När detta skrivs skulle jag enligt min planering befunnit mig i Visby och deltagit i olika arrangemang i anslutning till politikerveckan i Almedalen. Tisdagseftermiddagen var inbokat för Karolinska Institutets eget seminarium på temat “Forskning och utbildning som drivkraft för framtidens hälso- och sjukvård”. Vi siktade på att bjuda in framträdande företrädare för politik och profession både nationellt och regionalt och jag såg verkligen fram mot en spänstig och spännande diskussion.

Dessutom räknade jag med att delta i flera andra seminarier, träffa rektorskollegor och överhuvudtaget få tillfälle att under några intensiva dagar diskutera utbildnings- och forskningsfrågor. Just detta år skulle det bli extra intressant att delta i dessa samtal, eftersom Almedalsveckan sannolikt innebar den sista praktiska möjligheten att påverka innehållet i den kommande forskningspropositionen, det dokument som styr inriktningen i forskningspolitiken de närmaste fyra åren.

Av allt detta blev det intet. I början av april meddelade arrangören att årets politikervecka ställdes in, som en följd av pandemin. Ett i dagens ljus lika korrekt som självklart beslut.

Så vad hände med den samhällsdiskussion som alltså bokstavligt talat ställdes in?

Lever och är vital

Min upplevelse är att samhällsdebatten, trots pågående pandemi, helt omkastade förutsättningar för många av oss och inställt Almedalen, faktiskt både lever och är vital. Nu är det webbseminarier som gäller. KI ordnade ett eget sådant för några veckor sedan och vi planerar att arrangera flera på olika samhällsteman med inriktning på akademi, forskning och utbildning. Jag har under senare tid deltagit i ett flertal sådana arrangerade av andra lärosäten eller aktörer.

Jag noterar också att antalet debattartiklar som cirkulerar runt och som har bäring på KI-relaterade frågor är större än vad jag tidigare upplevt under mina år som rektor här. KI-forskare och medarbetare är på olika sätt aktiva i samhällsdebatten och drivande i olika pågående diskussioner. Jag har själv under senare tid medverkat i flera debattartiklar om forskningens och utbildningens villkor och förutsättningar i vår föränderliga tid. Se till exempel inlägg om kommissionens direktiv och sammansättning och den debattartikel som publicerades i går (onsdag), om fem skäl till varför staten nu behöver satsa på forskning och innovation.

Sammantaget är det både glädjande och hoppingivande att vi inom högskole- och universitetssektorn tar vår tredje uppgift på allvar och tar ansvar för att sprida kunskap genom att vara synliga och tillgängliga i samhället.

Coronakommissionen

Jag hoppas att den nya coronakommissionen, som presenterades av regeringen i tisdags och som ska ledas av juristen Mats Melin, verkligen utnyttjar forskarnas kompetens och samhällsengagemang. Jag har i flera sammanhang poängterat vikten av att forskning och evidensbaserad kunskap får ordentligt med utrymme i kommissionens arbete. De direktiv som regeringen publicerade i går, ger en rätt övergripande information om inriktning och sammansättning. En omedelbar reflektion är att kommissionen till största delen kommer att fokusera på vad som varit och på de åtgärder som vidtagits (eller inte vidtagits) inom olika sektorer.  Vad som enligt min uppfattning är viktigast att fokusera på är de lärdomar vi kan ta med oss inför nästa pandemi eller liknande större samhällskris, inte minst vad gäller styrning, samordning och tillvaratagande av existerande och ny kunskap.

Det är naturligtvis alldeles för tidigt att bedöma eller betygsätta kommissionens direktiv, arbetssätt och utfall. Men det är en smula oroväckande att begrepp som forskning, universitet/högskolor och kunskap knappt förekommer i direktiven – och när de nämns är det i andra sammanhang än de som jag menar är det viktiga: att forskning och kunskap måste vara centrala inslag i kommissionens arbete för att vi ska kunna dra meningsfull lärdom av det vi nu upplever. Ordet evidens förekommer överhuvudtaget inte alls och ingenstans tar man i direktiven upp en av de mer centrala frågorna utifrån mitt perspektiv: Hur ska samverkan mellan forskning och samhälle förbättras så att ny kunskap snabbt kan nyttiggöras och implementeras i vård och omsorg,  och i det tvärsektoriella samarbetet för hälsa både inom och utanför en kris?

För svag dialog

Det har varit en exceptionell vårtermin och det är tragiskt att så många människor har avlidit i covid-19 – både globalt och här i Sverige. Det kommer att ta lång tid innan vi kan dra slutsatser om vad som kunde ha gjorts bättre. Kommissionen kommer förhoppningsvis ge oss svar på detta. Men jag tror att vi redan kan dra en viktig slutsats: att dialogen mellan forsknings- och expertmyndigheter och mellan forskning och politik har varit alltför svag. Jag säger inte att forskningen sitter med alla lösningar. Men forskningen – med sina många och olika röster – ska kunna inspirera och informera dem som utformar strategier i en krissituation. Inför en ny och okänd fiende får strategier inte vara huggna i sten eller rigida utan snarare snabbt anpassningsbara till nya forskningsresultat. Strategier måste etableras i en öppen dialog mellan beslutsfattare och forskningssamhällen. Här finns en stor förbättringspotential.

Vara en drivkraft

För att koppla tillbaka till utgångspunkten för detta blogginlägg – det inställda seminariet om “Forskning och utbildning som drivkraft för framtidens hälso- och sjukvård”; Nu måste vi säkerställa att forskning får möjligheten att bidra – och också vara en drivkraft – till att bygga en bättre beredskap inför nästa kris. Vi behöver utveckla en förvaltningsmodell med en nationell koordinerad krishantering där beslut grundas på forskning och bästa tillgängliga kunskap.

Med detta sagt… Det här blir – om inget oförutsett inträffar – det sista inlägget på ett tag. Bloggen tar sommarlov. Jag återkommer med nya in- och utspel i augusti.

Ha en härlig sommar!

