President's blog

Allt vi gör påverkar vår omgivning i större eller mindre omfattning. Det gäller inte minst universitet. Här är den självklara utgångspunkten dessutom att vi vill påverka; genom utbildning och forskning flyttar vi fram samhällets kunskapsnivåer och bidrar därmed förhoppningsvis till det allmännas bästa.

En påverkan som är mindre positiv är förstås den som leder till en sämre miljö och ökad växthuseffekt. Resandet är en starkt bidragande orsak till denna miljöpåverkan. Eller rättare sagt, hur vi väljer att resa.

Statliga myndigheter redovisar varje år sin tjänsteresor till Naturvårdsverket. Generellt hamnar alltid lärosäten högt när det gäller de totala utsläppen av koldioxid genom flygresor – något som bland andra Sveriges Radio rapporterade om i torsdags morse. Högst upp ligger dessutom Karolinska Institutet.

Mindre smickrande

Denna mindre smickrande topplacering har främst två orsaker: Universitet och högskolor är stora arbetsplatser med många medarbetare jämfört med många andra statliga myndigheter och lärosäten har, på grund av att forskning generellt blir alltmer global till sin karaktär, mycket mer internationell samverkan än andra statliga myndigheter som oftast har en nationellt inriktad verksamhet. Det sistnämnda gäller KI i synnerhet, eftersom vår forskning är osedvanligt global till sin prägel och karaktär. Vi har mängder med samverkansprojekt med kollegor runt om i världen och KI:s forskare är mycket efterfrågade inom sina respektive sektorer och verksamhetsfält.

Sammantaget gör detta att universitet och lärosäten hamnar högt på listan över de totala koldioxidutsläppen via resor. Skulle vi istället räkna per årsarbetare, skulle listan se annorlunda ut. Här ligger t ex KI på 23:e plats bland de myndigheter som lämnat in uppgifter till Naturvårdsverket.

Gjort en del…

KI har gjort en del för att minska utsläppen orsakade av våra flygresor. Vi har skärpt våra reserekommendationer och när det så är praktiskt möjligt så rekommenderas våra medarbetare att i första hand överväga resfria möten och i andra hand ta tåg istället för flyg där det är praktiskt möjligt. För att möjliggöra detta har vi under senare år investerat i digital kommunikationsteknik. Vi är även med i nätverket REMM – resfria/digitala möten i myndigheter – och arbetar enligt den tiostegs-metod som tagits fram av Trafikverket och som syftar till att öka andelen resfria/digitala möten.

Vi har också alldeles nyligen fattat beslut om att införa ett extra resebidrag till alla KI-studenter som deltar i Erasmusutbyte i Europa och som väljer att resa med tåg. Det extra resebidraget finns tillgängligt under läsåren 2019/20 och 2020/21 och kommer sedan att utvärderas under höstterminen 2021.

…men kan göra mer

Men vi kan naturligtvis göra mer. Främst handlar det om att skapa incitament för att reducera antalet resor – utan att detta ska drabba verksamheten negativt. Väl utbyggda digitala kommunikationstjänster med god driftsäkerhet och tillgänglighet är viktiga inslag i detta, men vi behöver också ändra våra vanor och vårt traditionella sätt att tänka och agera. Mycket av vårt resande går på rutin: “så har vi ju alltid gjort”.

Det är i det sammanhanget som den allmänna samhällsdebatten är så viktig. Genom att klimatfrågan får ett allt större utrymme ökar också pressen på oss alla att agera och förändra våra beteenden. Att en stark opinion kan påverka attityder och leda till verkliga förändringar finns det många historiska exempel på. Och just nu kan vi alla se vilket genomslag som Greta Thunberg aktiviteter får, inte bara i Sverige utan i en stor del av världen. Initiativ som lundastudenternas klimatupprop och Studentmanifestet (som jag skrivit om tidigare här på bloggen), spelar stor roll när det gäller att få lärosäten och andra aktörer att ta ett större ansvar för resande och miljöpåverkan. Även här på KI märker jag ett allt större engagemang för dessa frågor bland studenter och medarbetare. Läs till exempel om Shervin Shahnavaz, KI-forskaren som tar tåget till internationella konferenser, i en artikel som publicerades på KI Nyheter hösten 2017.

Strategi 2030

I KI:s kommande Strategi 2030 kommer miljöfrågorna in på ett naturligt sätt och vi kommer bland annat att poängtera vikten av att vi ska öka andelen resfria möten. Beslut om den nya strategin kommer senare i vår.

Det finns också planer på andra insatser och åtgärder för att minska KI:s reserelaterade miljöpåverkan utan att verksamheten drabbas. Det finns all anledning att återkomma till ämnet senare.

Samtidigt måste vi vara ärliga och inse att ett universitet som KI i allt större utsträckning deltar – och bör delta – i olika former av internationella utbyten. Vi kommer inte att kunna ta bort flygandet som transportmedel för våra medarbetare helt och hållet inom överskådlig tid. Däremot kan vi ju hoppas att våra forskarkollegor kan utveckla alternativa och miljövänliga flygbränslen och mer bränsleeffektiv teknik och att vår klimatpåverkan minskar också på det sättet.

Vid årsskiftet trädde den nya ledningsorganisationen i kraft vid Karolinska Institutet. Just organisationsfrågor är väl sällan särskilt upphetsande och skapar kanske inte någon större entusiasm bland många. Men icke desto mindre så är frågor som rör organisation viktiga. En genomtänkt och väl fungerande organisationsmodell ska stödja och underlätta verksamheten. En mindre bra fungerande organisation kan å andra sidan vara ett hinder för kollegialitet, transparens och kvalitet.

