KI-studenten Towe

För ett år sedan stod jag inför ett val. Söka nytt jobb eller börja plugga igen. Jag hade sagt upp mig. Jag var arbetslös, efter 3 års studier i Uppsala och 3,5 års jobb på en skola här i Stockholm.

Att vara kvar på jobbet jag hade var inte ett alternativ för mig då. Jag var på gränsen till utbränd där. Men vad skulle jag göra nu?! Jag sökte andra jobb. Jobb som lät spännande och utvecklande. Jobb som jag kanske inte riktigt var kvalificerad för, men som jag visste jag kunde göra bra. Det jag insåg när jag sökte var att jobben jag egentligen ville ha var arbetsterapeutjobben. Men för att få de behövde jag ju gå tillbaka till skolbänken. Skulle jag våga bli student igen, med lägenhetslån och katt hemma? Kunde det ens gå ihop ekonomiskt? Hade jag tillräckligt med studielån kvar att söka?

Våga ta chansen, det går att få det att fungera!

Så här ett år senare är jag väldigt nöjd med mitt val. Trots att jag sitter och här räknar så att budgeten ska gå ihop och behöver jobba på sommaren när de flesta av ens vänner är lediga. Det må låta som en plattityd men vi slutar aldrig att lära och jag tycker att det är fantastiskt kul att studera. Det kan i och för sig också vara för att jag inte varit i skolan på cirka två månader och längtar tillbaka.

För- och nackdelar med att börja plugga igen

Fördelar

Det är roligt och spännande att lära sig nya saker, jag har fått nya vänner och nya utmaningar.
Studierna ger mig fler möjligheter i framtiden.
Det är definitivt lättare andra gången. Jag har studieteknik, vana av att läsa artiklar och litteratur och vet hur jag själv fungerar vid en deadline eller innan en tenta.
Man har större möjlighet att fördela sin tid, trots schemalagda föreläsningar, seminarium och tentor är det mer flexibelt att studera än att jobba heltid.

Nackdelar

Att gå från heltidslön till studentbudget är nog den värsta nackdelen, man vänjer sig fortare att ha mer pengar än mindre.
Jag har tappat min arbetsidentitet. Det var speciellt jobbigt förra hösten när jag inte riktigt visste vem jag var om jag inte hade min professionella identitet. Men jag fick också vänja mig vid en ny gammal roll som student.

Sommarlovet har varit igång ett tag nu och jag sitter här och reflekterar över det gångna året.

För ett år sedan satt jag och väntade på antagningsbesked och undrade om det var rätt beslut för mig att börja studera igen. Nu längtar jag till september när allt börjar igen.

Termin 1

Höstterminen var en omtumlande tid. Jag lärde känna nya människor och ett nytt campus att ta mig runt på.

På första kursen Grundläggande arbetsterapi och aktivitetsvetenskap fick jag en känsla av vad arbetsterapi är och hur vi människor fungerar i aktivitet. Vi fick också göra studiebesök på fyra olika ställen och se hur olika arbetsterapeuter kan arbeta.

Kurs nummer två, Anatomi och Fysiologi var nog den roligaste kursen hittills. Den kan ha varit den tuffaste hittills också. Inte nog med att jag fick lära mig hur kroppen är uppbyggd och vilka olika organsystem som gör vad, jag fick också plugga på det sätt jag tycker är roligast, med whiteboard och innantill inlärning.

Termin 2

Vårterminen kickade igång med medicinska ämnen 1 och likt anatomi och fysiologikursen fick jag än en gång chansen att skriva på whiteboard, göra minnes regler och förstå lite mer om kroppen, tex. hur olika sjukdomar visar sig i våra kroppar.