 

Tillägg och uppdatering 3 juli: Dagen efter detta inlägg lades ut fick vi ytterligare ett exempel på hur forskare deltar aktivt i samhällsdebatten. Fem forskare vid Karolinska Institutet, som alla ingår i vår resursgrupp för äldres hälsa under covid-19, publicerade en debattartikel i Svenska Dagbladet: “Tryck tillbaka smittan mer – då skyddar vi äldre bäst“.

Vi har tillsatt sju olika resursgrupper som internt och externt stöd under pandemin. Dessa grupper är en tillgång under denna extraordinära tid, inte minst när det handlat om att samordna och bevaka kunskapsutvecklingen inom olika fält, men också som granskare och kvalitetssäkrare av material som vi av olika skäl snabbt måste gå ut med. De här resursgrupperna blir också viktiga i den processen för att bygga bättre beredskap i det svenska samhället och internationellt. 

Läs gärna mer om KI:s resursgrupper på vår webbplats.

 

I dag, torsdag, har jag publicerat en debattartikel med ett mycket aktuellt tema: den kommande kommissionen om den svenska hanteringen av pandemin. Artikeln ligger på den politiska nyhets- och debattsajten Altinget under rubriken:

KI: Utvärdering och förbättrad beredskap måste byggas på forskning

 

Texten i sin helhet här:

 

Regeringen har meddelat att den inom kort ska tillsätta en kommission med uppdraget att följa upp och utvärdera den svenska hanteringen av pandemin. Det är viktigt att kommissionen inriktas på att samla kunskap och dra lärdomar i syfte att bygga upp en bättre beredskap inför nästa pandemi eller annan framtida allvarlig kris. För att detta ska vara möjligt måste ett brett forskningsperspektiv få ordentligt utrymme i kommissionens arbete.

På lärosäten och forskningsinstitutioner världen över pågår nu en kraftsamling som saknar motstycke. Fokus ligger på att snabbt ta fram relevant kunskap om det nya coronaviruset – om hur vi ska motarbeta konsekvenserna av smittspridningen och om hur vi ska kunna utveckla vaccin, läkemedel och andra verksamma behandlingar mot covid-19. Ambitionen och viljan att dela med sig av tidiga forskningsresultat är slående och extremt glädjande. Genom att tillgängliggöra data istället för att ”hålla på sitt” kan det gemensamma målet om att framgångsrikt kunna hantera denna och framtida pandemier uppnås snabbare. Covid-19 har ändrat mentaliteten bland forskare – från att vilja vara först med att publicera till att vilja vara först med att dela.

Vi måste forska på tvärs

Utöver den rent medicinska forskningen måste vi också få mer kunskap om hur hälsa påverkas – positivt och negativt – av icke-medicinska interventioner som i många länder har inneburit att hela samhället stängts ner.  Vilka hälsoeffekter har försämrad ekonomi och ökad arbetslöshet? Hur påverkas elever och studenter av inställd fysisk undervisning? Hur drabbas vi av långvarig isolering, inte minst när det gäller de äldre? Hur utvecklas den psykiska ohälsan? Covid-19 har visat oss att vi måste forska på tvärs, över traditionella gränser. För att utveckla en helhetssyn på hälsa måste medicin och biologi samverka med samhällsvetenskap och humaniora. En helhetssyn på hälsa gör att vi kan ge råd till expertmyndigheter och politiska beslutsfattare om både medicinska och icke-medicinska insatser.

Forskningspropositionen

Universiteten ska arbeta med ett långsiktigt perspektiv och vi har en viktig roll att spela för att bygga upp beredskapen inför nästa pandemi. Beredskap kräver långsiktig forskning av hög kvalitet – inte minst vad gäller grundforskning. Vi måste utveckla vacciner proaktivt, även för virus som ännu inte har gett upphov till en epidemi, vi måste utveckla effektiva testsystem som kan finnas på plats från dag 1 och vi måste fortfarande söka ny och grundläggande förståelse som är förutsättningen för nya behandlingsmetoder. Den kommande forskningspropositionen, som läggs på riksdagens bord i höst, måste reflektera dessa utmaningar.

Ge plats i kommissionen

Vi på Karolinska Institutet har på kort tid ställt om vår forskningsverksamhet för att bidra under den här krisen. Med start redan i mars, har vi byggt om delar av våra laboratorier och kraftigt ökat landets testkapacitet för covid-19.  Genom denna omställning kan vi nu leverera omkring 50 000 testresultat per vecka. Vi har nu mer än 100 olika forskningsprojekt på gång runt det nya coronaviruset och covid-19 och dess effekter på olika riskgrupper, där särskilt äldre personer drabbats hårt. Jag vet att andra universitet och högskolor runt om i landet också tagit många forskningsinitiativ med bäring på den nu pågående pandemins effekter. Ny kunskap och evidens tas fram varje dag – inom många olika forskningsfält. Vi befinner oss verkligen på ett snabbtåg.

Nu gäller det att utnyttja den nya kunskap vi har förvärvat hittills. Det är oerhört viktigt att vår forskning får en central plats i arbetet för att bygga en bättre beredskap inför nästa pandemi eller kris. Inte minst: ett brett forskningsperspektiv borde få ordentligt utrymme i den kommission som nu ska etableras för att följa upp och utvärdera den svenska hanteringen av pandemin.

Kan inte baseras på tyckande

Forskningen har viktiga bidrag att ge till den debatt som nu kommer om de svåra frågorna. Hur kan vi organisera äldreomsorgen bättre? Har vi en optimal organisation för sjukvården och folkhälsoarbetet? Hur kan vi säkerställa att nödvändiga prioriteringar i hälso- och sjukvården baseras på kritisk och etisk reflektion? Och hur kan vi stärka kommunikationen mellan myndigheter och akademi så att kompetens, erfarenheter, och nya forskningsrön snabbt kan omsättas i strategier för att hantera pandemin och reducera smittspridning? Debatten om dessa frågor måste baseras på evidens och inte på tyckande.

