Skönt med ensamtid! Eller?

Nu när andra veckan av terminen är kommen börjar jag känna mig van vid att lämna av Frej på förskolan. Jag har så mycket tid plötsligt! Känner mig förvirrad när jag kommer hem. Kan plötsligt göra allt ifred. Koka kaffe och sätta mig vid datorn utan att få en boll/en kloss/annat valfritt tillhygge i bakhuvudet. Ingen skriker, ingen äter blomjord. 

”Så skönt!” Är ju den första tanken. Men det håller bara i ungefär tio minuter. Jag har ju längtat länge efter lite lugn och ro men nu när jag fått det så vill jag bara ha hem min bråkstake. Det är inte så att jag inte gillar tystnaden, men det känns ungefär som att bli amputerad utan bedövning när man lämnar honom på förskolan. Tur att det inte är så många timmar varje dag och att pedagogerna är fantastiska, men en positiv sak är att jag verkligen uppskattar eftermiddagarna på ett annat sätt. Skolan är avklarad under dagen och jag kan verkligen fokusera på honom, ingen skavande oroskänsla liksom. Vi kan gå till en park och göra av med all energi innan pappa Jimmy kommer hem och fixar middag. Livet är allt bra ordnat just nu! Så det är väl bara att tacka och ta emot innan vi drabbas av VAB-kaoset som man hört talas om. 

Imorgon är det skola hela dagen, föreläsning om klinisk kemi! Hoppas på en god natts sömn så att jag har orken att anteckna och lyssna hela dagen. Nu hittar jag i alla fall till Birkeaulan, så ett problem mindre!

Redo att plaska!

0 kommentarer

Relaterade inlägg

Det är jag som bloggar

Jag heter Linnéa, är 26 år och pluggar till sjuksköterska på KI. Jag läser på distans, alltså hemifrån till stor del, för att på bäst sätt kunna kombinera studierna med mitt familjeliv och arbete. Under mina första två terminer var jag föräldraledig parallellt med mina studier, men nu går min son på förskolan.

Jag är alltså småbarnsmamma och student och kommer här i bloggen att dela med mig av hur jag får vardagen att fungera med barn, träning och studier samt om hur jag upplever att det är att plugga på distans.