KI-studenten Linda

Och nej, jag menar inte att jag har svinont i ryggen eller redan slitit ut mina handleder och fingrar efter all behandling – tack och lov.
Vore inte så bra då jag är inne på T2 och inte ens BÖRJAT jobba haha.
Nej, jag syftar mer på att man nu ser saker i sin omgivning som gör att man bara vill ’’rycka in’’ eller förändra reklamernas innehåll så de inte förvränger sanningen (host alla ’’blekningstandkrämer’’).

Dags att ventilera lite egna åsikter och tankar:
Mitt mål med att vara tandhygienist i framtiden är för att jag vill förbättra individers orala hygien men även allmäntillståndet då det ofta kan gå hand i hand. Jag vill hjälpa personer att få ner bakteriemängden i munnen, hjälpa personer att få mer kunskap om det orala, hjälpa personer att bli mer motiverade och främja sin munhälsa. För tyvärr inser inte folk hur mycket deras tand betyder förens den väl är borta ur munnen.

Jag vet att det kommer vara tufft ibland, man kommer inte få med alla på banan, alla vill inte, vilket man som professionell tandhygienist bara får acceptera. Vi kan vara en stöttande och motiverande hand men vi kan inte tvinga våra patienter till x och y.

Under mitt kliniska år innan studierna såg jag både jobbiga och otroligt fina saker. Man såg patienter som hade gått från att ha parodontit (tandlossning) till att vara extremt medveten om situationen och kunnat stoppa sjukdomsförloppet och gjort protetiska lösningar av det som behövdes. Jag fick se glada patienter som ville krama sin behandlare (tandläkare/tandhygienist) för att visa uppskattning av behandling och bemötande. Jag fick se tandvårdsrädda patienter som grät när man hämtade in dom från väntrummet till att se dom tillslut ha glädjetårar i ögonen för de fixade lagningen och för att vi behandlare är lika mänskliga som dom. Många besitter dåliga händelser från förr i tiden då tandläkaren var hårdhänt och osympatisk.

Men allt fina har tyvärr tråkiga baksidor med. Jag fick se patienter som kom och hade blåmärken och utslagna tänder, förmodligen pga. misshandel hemifrån. Jag fick se hur man bara lagade och lagade ungdomars tänder utan att ens försöka prata med dom och få dom att inse VARFÖR det blir hål. Men det sorgligaste av allt var när man mötte småbarn, 3-4åringar som redan hade stora mörka kaviteter i tänderna.

En likande syn var jag med om för några veckor sedan på pendeltåget hem. Det kom in en liten kille i barnvagn, kanske 3år som satt med ansiktet mot mig. Det var en veckodag runt 16-tiden och han satt med en godispåse ’’sura skallar’’ i handen. Direkt gick tankarna till vår senaste kariologitenta och lärdomen om att man INTE ska introducera sötsaker hos småbarn då de, precis som oss äldre, kan skapa ett beroende och säger nej till exempel majskrokar för de vill ha det söta goda istället.

Ännu värre blev det då denna lilla kille började ’’smågråta’’ och öppnade munnen – det var heeeelt brunt! Framtänderna var små mörka skruttar…. Och där satt han och åt godis innan middagen som lite mellanmål…

Usch det är så sorligt när såhär små barn drabbas av riktigt feta kariesangrepp!! Det gör verkligen ont i tandhygienisthjärtat och det är här man verkligen vill komma in och undervisa föräldrarna, få dom att förstå sambandet mellan socker, fluor, karies, värk. För 99 gånger av 100 är det kunskapen som fattas. Föräldrarna gör ju inte detta med flit för att deras barn ska få ont i tänderna vid sån ung ålder och behöva dra ut mjölktänderna innan de börjar förstöra de permanenta. Det är kunskapen som fattas. Och på grund utav den kunskapsmissen drabbas ett HELT OSKYLDIGT BARN av dålig munhygien…

En metafor skulle vara att jämföra dom som skadar sina djur – djuren har ingenting att säga till om! (nu låter detta väldigt hemskt men hoppas ni kan förstå vad jag vill komma fram till). Visst, om det är Kalle 19 år som kommer år efter år och har lika dålig munstatus fast man informerar och instruerar Kalle vid varje besök så är det ändå hans egna val, det är han själv som väljer att inte borsta tänderna och dricker 1l läsk varje dag.
Förstår ni skillanden?

Hur som helst, det är här jag känner att jag som framtida tandhygienist kommer kunna informera, hjälpa och förstå alla patienter och deras egna förutsättningar.
Det är väl inte så konstigt att man har dåliga tänder om man kommer från ett land där man aldrig borstar tänderna? Det är då jag, den jobbiga tandhygienisten Linda, men som kommer bli uppskattad av patienterna i slutändan – rycker in!

Tillsammans gör vi världen till en renare mun-värld! 😉

P.S: glöm inte tandtråden ikväll, den är lika viktig som tandborstningen 😉