Använd kompetensen

Vi får inte heller glömma det globala perspektivet.  En pandemi är per definition en global kris. Som generalsekreterare för WHO Tedros Adhanom Ghebreyesus uttryckte det i ett tal inför World Government Summit nyligen: ”Världens ledare bör inte politisera coronapandemin utan enas i kampen emot den. Det största hot vi möter nu är inte viruset i sig, utan bristen på solidaritet och globalt ledarskap. Effekten av pandemin kommer att bli kännbar i decennier”.

För att bygga en god beredskap i Sverige måste vi bygga en universell beredskap för hälsa. Även här kan och bör universiteten spela en viktig roll. Genom våra internationella nätverk kan vi säkerställa att forskningsrön kan komma till nytta också i resursfattiga områden. Vi kan bidra till att bygga kapacitet för testning där detta är avgörande för att hantera nya utbrott – inte minst i Afrika.

På svenska lärosäten finns en fantastisk kompetens och ett engagemang som bör användas aktivt när vi ska utvärdera pandemins hantering i Sverige och globalt och dra lärdomar inför nästa stora utmaning. Utnyttja det – se till att forskning, kunskap och evidens får ordentligt utrymme i den kommande kommissionen!

Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska Institutet

 

The European Commission recognizes Karolinska Institutet with the HR Excellence in Research Award. This is a clear indication that KI is on the right track when it comes to implementing the European Charter for researchers and the Code of conduct for the recruitment of  researchers; the two key documents in the EU’s policy to boost researchers’ careers, addressed to researchers as well as research employers and funders in both the public and private sectors.  KI earlier signed a commitment to promote the principles of the Charter and Code.

The award shows that we at KI align our policies to the 40 principles of the European Charter & Code. The award demonstrates our commitment to act in a responsible and respectable way and to provide fair framework conditions to researchers with a clear intention to contribute to the advancement of the European Research Area.

Long-term commitment

This HR Excellence in Research Award implies a long-term commitment: that KI is determined to actively strive for better conditions for our researchers and employees, a work that will involve several colleagues within various fields and levels at KI.

It has been a challenging and important step to be subjected to this scrutiny. But I am convinced it will help us safeguard transparent and fair recruitment procedures, improve our career paths for teachers and researchers, and further develop our relocation services for international staff.

More attractive

The implementation of the Charter & Code principles renders us even more attractive to researchers looking for a new employer. It enables us to increase our visibility and attract the best researchers and teachers. The award attests to the fact that KI offers a sustainable and attractive working environment for researchers and that we strive to further improve in alignment with the European Commission initiative HR Strategy for Researchers (HRS4R).

I am grateful to all of you who made this happen. The work leading to the current award – and the inspiration it instils for further work – are highly relevant in the context of our Strategy 2030. In our new strategy we say that good working conditions and a good working environment are prerequisites for excellence in research and education. Let us keep this in mind when we now step by step open up for the postcovid era.

More info:

The European Charter for Researchers is a set of general principles and requirements which specifies the roles, responsibilities, and entitlements of researchers as well as of employers and/or funders of researchers. It constitutes a framework for researchers, employers and funders which invites them to act responsibly and as professionals within their working environment, and to recognise each other as such.

The Code of Conduct for the recruitment of researchers consists of a set of general principles and requirements that should be followed by employers and/or funders when appointing or recruiting researchers. These principles and requirements are complementary to those outlined in the European Charter for Researchers.

 

English version below

På lärosäten och forskningsinstitutioner världen över pågår nu en kraftsamling för att snabbt ta fram relevant kunskap om det nya coronaviruset – om hur vi ska motarbeta smittspridningen och om hur vi ska kunna utveckla vaccin, läkemedel och andra verksamma behandlingar mot covid-19.

Vi ser hur forskare från alla delar av världen arbetar tillsammans för att föra kunskapsutvecklingen framåt. Ambitionen och viljan att så snabbt som möjligt dela med sig av tidiga forskningsresultat – öppna data på så kallade preprint-servrar – är slående och glädjande. Genom att tillgängliggöra data istället för att ”hålla på sitt” kan andra forskargrupper, och samhället i stort, komma snabbare fram mot det gemensamma målet att besegra pandemin. Covid-19 har ändrat mentaliteten bland forskare – från att vilja vara först till att publicera till att vilja vara först till att dela.

Det är oerhört viktigt att vår forskning  får en central plats i arbetet för att bygga en bättre beredskap inför nästa pandemi eller kris. Inte minst: Ett brett forskningsperspektiv måste få ordentligt utrymme i kommissionen som nu ska etableras för  att följa upp och utvärdera den svenska hanteringen av pandemin.

Beredskap var ett centralt begrepp när KI:s Fakultetsråd förra veckan arrangerade ett webbseminarium om akademins betydelse i arbetet mot pandemin: “Pandemics: the role of a medical university, now and in the future“. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om evenemanget.

Tidig publicering

Aldrig i min karriär har jag sett nya resultat komma ut så snabbt som nu. Vi befinner oss verkligen på ett snabbtåg. Tidig publicering av preliminära forskningsresultat saknar naturligtvis inte risker eller problem. Det är inte enkelt att kombinera snabbhet med kvalitet. En särskild utmaning är att resultaten normalt blir omedelbart offentliga och tillgängliga också utanför forskarvärlden. Särskilt när det gäller ett ämne med så stort allmänintresse som covid-19, är det lätt att förstå att preliminära, ej granskade, data snabbt kan nå journalister som vanligtvis inte arbetar med vetenskapsnyheter – och som därmed inte förstår skillnaden mellan granskade och preliminära forskningsresultat. Paneldeltagarna diskuterade just denna risk och vilket ansvar det innebär för såväl forskare som för redaktioner. Hur kan forskarvärlden tydligare kommunicera att publicerade, men ej sedvanligt granskade resultat är osäkra? Att kommunicera medicinsk forskning är utmanande under vanliga betingelser. I det här läget är det extra svårt och kräver en hel del ansvarstagande från alla inblandade aktörer, särskilt om en forskningspublicering indikerar någon form av uppseendeväckande eller kontroversiellt utfall.

