding.
Jag åker idag hem till min familj i England. Är ledsen att man missar samlingen vid södertörn. Men jag är där in my thoughts.
Ska ta vara på varje dag, Hatem.
May you rest in peace bubbs….
0 kommentarer