Det här inlägget blir lite försenat men här kommer det! VFUn i termin 5 blev vi inkastade i direkt efter sommaren. Temat är akutsjukvård!

Man får möjligheten under terminen innan att ansöka om att hamna på ambulansen under denna placering, för mig var det inte aktuellt på grund av min graviditet. Men det är heller inte annars, jag är verkligen ingen adrenalinkick-sökare. Det behöver visserligen inte alla som är intresserade av ambulansen vara heller. Men oavsett så tänkte jag att många som söker information om sjuksköterskeprogrammet vill veta mer om ambulansen. Så jag har bett en klasskompis som har sin praktik på ambulansen att sammanfatta sin upplevelse lite, det kommer i ett separat inlägg.

De flesta studenternas placeringar denna termin hade ett upplägg som liknar mitt, en fältstudievecka som följs av en längre placering. Jag spenderade min fältstudievecka på AVA, en akutvårdsavdelning alltså, och nu befinner jag mig på en infektionsavdelning. Min AVA-placering var en rolig uppföljning på min erfarenhet av akutmottagningen, vi skickade nämligen många patienter dit och det kändes matnyttigt att få veta vad som hände där. På AVA vårdas patienter med alla sorters sjukdomar, till skillnad från min termin 3 placering KAVA. På KAVA hade man huvudsakligen hand om kirurgiska patienter. Patienterna som kommer till AVA ska flyttas vidare till andra specialistavdelningar inom 48 timmar (det är målsättningen).

Utifrån den bild jag fick av AVA så tror jag att det är en trevlig och lärorik arbetsplats. Du får se många olika sorters patienter och bibehåller en bredd i dina kunskaper. Jag hade nog kunnat tänka mig att arbeta där, det var många nya sjuksköterskor och de flesta verkade trivas.

Ibland trillar det in frågor, så jag tänkte ägna ett inlägg till att svara på en som frågar det många verkar fundera på. Här kommer den:


Jag ska söka SSK till våren. Har redan en utbildning (kandidatexamen och magister) i ett helt annat ämne och kommer därför behöva jobba vid sedan om plugget. Hur tycker du att distansutbildningen har fungerat? Tänker både i det stora hela och i kombination med jobb!

Jag får många frågor som liknar denna, att kunna läsa på distans är fantastiskt men inte kanske ett studiesätt som folk är bekanta med. Jag kan inte tala för andra lärosäten, men jag är nöjd med hur det fungerat på KI. Sedan har det inte alltid varit klockrent, ibland dyker schemat upp lite väl sent. Annars tycker jag att det flutit på väldigt bra. För mig som gärna sprider ut mitt pluggande istället för att sitta i klassrum 8-16 så är det helt perfekt. Jag tror att det skiljer sig väldigt mycket från person till person, hur beroende man är av fasta rutiner och kontinuitet i vardagen. Jag studerade på ett annat universitet för några år sedan, det var campusstudier (och socionomprogrammet), men jag hoppade av efter ett år. Mest för att utbildningen inte var rätt, men jag kan ändå använda erfarenheten för att jämföra hur de olika studieformerna har fungerat för mig. Och distans är 100% bättre för mig personligen.

Det är nog svårt att säga hur det skulle fungera att kombinera med en tjänst som är väldigt schemabunden. Jag har arbetat på timmar under min studietid, framförallt under termin tre. Termin 1 och 2 så var jag föräldraledig på heltid och då fanns inte tiden till jobb för mig, men hade jag inte haft barn är jag säker på att det inte hade varit några problem. Det handlar nog mest om
– hur ditt liv ser ut?
– hur mycket du behöver jobba för att få in tillräckligt med pengar?
– hur många obekväma timmar du är villig att lägga?
– hur flexibelt jobb du har!
Vissa veckor är det väldigt mycket, men andra veckor har det räckt för mig med tre timmar på kvällen efter arbetstid. Seminarium och så kan ju infalla mitt på dagen, du måste kunna anpassa dig och ditt jobb efter ett schema som inte riktigt följer någon logisk ordning. När det är praktikperioder så har jag som mest lyckats jobba ett pass i veckan, men då har jag inte haft någon ledig tid alls. Jag skulle varmt rekommendera att se till att ta lite fler timmar innan en sådan period så att du har en buffert att ta ifrån. För utan CSN så blir det väldigt tufft under de 4-6 veckorna annars. Jag vet att några klasskamrater kombinerar studierna med nattjobb till och från, det verkar vara ett vinnande koncept. Men jag har arbetat dag och kväll, vilket också fungerar. Jag tror inte att det är några problem, speciellt inte för dig som har studievana.

