En stor del av mitt utbyte i Tyskland bestod av kliniska rotationer, så kallade ”Famulaturen”. Även om Tyskland är likt Sverige på många sätt, finns det några tydliga skillnader mellan svensk och tysk sjukvård samt vad vi läkarstudenter får göra.

  • Läkarstudentens uppgift. På sjukhusavdelningar i Sverige brukar läkarstudenter få springa efter läkarna och göra ungefär samma saker som dem; skriva journalanteckningar, titta till patienter på ronden. Här i Tyskland har läkarstudenten en egen roll. När jag var på njuravdelning var min uppgift att ta blodprov, skriva och tolka EKG, samt göra inskrivningar. Det var en omställning att faktiskt fylla en egen funktion på avdelningen.
  • Vita rocken. Läkarrockar har mer eller mindre avskaffats i Sverige då man inte får ha långärmat på sig av hygienskäl. I Tyskland har läkare och läkarstudenter alltid på sig läkarrockar, med undantag för när de rör vid isolationspatienter (patienter som isolerats på grund av infektionsrisk) – då tar man på sig en engångsrock utanpå rocken samt handskar och ibland munskydd. På vissa avdelningar har man på sig bussarong och sjukhusbyxor under vita rocken och byter kläder varje dag som i Sverige, på (de flesta) andra avdelningar har man vanliga kläder under rocken och ansvarar för att tvätta rocken själv.
  • Hierarki och artighet. I Tyskland tilltalar man alltid patienter med efternamn och niar dem. Man måste också säga ni till överläkarna och specialistläkarna. ST-läkarna, underläkarna och sjuksköterskorna får man lov att säga du till.
  • Få undersköterskor. Undersköterska är en instrumentell och integrerad roll i vårdteamen på svenska sjukhusavdelningar. På vissa avdelningar finns undersköterskor, men inte alls i samma utsträckning som i Sverige. På de flesta avdelningar tar sjuksköterskorna och läkarstudenterna över de flesta av undersköterskornas uppgifter.
  • Sällan lunch eller fika. Det här är nog det tråkigaste med sjukhuspraktik i Tyskland. Dagarna är långa och det finns ingen bestämd tid för rast eller lunch. Underläkarna får ingen lunchpaus alls och jobbar ofta över. Vi läkarstudenter brukar behöva vara på plats 07.50 och slutar omkring 16.00 och får kanske 30 minuters rast för att äta lunch. Avdelningsfika är tyvärr inte ett koncept som spritts till Tyskland.
  • Massvis av papper. Tyskarna har elektroniska journalsystem, men av rädsla för dataintrång (eller något åt det hållet) brukar journalsystemen vara helt slutna till sjukhuset och ibland till och med till sjukhusavdelningen. Det är också bara inskrivningar och utskrivningar som skrivs på datorn (som skrivs i ett brevliknande format) – daganteckningar skrivs för hand. Efter att en patient skrivs ut postas läkarens utskrivningsanteckning hem till patienten, som förväntas ta med den till sitt nästa läkarbesök.

Jag kan se styrkor och svagheter i både det tyska och det svenska sjukhussystemet. Att vara läkarstudent på kliniken i Tyskland har lärt mig saker som jag inte skulle ha gjort i Sverige, men vice versa stämmer också – därför är jag glad över att ha fått göra praktik i båda länder. 

Kära läsare [läs: mamma, och numera även pappa]

Jag ber om ursäkt för tystnaden på bloggen de senaste veckorna. Jag mår bra – strålande, faktiskt – och har både behövt och velat prioritera aktiviteter i mitt liv utanför bloggen. En kort sammanfattning av vad som hänt mig sedan mitten av april:

  • Pluggade kursen Infektiologi och immunologi på Heidelbergs universitet. Mer om hur plugg går till i Heidelberg här.
  • Drabbades av en bakterieinfektion i svalget.
        • Uppsökte öron-näsa-hals-läkare och fick antibiotika.
  • Bakterieinfektionen kom tillbaka trots antibiotikan.
  • Gick till öron-näsa-hals-läkare igen.
    • Halsböld konstaterades; ja, det var lika äckligt som det låter.
        • Fick remiss till universitetskliniken om akut inläggning för dränering av halsbölden och borttagning av drabbad halsmandel.
  • Lades in på universitetsklinikens öron-näsa-hals-avdelning och opererades några timmar senare.
  • Stannade kvar på sjukhuset i en vecka för observation, på grund av risk för blödning efter operation
    • Skrevs ut och tog flyget hem till Sverige några timmar efter utskrivning (rekommenderas ej pga risk för blödning efter operation).
        • Klarade mig trots det undan blödning efter operation.
  • Skrev tentorna Delexamination 4 och Delexamination 6 från kursen Klinisk medicin på Karolinska Institutet. Gjorde läkarprogrammets första OSCE-prov i internmedicin och A-HLR-repitition.
  • Drog till Uppsala för att fira Valborg.
    • Deltog i en champagnegalopp.
        • Lärde mig att “champagnegalopp” inte innebär att kolla på hästkapplöpning medan man dricker champagne. Nej, en champagnegalopp är en valborgstradition av att hälla billigt bubbel på varandra på nationernas innergårdar.
          • Sörjer fortfarande mina bubbelindränkta kostymbyor som var mycket bättre lämpade för en hästkapplöpning. 
  • Kollade på herrspexet Corpus Karrolinas föreställning Prinsessan Peach och var en del av produktionen i PR-teamet.
  • Åkte tillbaka till Tyskland för att göra min sista 4 veckor långa praktik på Hautklinik, dermatotologiavdelningen.
    • Tog massvis av blodprov och skrev en del EKG:n på avdelningen. Mer om vad man gör på praktik i Heidelberg här.
  • Konstaterades fullt återhämtad från operationen och har hållit mig frisk sedan dess.
  • Avslutade praktiken. Samlade ihop alla mina intyg på närvaro på praktiken och fick mitt “Transcript of Records” och bevis på avslutat utbyte från universitetsadministrationen.
  • Har lämnat Heidelberg och sitter i skrivande stund på tåget.
    • Njuter av min första eftermiddag av sommarlov.

