Studentbloggen

Att plugga i 5,5 eller 6 år kan kännas långt och jobbigt. Jag har snart tagit mig igenom 4,5 av mina 5,5 år på läkarprogrammet och i detta inlägg delar jag med mig av insikter från att ha pluggat så länge. Du kanske funderar på att söka till läkarprogrammet eller en annan lång utbildning men är lite orolig över hur det är att plugga så länge, då är detta inlägget för dig!

• Livet fortsätter även när man pluggar. Bara för att man pluggar pausar man inte sitt liv. Under 5,5 eller 6 år hinner mycket hända och ens livssituation hinner förändras flera gånger. Många viktiga förändringar sker parallellt medan man går på läkarprogrammet. Framför allt om man börjar direkt och kanske inte har barn eller en partner. Vissa väljer att vänta med att skaffa barn eller gifta sig tills utbildningen är slut men inget säger att man måste göra så. Det är många som gifter sig och skaffar barn under programmets gång. I Sverige har vi alla möjligheter till att göra detta!
• Man blir äldre och visare. Jag var 19 när jag började, nu är jag 24. Det känns som en livstid sedan jag började även om åren har gått fort. Har gått igenom många olika faser och utvecklats som person. Jag var en mycket yngre version av mig själv när jag började och under programmets gång känner jag verkligen att jag har växt in i min roll och blivit ”mer vuxen”. Programmet och det man lär sig bidrar mycket till hur man är som person och ens personliga värderingar.
• Dina 20’s är inte bortslösade! Jag har duckat många livskriser såsom vad ska jag göra med mitt liv/vad är mitt syfte/min plats i livet. Man har sin bana ganska klar framför sig och det är bara att cruisa (läs: plugga hårt), man behöver egentligen inte tänka så mycket. Och vad ska man annars göra? De flesta bygger sin karriär under dessa år, för vissa är det mer krävande och för vissa mindre. Men att jobba på ett “tillfälligt” jobb i väntan på att komma fram till vad man ska göra lockar inte mig. Den ekonomiska fördelen att jobba direkt efter gymnasiet är liten och kortvarig, åren går och det blir jobbigare att gå från lön till CSN än att gå från gymnasie-CSN till unversitets-CSN.
• Det går att ha kul och ha ett liv medan man pluggar. Det beror så klart vad man prioriterar men det fattiga studentlivet behöver inte alltid vara så fattigt. Jobbar man lite extra och sparar pengar i vardagen så kan man resa, gå ut på middagar eller spendera pengar på det man föredrar. Allt handlar om prioriteringar, man har inte råd med allt men man har råd med det man verkligen vill.
• Man får många års livserfarenhet och träffar personer i alla åldrar och från alla bakgrunder. Jag har lärt mig väldigt mycket från patienter och läkare, saker som inte bara hjälper mig i karriären utan även i livet. Man bevittnar och får höra livshistorier och öden som man inte stöter på i sin vänkrets med unga vuxna. Man lär sig av andras misstag och funderar mycket över hur man själv hade hanterat vissa situationer som livet kan kasta på en. Man lär sig mer än det man läser om under sina studier!
• Studierna blir lättare. Mängden man måste lära sig och memorera minskar nödvändigtvis inte men istället för att lära dig helt nya saker, som man gör första året, består följande år av påbyggnad på de kunskaper du redan har. Dessutom lär man sig hur man ska plugga, vad som funkar för en själv och man blir bättre på det. Efter några år består större delen av utbildningen av praktik jämfört med bara salsundervisning/studier vilket gör det roligare och för många lättare då man även lär sig praktiskt. 

Kontentan av detta inlägget är – låt inte längden på en utbildning skrämma eller stoppa dig. Åren kommer gå ändå, det viktigaste är att du gör det du vill. Att plugga är jobbigt men att jobba är också jobbigt, det som gör det lättare är att tycka om det man gör!