Är det någon som har fler frågor så är det bara att kommentera under valfritt inlägg, eller maila mig på linnea.wester@stud.ki.se 🙂

Välkommen till den nya terminen till mig och även välkommen till dig som läsare! För mig blir det nog lite jobbigt, men du som kikar in här då och då är ju mest av en åskadare. Eller är du kanske en student? Då har vi väl det ungefär lika jobbigt. Är du ny på KI och undrar lite allmänt om hur det är att vara distansstudent kan du kommentera eller skicka mig ett mail. Under sommaren fick jag kontakt med två personer som försvann i min mailkorg, jag är inget tech-geni trots att jag har ordet ”digital” i min jobb-titel. Om ni fortfarande har frågor och ser detta, hör av er!

Jag har haft en fantastisk sommar! Istället för att ha intagit d-vitamin i solen och njutit av värmen har jag arbetat. Det låter ironiskt, men det är det inte. Som jag berättade innan jag tog bloggsemester så fick jag ett sommarvikariat på akuten. Tänkte ägna ett helt eget inlägg till det senare. Men kan säga lite kort att det har varit fantastiskt och lärorikt, på gott och ont. Vården är sjuk, det vet vi alla som arbetat med det. Ska som sagt utveckla sen. Du får ha tålamod.

Annars då, taggad för nya terminen? Ja, det är jag absolut! Men livrädd, nästa sommar är jag förhoppningsvis klar. Nu när jag sprungit som en yr höna på akuten hela sommaren och känner mig långt från redo. Om jag ska vara positiv så är man väl aldrig fullärd. Sedan känner jag också att jag vuxit mycket i min roll varje termin, så förhoppningsvis gör jag det även de två sista terminerna.

Denna termin kände jag också att det var dags att lägga på ytterligare en svårighetsgrad. Vi ska nämligen utöka lilla familjen med ett litet syskon. Hon kommer precis mellan termin 5 & 6 om allt går som det ska. Så det ger väl bloggen ytterligare en dimension. Student, småbarnsmamma, gravid. Jobbar stenhårt på att utveckla mitt varumärke. Och på att bränna ut mig! Häääng med.

Får man vanligt sommarlov för att man har tagit mentalt sommarlov? Kommer hem från praktiken, hämtar barnet, går ut och leker i en park, kommer hem, fixar middag, nattar barnet. BAM! Klockan är 21? Och mitt i allt detta ska jag ha tid att skriva hemtenta. När då?! Jag förstår inte?

Eller jo, jag har ju en ledig fredag varje vecka, men det räcker liksom inte. Har dumt nog arbetat på fredagarna, så jag kunde prioritera annorlunda. Men nu är det vad det är. Helgerna vill jag spendera med Frej och Jimmy, vilket är ett högst aktivt val.

Jag har i alla fall lämnat in alla kompletteringar och uppgifter förutom just hemtentan vilket känns toppen! Är enormt nöjd. Fick idag besked om att jag godkändes efter att ha kompletterat en hemsk uppgift jag inte riktigt utfört enligt instruktioner. Min hjärna tog en paus när jag skrev den verkar det som, jag kan ju välja att skylla på det men det handlar nog om lathet. Eller trötthet. Lathet på grund av trötthet? Jag förstod ju att jag fick en del kritik av läraren, men det känns toppen att få ett godkänt. Återigen, inga eftersläpande uppgifter. Att vara i fas känns grymt, men hemtentan spökar bak i mitt medvetande. Pollenallergin gör mig seg och omotiverad, och nu verkar jag även vara förkyld. Inte direkt drömmigt, men det är bara att göra vad jag kan. Praktiken går ju bra!

Som ni hör är jag 100% på sommarlov mentalt, min studiemotivation är som bortblåst. Kanske får jag en aning energi tillbaka snart, men det är nog mest önsketänkande. Istället för att plugga har jag skrivit en dikt. Här får ni:

Jag vill inte plugga
Inte på min tenta, inte till en dugga
Jag vill inte läsa
Tänker sätta mig i solen och jäsa
Vill bara slippa tänka
Inte mäta blodsocker eller ta en snabbsänka
Kommer kasta ut datorn genom min fönsterruta
Kanske kan man läraren muta?

