Med största sannolikhet är det här sista inlägget någonsin på den här bloggen. Om du vill fortsätta följa mitt liv som läkare kan du göra det här: @berg_doctor

Sista delen, Del 3, handlar om resterande delen av läkarutbildningen vid KI. Jag kommer hoppa över termin 8 eftersom det rör uppsatsterminen (also know as exjobb/examensarbetet). Om du är intresserad av just den terminen kan jag rekommendera att gå tillbaka till någon av dessa inlägg: En vanlig dag på T8 eller T8.

Termin 9 – Psykiatri och neurologi

Och ögon och öron-näsa-hals. Jag vill minnas att vi även hade ett moment med beroende som jag tyckte var intressant, viktigt och spännande. Just termin 9 på läkarprogrammet vid KI har jag inte så mycket att säga om och jag kan inte heller utvärdera eller recensera terminen eftersom jag var på utbyte till Köpenhamn. Jag läste både psykiatri och neurologi vid Köpenhamns universitet och hade kliniska placeringar i Glostrup och Amager. Jag fullkomligt älskade Köpenhamn och hoppas kunna flytta tillbaka en dag! Om du önskar vill läsa mer om mitt utbyte i Köpenhamn kan du göra det här: Köpenhamn.

Termin 10 – Barn och gynekologi

Lätt den roligaste och bästa terminen på hela läkarprogrammet! Hoppas det stämmer med vad jag säger här och här!😌 Inte helt oväntat är det också på barn jag ska börja jobba i september. Det var också tanken innan jag började läsa medicin, det vill säga att få jobba med barn. Jag hade fått en del exponering för barn före kursen eftersom jag hade jobbat som undersköterska på en neonatalavdelning. Det var nog den bästa introduktionen jag kunde få.

All personal inom gyn och barn var helt fantastiska, välkomnade och snälla. Jag minns alla placeringar som lättsamma och många skrattade och var glada. Ibland fanns det så klart ledsna och besvärliga situationer, och i enstaka fall ursorgsna och tragiska. Att läsa barn och gyn som den sista kliniska terminen gav stor mening. Det var en bra integrering av all kirurgi och medicin. Bästa placeringen var barnakuten för att jag lärde mig mycket. BUMM (barn- och ungdomsmedicinsk mottagning) var också rätt mysigt med mycket allergier, astma, hudutslag och långdragna infektioner.

_________________________________________________________

Som avslutning vill jag bara säga tack, och återigen TACK! Tack för att du följt och läst min blogg. Hoppas jag kunnat ge dig svar och en insikt i hur det är att vara läkarstudent. Mitt liv fortsätter nu som läkare!

Over and out. /Oscar

 

Jag avslutar mitt kavalkad av sista inlägg och fortsätter att göra en tillbakablick på de senaste 5.5 åren. Det finns mycket att skriva och reflektera om men jag väljer ändå att ägna det här inlägget åt professionell utveckling (PU). Det är en strimma som går genom hela utbildningen som jag, för det mesta, har uppskattat. Så här skrev jag om PU i ett inlägg i våras:

… mina bästa [undervisningsdagar] på hela läkarprogrammet. Inom ramen för PU får man en mentor, en mer senior kollega att bolla med. Vi har setts strukturerat varje termin senaste 5 åren och pratat om min utveckling till att bli en bättre läkare. PU har också möjliggjort 5-6 gruppsamtal under ledning av en psykiater då vi vädrat jobbiga och påfrestande situationer vi upplevt. Det har varit värdefullt! Dessutom har det bjudits på fika, finkultur, skönlitterära böcker och spännande föreläsningar. Jag ser att PU skulle kunna ta mycket större plats på läkarprogrammet. Jag kan också tycka att man borde bli utvärderad på sina personliga egenskaper, precis som man blir på en tenta. Bemötande, förmåga att jobba i team och professionalism är minst lika viktigt som medicinska kunskaper!

Bara efter ett halvår från att jag skrev inlägget börjar jag mer och mer inse att det är det här läkaryrket till stor del handlar om. Det vill säga, ett fint och värdigt bemötande och förmåga att jobba i team. Här finns ett stort utrymme för förbättring på hela programmet och arbetet måste ske kontinuerligt. Det görs sporadiskt på placeringar men inte tillräckligt mycket. De placeringar som tar det på allvar är KUA och KUM (klinisk undervisningavdelning och klinisk undervisningmottagning). Totalt sett har jag haft 6 veckor med KUM och har under dom veckorna haft mest progress i min professionalism. Placering på vårdcentral har ibland levererat, men ibland inte alls. Dessutom hade vikariatet som underläkare efter termin 9 också en stor betydelse för min egna professionella utveckling.