Hälsa, delaktighet och aktivitet, en stor kurs som sträckte sig över drygt 2 månader. Under denna tiden är det några saker som sticker ut mest, VFUn, den verksamhetsförlagda utbildningen, praktiken, kalla den vad du vill. Det var tre veckor på en verksamhet med en handledare och en chans att verkligen få insikt i vad en arbetsterapeut kan göra och hur. Lärorikt och kul! Något annat som sticker ut under denna kursen var rullstolsträningen, att få en chans att prova på att åka runt i och mecka med rullstolar var superkul och gav mer förståelse för de som sitter i en rullstol dagligen. Något annat som hände under denna kurs var att jag genom vänner blev mer aktiv i Artemis (Medicinska föreningens sektion för arbetsterapeutstudenter) och blev studentrepresentant för lärarlagen. Jag planerar att skriva mer om detta i ett kommande inlägg.

Den sista månaden på den här terminen var det psykologi som stod på schemat. För alla utom mig som har tillgodoräknat mig den kursen (Läs mer om hur jag gjorde för att tillgodoräkna mig den här). Det var väldigt tråkigt att inte kunna vara med och läsa denna kurs, även om jag redan läst det mesta av innehållet sedan tidigare. Jag saknade verkligen studentlivet och känner nu att sommaren nästan känns lite väl lång. Från vad jag har hört så var psykologin hyfsat basic men väldigt lärorik och spännande.

En av de knepigaste stunderna under året som student måste väl ändå vara maj månad. Det är det sista på terminen som ska klaras av så man kämpar på in i det sista med föreläsningar, inlämningar och tentor. Samtidigt skiner solen (förhoppningsvis) och allt man vill är att sitta på en uteservering och njuta.

Uppe på detta har CSN bestämt att de lämnar ut halva lånebeloppet mot vanligt och sen står man utan i juni eftersom terminen då är slut. På de flesta jobb som jag har haft får man lön månaden efter att man har arbetat. Detta betyder att man behöver jobba i april för att dryga ut lånet i maj och man behöver jobba en massa i maj för att få något i juni. Och hur ska man hinna det?! Det är ju tentor och inlämningar och soligt ute!

Några av mina lösning på detta?

Jobba och spara under hela terminen (och räkna med att jag får tillbaka pengar på skatten).
Ta vara på alla studentrabatter man kan hitta.
Dra med alla vänner på picknick i parken istället för uteserveringen.
Matlådan är en studentbudgets bästa vän.
Googla fram alla gratis aktiviteter som din stad har att erbjuda.

– Fick förslaget arbetsterapeut

Jag har alltid varit intresserad av att arbeta med människor, men inte varit säker på vilket sätt. Jag frågade runt bland bekanta och fick förslaget på Arbetsterapeut och valde att kolla upp det. Har även pratat med arbetsterapeuter om deras jobb och tycker att det skulle kunna passa mig så jag sökte in.

När jag är färdigutbildad vill jag arbeta inom Psykiatri eller neurologi. Inom psykiatrin så känns det som att de jobbar lite mer aktivitetsbaserat vilket jag tycker verkar intressant. Att man via aktiviteter som de gillar kan få dem att må bättre. Neurologin känns som ett intressant ämnen, när vi var på praktik i termin 1 fick jag vara på en neurologi avdelning och tyckte det verkade väldigt varierat och intressant hur skador på hjärnan kan påverka någon så olika beroende på vart den sitter.

– Jag trodde jag ville bli fysioterapeut

Från första början så var jag ute efter att bli fysioterapeut, eftersom man hjälper människor med att förebygga skador samt återställa skador. Och själv så älskar jag att jobba med samt hjälpa människor och se dem utvecklas.

Men när jag skulle söka hittade jag arbetsterapeutlinjen och blev intresserad av vad den handlade om. Jag började läsa om den på nätet och insåg snabbt att detta skulle kunna vara nåt för mig, då man hjälper människor med olika hinder på alla möjliga sätt för att göra deras vardag så bra som möjligt utifrån deras mål och önskan.

Och det som gjorde att arbetsterapeut lockade mer än fysioterapeut i slut ändan var att man fick jobba så brett och med massa olika saker och inte bara kring en ”skadad” kroppsdel. Plus att man följer klientens utveckling på ett helt annat sätt.

Jag ångrar inte en dag att jag valde att hoppa på arbetsterapeut utbildningen!!