Det får jag vart jag än väljer att arbeta som sjuksköterska då man för det mesta springer runt, men en grupp sjuksköterskor som springer lite extra är hemsjukvården.

Vad gör man i hemsjukvården då?
Som sjuksköterska så åker man runt och hjälper patienter som inte kan ta sig till vårdcentralen med saker som inte hemtjänst kan ordna. Exempel på det är att ge subkutana injektioner, som insulin eller fragmin som ordinerats till patienten av en läkare. Jag har även vart med och tagit venprover, spolat urinblåsor, bytt plåster, lagt om sår m.m.
Allt i patientens hemmiljö!

En mycket, mycket trevlig sysselsättning måste jag säga. Har arbetat inom hemtjänst tidigare, och att vara i patientens hemmiljö kan vara både sårbart och intressant. Att kliva in i någons hem är en stor sak, och alla har olika syn på hur en god gäst beter sig. Det gäller att vara lyhörd och försöka känna av stämningen, självklart är kommunikation en viktig del i det hela också. Visserligen är hemmiljön inte särskilt ergonomisk, man måste ofta jobba i ställningar som är mindre snälla mot ryggen eller kroppen i allmänhet så det gäller att vara försiktig. Men jag trivs, känner mig som en manisk klämkäck typ som bara tycker att allt är så himla skoj, vad ska jag göra? Nu såhär i retrospekt var nog kanske inte akutvård min kopp te, om jag verkligen ska anstränga mig för att vara en aning negativ. Behövs kanske lite nyans i det hela tänker jag.

Jag har för första gången klarat en KTC-examination på första försöket! Inte en enda tår kom det. Jag var visserligen yr och illamående av skräck/panik men det gick. Hade tunnelseende i säkert en timme innan och det bara susade i öronen, men läraren var så snäll och lugn. Hon hade ett stort tålamod och orkade lyssna på allt nervöst prat och hjälpte mig att slappna av. Vi examinerades på intramuskulära injektioner, vilket är en injektion med en längre nål som går in i muskeln. De flesta av er har antagligen vaccinerats? En sådan injektion är vad det handlade om. Sen finns det fler ställen att sticka på och flera olika läkemedel som kan ges intramuskulärt, men det är kanske inte så intressant att gå in på. Känslan nu är fantastisk. Har under praktiken nu fått ge mina första intramuskulära injektioner, då har jag upplevt det som läskigt, men nu känns det plötsligt tryggare. Har fått mina kunskaper bekräftade. Det är precis som med körkortet, dagen man tar det så undrar man hur man någonsin ska kunna köra bland andra trafikanter och bara krypkör. En vecka senare äter man middag och skriver en uppsats vid ratten på en motorväg. Ungefär. Eller kanske var det bara jag som kände så?

Hade inför den här praktiken funderat ut flera olika inlägg och teman jag kunde berätta om i bloggen, men det har inte blivit av. Jag har varit helt slut. Förkylningar och massor av skolarbete som gått parallellt, och jag har använt all energi till att prestera på praktiken. Men nu tror jag att energin är på väg tillbaka, så förhoppningsvis kan ni snart få läsa lite mer om hur jag har det på vårdcentralen. Håll tummarna! Och medan ni gör det, försök att få lite sol.

Av vad? Av VFU självklart. Detta inlägg skrevs i måndags och fastnade som utkast, så jag slänger iväg det idag trots att det är fredag nu!

Jag är placerad på Vårby vårdcentral. Vad har jag för förväntningar då? I ärlighetens namn har jag ingen större koll på vad en sjuksköterska gör på en vårdcentral. Min personliga upplevelse är att uteslutande ha träffat på läkare för bedömning eller undersköterskor för provtagning. Nu har jag visserligen inte varit så sjuk utan det har mest handlat om öroninflammationer eller halsfluss. Jag skulle absolut kunna gissa mig fram, huvudsakligen rådgivning via telefon eller blodtrycksmätning och liknande kontroller. Min första känsla är bra, jag har fått ett schema med rimliga tider? Förstår ni? Rimliga tider? Och lediga röda dagar, vilket jag aldrig någonsin trott att jag skulle få uppleva igen. Glömde bort vad det betyder samma sekund som jag ansökte till sjuksköterskeprogrammet.

