KI-studenten Linda

Okej, träning och plugg, plugg och träning. Två ord som enligt mig går hand i hand, som Jing och Jang, som hund och katt.

Först och främst, när jag pratar om träning menar jag inte att vara aktiv på elitnivå, det kan handla om att vara med i en lagsport, träna på gym eller kanske bara simpla powerwalks.

Låt mig först backa tillbaka till gymnasietiden – jag gick programmet Natur i en väldigt högpresterande klass, det var extremt många som gick ut med A (MVG) som slutbetyg. På studentdagen tog nog halva min klass emot stipendium i form av ’’bra prestationer’’ ’’bästa betyg’’ ’’A i alla naturvetenskapliga ämnen’’ osv osv.
Och visst är det en skön känsla att få väldigt bra betyg?
Veta att, YES, nu kommer jag in på civilingenjörprogrammet!
Eller veta att mamma och pappa är stolta upp till öronen.

Men egentligen, är inte ditt egna välmående viktigare än att få A i alla ämnen om du mår skit under vissa hektiska perioder?

För mig har det alltid varit solklart. Jag vill må bra. Fysiskt och psykiskt. Skolan är viktig, men hur kroppen mår är ännu viktigare.

Jag har aldrig mått psykiskt dåligt (som tyvärr bara fler och fler och även yngre och yngre gör i dagens samhälle) och upplevt att jag har mycket stress och ångest över skolan så att mitt vardagliga liv blivit påverkat, så utifrån de aspekterna kan jag inte uttrycka mig. Men jag kan uttrycka mig om vad jag tror är en bidragande effekt till varför jag mått så bra som jag gjort.

Träningen.

Enligt mig och även massa studier så har man bevisat att träning är superviktig för inlärningsförmågan och att hjärnan inte tar in lika mycket fakta när man sitter och sträckpluggar i timmar vs tar pauser (t.ex i form av fysisk aktivitet). Det finns till och med studier som visar att studenter/elever som är fysiskt aktiva på fritiden presterar bättre i skolan, det är inte bara konditionen och musklerna som blir uthålligare och större – utan även hjärnan.

När vi har studiedagar nu på universitetet så lägger jag alltid in något som får hjärnan att tänka på annat mellan pluggandet. Det kan vara ett grupppass på gymmet, ett eget pass, en promenad eller bara att gå och källsortera soporna. Ibland är källsortering det skönaste breaket som man ’’längtat efter’’ i sitt schema man har i huvudet. Det blir som ett belöningssystem – ’’nu har jag varit duktig och pluggat i 2h, så nu får jag lite belöning här.’’

Men jag förstår om inte alla har träningen i sig, vissa ser träning som något jobbigt och som man inte har tid med. Vi alla prioriterar olika saker. Men om du kommer börja plugga på universitet (eller kanske redan pluggar) skulle jag verkligen slå ett slag i att försöka komma igång. Du behöver inte köpa ett dyrt gymkort och tvinga dig iväg, börja med att ta pauser i ditt pluggande – en 30 minuters promenad, lyssna på musik som får dig att må bra, kanske lyssna på en podd. Summa-kardemumma – låta hjärnan vila från plugget.
Du kommer klara tentan och hela programmet ändå.
Se till att studietiden din blir något du kan se tillbaka till med ett leende på läpparna och inte som värsta tiden i ditt liv.

IT NEVER GETS EASIER, YOU JUST GET BETTER

Hoppas detta inlägg inte provocerar någon på något sätt, jag vill bara lyfta fram det positiva i träningen och dess underbara följdeffekter – som vi alla människor behöver.

Lagsporter är det bästa jag vet!

Gym är grymt kul det med. Härlig skidåkning = fysisk aktivitet. Två flugor i en smäll?

Promenader är rätt härliga med.