KI-studenten Isabelle

Något av det första man får lov att göra på vårdcentralen är att hälsa på patienterna och ta reda på varför de är här idag. Det här kallas anamnes, vilket är ett annat ord för sjukdomshistoria, och inkluderar allt i patientens bakgrund som är relevant för hens hälsotillstånd. Ungefär såhär gick mitt första patientmöte till:

Läkaren: Isabelle, kan du kalla in nästa patient?

Jag: [inser att jag sovit med öppna ögon senaste halvtimmen] Visst, jag har inget bättre för mig. Vad heter hen?

Läkaren: [uttalar patientens namn fel]

Jag: [går ut i väntrummet och ropar patientens namn med ännu sämre uttal]

Patienten: [ställer sig upp] Ja, det är jag.

Jag: Välkommen in. [Visar mot läkarens rum] Jag heter Isabelle och är läkarstudent.

Läkaren: Isabelle är här för att hjälpa mig idag.

Patienten: Jaså? Hur länge har du pluggat?

Jag: Två månader.

Patienten: Ojdå.

Läkaren: Det ska nog gå bra ändå. [ler på ett icke övertygande sätt] Vill du börja med anamnesen, Isabelle?

Jag: Ja, öh… Hur mår du?

Patienten: Inte så bra. Det är därför jag är här.

Jag: Eh, ja, såklart. [skrattar generat]

Läkaren: Isabelle, du kan låta patienten sätta sig ner.

Jag: Åh ja, just det. Varsågod och sitt.

Patienten: [förlorar tålamodet och pratar bara med läkaren under resten av mötet]

Kort sagt, var det inte speciellt lyckat. Men det är ingen som förväntar sig att du ska vara fantastisk första dagen. Eller ja, du kan iallafall sikta på att vara lite mer fantastisk än vad jag var. Så här kommer mina tips för ett lyckat [läs: helt okej] patientmöte:

• Hälsa ordentligt på patienten. Stå inte bara tyst bakom läkaren, utan förbered patienten på att det är du som kommer att inleda samtalet – det förhindrar att patienten ignorerar dig och bara fokuserar på läkaren. Exempelvis: ”Hej, jag heter […] och jag pluggar till läkare. Är det okej om jag börjar med att ställa dig lite frågor? Sen kommer läkaren att ta över.”
• Tänk på ditt kroppsspråk. När du och patienten sätter er ner, se till att du sitter på ett sätt så att ni har lätt för att hålla ögonkontakt. Sitt på ett naturligt sätt, men inte så att du ser nonchalant ut; skreva inte, händerna i knät.
• Strunta i att anteckna. Så här tidigt i utbildningen är det mycket viktigare att fokusera på mötet i stunden än att dokumentera det för ett senare tillfälle. Om du ändå känner att du vill anteckna, försök att göra det så lite som möjligt när du pratar med patienten och passa på när läkaren tar över eller när mötet är slut.
• Var inte rädd för tysta stunder. Låt patienten prata till punkt och låt hen tänka efter innan du ställer nästa fråga. Ofta har patienten mer att säga bara du ger hen utrymmet. Du kan alltid fråga ”Skulle du kunna berätta mer?”.
• Bekräfta att du har förstått patienten rätt. Sammanfatta det patienten berättat, fråga ”Om jag har förstått det rätt?”, eller ”Kan du förklara?”.