Relaterat inlägg:

PU-dagar på termin 11

Som avslutning vill jag också gärna delge detta inlägg:

Utvärdering av läkarprogrammet

Första dagarna på medicin- och kirurgkursen kommer jag aldrig glömma! Det var stora steg att ta äntligen få gå till sjukhuset. Det var därför jag sökte läkarprogrammet! Jag minns känslan som en befrielse. Medicinkursen löpte över ett år och man kan väl säga att det fanns tid till fördjupning. Anslaget var dessutom ett helt annat och fokus låg inte på detaljnivå utan på patienten och helheten.

Medicin – Termin 5-6

Upplägget var tre veckors föreläsningar/seminarier följt av tre veckor VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Det var toppen och det fanns tid för dubbelinlärning. För det första var det inte första gången vi presenterades för hypertoni (högt blodryck), anemi (blodbrist) eller njursvikt et c utan vi hade hört och läst om det tidigare. Under medicinkursen fick vi en klinisk applicering och en fördjupning i diagnoserna, symptomen, manifestationerna, utredningsgångarna och terapierna. Det presenterades i föreläsningsformat av specialistläkare. För det andra, fanns det tid att smälta och förvärva kunskapen genom seminarier. För det tredje kunde det appliceras kliniskt och praktiskt under VFU. Vidare kan jag tillägga att VFU innehöll andra lärdomar som inte presenterats tidigare (t ex rondrutiner, skriva patientjournal, rutiner för remisser, undersökningar och provtagning.) Dessutom var varje arbetsplats och klinik unik och varje vecka var som att komma till ett nytt jobb.

Medicinåret ska på många sätt förbereda dig som student att axla rollen som underläkare. Det är ett stort steg efter att ”bara” läst preklin, men ett superviktigt steg. Det är viktigt att du själv och snabb tar ansvar för din utveckling och inlärning. Ta alla tillfällen och fråga efter saker du kan göra. Ett tips är att bli vän med sjuksköterskan för att lära sig och se vad han eller hon gör. Observera också att alla underläkare vill ha hjälp med all typ av dokumentation (epikriser, daganteckningar, remisser och inskrivningar et c). Det är också enda sättet att lära sig. Och så klart, träffa så många patienter som är möjligt! Målet med medicinåret måste vara att du ska kunna sköta en avdelning med stöd och hjälp. Om du lär dig detta snabbt har du mer av tid att öva senare.

Kirurgi – Termin 7

Och ortopedi, och anestesi, och urologi och onkologi. Terminen är lätt den tuffaste på hela läkarprogrammet. Dagarna börjar innan solen gått upp och slutar när det är mörkt, om du inte har jour för då stannar du över natten. Dagarna är långa och kompakta. Terminen var extremt lärorikt och kirurgerna är skojiga, duktiga att drilla och lättsamma. Ibland kan uppfattas kirurgerna hårda men dom måste bara vara tydliga. Du kommer få känna på magar och kolla in i rumpor. Dessutom ges det möjlighet att sy operationssår eller andra sår och skador. Du får testa att intubera och sätta nålar. Du får stå på operation och assistera. Förbered dig på att bli förhörd på anatomi (och kan du inte kan du börja resonera om något närliggande som du kan så brukar det gå bra.)

Som du förstår är termin 7 och kirurgen ansträngande, kul, extremt lärorik och framför allt praktisk.

Del 3, och sista delen, publiceras härnäst och kommer bli det sista inlägget, ever! 😔😢😭

Jag har nästan skrivit 300 blogginlägg de senaste tre åren och vissa är så klart mer lästa än andra. Så här kommer topplistan. På 3:e plats och med hela 1255 unika läsare:

Och det är väl vara rimligt att man läser på vilka egenskaper man bör ha, eller åtminstone bör utveckla under tidens gång. Sen ska man inte ta egenskaperna för sanning utan mer som ett riktning.

2:a plats hittar vi, med något fler läsare (1663 st):

Det känns betryggande att inlägget är med på topp 3-listan. Och det är väl egentligen mina 5 anledningar till varför jag blev läkare. Inlägget skrev jag för snart 2.5 år sedan och jag skulle eventuellt vilja modifiera listan i dag. Mycket på listan är sant för mig, t ex arbete med människor, naturvetenskap, medicin och ständigt lärande. Men jag tror jag skulle ändra Patienten till Patientmötet. Varför? Jo, för det är själva grunden och hela utmaningen med yrket. Det är också det som som gör arbetet spännande! Jag tror det kräver ett eget blogginlägg (alltså patientmötet) som jag inte har tid att skriva om i det här formatet.

På första plats… Med sextusen, fyrahundra fyrtioåtta (6448) unika läsare:

Det är ett jätterelevant inlägg och jag får och har fått många läsarfrågor och kommentarer just relaterat till det inlägget. Att göra sig införstådd med yrkets negativa sidor är lika viktigt som alla positiva för att få hela bilden. Jag står fast vid alla punkterna än i dag. Känner du dig rådvill, skicka gärna ett direktmeddelande till: @berg_doctor

Summeringen av hela läkarprogrammet försätter inom kort!  /O