Förändringen av KI:s ledningsorganisation har som främsta mål att göra KI till ett ännu mer framgångsrikt universitet. Den nya organisationen ska också svara på de behov och krav som både omvärlden och den interna världen på KI ställer. Förändringen är dessutom en följd av de brister som identifierades i kölvattnet av Macchiarini-ärendet, till exempel avseende brist på öppenhet och kollegialt medinflytande.

Flexibilitet

Den nya organisationen är inte en färdig och fixerad struktur. Det är alltid svårt att veta exakt hur en sådan här omfattande förändring kommer att falla ut när den går från ritbordet och möter verklighet och vardag. Vi bör alltså vara medvetna om att det kan bli en del justeringar längs vägen och i en tid när omvärlden förändras i allt starkare takt är det också viktigt att inte se en organisation som något heligt eller som gjuten i cement. Det måste finnas utrymme för visst mått av flexibilitet och kreativitet i sådana här sammanhang. Men sammantaget är jag övertygad om att den organisationsmodell vi nu infört i grund och botten kommer att visa sig vara ett riktigt val.

Fakultetsrådet

En viktig faktor till denna min övertygelse är fakultetsrådet. I tidigare organisation var de olika verksamhetsgrenarna för isolerade gentemot varandra och det fanns ingen naturlig eller självklar formell arena för öppna och universitetsövergripande diskussioner. Fakultetsrådet, som består av forskare, lärare och studenter, ska bidra till att fylla det tomrummet och fungera som ett stöd för KI:s långsiktigt strategiska arbete. Syftet är att det ska vara en viktig aktör när det gäller strategiska inspel till fakultetsnämnden som måste fatta beslut i mycket komplexa frågeställningar. Jag är övertygad om att djupgående diskussioner i fakultetsrådet kan ge ett tydligt kollegialt inflytande och en bättre grund för viktiga beslut i fakultetsnämnden.

Nästa fas

I mitten av april räknar jag med att KI:s Strategi 2030 ska beslutas av konsistoriet (KI:s styrelse). Så fort beslutet är taget börjar nästa fas: Att omsätta strategin i verksamhet. I det sammanhanget blir fakultetsrådets roll både osedvanligt viktig och mer specifik. Här ska vi diskutera hur implementeringen av strategins prioriteringar ska gå till, före beslut i fakultetsnämnden och andra formella organ.

Låt mig ge tre exempel som alla stod på agendan för fakultetsrådets senaste möte:

I strategin ingår att KI ska vara ett banbrytande universitet med hög kvalitet på all verksamhet. Men det är inte alldeles självklart vad “hög kvalitet” faktiskt innebär. Traditionella sätt att bedöma kvalitet, som citeringar och antalet artiklar i high impact-journaler, säger naturligtvis en del, men ger knappast en fullödig bild av den kvalitativa nivån inom forskningen. Är det så att vi i vår bedömning av kvalitet snarare fokuserar för mycket på kvantitet? Och hur säkerställer vi kvalitet inom undervisningen på ett relevant och rättvis sätt? Sannolikt finns det flera kvalitetsaspekter att väga in än vad vi faktiskt gör i dag.
Strategin tar också upp vikten av tydliga och förutsägbara karriärvägar inom akademin. Hur skapar vi det och hur ska kriterierna för en karriär se ut utan att vi fastnar i de mer traditionella sätten att mäta framgångar med, som det ovanstående exemplet om antalet publicerade artiklar? Här riskerar vi att hamna i ett Moment 22, där vi å ena sidan tonar ner kvantitet som mått på kvalitet och framgång och å andra sidan inte kan hitta några tillräckligt bra andra mätvariabler för att kunna ge förutsägbarhet och transparens när det gäller karriärvägar inom KI.
Mitt sista exempel handlar om ett avgörande perspektiv i Strategi 2030: Vikten av ett sammanhållet, effektivt, uppdaterat och anpassat verksamhetsstöd. För att detta ska fungera krävs, som jag var inne på inledningsvis, en väl fungerande ledningsorganisation. Men universitetsledningen behöver också ha örat mot marken. Eller rättare sagt: Öronen vinklade mot våra kärnverksamheter. Avståndet mellan behov, beslut och förankring får aldrig bli oöverkomligt långt.

Därmed är jag tillbaka vid inledningen. En väl fungerande organisation ska skapa förutsättningar för beslut som är efterfrågade och anpassade till de krav som verksamhet och omvärld ställer. Det är i detta sammanhang fakultetsrådet ska ses. Det är genom detta råd som universitetsledningen och fakultetsnämnden ökar sina möjligheter att fatta väl grundade beslut.

Resultatet kommer att bli beslut av högre kvalitet, med större förankring och därmed också bättre möjligheter att skapa en gemensam medvetenhet, förståelse och kunskap om vart KI är på väg – och varför.

Ps. Det finns en ambition att skapa en en särskild sida på Medarbetarportalen där vi helt öppet och kontinuerligt ska redovisa vilka diskussioner som pågår i fakultetsrådet. Det skulle yttarligare öka möjligheterna till kollegial insyn och inflytande. Låt mig återkomma till det när dessa planerna realiserats.