Det blir därmed extra viktigt att forskare finns tillgängliga för medier för att förklara omständigheterna och den osäkerhet som kan finnas i resultaten. Det är också viktigt att vi som universitet gör vad vi kan för att säkerställa att vi själva inte bidrar till att överdriva betydelsen av preliminära fynd och att journalister och andra vidareförmedlare av data blir medvetna om detta problem.

Tillgång till evidens

En annan aspekt på delvis samma tema och som togs upp på webbseminariet, handlar om vikten av tillgång till evidens och kunskap för politiker och andra beslutsfattare. Även här har universiteten och forskarna en mycket viktig uppgift att fylla och det kräver både proaktivitet och tydlighet i kommunikationen.  Frågan är synnerligen aktuell med tanke på  den alltmer politiserade diskussionen om den svenska strategin kring pandemin och vem som egentligen har ansvar för vad. Den kommer garanterat också upp när det nu snart ska tillsättas en kommission som ska utvärdera hanteringen. Här måste forskning, evidens och kunskap få ordentligt med utrymme också med ett framåtblickande perspektiv – vad kan vi ta med oss för lärdomar inför nästa pandemi eller en framtida samhällskris av annan karaktär?

Om det finns ett nyckelord som vi bör ta med oss ​​från webbseminariet är det just detta: Beredskap. Ett universitet ska arbeta med ett långsiktigt perspektiv och vi har en särskilt viktig roll att spela för att bygga en global beredskap inför nästa pandemi. En pandemi är per definition global och vi behöver därför en “universal preparedness for health”. Detta är i linje med hållbarhetsmålen i FN: s Agenda 2030 och vår egen Strategi 2030. Global beredskap kräver långsiktig forskning av hög kvalitet – och grundforskning, inte minst. Vi måste utveckla vacciner proaktivt, även för virus som ännu inte har gett upphov till en epidemi, vi måste utveckla effektiva testsystem som kan finnas på plats från dag 1, och vi måste fortfarande söka ny och grundläggande förståelse som är förutsättningen för nya behandlingsmetoder. Den kommande forskningspropositionen måste reflektera dessa utmaningar.

Helhetssyn

Utöver allt detta måste vi också få mer kunskap om hur hälsa påverkas – positivt och negativt – av icke-medicinska interventioner som i många länder har inneburit att samhället som helhet stängdes. Covid-19 har visat oss att vi som medicinskt universitet måste utveckla en helhetssyn på hälsa. Med ett sådant helhetssyn kan vi nästa gång ge bättre råd till expertmyndigheter och politiska beslutsfattare – om båda medicinska och icke-medicinska insatser.

Viruset, SARS-CoV-2, är nytt och är fortfarande långt ifrån kartlagt i alla dess detaljer och egenskaper. Kunskapsläget förändras och utvecklas ständigt. Vi vet inte ännu hur det slutliga utfallet av den här pandemin faktiskt kommer att bli när allt så småningom ska räknas samman. KI:s webbseminarium visar med all önskvärd tydlighet att vi inom akademin och den medicinska forskningen har en avgörande roll att spela för att flytta fram kunskapspositionerna. Vi behöver forska och vi behöver undervisa, men vi behöver också vara en aktiv samhällsaktör. Mycket görs redan – och görs enastående bra! Annat behöver vi fortsätta diskutera tillsammans. Därför är min absoluta förhoppning att vi kan följa upp detta seminarium med flera liknande efter sommaren.

Stort tack

Stort tack till Fakultetsrådet för detta initiativ, inte minst de båda moderatorerna Gunilla Karlsson Hedestam och Johan von Schreeb och tack också till dem som deltog i panelen: Jan Albert, Soo Aleman, Anna Mia Ekström, Lars Engstrand, Carina King och Sten Linnarsson. Särskilt tack till inledningstalaren Marc Lipsitch och till Elen Hoeg som representerade Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (CEPI). Jag vill också tacka Carl Johan Sundberg och UoL (KI:s enhet för undervisning och lärande) för viktiga bidrag till detta event.

 

Academic in the pandemic: KI’s first webinar on the university’s role in a global crisis

At universities and research institutions around the world, a robust effort is underway to quickly develop relevant knowledge about the new corona virus – how to reduce the spread of infection, and how to develop vaccines, medications, and other effective treatments against COVID-19.

We see how researchers around the world are working together to advance our understanding of the disease. The ambition and willingness to quickly share results – by posting data on so-called pre-print servers – is remarkable and gratifying to see. Making data easily available is essential if we are to realize our common goal of defeating the pandemic. COVID-19 has changed the mentality among researchers – from aiming to be the first to publish to aiming to be the first to share.

Our research has an important role to play in building preparedness for the next pandemic or crisis. We were not sufficiently prepared this time around. Moreover, a broad research perspective must be prioritized within the government commission that is now being established to review and evaluate Sweden’s management of the pandemic.

Preparedness was a central theme in last week’s KI Faculty Council webinar entitled: “Pandemics: The role of a medical university, now and in the future”.  See also my earlier blog on the event.

Early publication

Never before in my career have I seen research data being made available so quickly. Early publication of preliminary results is not risk-free or unproblematic. It is not easy to combine speed with quality. Preliminary data that has not been peer-reviewed can quickly reach journalists that are unfamiliar with the difference between peer-reviewed and preliminary research. At the webinar, panellists discussed this risk and the responsibility it entails for researchers and media. How should scientists communicate uncertainty and controversy, and how should we as academics ensure that we ourselves do not contribute to exaggerating the importance of preliminary findings?

Access to evidence

Policy makers must have access to relevant evidence and make proper use of it. Notably, the commission that will be established to evaluate how the pandemic has been managed must build its work on the most recent research from academic institutions in Sweden and abroad. Research, evidence, and knowledge must be given proper space in these discussions, not only in assessing past actions, but also in preparing for the next pandemic or societal crisis. This was a central theme in the recent webinar.  Strategies to mitigate or suppress infection must be continually informed by research and must be duly sensitive to new data.

