Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

En mycket annorlunda Nobelvecka går mot sitt slut. Normalt är båda KI:s campus, Solna och Flemingsberg, på olika sätt präglade av magnifik och excellent forskning och vetenskap vid den här tiden. Många av KI:s studenter brukar få en unik möjlighet att träffa Nobelpristagarna i fysiologi eller medicin och lyssna på dem i samband med deras traditionsenliga Nobelföreläsning som, sedan några år, hålls i Aula Medica.

I år har inga pristagare kommit till Stockholm – eller Oslo där fredspriset delas ut. Ingen högtidlig ceremoni i Konserthuset och ingen galamiddag i Stadshuset. Inte heller kunde vi bjuda “våra” Nobelpristagare på lunch i Nobel Forum här på campus Solna. Inget har varit sig riktigt likt.

Stor eloge

Men alla som är inblandade i Nobelarrangemangen har ändå, trots att vi är mitt i den värsta globala krisen i modern tid, lyckats sy ihop den här veckan på ett fantastiskt bra sätt. Stor eloge till Nobelstiftelsen, Nobelförsamlingen vid KI och alla andra som sett till att vi kunnat genomföra prisutdelningar på olika ställen i världen, digitala föreläsningar, Nobelkonsert och andra event – och som också medverkat till att pristagarna och deras bidrag till vår samlade kunskaps- och kulturbank fått den uppmärksamhet de förtjänar.

Nobelföreläsning

Tillsammans med Nobelstiftelsen ordnade vi i måndags (7 december) föreläsningar här på KI med de tre medicinpristagarna: Harvey J. Alter, Michael Houghton och Charles M. Rice. De tre fick årets pris för sina banbrytande upptäckter som innebar att ett helt nytt virus – hepatit C-virus – kunde identifieras. Mer information om deras forskning finns på KI:s webbplats.

Föreläsningen var en logistisk utmaning, med de tre pristagarna på varsin plats och med själva epicentrum i en nästan helt tom Aula Medica, med en smakfullt pyntad scen. Jag hade äran att hålla  välkomst- och inledningsanförandet och tacka med några slutord. Maria Masucci introducerade pristagarna. Hela evenemanget spelades in och kan ses på SVT Play. Tack alla som såg till att teknik och logistik fungerade!  

Hotet mot akademisk frihet

I går, på själva Nobeldagen den 10 december, hjälptes omkring 170 forskare och akademiker från hela världen åt att tillsammans uppmärksamma en annan viktig aspekt på vetenskap: hotet mot akademisk frihet och det faktum att det i flera länder finns forskare  som fängslas, torteras och dödas för sin övertygelse om vikten av att sprida evidensbaserad forskning och kunskap.

Det handlade om ett vetenskapligt maraton för KI-alumnen och forskaren Ahmadreza Djalali. I ett helt dygn, 24 timmar, avlöste talarna varandra och tog upp frågan om forskningens ställning i allmänhet och fallet Djalali i synnerhet. Manifestationen uppmärksammades stort i många länder och bland annat SVT gjorde ett inslag i samband med att jag gav mitt bidrag i detta föreläsarmaraton. Inslaget går att se här (cirka 18.30 in i Rapport).

Annorlunda men betydelsefull

En annorlunda Nobelvecka, alltså. Men ändå mycket betydelsefull. Nobelpriset – och det världen genomlider nu – visar tydligt hur grundforskning, klinisk forskning och global hälsa hänger ihop. Att föreläsningarna hölls digitalt i en i övrigt tom Aula Medica blev en tydlig och närmast symbolisk markering av att hälsa måste prioriteras i vårt samhälle. Och maratonet för Djalali visar oss att hela världssamhället står bakom forskningen och forskningens frihet.

Det är några skäl till varför denna Nobelveckan går till i historien som annorlunda, men också som en av de viktigaste någonsin.