Karolinska Institutets årsredovisning för 2018 finns nu sammanställd och publicerad på vår webbplats. I vanlig ordning är den en fyllig och innehållsrik läsning där mängder av nyckeltal, väsentliga data om forskning och undervisning samt finansiella uppgifter redovisas. För den som är intresserad av att tränga in i och bättre förstå KI och den breda verksamhet som finns här, är årsredovisningen en utmärkt startpunkt. Ett stort tack till alla som på olika sätt bidragit i arbetet med Årsredovisning 2018!

I vanlig ordning inleder jag i egenskap av rektor med ett förord till sammanställningen. Det är en sammanfattning av året som gått, men innehåller också några tankar kring de utmaningar och möjligheter vi ser framför oss. Här är en nedkortat och reviderat version av förordet:

—-

Under 2018 flyttade över hälften av våra anställda in i nya byggnader, vi utvecklade en ny ledningsorganisation och vi arbetade fram en ny färdriktning för Karolinska
Institutet (KI). Den förra strategin sträckte sig från 2014 och nådde sin slutpunkt 2018, och en ny strategi förankrades i organisationen under året. Vi kan konstatera att 2018 var ett mycket händelserikt år.

KI:s nya strategi får en tidshorisont som sträcker sig fram till 2030. Ett sådant tidsperspektiv ger oss förutsättningar att arbeta långsiktigt eftersom förändringar tar tid. KI:s nya vision är att vi driver utvecklingen av kunskap om livet och verkar för en bättre hälsa för alla. Detta betyder att KI ska stärka sin redan framträdande internationella position inom grundforskningen och på bred front arbeta för en bättre hälsa på ett gränsöverskridande sätt – över hela världen och mellan generationer. Det här ska vi göra med ett klart fokus på kvalitet båda i forskningen och utbildningen.

Globalt perspektiv och rätt värdegrund

Att vi har valt just 2030 som tidshorisont för vår nya strategi är ingen slump. Vår nya strategi har samma tidsperspektiv som FN:s Agenda 2030 med de 17 globala hållbarhetsmålen.

KI utbildar studenter till professioner inom hälso- och sjukvård och till att bli framtidens ledare. Vi måste säkerställa att de kan ta sig an uppgiften att förverkliga hållbara utvecklingsmål och se hälsa i den breda kontext som hållbarhetsmålen inspirerar till. Strategi 2030, med en långsiktig strategi som tar avstamp i ett globalt perspektiv, ger oss möjlighet att tänka modigt och nytt. Vi kan påverka i rätt riktning.

Alla aktiviteter vi beslutar oss för att utföra – med utgångspunkt i den nya strategin, med den nya visionen i sikte – måste vila på rätt värdegrund. Den snabba utvecklingen inom medicinsk forskning leder till nya utmaningar. Vi måste se människan bakom sjukdomen och diskutera medicinsk-etiska frågeställningar. Utvecklingen av nya tekniker forcerar framstegen – men det är lätt att göra misstag. Under 2018 arbetade KI intensivt i olika grupperingar inom organisationen för att diskutera just detta; vilka är våra kärnvärden och vilken värdegrund står vi på?

Ny infrastruktur

Två milstolpar under 2018 var invigningarna av Karolinska Institutets nya forskningshus Neo, den 24 maj, och Biomedicum, den 30 november. Med de regionala, nationella och globala utmaningarna, är en modern infrastruktur en förutsättning för möten och samarbeten mellan människor. Under 2018 flyttade 60 procent av KI:s personal och cirka 80 procent av försöksforskningslaboratorierna till nya byggnader; till Alfred Nobels Allé 8, ANA Futura, och Neo i Flemingsberg, och i Solna till Bioclinicum, Biomedicum och Komparativ Medicin.

Det här är byggnader som utgör en attraktiv forskningsmiljö och som gynnar samverkan mellan grundforskning och klinisk, patientnära, forskning. Närheten mellan KI och Karolinska Universitetssjukhuset på våra campus i Flemingsberg och i Solna, möjliggör tät samverkan mellan grundutbildning och klinisk verksamhetsförlagd utbildning. Samverkan med näringsliv och det omgivande samhället, är den tredje stolpen för universitetets framgångar, därför är utvecklingen i Solna och Flemingsberg välkommen för vårt universitet.

Ändamålsenlig ledningsorganisation

Under 2018 fattade konsistoriet beslut om en ny ledningsorganisation. Den trädde i kraft den 1 januari 2019. En ny besluts- och delegationsordning fastställdes för ledningsorganisationen den 18 december 2018. Den största förändringen ligger i att en fakultetsnämnd inrättats med rektor som ordförande. KI har nu ett forum för strategiska diskussioner om utbildning på grundnivå och avancerad nivå, forskarutbildning och forskning, i stället för, som tidigare, tre olika forum i tre skilda verksamhetsstyrelser.

Det nyetablerade fakultetsrådet bidrar till ett utökat kollegialt inflytande på strategisk nivå. Därutöver har våra 22 institutioner delats in i tre institutionsgrupper, där varje institutionsgrupp (campus) leds av en dekan.

Allt detta bottnar i behovet av transparens, kollegialt medinflytande och att det finns en tydlig koppling mellan ansvar och befogenhet vid vårt universitet.

Det handlar också om ett strategiskt ledarskap som säkerställer en hög kvalitet när det gäller ökad internationalisering och fördjupad samverkan med viktiga aktörer i omvärlden, däribland Region Stockholm, Karolinska Universitetssjukhuset samt näringsliv och finansiärer. Jag vill särskilt peka på vikten av ett optimalt samarbete mellan KI och Region Stockholm, i syfte att nå vårt gemensamma mål om en hälso- och sjukvård i världsklass. Den nya sjukvårdsorganisationen som växer fram måste utformas och anpassas så att utbildning och klinisk forskning stärks.