A pandemic is by definition global, and therefore we need a universal preparedness for health. This is in line with the UN Agenda 2030 sustainable development goals and our own Strategy 2030. Preparedness requires long-term, high-quality research – and not least basic research. We must proactively develop vaccines, even for viruses that have not yet caused epidemics, we must develop effective and standardized testing systems that can be in place from day one, and we must continue to seek fundamental knowledge required for new treatments. The upcoming research bill (Forskningsproposition) must reflect these challenges.

Holistic view

In addition to all this, we must also advance our understanding of how health is affected – positively and negatively – by non-medical interventions that in many countries have led to complete lockdowns. How is health impacted by economic recession, unemployment, isolation? COVID-19 has shown us that we must develop a holistic view of health that draws not only on biology and medicine but also on social sciences and the humanities. With such a holistic view we will be able to offer better advice to expert authorities and policy makers – on medical as well as non-medical interventions. No single university can provide a sufficiently comprehensive view on health. Collaborative efforts are required.

The virus, SARS-CoV-2, is new and is still far from being mapped in all its details and characteristics. The state of knowledge is constantly changing and evolving. We do not yet know what the final outcome of this pandemic will be. KI’s webinar highlighted the multifarious roles of academia in a global crisis: we need to conduct research and we need to teach, but we also need to communicate facts as well as uncertainty. My genuine hope is that we can follow up on this seminar with several similar ones after the summer.

Many thanks

My sincere thanks to the KI Faculty Council for taking this initiative, to the two moderators, Gunilla Karlsson Hedestam and Johan von Schreeb, and to those who participated in the panel: Jan Albert, Soo Aleman, Anna Mia Ekström, Lars Engstrand, Carina King and Sten Linnarsson. A special thanks to keynote speaker Marc Lipsitch and to Elen Hoeg who represented the Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (CEPI). Finally, I would like to thank Carl Johan Sundberg and KI’s Unit for Teaching and Learning (UoL) for their important contributions to this event.

 

English version below

Kära studenter och medarbetare vid Karolinska Institutet

Det är dags att summera en vårtermin som sannolikt kommer att gå till historien som en av de mest exceptionella sedan starten av KI år 1810. Vi har varit igenom första fas av en pandemi. Den har drabbat hela vårt samhälle och den har påverkat hela vår verksamhet som medicinskt universitet.

Det är lätt att ta till överord, men den omställning av universitetets verksamhet som skett sedan slutet av januari saknar motstycke. Jag är imponerad över den flexibilitet och kreativitet ni alla har visat i denna svåra och utmanande tid.

För en tid sedan meddelade regeringen att Folkhälsomyndighetens rekommendation om distansundervisning tas bort från den här veckan. Tillbaka till den vanliga ordningen, med andra ord?

Inte riktigt. Vi ska fortfarande följa uppmaningarna om avstånd och andra åtgärder som krävs för att hindra smittspridning. Det här kommer att påverka vissa delar av den campus-förlagda undervisningen och även forskningen och vår verksamhet i övrigt. Följ vår uppdaterade information på medarbetarportalen.

Vid en kris har vi som lärosäte ett ansvar för våra anställda och studenter och för vår egen verksamhet, men också för samhället i stort:

  • Vi har initierat över 100 forskningsprojekt om covid-19 (baserad på antalet ansökningar till Etikprövningsmyndigheten)
  • Nästan 150 000 personer har gått de e-utbildningar om vård av covid-19-patienter som KI satte samman på uppdrag av Socialstyrelsen.
  • KI:s forskare har delat med sig av sina kunskaper i TV och andra media och antalet besök på våra webbplatser har i snitt ökat med 60 procent.

Våra utbildningar och vår forskning engagerar och gör skillnad. Men det ställer också stora krav på oss att fortsätta hålla en hög kvalitet i det vi gör och levererar.

När de flesta av oss nu går mot ledigheter och semester vill jag passa på att tacka er alla för insatserna under denna märkliga termin. Ni som har möjlighet att koppla av lite i sommar – passa på att verkligen göra det!

Sannolikt kommer många av er dessutom jobba hela eller delar av sommaren. Inte minst ni som kanske kombinerar studier eller forskartjänster med arbete inom vården. Ni kommer att vara behövda och era insatser kommer att vara viktiga. Men glöm inte bort att också tänka lite på er själva mellan varven. Försök hitta stunder av återhämtning och försök hitta tid till att njuta av bad, sol och ljumma sommarkvällar.

Ha en härlig sommar!

Here is my video greeting to students and staff at Karolinska Institutet:

Dear students and staff at Karolinska Institutet

It’s time to sum up a spring term that is likely to go down in history as one of the most exceptional and challenging since the inauguration of KI in 1810. In the course of a few months our university has transformed and recast itself to optimally adjust to a new situation.

A few days ago, the Swedish government announced that the Public Health Agency’s, Folkhälsomyndighetens, recommendation on distance teaching be removed from this week.

Back to normal, in other words?

Not really. We will still follow the calls for distance and other measures required to prevent the spread of infection. This will affect our campus-based teaching. Please see updated information for students and also for staff on the KI web site. It is incumbent on all of us to  safeguard health when we step by step readjust to a normal situation.

Throughout the current crisis KI has served double duty. We have worked relentlessly to protect the wellbeing and health of our own students and employees. At the same time we have tried our best to serve society and humanity at large. The latter aspiration is firmly embedded in our new vision: that we shall strive for a better health for all.

  • We have initiated more than 100 research projects on COVID-19, to better understand, prevent, diagnose and treat this disease.
  • Nearly 150,000 people have completed the e-training courses on the care of covid-19 patients that KI put together on behalf of the National Board of Health and Welfare, Socialstyrelsen.
  • KI experts share their knowledge on TV and media from early morning to late evening. The number of visits on our homepages has increased by 60%.