Vårdcentraler har ju faktiskt bara öppet på kontorstider. Förhoppningsvis trivs jag i det här formatet så att jag slipper jobba dag/kväll/natt. Jag är ju en otroligt velig person så vi får se. Kanske vill jag bara jobba helg och natt efter examen? Skämt åsido så var ju distriktssköterska faktiskt min första tanke, och heller inte en idé jag släppt, så att det ska bli grymt spännande att få se dem in action.

Som jag kort nämnde så kommer jag att publicera en inblick i olika sjuksköterskors arbete för att visa på lite vad man kan syssla med i mitt framtida yrke. Idag tar vi ett snack med KI-alumnin Danny! Han är sjuksköterska på ögonakuten.

Hur kom det sig att du blev sjuksköterska? 
Jag har alltid haft en ”rädda världen-mentalitet” och ville hitta en plattform där jag kunde hjälpa så många människor som möjligt med sin fysiska och psykiska hälsa. Eftersom hälsa är ett väldigt brett begrepp kändes det både bra och naturligt att satsa på sjuksköterskeprofessionen som, tillsammans med läkaryrket, förmodligen erbjuder de i särklass bredaste utbildningsvalen inom detta ämne.  

Vad tyckte du om KIs utbildning? 
Jag påbörjade min utbildning hösten 2010 och ingick därmed i den första kullen av studenter efter att KI fått tillbaka sin rätt att utexaminera sjuksköterskor. Dessförinnan hade högskoleverket haft anmärkningar på KI:s sjuksköterskeutbildning – exempelvis att andelen lärare som skrivit en doktorsavhandling var för liten – och krävde att dessa och andra åtgärder behövde vidtas innan man kunde tillåta KI att starta upp utbildningen igen. 
I sann KI anda var det enligt min mening framförallt forskningen och de medicinska kurserna som stack ut och som höll högst kvalité genom utbildningen. Även om vi fick veta att vår grupp hade gått ut med högst betyg i hela Sverige var det fortfarande många studenter som tyckte att KI hade kunnat ha ett bättre upplägg och fokus i flera av kurserna, där ett vanligt påpekande var att vi hade för lite praktik och verksamhetsförlagd utbildning i förhållande till mängden omvårdnadsteoretisk lära. Efter varje kurs och termin kunde vi lämna feedback åt KI och man lovade då åtminstone att ta till sig av återkopplingen så att efterkommande studenter skulle få det lite bättre. Fem år senare förväntar jag mig att utbildningen konsekvent kunnat hålla minst lika hög kvalité som de i Sverige traditionellt högt ansedda sjuksköterskeutbildningarna på Röda Korset och Sophiahemmet. 

Vad har du arbetat med tidigare? 
Innan jag blev sjuksköterska hann jag jobba en hel del som lärarvikarie och som skötare inom psykiatrin. Efter min sjuksköterskeexamen har jag uteslutet jobbat på akutmottagningar.

Beskriv en vanlig dag på jobbet!
De senaste två åren har jag varit anställd på S:t Eriks Ögonsjukhus akutmottagning. Ögonakuten är en mottagning vars uppdrag är att ta emot patienter med akuta synhotande tillstånd, exempelvis ögontrauman, kemikalieolyckor och allvarliga infektioner. För att vårdsystemet inte ska urholkas är det viktigt att patienterna hamnar på rätt vårdnivå när de söker till oss. Därför brukar de flesta icke-akuta ögontillstånden också behöva hänvisas till andra aktörer inom vårdkedjan så att den högspecialiserade vården som finns på S:t Eriks används för dem som verkligen behöver det. Förutom att triagera inkommande patienter ingår det i mina dagliga sjuksköterskeuppgifter bland annat att förundersöka patienterna innan de så småningom får träffa våra ögonspecialister. I regel brukar förundersökningen gå ut på att kontrollera patienternas synskärpa och att mäta ögontrycket. Tillsammans med den aktuella anamnesen och eventuella fynd i biomikroskopet brukar dessa parametrar ge oss ett bra underlag inför den fortsatta handläggningen inne hos läkarna. Vissa symtom eller kontaktorsaker kan även behöva kompletteras under eller efter förundersökningen genom exempelvis blodprovtagningar, ögonbottenfotografering samt andra typer av utredningar. Som sjuksköterska får jag även administrera ögondroppar och salvor i behandlande syfte, till exempel för att minska på ögontrycket eller utföra så kallade synekisprängningar. På ögonakuten ingår jag i ett team bestående av ögonläkare, ögon/sjuksköterkor, optiker samt undersköterskor där samtligas spetskompetenser är med och bidrar till att patienterna får en så god och säker vård som möjligt. I händelse av att någon patient är eller plötsligt blir dålig i sitt allmäntillstånd är det framförallt mina sjuksköterskekunskaper som kommer till stor nytta på ögonakuten, vilket givetvis ger en extra dimension av trygghet för alla inblandade. 