Säkerställa karriärvägar och kontinuitet i finansieringen

När vi siktar mot framtidens KI behöver vi säkerställa hållbara karriärvägar – ökad karriärstabilitet och långsiktiga akademiska karriärmöjligheter. Det finns behov av att reformera karriärstrukturerna.

Ett annat lika viktigt perspektiv är finansieringen av forskningen, främst balansen mellan basfinansiering och extern finansiering. Generellt gäller att en högre andel basfinansiering rimligen skapar bättre förutsättningar för långsiktighet och kontinuitet.

Forskningens förutsättningar, utifrån KI:s stora andel externa finansiering, liksom behovet av att kunna erbjuda förutsägbara karriärvägar för yngre forskare – är en speciell utmaning för vårt medicinska universitet. Men vi måste ta oss an den utmaningen om vi ska kunna behålla vår attraktionskraft och våra kompetenta medarbetare på sikt.

En sak är klar: Kärnverksamhetens förutsättningar och kvalitet samt värdegrund, finansiering och karriärvägar kommer att vara viktiga punkter i Karolinska Institutets färdriktning framåt – i Strategi 2030.

Karolinska Institutet has a proud history of ground breaking discoveries that have improved the lives for people all over the world, with the pacemaker, the gamma knife and the Seldinger technique as inspirational examples. When we look back we see how KI:s curiosity-driven research has led to fundamental changes in how diseases are prevented, diagnosed, and treated.

With new infrastructure in place and with our synergistic interaction with the regional health care system it is time to look ahead and ponder how we can facilitate the development of a viable Life Science Cluster in the Stockholm region. Much is in place already and there is no lack of political backing. At the national level there is an ambition to establish Sweden as a strong global actor in Life Sciences. This ambition is echoed by Region Stockholm which aims to rank among the world’s top five Life Science hubs by 2023. An ambitious goal indeed.

Reaching for this goal, innovation is key. On 29 March, KI Innovation will arrange a seminar dedicated to ideas that have emanated from Karolinska Institutet over the past 20 years. The upcoming seminar will focus on ideas that have led to new products and treatments and to improved organization and work processes in the health care system, including prevention and social sustainability. By looking back we can better envision the future.

The seminar will be held in Biomedicum, our brand new building for fundamental research. No venue could be more appropriate. Of the 3300 patent applications that were filed by KI between 1995 and 2010, more than 40 % emanated from the current Biomedicum departments. A number of companies can be traced back to the research environments that now reside in our new building.

New insight has value in itself. Value is added when new insight is turned into something that benefits patients and the society at large. The road towards implementation is often long and tortuous. Research on the implementation process is therefore crucial. We simply need to know more about the obstacles we should remove and the success factors we should embrace in order to translate excellent research into world-class healthcare. My ambition is to strengthen this knowledge at the national level, through collaboration with other universities and relevant actors. This ambition is very much in line with KI:s new vision that says that we should strive for a better health for all.

The upcoming seminar will surely bring to the fore many of those success factors that we need to embrace in the time to come. Please contact Maria Holmström at KI Innovation for more information.

För en dryg vecka sedan skrev jag här på bloggen om att Karolinska Institutet rankas som nummer ett av världens samtliga universitet när det handlar om odontologi (läs gärna också en text om detta på Institutionen för odontologis webbplats).

Även inom andra medicinska discipliner och i olika mätningar ligger KI oerhört bra till jämfört med övriga universitet runt om i världen. Några exempel, hämtade från de senaste publicerade rankningarna:

QS rankar KI som nummer sex i Medicine, World Rank och som nummer tre i Medicine, Europe Rank
Times Higher Education rankar KI som nummer 14 i världen och nummer fem i Europa när det gäller Clinical, preclinical and health
ARWU (Shanghai) rankar KI som nummer fem i världen och som tvåa i Europa när det handlar om Public Health och femma respektive trea gällande Nursing
US News rankar KI som 19:e bäst i världen och femte bäst i Europa i kategorin Clinical Medicine

KI ligger långt framme också när det till exempel gäller Pharmacology, Psychology och Life Science.

Se en sammanställning i tabellform längst ner. Och tvärtemot vad vi kan läsa i vissa medier ibland, så håller KI ställningarna jämfört med tidigare år. Det är alltså inte så att KI tappar i rankningar generellt, även om det naturligtvis går lite upp och ner i de olika listorna från tid till annan. Det här är särskilt imponerande utifrån det faktum att den internationella konkurrensen ökar kontinuerligt och att allt fler universitet från olika delar av världen mycket medvetet satsar på att lyfta sig i rankningarna.

Inte oproblematiskt

Samtidigt är det här inte ett oproblematiskt område. Inom akademin och även inom KI har vi länge diskuterat om dessa undersökningars validitet. Vilka växlar är egentligen rimligt att dra av sådana här mätningar? Hur exakta och relevanta är de egentligen?

Många av oss har nog i grunden en rätt kritisk inställning. Det är nästan omöjligt att mäta kvalitet på ett rättvist sätt i sådana här sammanhang, det är så många variabler att ta hänsyn till och så många omständigheter och faktorer som påverkar utfall och resultat i rankningarna. De innehåller även ett stort mått av subjektivitet och ger inte en komplett bild av alla de positiva effekter ett universitet har för regionen och för samhället i stort.