I am proud to see that KI:s research, education and expertise are much in demand and that our voices are heard in the current debates. I deliberately use the plural form as a university has no single voice but speaks to society through the expert opinions of our individual researchers.

I want to take this opportunity to thank you all for your efforts during these most difficult of times. I am confident that you will get an opportunity to relax and recharge your batteries during the summer season.  You deserve it and you need it.

Have a great summer everyone!

English version below

Den 25 maj dog afroamerikanen George Floyd efter att ha utsatts för polisvåld i samband med att han greps, misstänkt för att försökt betala med falska sedlar i en butik i Minneapolis, USA. Gripandet och det som sedan följde, filmades av förbipasserande och de sekvenser när Floyd ropar “I can’t breath” till den polis som trycker ett knä mot hans nacke/hals och efter ett tag tappar medvetandet, är ytterst obehagliga och svåra att släppa. Polismannen släppte inte taget förrän ambulansen kom till platsen åtskilliga minuter senare, trots uppmaningar från folk som samlats vid platsen. George Floyd dödförklarades senare på sjukhuset.

Som en direkt följd av det uppenbara övervåld som polisen använde, tillsammans med vad många ser som ännu ett uttryck för rasism och diskriminering, samlades en stor mängd demonstranter i Minneapolis redan dagen efter. Slagord som “Black lives matter” och skyltar med “I can’t breath” hördes och syntes frekvent och stämningen bland de som protesterade var milt uttryckt upprörd. Det som George Floyd utsattes för blev det senaste i en rad uppseendeväckande fall av liknande karaktär.

Spreds

Demonstrationerna i Minneapolis spreds snart till stora delar av landet, trots de restriktioner och starka begränsningar gällande folksamlingar som råder på grund av pandemin. Någon vecka senare hade protesterna också nått till andra delar av världen, inklusive Sverige där det genomförts manifestationer i främst Stockholm, Göteborg och Malmö. Även om dessa demonstrationer utgått ifrån just denna händelse, har de alltmer kommit att handla om den strukturella rasism och diskriminering som vi ser i snart sagt alla delar av vår värld.

Stödja arbetet mot rasism

Jag har under de senare dagarna fått flera frågor om vad kan Karolinska Institutet kan göra för att stödja arbetet mot rasism. Mitt svar är att vi kan – och bör – engagera oss där vi kan och det finns möjlighet.

För mig är det självklart att stå upp för allas lika rättigheter och villkor i alla lägen. Någon annan ståndpunkt som ledare för ett av världens ledande medicinska universitet vore helt enkelt inte möjlig, men den bygger också på en fundamental och bergfast personlig avsky mot särbehandling och diskriminering av alla slag.

Strategi 2030

För ett drygt år sedan antog vår universitetsstyrelse (konsistoriet) KI:s Strategi 2030. Där slås fast att principen om lika villkor för möjligheter till studier, anställning och karriärvägar är central, liksom respekten för allas lika värde. Det här speglas också i vår vision: “Vi driver utvecklingen av kunskap om livet och verkar för en bättre hälsa för alla”.  Just “kunskap om livet” och “hälsa för alla” är nyckelorden här. Vi måste se hela människan och vi måste se alla människor.

Det här innebär ett tveklöst och kraftfullt avståndstagande från all rasism och all diskriminering på KI. Ser vi några som helst tecken på detta internt på universitet ska vi agera snabbt och hårt. Det får inte råda några tvivel om var vi står.

Påverka samhället

Men vi ska också aktivt verka för att påverka det omgivande samhället i arbetet mot alla former av kränkande särbehandling. Här har vi som universitet en särskilt viktig roll som kunskapsutvecklare och kunskapsspridare utifrån en evidensdriven verksamhet av hög kvalitet. Genom vårt tydliga ställningstagande mot särbehandling, rasism, och diskriminering, kan KI och andra lärosäten världen över fungera som föredömen och sprida en värdegrund som bygger på principer om allas lika värde. Den här moraliska hållningen ska prägla hela KI och innefatta alla studenter, forskare och medarbetare.

Vi måste alla tydligt ta ställning och agera mot alla former av rasism. Rasism bryter mot universitetets idé och värdegrund, helt enkelt.

Läs gärna tidigare inlägg här på bloggen om rasism, diskriminering och antisemitism.

We must see the whole person, and we must see all people

On May 25 African American George Floyd died at the hands of a police officer during his arrest; he was accused of trying to purchase items at a Minneapolis store using a counterfeit bill.  Mr. Floyd’s arrest and what followed were filmed by bystanders. The sequence during which he cried out, “ I can’t breathe”, to the officer whose knee was pressed against his neck until he lost consciousness is horrible to watch and impossible to forget. The officer did not release his grip until the ambulance arrived several minutes later, despite pleas from the crowd. George Floyd was later declared dead at the hospital.

As a direct result of the obvious police violence, along with what many see as yet another expression of racism and discrimination, a large number of protesters gathered the following day in Minneapolis. Shouts of “Black lives matter” and signs reading “I can’t breathe” were frequently heard and seen, and the mood among the protesters was one of sadness and outrage, to say the very least. What George Floyd experienced was the latest in a series of startlingly similar events.

Tremendous spread

Demonstrations in Minneapolis soon spread to large parts of the country, despite the restrictions and severe limitations on public gatherings caused by the pandemic. Within a week, the protests had also reached other parts of the world, including Sweden, where demonstrations were carried out mainly in Stockholm, Gothenburg and Malmö. Even though the demonstrations were based on a specific event, this event has come to represent the structural racism and discrimination we see in many parts of the world.

Supporting work against racism

In recent days I have been asked by many what Karolinska Institutet can do to support the work against racism. My answer is that we can – and should – get involved where we can and where opportunities are found.

For me, it is self-evident to stand up for everyone’s equal rights and conditions in all situations. As the leader of one of the world’s leading medical universities, any other position is simply impossible. In the very idea of a university lies a fundamental and firm rejection of discrimination and unequal treatment of all kinds.

