Sjuksköterske­programmet

På torsdagen dök det äntligen upp. Beskedet att jag klarade farmakologitentan, lyckades till och med få till ett VG! Mitt vacklande självförtroende behövde det.
Sen att läkemedelsberäkningen inte gick vägen känns okej. Jag har räknat (haha) med att göra om den minst en gång. Slarvfel är lite av min grej, vilket inte är det bästa när det krävs alla rätt för att bli godkänd. Bara på’t igen.

I fredags var det dags för mikrobiologitentamen!
Jag hade verkligen pressat in kunskap och kände mig redo, men när det väl var dags och tentan låg framför mig så visade det sig att mitt fokus legat helt fel. Hade memorerat saker som jag var helt övertygad skulle vara viktiga att kunna men tji fick jag! Vi får se om det jag kunde räcker hela vägen.
Om jag ska vara positiv så har jag lärt mig en hel del, sen att det råkade bli fel fakta är en annan sak.

Jag hade knappt läst på om hygien. I typtentorna och övningsfrågorna framgick inte vikten av det. Klart jag förstår att det behövs när vi går ut i arbetslivet men att det skulle vara en så stor del av just den här tentan hade jag missat.
De andra i klassen verkade känna samma sak. Skönt att inte vara ensam om ett sådant misstag.

Just det kan ju vara problematiskt med distansstudier. Att det blir svårt att veta vart man ska lägga tyngd. När jag pluggade på campus på en annan utbildning för 100 år sedan ungefär så upplevde jag att lärarna hintade lite om vad som var viktigt att minnas. Nu är det ju självklart bäst att lära sig allt man kan, men har man bara två veckor för ett så stort ämne som mikrobiologi så är den enda chansen man har att ytinlära det som känns som tentafrågematerial. Tyvärr. Sen så är det väl bara att hoppas att något fastnar i farten.

Att veta hur mycket man ska läsa är väl också något som man får in en rutin på under tiden man pluggar. Hoppas jag i alla fall! Men att jag klarat något i alla fall är positivt. Jag är himla glad över det.

Frej har gått och dragit på sig en liten förkylning. Den påverkar inte honom något enormt, men den påverkar mig och Jimmy, då han gnyr i sömnen oavbrutet. Vi hade faktiskt inbillat oss att hans rutiner började gå mot det bättre, att vi kanske skulle få sova vår första hela natt på nio månader inom en inte allt för avlägsen framtid. Men icke.

Tror ni att jag klarar mig genom tre års studier utan mer än tre sammanhängande timmars sömn? Stay tuned. Nu: kaffe.