Bör beakta mer

LUM, Lunds Universitets Magasin, tar i sitt senaste nummer upp en diskussion kring detta. Professor Mats Benner menar att universiteten bör beakta rankningar mer. I artikeln säger han bland annat att trots att rankning är ett ganska trubbigt instrument, så “finns det mycket information i de olika måtten som rankningar bygger på. Bland annat är det bra att känna till vad studenter och kollegor tycker om oss, hur vårt anseende ser ut”.

Betydelsen av rankningar kan absolut diskuteras och det är inte svårt att hitta relevanta argument mot att använda dem som seriösa verktyg för att belysa ett universitets grad av kvalitet och resultat. Men samtidigt kan vi inte bortse ifrån att dessa mätningar påverkar omvärldens syn på lärosätena, både när det gäller rekrytering av potentiella studenter, forskare och andra medarbetare och när det gäller anslagsgivare och donatorer.

På allvar

Det finns alltså en poäng att ändå ta utfallet i dessa rankningar på allvar. För oavsett vad vi tycker om det så har det en inverkan på omvärldens syn på oss.

Men först och främst ska vi förstås fortsätta arbeta enträget och långsiktigt på att ständigt bli bättre och på att förstärka kvaliteten i vår verksamhet. Att klättra i rankningar kan aldrig vara ett självändamål – det måste ses som en positiv effekt av det dagliga kvalitetsarbetet som alla KI-medarbetare bidrar till.

I dag, på den den internationella kvinnodagen 8 mars, publicerar Stockholms Akademiska Forum (STAF) rapporten “She Figures for Stockholm Academia“. Det är en statistik sammanställning om jämställdheten inom akademin i Stockholmsregionen och det är en både hoppingivande och samtidigt smått nedslående läsning.

Sverige ligger generellt bra till jämfört med omvärlden när det handlar om jämställdhet inom akademin. Det betyder dock inte att det är bra. Låt mig med en gång slå fast att vi fortfarande har en bit kvar att vandra. Det går framåt, men det går rätt sakta och det är uppenbart att vår sektor är tämligen trögrörlig i det här avseendet.

Jämn könsfördelning

Till det positiva hör att könsfördelningen när det gäller rektorer för de högskolor och universitet verksamma i regionen är relativt jämn; faktum är att tio av arton är kvinnor. Det är utmärkt och har också en betydelse indirekt eftersom vi vet hur viktigt det är med förebilder i sådana här sammanhang. Betydelsen av synliga kvinnliga ledare kan inte överskattas.

Fördelningen mellan kvinnor och män är också relativt jämn när det gäller medarbetare (lärare, forskare) totalt sett för de lärosäten i Stockholmsregionen som ingår i STAF:s rapport.

Två separata områden sticker dock ut i redovisningen:

Fördelningen mellan kvinnor och män när det gäller professorer. Endast 28 procent av regionens samtliga professorer är kvinnor.
Könsfördelningen gällande studenterna. Här dominerar kvinnorna. Enligt rapporten är nu sex av tio studenter kvinnor.

Det finns naturligtvis stora skillnader mellan olika universitet och högskolor. Mer tekniskt inriktade utbildningar domineras av manliga studenter och har även fler manliga lärare och forskare. Inom till exempel omvårdnadsutbildningar är de flesta studenter och medarbetare kvinnor.

Traditionens makt

Traditionens makt är tveklöst stor och många gånger svår att bryta. Det finns många positiva tendenser och trender som vi kan peka på, men det finns också en del tecken på att vandringen mot en större jämställdhet går frustrerande långsamt och i några fall dessutom snarast åt fel håll.

Det är viktigt för hela sektorn att vara medveten om de här utmaningarna och att vara beredd att kontinuerligt arbeta aktivt för att motverka diskriminering och för en ökad jämställdhet inom akademin. Som alltid är kunskap ett av de bästa verktygen för att åstadkomma förändring. Därför är det bra med sammanställningar likt den som STAF nu gjort.

Att utveckla rekryterings- och bedömningsprocesser ur ett jämställdhetsperspektiv är ett strategiskt och prioriterat område för KI där en särskild ambition är att öka andelen kvinnliga professorer, i linje med KI:s rekryteringsmål. Som ett led i det arbetet anordnar KI ett symposium, “Karriärvägar, bias och bedömning“, den 12 april.

I dag hölls ett viktigt seminarium på KI;s campus i Solna: Motverka sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet inom akademin. Läs gärna mer om detta på prorektor Karin Dahlman Wrights blogg.

Idag gläds jag med alla personer som på olika vis bidragit till att Karolinska Institutet rankas som nummer ett i världen inom odontologi av QS. Det händer för all del att för stor vikt läggs vid olika rankningar, och man kan också med fog fråga sig hur de är gjorda. Men med det sagt går det inte att bortse från att en hög rankning bäddar för ökat intresse bland forskare och studenter för att samarbeta med och studera på ett lärosäte.

Dagens topprankning är ett resultat av hårt och metodiskt arbete inom universitetstandvården och Institutionen för odontologi. Det är ingen tvekan om att framgång föder framgång inom akademien, svensk tandvård och tandvårdsutbildning är generellt på en hög nivå, något som bevisas av att också Göteborgs och Malmö Universitet finns med på QS 25 topprankade lärosäten.

