Satte mig ner efter en dag på praktiken och kom på en sak! Jag har missat att dela med mig. Något stor har hänt.

Jag klarade läkemedelsberäkningstentan!

Alla rätt! Varenda liten uppgift. Vad gjorde jag annorlunda då? En sak. Det kanske är låter för enkelt, men jag använde räknesätten läraren lärt ut. Det låter kanske dumt, varför gjorde jag det inte direkt? Helt enkelt för att jag inte förstod dem. Men nu tog jag mig tiden att lära mig de ”rätta” sätten att räkna och glömma bort mina knepiga och hemmagjorda omvägar. Uppenbarligen fanns det en anledning att det var dem som lärdes ut.

Känslan när jag fick beskedet var obeskrivlig. Detta innebär alltså att jag får flytta vidare till termin fyra i vår om praktiken fortsätter flyta på.

Och det känns lovande hittills, jag har precis fått godkänt på halvtidsbedömningen. Vilken oro jag känt, helt i onödan över den. I mitt huvud har jag målat upp bedömningen som en enorm tenta, fast muntlig(???). Eller något liknande. Jag minns knappt själv vad jag var rädd för.

Det är mer av en avstämning, för att se att allt går bra. Det är inte som att läraren håller ett förhör som avslutas med att studenten behöver sätta en pvk i varenda ven på alla som har en puls och befinner sig på sjukhuset den dagen. Tur är väl det.