KI-studenten Sandra

Att börja plugga är kanske självklart för vissa och ett stort och krävande beslut för andra. Vilken utbildning man sen ska söka är nog också självklart för vissa men ett svårt och kanske till och med ångestladdat beslut för andra. Vad vill man egentligen jobba med? Jag tog studenten 2009 och har därför hunnit med ganska mycket innan jag började på KI och Logopedprogrammet förra året. Jag har verkligen aldrig haft några drömmar om att jobba inom vården, att bli läkare eller så. För några år sen tror jag knappt jag visste vad en logoped arbetade med. Jag ska inte dra allt jag gjort efter gymnasiet, det är lite allt möjligt inom olika branscher, men innan jag verkligen började fundera över vad jag ville ägna mina dagar åt jobbade jag inom mode och inredning. Jag är utbildad mönsterkonstruktör och jobbade som designassistent innan jag bestämde mig för att ändra riktning. Jag älskar att arbeta kreativt och trivdes verkligen med det men det kändes ändå inte hundra procent rätt.

Min första plan var att bli tandläkare. Jag tror idén föddes för att jag tycker om att arbeta med händerna och tandläkare gör ju just det. Jag började därför plugga på komvux för att läsa de gymnasiekurser jag saknade och som behövdes för att bli behörig till tandläkarprogrammet. Sju kurser saknades och jag hann läsa tre av dom innan jag började tveka igen. Även om jag skulle läsa klart alla sju kurser skulle det bli svårt för mig att komma in på tandläkarprogrammet vilket gjorde mig lite opepp på komvuxstudierna. Ville jag verkligen bli tandläkare? Jag var vid det här laget iallafall helt säker på att jag ville läsa en vårdutbildning och började läsa i princip allt jag kom över som handlade om tandhygienistprogrammet, sjuksköterskeprogrammet, röntgensjuksköterskeprogrammet och logopedprogammet. Jag tror jag bestämde mig för ett program men ändrade mig sedan igen nästa dag och så höll jag på så i några månader haha. Det jag vill komma fram till är att det för mig inte var ett självklart val att söka logopedprogrammet. Efter att ha övervägt alla olika alternativ gick jag på magkänslan och bestämde mig helt enkelt. Känns det fel hoppar jag bara av och funderar vidare.

Vart vill jag då komma med detta inlägga? Jo, att så länge man vågar ändra sig och byta riktning och så länge man vågar gå på magkänslan så tror jag att man tillslut hittar rätt. En bransch eller en utbildning som känns rätt. Jag trivs superbra på logopedprogrammet och tror att jag har hittat rätt (ca 9 år efter studenten) vilket jag är jätteglad över. Vissa dagar tvekar jag fortfarande på om jag valt rätt men helt säker går det ju aldrig att bli. Om man direkt efter gymnasiet redan vet vad man vill jobba med så är det ju superbra men om man som jag började tveka många år efter gymnasiet så tycker jag inte att man ska vara rädd för att helt börja om! Alla som pluggar på Karolinska Institutet har olika bakgrunder och många har gjort annat efter gymnasiet innan de bestämt sig för att studera på KI.

Bjuder på en bild på 17-åriga jag med noll framtidsplaner. Läste ett ekonomiinriktat program på gymnasiet vilket är väldigt oklart då jag aldrig varit intresserad av ekonomi eller företagande. Men som sagt, man kan alltid ändra sig! Hur ser man att den här bilden är tagen för över 10 år sedan? Jo på sidbenan och den konstanta brun-utan-sol-brännan…. Trevlig helg på er!