När jag är färdig med utbildningen så är jag intresserad av att jobba på Stockholm Rehab center med stora skador som ryggmärgsskador, stroke etc. Eller så vill jag jobba med barnhabilitering!

– Det verkade intressant

Jag sökte för att jag kom i kontakt med yrket via mitt dåvarande jobb som personlig assistent och visste faktiskt inte om yrket innan dess. Men jag tyckte det verkade intressant och sökte. Den arbetsterapeuten jag träffade jobbade på handrehab och jag tyckte det verkade roligt.

Nu när jag går termin 2 så har jag ändrat mig lite angående inriktning och känner mig mest intresserad av att jobba antingen med personer som har kognitiva svårigheter eller gå en basutbildning inom psykoterapeutisk metod på ytterligare två år och jobba som samtalsstöd på något vis. Det finns lite olika alternativ av vidareutbildningar och jag kan då få en magisterexamen eller eventuellt en masterexamen beroende på vidareutbildning och hur lång vidareutbildningen är, men det är då på avancerad nivå.

Känns otroligt brett och jag kommer säkert ändra mig flera gånger under dessa tre år. Kan verkligen rekommendera utbildningen, roligt!

I tisdags var jag med på en föreläsning om kris och trauma. Klassen läser psykologi just nu men eftersom jag har tillgodoräknats den kursen gör inte jag det och behöver jobba istället. I tisdags var jag dock ledig och passade då på att smyga med på föreläsningen och höra vad som sägs och träffa lite kursare. Trots att jag läst massa psykologi tidigare känns det som att jag behöver fräscha upp minnet lite så jag är på samma plan som övriga klassen. Här är några spännande saker som fastnade hos mig från föreläsningen.

PTSD – posttraumatiskt stressyndrom

Efter en traumatisk händelse är det vanligt att ha minnesbilder, mardrömmar, förändrat stämningsläge och att undvika situationer som triggar minnen och känslor eller vara extra vaksam. Om detta håller i längre än en månad och man till följd lider och har svårt att fungera i vardagen kan man få en posttraumatiskt stressyndrom diagnos, PTSD. Då håller symtomen i sig eller kan bli värre och man får ofta flashbacks av händelsen.

När man är med om en traumatisk händelse är det svårare att psykiskt läka om den händelsen är kopplad till en förövare som orsakat händelsen med intention. Till exempel en våldtäkt är svårare att läka från än en naturkatastrof som ingen kunde kontrollera.

Hur mycket hot man upplever i händelsen påverkar också risken för PTSD. Upplever du ett stort hot har du också en ökad risk för PTSD. Det finns ju en subjektivitet i traumatiska upplevelser, samma upplevelse kan tolkas olika för olika personer och därav medföra mer eller mindre i hållande psykologiska reaktioner.

Fler kvinnor än män diagnostiseras med PTSD – varför?

Kvinnor är mer utsatta i vårt samhälle. Kvinnor upplever också ett större hot och mer oro och otrygghet i samhället än vad män gör. Detta kanske kan leda till att när en kvinna utsätts för trauma och dessutom upplever ett större hot ökar risken för PTSD. En annan spännande sak var att högre mängder östrogen i kroppen vid traumat kan öka risken för PTSD. Det vill säga var du är i menstrautionscykeln vid en traumatisk händelse kan påverka hur du hanterar effekterna efteråt.

Det finns också ett mörkertal män som inte söker hjälp alternativt där symtomen inte diagnostiseras som PTSD.

Sociala stödet

Det som hjälper mest vid en traumatisk händelse är det sociala stödet. Det behöver inte vara tio personer utan det räcker att känna att man har en person som finns där och som man kan prata med. Det kan ge mer i ett initialt skede än att träffa en psykolog.

Har man fått diagnosen PTSD kan man behandla detta bland annat med en traumafokuserad kognitiv beteende terapi, KBT. En avslutad traumafokuserad KBT behandling har visats ge goda effekter.

Här kan man läsa mer om PTSD och hur man söker hjälp.

Arbetsterapeutprogrammet, termin 2

Att börja studera igen efter att ha heltidsjobbat