Strategy 2030

Just over a year ago, our university board (Konsistoriet) adopted KI’s Strategy 2030. It states unequivocally that the principle of equal opportunities in education, employment and career paths is fundamental, as well as respect for everyone’s equal value. This is also reflected in our vision: ” We are advancing knowledge about life and strive towards better health for all.” “Knowledge about life” and “health for all” are the key words here. We must see the whole person and we must see all people. This means that we must distance ourselves from every form of racism and every form of  discrimination at KI. If we see signs of racism or discrimination, we must act quickly and forcefully. There can be no doubt about where we stand.

Impact on society

But we must also work at the societal level. As a university, we have a particularly important role as creators and disseminators of knowledge. Through our clear stance against discrimination, racism, and unequal treatment, KI and other educational institutions around the world can serve as examples and reinforce the core principle of everyone’s equal value. This moral position should characterize KI and its students, researchers and staff.

We must all take a clear stance and act against all forms of racism. Racism violates the very idea of a university. It is as simple as that.

 

Next week, Tuesday June 16, KI’s Faculty Council (Fakultetsrådet) invites all KI employees, students and affiliated staff to take part in a webinar to discuss how Karolinska Institutet can and should contribute during a pandemic such as COVID-19. How can we contribute in the current crisis and how can we help build preparedness for the next?

The COVID-19 pandemic has had significant health and societal effects and has strained medical care systems globally. Numerous KI researchers have engaged in the public debate, shared research experiences and expressed their views on government policies and strategies.

Arena for debate

KI – like all universities – should serve as a critic and conscience of society by creating an arena for debate in which all researchers are free to voice their opinions and contribute knowledge from their respective areas of expertise.  Sharing knowledge and ideas in the public sphere is a university’s “third task”, and a particularly important one in times of crisis. Grappling with a new virus is uncharted territory and calls for humbleness rather than conviction, and openness rather than preconceived views.

To date the debate has focused primarily on the choice of strategy to limit virus transmission, to avoid overburdening the healthcare system and to minimize the impact on vulnerable populations and society at large. These are important topics, but so are numerous other issues coupled to the challenges further ahead. How shall we build capacity for rehabilitating those who have been seriously ill? How shall we lessen restrictions and continue to open society without inciting a new wave of disease?  How shall we transform our knowledge of the current pandemic into better preparedness for the next one?

Long-term perspective

We as a university must always act with a long-term perspective in mind. We must actively engage in the acute crisis but – in so doing – also help prevent or mitigate the next. We as a university must do double duty.

While we are still in the midst of a pandemic, we welcome an open discussion with a panel of speakers and Q&A with participants so that we can learn from one another and be better prepared for the future.

The role of a university

The current webinar springs out of discussions in KI:s Faculty Council on the very role of a university in a global health crisis marked by uncertainties and unknowns. The primary responsibility of a university is to provide a platform for debate – it cannot and should not take a stand on the opinions voiced by individual researchers.  The webinar  is open to all KI employees and students on a first come – first served basis. The participant limit for interactive Zoom conferences is 500 attendees. However, the webinar (in English) will be streamed and open to all through KI’s webpage.

Welcome to the first webinar in what I hope will develop into a series of webinars focusing on the roles and responsibilities of KI and universities when a crisis hits.

 

Time and digital venue: June 16 at 12:00-13:30 via Zoom.

Register now!

 

I dag presenterade regeringen ett stort paket för att utöka testningen i landet. Totalt handlar det om en satsning på 6,9 miljarder kronor och det inkluderar en kostnadsfri testning om förekomst av aktiv infektion för alla med symtom. Det finns ju som bekant också möjligheter att undersöka om en person haft covid-19, genom att testa för förekomst av antikroppar. Även sådan testning kommer att vara kostnadsfri för vissa grupper: personal inom vård och omsorg och i annan samhällsviktig verksamhet. Även övriga ska dock kunna ta ett sådant test, med en kostnad motsvarande patientavgift.

Enligt socialminister Lena Hallengren är det symptom och smittspårning som ska vara vägledande och hon la tonvikt på att regionerna ska testa brett. Det blir således mindre fokus på de fyra prio-grupperna som det tidigare pratats mycket om:

  • Patienter inom slutenvården, boende inom äldreomsorgen, riskgrupper
  • Personal inom vård och omsorg
  • Personal inom samhällsviktiga verksamheter
  • Övriga delar av samhället

Viktigt verktyg

Sammantaget innebär regeringens besked att pressen nu blir stor på aktörerna för att snabbt utöka antalet genomförda tester. Det är bra, för testning är ett synnerligen viktigt verktyg för att öka kunskapen om utbrottet, få en generell bild av omfattningen av smittspridningen i samhället, kunna utföra smittspårning och få ett underlag för en bättre  och mer effektiv hantering av denna pandemi. En bred testning ger också möjligheter att snabbt identifiera och följa utvecklingen för olika ”hotspots”, geografiska områden där smittspridningen är mer intensiv – och på så sätt sätta in särskilda och riktade insatser där de är som mest effektiva.

Analyser av bred testning ger också underlag för strategiska beslut och leder till större kunskap så att vi bättre kan möta en andra eller tredje våg av smittspridning. Dessutom ger det oerhört viktig information som vi kommer att ha nytta av när vi ska forska och planera inför en ny pandemi. För en sådan lär komma.

Intensiv debatt

Debatten om det låga antalet testningar i Sverige är intensiv. I mitten av april uttryckte socialminister Lena Hallengren målet att ha en testkapacitet på mellan 50 000 och 100 000 per vecka i mitten av maj.

Vi vet nu att Sverige inte är i närheten av målet. Den senaste månaden har antalet tester per vecka legat på i snitt drygt 30 000 och ökningstakten är tämligen måttlig. För att öka farten och antalet tester tillsatte regeringen den 8 maj en särskild testkoordinator, KI:s tidigare rektor Harriet Wallberg. Hon har identifierat en kombination av flera orsaker – bland annat problem med infrastruktur och logistik, men också en splittrad bild över ansvarsfördelning. Hon avslutade sitt uppdrag tidigare i veckan, efter bara en knapp månad.