Dagens och framtidens odontologistudenter kan se fram emot att bli examinerade från en institution i världsklass. De är att gratulera, liksom de patienter som kommer att ha nytta av deras utbildning.

Stort grattis!

Det har nu gått ett drygt halvår sedan avtalet mellan Bibsam och det helt dominerande förlaget inom sektorn, Elsevier, sas upp. Det innebär att tillgången till vetenskapliga artiklar inte längre är lika omfattande som den den var före den 1 juli 2018. Det här skapar problem för forskare inte bara på KI utan generellt i Sverige. Men som jag skriver i min tidigare blogg: det här är en viktig markering.

Jag har ett flertal gånger fört fram vikten av att forskningsresultat ska vara tillgängliga och öppna för alla att ta del av utan kostnad. Det är ett grundfundament för hela forskningens idé. Samtidigt finns det naturligtvis komplicerande faktorer. Publiceringsprocessen är inte gratis. Vi behöver hitta en hållbar lösning på denna ekvation.

Försök skapa lösning

Ett sådant försök att åtminstone delvis skapa en lösning är det som går under epitetet Plan S.

Det är ett initiativ som presenterades i höstas av europeiska forskare, forskningsinstitutioner och forskningsfinansiärer samlade i organisationen Science Europe och syftet är bland annat att all forskning finansierad av medverkande finansiärer ska publiceras med omedelbar öppen tillgång från den 1 januari 2020. Läs mer om Plan S här.

I Sverige drivs arbetet med Plan S i första hand av de båda statliga forskningsfinansiärerna Forte och Formas. De har nu vänt sig till lärosätena för att få in synpunkter på den så kallade implementeringsguide som tagits fram och som anger en väg framåt för att en ökad tillgänglighet ska bli verklighet. KI är bland de aktörer som svarat. Det har bland annat skett genom att KI:s bibliotek, KIB, bjöd in KI-forskare att svara på en enkät. Dessutom har det genomförts olika former av interna diskussioner om Plan S.

Frågetecken

Sammanfattningsvis finns det en del frågetecken kring implementeringen av den i sig mycket lovvärda ambitionen att tillgängliggöra forskningsresultat i större utsträckning. Det är helt enkelt för många osäkra faktorer för att det ska vara möjligt att genomföra de rätt drastiska steg som anges i Plan S. Att den forskning som publiceras och är finansierad av ingående finansiärer, ska vara helt och omedelbart öppen redan om knappt tio månader, är en tidsplan i snävaste laget. Dessutom är de ekonomiska konsekvenserna fortfarande otydligt beskrivna.

En annan viktig aspekt är den akademiska friheten. Den som följt mina texter här på bloggen och annorstädes vet att det här är en viktig fråga för mig. Som förslaget nu är formulerat kan det innebära att forskarens möjligheter att själv bestämma över var och hur hans eller hennes forskningsresultat ska publiceras försvagas. Det vore olyckligt om forskare förhindras att publicera sina rön i erkända internationella kvalitetstidskrifter som inte uppfyller de specifika krav som anges i förslaget som det nu är formulerat. Akademisk frihet är också frihet att välja publiceringskanal.

En central punkt

KI:s synpunkter finns redovisade på KIB:s webbplats. En central punkt är följande:

Öppen tillgång till forskningsresultat är otvetydigt till gagn för både det globala forskningssamhället och för samhället i stort. Vi ser dock att en oreflekterad och okritisk implementering av Plan S kan underminera forskarsamhällets stöd för open access och paradoxalt nog hindra utvecklingen mot open access.

Digitaliseringen

För nästan 600 år sedan ledde utvecklingen av tryckpressen till dramatiska förändringar i hur kunskap spreds och kommunicerades. Detta hände inte utan motstånd. Idag innebär digitaliseringen en lika dramatisk och välkommen förändring mot en demokratisering av kunskap. Återigen ser vi att nya möjligheter möter motstånd. Men jag är övertygad om att vi i slutänden kommer att se hur absurt det är att dollar, euro, pund, svenska kronor eller andra valutor ligger som ett hinder mellan tangenttryckningarna på din dator och tillgången till det som borde vara en “open pool of knowledge”. Lancet-kommissionen jag ledde konkluderade att höga kostnader försvårar tillgång till medicinsk kunskap och bidrar till den globala ojämlikheten i hälsa. Det är dags att kunskap blir en offentlig tillgång.

Driva på utvecklingen

Därför måste vi prioritera arbetet med att driva på utvecklingen mot en öppnare, friare och ekonomisk hållbar och rimlig tillgång på forskningsresultat. Men det ska inte innebära att vi medverkar till att stressa fram lösningar som bygger på otydlighet, oklarheter och som ytterst kan verka kontraproduktivt.

Plan S behöver justeras och arbetas igenom betydligt mer grundligt.

I helgen uppmärksammades åter Macchiarini-ärendet i samband med en intervju som Sveriges Radios Ekoredaktion sände i helgen med ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans. I sak var det inget nytt som framkom i inslaget. Frågorna handlade framförallt om den så kallade Heckscher-utredningen och om Harriets Wallbergs/Kristina Appelqvists bok (som jag skrivit om tidigare här på bloggen). Ministern var tydlig med att det inte är aktuellt med ytterligare en extern utredning om vad som skett och poängterade vikten av att nu blicka framåt.