Utbytet har för mig varit en välbehövd omväxling från vardagen på Karolinska Institutet. Jag kände mig inte skoltrött när jag åkte iväg, men jag började bli rastlös. Läkarprogrammet är den längsta grundutbildningen i Sverige, vilket lätt leder till att man fastnar i rutiner. Personligen blir jag snabbt less om jag börjar få rutin på saker och ting, varför jag tyckte att det var dags att studera lite på en annan ort och ett annat språk sådär halvvägs genom programmet.

Att göra utbytestudier vid Heidelbergs universitet har varit spännande. Jag har fått inblick i tyska universitetsvärlden och tyska sjukvården, vilket har gett mig nya perspektiv som jag kan ta med mig till studierna i Sverige.

I ärlighetens namn har det bästa med utbytet inte varit plugget eller praktiken; det har varit den vackra staden Heidelberg, den grönskande naturen, det milda klimatet, den billiga och goda maten, det trevliga umgänget och den gradvis växande längtan tillbaka hem till Sverige. När jag återvänder till Stockholm tar jag med mig förnyade krafter och förstärkt uppskattning för Karolinska Institutet – men, en del av mitt hjärta kommer att dröja kvar i Heidelberg.

Mitt Erasmus-utbyte vid Heidelbergs universitet i Tyskland består av både kurser och praktik. Nedan följer mina intryck av att plugga och skriva tentor på läkarprogrammet i Heidelberg.   

Tillgodoräkning

Jag har bara läst två kurser – Dermatologie/Venerologie och Infektiologie/Immunologie. Båda kurser var lärorika och motsvarar hud- respektive infektionsmomenten på kursen Klinisk medicin vid Karolinska Institutet. Eftersom jag inte är färdig med mitt utbyte än, har jag inte fått något tillgodoräknat vid KI än, men jag har fått veta på förhand att kurserna i Heidelberg är nog för att täcka alla obligatorier på KI (exempelvis seminarier, bedside teaching) med undantag för delexamination 4 (infektion) och delexamination 6 (hud). Delexaminationerna måste jag skriva vid KI i efterhand.

Kurser på Heidelbergs läkarprogram

I Tyskland är läkarprogrammet 6 år långt. Sista året är ”Praktische Jahr”, då arbetar man som ett mellanting mellan läkarassistent och underläkare på sjukhus och läser egentligen inga kurser.

Heidelbergs läkarprogram består av 4 så kallade Block. Respektive block innehåller ett visst antal kurser som varierar i innehåll och längd. Precis som i Sverige läser man bara en kurs åt gången och man måste ha läst så gott som alla kurser för att kunna ta examen. Däremot har man frihet att välja i vilken ordning man vill läsa kurserna. Flera kurser återkommer flera gånger per termin, så då kan man välja om man vill läsa den tidigare eller senare på terminen. Man får också lov att läsa kurser från olika block.

Det finns en ”rekommenderad” ordning på kurserna som många följer, men det går bra att avvika. Jag som går termin 6 läste Dermatologie/Venerologie med folk på termin 6, 8 och 10 utan att märka av någon större skillnad beroende på terminstillhörighet.

Registrering och administration

Att registrera sig för kurserna vid Heidelbergs universitet var ganska lätt. Jag fick kontakt med Heidelberg utbyteskoordinator för läkarstudenter i samband med att min utbytesansökan antogs. Jag valde de kurser i kurskatalogen som jag ville ha och uppfyllde kraven för, sedan fixade koordinatorn registreringen.

Det som var svårare var att faktiskt ta mig till kursens föreläsningar. I teorin ska all info finnas på ”Moodle für Medizinstudierenden”, Heidelbergs intranät, men det kan vara klurigt att lista ut var lokalerna är och vilka moment som är obligatoriska. Om du är osäker kan du leta reda på kurssekretariatet och fråga dem – svarsfrekvensen är betydligt högre om du frågar dem i person än via mejl.