Hur kom det sig att du började på just ditt område? 
En stor anedleding till att jag alltid dragits till akutmottagningar är för att det oftast råder en stor patientvariation och annorlunda dynamik där – den ”att inte veta vad som kommer in genom dörren” – som förmodligen tilltalar mig mer än om jag bara hade jobbat på vanliga avdelningar eller andra slags mottagningar. Att jag så småningom hamnade inom ögon som verksamhetsområde är för att jag med tiden genom nyfikenhet och egen inläsning förstått att oftalmologi är både bredare, mer komplext och framförallt intressantare än jag tidigare hade kännedom om. Till exempel gjordes knappt någon reklam för ögonområdet via sjuksköterskeutbildningen vilket jag tycker var oerhört synd. Att S:t Eriks ögonakutmottagning även kunde erbjuda bättre arbetstider än på de flesta andra
traditionella akutmottagningarna var också något som bidrog till mitt val i slutändan.  

Vad är det som lockade dig med ditt område? 
Utöver intresset för ögats fysiologi och samspel med resten av kroppen är det möjligheten att få vidareutbilda mig inom oftalmologi som lockar mig mest. I framtiden kan jag exempelvis läsa till specialiserad ögonsjuksköterska och därefter välja ännu en ögoninriktning via ortoptistutbildningen.  

Vad är det bästa med att jobba på ditt område? 
Som före detta bärare av glasögon och linser så har jag alltid varit väl medveten om hur en sådan funktionsnedsättning kan påverka den dagliga livsföringen, inte minst i fråga om framkomlighet och att kunna fungera socialt. Att få vara med på någons resa till att kunna se och leva ett bättre liv är därför en belöning i sig. 

Skulle du rekommendera andra sjuksköterskor att arbeta med ditt område? 
Ja, varför inte? Enda nackdelen som jag ser det skulle kunna vara att vi som sjuksköterskor behöver tänka lite extra på att hitta olika sätt att upprätthålla våra tidigare införskaffade kunskaper och erfarenheter då det annars kan föreligga viss risk för ”avtrubbning” om man enbart lägger krut på de riktade uppgifterna som hör till den specifika arbetsplatsen. I egenskap av legitimerade sjuksköterskor kan det både vara sunt och nödvändigt att påminna sig själv om att vi faktiskt är skyldiga att arbeta i enlighet med kompetensföreskrifter som medför ett juridiskt ansvar om något skulle gå snett. Här ingår det bland annat att känna till varför vi egentligen sätter in olika åtgärder, vilka riskerna är och att slutligen kunna göra en professionell avvägning mellan dessa två.  

Vill du utvecklas i någon riktning framöver, i sådant fall vilken? 
Om min arbetsgivare kunde erbjuda vidareutbildning med skäligt lönetillägg och garanterad bibehållen lön istället för enbart studieersättning, så hade chanserna definitivt ökat till att vilja specialisera mig inom ögon då området intresserar mig väldigt mycket. Om det inte faller väl ut skulle anestesi, ambulans eller operation kunna vara andra tänkvärda alternativ för mig att satsa på i framtiden.

Jag skjuter upp allt till sista sekunden. Det är ett mönster i mitt liv, och på måndag är sista dagen att ansöka till höstterminen. Detta innebär att jag för ganska precis för två år sedan satt och undrade vad jag skulle göra med mitt liv. Så tänker berätta lite om hur det såg ut när det var jag som skulle ansöka.

Jag hade nyligen fått avsluta mitt företag och sluta på mitt jobb på grund av mina graviditetsbesvär. Vart skulle jag ta vägen i livet? Jag hade redan vid de två tidigare ansökningstillfällena kikat på sjuksköterskeprogrammet men bara skjutit det framför mig. Ansökte, kom in på campus, och tackade nej. Mest för att jag inte vågade, skulle jag fixa det?