Det är lätt att hålla med. Det kommer en tid när fokus bör skiftas från det som varit till det som ska komma. Från identifiering av fel och brister till genomförandet av åtgärder, insatser och förbättringar. KI har varit där ett tag nu, när det gäller Macchiarini-ärendet. Vi har ett gediget och tillräckligt underlag för åtgärder och förändringar som är nödvändiga. Vi har dragit många lärdomar av det som hänt. Vi ser ett transformerat KI växa fram i allt snabbare takt. Förändrings- och reformarbetet inleddes redan tidigt 2016 och kommer att pågå under överskådlig tid framåt.

Speciellt har 2018 varit ett transformativt år, med ny ledningsorganisation, ny vision, beredning av ny strategi och etablering av ett etikråd och fakultetsråd. Mer om detta nedan.

Sammanfattning

Låt mig göra göra en kort sammanfattning av vad som faktiskt har skett – och sker – på KI när det gäller förbättringar av vår verksamhet, regelverk, rutiner, öppenhet och styrning.

Parallellt med den externa Heckscher-utredningen – som beställdes av konsistoriet i början av 2016 – påbörjade dåvarande vikarierande rektor Karin Dahlman-Wright, tillsammans med universitetsdirektör Per Bengtsson och en mängd kompetenta KI-medarbetare, ett omfattande internt arbete med att förstå vad som hänt och i görligaste mån reparera, göra om och göra rätt. Det tidigare nedlagda oredlighetsärendet mot Macchiarini återöppnades. Anställningsrutinerna skärptes med omedelbar verkan. I mars 2016 beslutades att KI skulle genomföra en systematisk inventering för att identifiera fel och brister i verksamheten. Utifrån denna grund, lades sedan ett åtgärdsprogram som därefter successivt byggts ut och justerats i takt med att inventeringen gått framåt.

Viktigt underlag

Heckscher-rapporten har varit ett viktigt underlag i reformarbetet. Men det har långt ifrån varit det enda. I sammanhanget bör också nämnas till exempel Kjell Asplunds utredning om Macchiarinis verksamhet på Karolinska Universitetssjukhuset och KI:s internrevisions rapport. Till detta kan läggas en mängd andra förbättringsmöjligheter som vi identifierat vid sidan av de tre nämnda utredningarna under den tid som gått sedan 2016.

Syftet med den omfattande inventerings- och reformprogrammet på KI efter Macchiarini har ända från början varit tydligt: KI ska förändras och förbättras på ett sådant sätt att risken minimeras för att något liknande ska kunna inträffa igen. Förtroendet för KI ska återskapas. Detta arbete har skett – och sker fortfarande – i nära samverkan med hela universitetsledningen samt med konsistoriets ordförande och dess ledamöter.

Strategiska beslut

Reformarbetet har som sagt intensifierats ytterligare under 2018, med ett antal strategisk beslut om organisationsförändringar och uppstramningar av verksamheten. Detta arbete kommer att fortsätta med oförminskad fart och kraft även framöver. Listan på åtgärder, förändringar, skärpningar av regelverk med mera som redan genomförts kan göras lång. Här är några exempel:

Vi har genomfört en större förändring av ledningsorganisationen för att tydliggöra sambandet mellan ansvar och befogenheter samt öka öppenhet och möjligheterna att kvalitetsgranska verksamheten.
Vi har prioriterat ett förändringsarbete för ökad kunskap och medvetenhet om etiska perspektiv i utbildning, forskarutbildning och forskning.
Vi har infört en vetenskaplig ombudsman med uppdrag att ge forskare och forskargrupper råd och vägledning i forskningsetiska och forskaretiska frågor.
Vi har tillsatt ett nytt etikråd som ska bidra till proaktiva diskussioner kring komplexa etiska frågeställningar
Vi har ändrat och förbättrat våra rutiner vid misstanke om oredlighet i forskning.
Vi har skapat en förstärkt visselblåsarfunktion som förenklar möjligheterna att slå larm när man ser något misstänkt inom forskning eller utbildning.
Vi har infört flera olika former av obligatoriska dokument, intyg och deklarationer som måste skrivas under av medarbetarna vid KI och vi har ökat resurserna för uppföljning och kontroll av att så också sker.
Vi har skärpt rutinerna för rekrytering och anställning.
Vi har under 2018 arbetat intensivt med att ta fram ett nytt strategiskt dokument för KI, Strategi 2030. Strategiarbetet har involverat många medarbetare och stor tonvikt har lagts vid frågor som rör bl.a. forskningsetik.

Det kommer ytterligare insatser, beslut och åtgärder under innevarande år. Bland annat räknar jag med att vi fattar det slutliga beslutet om Strategi 2030 inom kort.

Helt öppet

Det är detta framåtsyftande reformarbete som varit – och fortfarande är – mitt fokus från det att jag tillträdde i augusti 2017. Jag är mån om att KI ska vara helt öppet i fråga om de brister som identifierats och med det förändringsarbete som ännu pågår. Vi har kontinuerligt lagt ut information på vår webbplats, skrivit om det på bloggar och internwebb och haft mängder av interna diskussioner om vad som bör göras, om hur det bör göras och varför det måste göras.

Den som vill kan själv gå in på KI:s webbplats och läsa igenom den lista på åtgärder och insatser som finns noterad där och beskrivningen av hela ärendet komplett med länkar till mera information och dokument. Denna öppenhet har uppmärksammats externt och framhållits som ett föredömligt sätt att arbeta på av både internationella och nationella aktörer.