Obligatorier

En tumregel är: allt förutom föreläsningar är obligatoriskt. Det här varierar såklart från kurs till kurs, så det är bra att höra sig för innan man skolkar ett seminarium och måste ta igen. Dermatologie/Venerologie är cirka 33% obligatoriska moment, medan det enda obligatoriet på Infektiologie/Immunologie är sluttentan.

Tentamen

Vad jag har förstått finns det en betydligt större mångfald bland examinationsformerna i Heidelberg än på KI. Som tur var, var båda sluttentorna som jag skrivit flervalsfrågor, vilket underlättar mycket språkmässigt.

På Dermatologie/Venerologie var sluttentan ett mentometerseminarium, där en kort fråga och/eller bild visades upp och man skulle välja rätt svarsalternativ. Det var en ganska avslappnad examinationsform, enda nackdelen var att man inte kan gå tillbaka och klura på alternativen utan man var tvungen att svara inom 90 sekunder.

På Infektiologie/Immunologie är provformen också elektronisk. Man sätter sig i en datorsal och får en inlogg. Därefter ska man svara på flervalsfrågor och ibland använda sig av fritext.

Övrigt

  • Det är förvånansvärt lätt att förstå språket på föreläsningarna! Även om det är akademisk tyska är många medicinska ord desamma som på svenska, särskilt om de är latin från början.
  • Efter föreläsningar knackar man i bordet, vilket motsvarar att klappa i händerna för föreläsaren. Fråga mig inte varför.
  • Föreläsarna är för det mesta överläkare, professor doktor doktor etc. så de måste tilltalas ”Sie” (Ni).
  • Lustigt nog tilltalar föreläsarna ofta oss studenter också ”Sie”.
  • Det finns ingen akademisk kvart, så kom i tid!
  • Däremot är det ofta teknikstrul så om man blir 5 minuter sen missar man inte mycket mer än projektor-/inloggningsproblem.

Det här är alltså mina upplevelser av att plugga på läkarprogrammet i Heidelberg. Förmodligen är upplevelsen likadan oavsett vilken termin man pluggar på läkarprogrammet. Jag är inte säker på hur kurserna ser ut på andra universitet i Tyskland, men de motsvarar säkert Heidelbergs. 

PS. Jag tycker att det har varit väldigt kul att plugga kurser här! Sugen på att själv söka utbyte? Det finns fortfarande lediga utbytesplatser för HT19 och VT20, annars kan du söka vid ordinarie tillfälle i februari 2020. 

Det här är den sista delen i min serie om medicinsk könsbestämning. 

”Hur många kön finns det?” är en fråga som jag har fördjupat mig i genom flera inlägg. Nu vill jag sammanfatta och försöka svara på frågan på riktigt.

Evolutionärt sett är kön viktigt att kunna skilja på eftersom det krävs individer av olika kön för sexuell reproduktion. Problemet är att den här definitionen av kön utelämnar alla individer som inte förökar sig. I Sverige upplever upp till 15% av alla heterosexuella par svårigheter att bli gravida – betyder det att dessa par är könlösa?

Kön är mer komplext än vagina och penis. Det finns individer med manliga könskromosomer och testiklar som ändå utvecklar vaginor (androgenokänslighet), och det finns individer som saknar manliga könskromosomer och ändå ser ut att ha penisar (klitoromegali). Ibland kan det vara svårt att skilja på vagina och penis (kongenital binjurehyperplasi).

Vi delar upp kön i man och kvinna för att det är bekvämt. Men det är faktiskt en grav förenkling av den biologiska mångfalden inom kön. Vidare har vi hittat på en massa tertiära könskarakteristika som vi använder för att motivera löneskillnader, ojämnt ansvarstagande i hemmet och olika tillgång till makt.

Utifrån ett medicinskt perspektiv är det lätt att argumentera för skapandet av en tredje könskategori. De nuvarande cis-baserade gränserna för kön är snäva och det är många fler som faller utanför dem än vad man kanske tror – 1 av 500 ”pojkar” föds med två X-kromosomer ju (Klinefelters syndrom), och upp till 15% av ”cis-hetero” människor har svårt att skaffa barn. Det händer fortfarande att barn med svårdefinierade könsorgan opereras för att rent estetiskt passa in i cis-ramarna – ett slags skönhetsingrepp som barnen inte kan samtycka till.

Naturen innehåller mer mångfald än vi människor klarar av att beskriva. Därför vore det mer korrekt att se på kön som en skala, snarare än något binärt eller något som man kan räkna. 

Bild hämtad från ILGA Europe:s hemsida

Dags att söka höstens högskoleutbildningar!

Osäker på om du vill välja läkarprogrammet på Karolinska Institutet? Du kan läsa en intervju med mig där jag berättar om hur jag tänkte när jag ansökte på ki.se.

Du kan också kolla på mina tidigare inlägg under taggen #ansökan och antagning. Några av de inläggen är:

Se till att skicka in din ansökan senast den 15 april!