Jag kände att jag inte är smart nog, häftig nog eller någon annan oklar anledning som grundades i mitt dåliga självförtroende. Men nu växte Frej i magen och jag kände pressen att ta tag i det. Men campusstudier när jag precis fött barn? Skulle det funka? Jag vågade inte chansa. Men jag ville inte skjuta upp det mer, dock kändes det som att det var så det skulle bli, kanske skulle jag kunna studera om tio år till. Men då hittade jag distansutbildningen på KI och kände direkt hur det sög till i magen. Det lät liksom… genomförbart? Mycket tid med barnet, att planera sin egen tid. Jag satte mig med Jimmy och pratade. Vad skulle det innebära, skulle vi orka? Han tyckte att det var en bra idé och att det värsta som kan hända är att jag behöver hoppa av. Det skulle inte vara en katastrof. Jag klickade i ansökan och skickade iväg den innan jag hann ångra mig.

Just på grund av att jag var sjukskriven sen många veckor så mådde jag verkligen dåligt. En depression som gjorde att det mesta kändes som en dimma, och jag hade glömt bort att jag ens ansökt. Sedan utbyttes depression, smärtor och sjukskrivning mot bebisbubbla och föräldraledighet. Vägen mot ett nytt normalt liv påbörjades. I slutet av sommaren ramlade beskedet ner, att jag som jag trodde inte kommit in på distansen. Jag antogs till campus, men jag ville inte det. Så jag hade is i magen och väntade. Kanske skulle mina medelmåttiga betyg räcka till? Jag var ganska högt upp på listan ändå.

Dag ett på terminen så får jag ett samtal. Jag hade antagits. Och det är en av de bästa sakerna som hänt, nu har jag fått påbörja världens bästa utbildning. Och det är verkligen fantastiskt. Sjuksköterskearbetet är brett, det finns så många saker du kan arbeta med. Jag är intresserad av det mesta. Det har öppnat upp en helt ny värld, och tänker du på att ansöka, GÖR DET! Längtar till min examen även om jag är livrädd. Jag ska få arbeta med det enligt mig viktigaste arbetet man kan ha. Det skulle du också kunna få göra.

Det finns många olika inriktningar och arbetsplatser, och jag kommer att börja intervjua sjuksköterskor som valt olika vägar för att visa på bredden i yrket. Kommer att publicera dessa intervjuer här och det ska bli lärorikt för mig, jag hoppas att det kommer vara intressant för er att läsa också.

Jag hann vara frisk i uppskattningsvis fyra dagar innan halsflussen slog till. Den har vandrat runt i min familj och nu var det min tur. Man skulle kunna tro att den kom ifrån Frej då han är den enda som går på förskolan i min närhet men icke. Han och pappa Jimpa är de enda som faktiskt har klarat sig. Skönt för dem! Jag är självklart tacksam för att mina gubbar har sluppit denna gosiga sjukdom hittills och förhoppningsvis låter de bli att bli sjuka. Ska vi se bakåt så är det jag som oftast blir sjuk, vilket är helt vansinnigt. Min avkommas immunförsvar är alltså redan bättre än mitt, och han är snart två år gammal. Funderar på vad för trams jag tilldelats i genlotteriet för att bli så klen? Tur att Frej verkar brås på sin far. Självklart så skulle det vara typiskt om han tog och insjuknade lagom till påskhelgen eller min stundande födelsedag. Han kanske bara väntar på ett bra tillfälle?

Idag redovisade vi våra arbeten! Heja heja! Godkända blev vi, vilket känns super. Nu är det bara ett moment kvar för denna kurs. Vi ska opponera på ett arbete som någon i klassen gjort, och det hade ju varit trevligt och lärorikt om det inte vore så att tiden vi har på oss är påskdagarna. Från imorgon till söndag alltså.

Nu har vi visserligen valt ett yrke där vi aldrig någonsin kommer att få ledigt på röda dagar bara för att de är röda dagar. Det kan ju kännas lite tråkigt, men det är helt okej. Däremot känns detta tråkigare. Att opponera är ju något man gör hemifrån, och det kommer antagligen gå åt både sena kvällstimmar och dagstimmar åt det. När man pluggar, speciellt på distans, så har man ju inga fasta arbetstider. Visserligen kan man då styra mycket själv, men en svårighet är att begränsa sig vid sådana här tillfällen. Arbetet liksom förföljer en. Lite som det var under julen, all påskmat kommer smaka dåligt samvete då man vet att man egentligen behöver sitta vid datorn. Det är tyvärr allt annat än avslappnande.