Macchiarini-ärendet är en händelse som aldrig kan försvaras, ursäktas eller göras ogjord. Däremot kan vi dra lärdomar, rätta brister och fokusera på att säkerställa en hög etisk standard inom universitetets all delar. Jag har full förståelse för att KI och Karolinska universitetssjukhuset kritiseras i samband med Macchiarini-ärendet och mycket av kritiken är både relevant och korrekt. Men Macchiarini representerar inte det normala. Det normala på KI är forskaren som arbetar för att förstå liv och sjukdom för att förbättra människors hälsa, läraren som för sina kunskaper vidare till studenterna, den administrativa och tekniska medarbetaren som ser till att allting internt fungerar och studenten som lär sig så mycket som möjligt innan det är dags att praktisera lärdomarna på ett patientsäkert och evidensbaserat sätt.

Patienter och anhöriga

Det går alltid att diskutera ansvar, skuldfrågor och teknikaliteter i Macchiarini-ärendets efterföljd. Men en sak får vi aldrig glömma: De som verkligen fick betala priset för Macchiarinis verksamhet, nämligen de patienter som utsattes för svårt lidande och död samt deras anhöriga. Det är min ärliga övertygelse som läkare, forskare, rektor men framförallt som medmänniska.

Med detta i minnet och med alla de lärdomar som gjorts, måste vi nu fokusera på det fortsatta reformarbetet på KI. Min uppfattning är, precis som minister Matilda Ernkrans gav uttryck för i intervjun, att vi fortfarande har en bit kvar att vandra. Men vi är på väg och nu är det dags att blicka framåt.

Det fortsätter att komma illavarslande signaler från olika delar av världen om konkreta begränsningar av den akademiska friheten och om ökad press mot universitetens institutionella autonomi. Vi har sedan ett tag kunnat se en mycket bekymmersam utveckling i Ungern. I en debattartikel i Washington Post den 22 januari skrev min rektorskollega Ronald J Daniels på Johns Hopkins University i Baltimore, USA, om situationen. Han hade nyligen träffat representanter för det fristående Central European University (CEU), som varit verksamt i Budapest sedan 1993 men som nu, på grund av premiärminister Viktor Orbáns tydliga steg att begränsa dess autonomi, har beslutat sig för att flytta hela universitetet till Wien i Österrike. De vittnesmål som Daniels refererar till är skrämmande. En historieprofessor vid CEU konstaterar att Orbán helt enkelt mördat hans institution.

Minskad frihetsgrad

Vi ser också hur den ungerska Vetenskapsakademins frihetsgrad har minskat väsentligt genom nya regler som innebär att man går från ett system med generella statsanslag som fördelas av akademin på egen hand till att Vetenskapsakademin nu ska äska om medel utifrån specificerade ansökningar. Besluten om vilken form av forskning som ska få statliga stöd flyttas därmed från akademin till regimen. Dessa förändringar har mötts av omfattande protester från forskarsamhället såväl i Ungern som utomlands. I Budapest anordnades till exempel en demonstration i tisdags där deltagarna, många forskare, höll upp böcker som en stilla men talande protest mot Orbáns vetenskapsfientliga politik.

Det som händer i Ungern är mycket bekymmersamt, men listan på länder där den institutionella autonomin kringskärs kan göras längre; i till exempel Brasilien, Turkiet, Egypten och Nigeria har det under senare tid funnits en utveckling mot en ökad politisk kontroll.

Hota med indragna inslag

Även i USA ifrågasätts den akademiska friheten i större utsträckning än tidigare. I kölvattnet av Trump-administrationens närmast anti-vetenskapliga hållning i flera frågor, har skepticismen och kritiken mot universiteten ökat och förtroendet för dem minskat. Trump själv verkar inte tveka att hota med indragna statliga anslag till lärosäten om det inträffar något han ogillar. Exempelvis gav han offentligt uttryck för detta när Berkeley-universitet tvingades ställa in en gästföreläsning sedan det uppstått bråk på campus.

Också i Sverige ser vi tendenser till en utveckling som går i fel riktning. Det finns enskilda debattörer, också inom politiken, som ifrågasätter varför lärosäten ska ägna sig åt vissa forskningsfält och som är inne på att politiker ska styra forskning och högre utbildning hårdare. Och då ska vi vara medvetna om att den akademiska friheten i Sverige ingalunda är något att skryta över från början. Som Terence Karran m fl kunnat visa så placerar sig Sverige långt ner på skalan vid en jämförelse med andra liknande länder bland annat när gäller regelverk som garanterar akademisk frihet. Läs gärna ett tidigare blogginlägg som tar upp detta.

Sammantaget ser vi alltså många tecken på en negativ utveckling för akademisk frihet och institutionell autonomi, och då har jag ändå inte nämnt den närmast fullständiga brist på på detta som vi ser inom totalitära stater.

Grundpelare

Jag har skrivit om det många gånger förr – se till exempel min artikel How should universities confront a post-truth world? i University World News – men det förtjänar att nämnas igen: Den akademiska friheten är inte bara den självklara grundpelaren för lärosätena. Det är också själva förutsättningen för en vital, levande och utvecklande demokrati.

Det här är ett oerhört viktigt perspektiv i den samhällsdiskussion som jag hoppas att Struten, Styr- och resursutredningens slutbetänkande som presenterades för ett par veckor sedan, kommer att leda till. Jag kommer att göra vad jag kan för att uppmärksamma den här frågan.

University World News publicerade nyligen en bra genomgång om det här. Läs gärna också mitt tidigare inlägg om Struten.