Kunskap och evidens

Arbetet mot en pandemi måste bygga på forskning, kunskap och evidens. Det är särskilt viktigt när det, som i det här fallet, handlar om ett virus där många egenskaper är okända och konsekvensens av smittspridningen därmed blir extra svåra att förutse. För ett universitet som Karolinska Institutet är just forskning, kunskap och evidens själva kärnan i verksamheten. Därför har vi, med start redan i mars, byggt om delar av våra laboratorier – inte minst mikrobiom-laboratoriet i vår nya byggnad Biomedicum – och kraftigt ökat testkapaciteten för covid-19. Vi vill kunna hjälpa samhället och ta fram mer kunskap på samma gång för att skapa bättre förutsättningar att bekämpa denna pandemi – och vara bättre förberedda inför nästa.

Genom denna omställning har vi nu kapacitet att leverera omkring 50 000 testresultat per vecka. Vi vill, vi kan och är beredda att snabbt gå upp i full kapacitet. Tyvärr har endast en liten del av denna kapacitet använts så här långt.

Fört dialog

KI har sedan mitten av mars fört dialog med berörda aktörer såväl nationellt som regionalt i hela landet, med berörda myndigheter och med regeringen om vad vi kan bidra med när det handlar om att öka samhällets testkapacitet. Det finns en uttalad vilja från många håll att samverka för att gemensamt bidra till att hela testkedjans kapacitet – från provtagning av individen, via laboratorieanalys till kommunikation av resultat till den som provtagits och till ansvariga läkare och myndigheter – ska kunna byggas upp snabbt.

För att detta ska fungera måste nämligen hela kedjan fungera och flaskhalsar måste elimineras. Det handlar bland annat om logistik och olika insatser som måste samordnas. Till utmaningarna hör också att få fram fungerande samverkan mellan olika huvudmän, lösa kostnadsfrågor och juridiska frågeställningar. Till detta ska läggas ytterligare en orsak till varför det testas så lite i Sverige: Oklarheter om ansvarsfördelningen. Det har med tiden stått alltmer klart att detta har varit ett av de stora hindren när det gäller att snabbt få igång testningen i större skala.

Bra bit på väg

Nu har vi kommit en bra bit på väg när det gäller att lösa de administrativa och juridiska frågorna och mycket av övriga oklarheter är också på väg att klarna. Detalj efter detalj hittar sin lösning och det är min starka förhoppning att vi inom kort kan komma igång och använda KI:s fulla kapacitet för analyser av prover. Pågående samtal med samverkansaktörer förstärker denna förhoppning, liksom regeringens tydliga ambition som man redovisade i dag.

Vi har fått lära oss att ha tålamod i detta. Jag ska inte sticka under stol med att det stundom känts frustrerande när allmänhet, politiker och vårdpersonal ropat högt efter mer testning – och vi under många veckor haft en analyskapacitet som långt ifrån använts maximalt.

Det är dags att köra igång i full skala.

Tveklöst ställt upp

Låt mig avslutningsvis säga några ord om KI:s samverkansaktörer som tveklöst ställt upp och stöttat denna enorma omställning och omprioritering som skett av stora delar av KI:s laboratorieverksamhet under de senaste månaderna. Utan alla dem hade detta inte varit möjligt. Samarbetet med Karolinska Universitetssjukhuset och Region Stockholm är avgörande. Det är också många andra som bidragit –särskilt bör Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt SciLifeLab nämnas i detta sammanhang. Tack också till alla våra medarbetare på KI som har engagerat sig på ett fantastiskt sätt i det här.

Läs gärna tidigare blogginlägg på det här temat:

Om ungefär en vecka, den 7 juni, är terminen för Karolinska Institutet formellt slut. Och som vanligt så här års fylls jag med en lite märklig blandning av känslor präglade av både glädje och lite vemod. Glädje när jag tänker på alla studenter som äntligen är klara med sina studier. Vemod för att terminen är slut och att det nu tar några månader innan var campus fylls med studenter igen. I vanliga fall, åtminstone…

Den här våren och försommaren har nästan allt som vi brukar räkna som normalt omvandlats till onormalt. Inga högtidliga ceremonier, inga stora festligheter i aulan och inga glada släktingar och kompisar som trängs för att uppvakta sina nyutexaminerade nära och kära.

Så oerhört värda

Det är förstås väldigt tråkigt att vi inte kan fira alla er som ägnat år till hårda studier och som nu framgångsrikt “kommit ut på andra sidan”. Ni är alla så oerhört värda alla tänkbara festligheter, hurrarop, sång och glam! Nu ersätter vi våra normala ceremonier med digitala dito. Det blir inte detsamma, det är jag förstås medveten om och har stor förståelse för. Men personalen på vår enhet för akademiska ceremonier har verkligen gjort allt för att kunna erbjuda så goda alternativ som det bara går under rådande omständigheter.

Allt är annorlunda och allt är ändå detsamma. För i sak har inget (med några få undantag) förändrats på grund av coronakrisen och pandemin. De studenter som är klara med sina utbildningar, ansöker om examen precis som vanligt. Och även om antalet kan påverkas lite av det extraordinära läget, så räknar vi med antalet ansökningar kommer att vara ungefär detsamma. Det innebär att KI kommer att utfärda 1 500 examensbevis den närmaste tiden. KI:s handläggare på enheten för antagning, examen och disputation kommer – liksom alla år – prioritera att få fram detta officiella dokument för de studenter som tagit en examen som leder till yrkeslegitimation av Socialstyrelsen.

Extra viktigt i år

I år är det extra viktigt att just dessa studenter får ut sitt examensbevis snabbt, för att göra legitimationsprocessen så kort som möjligt. Ni förstår säkert varför. Stora delar av hälso- och sjukvården i Region Stockholm, och på många andra håll, har varit extremt belastade under lång tid. Pandemin har också lett till undanträngning av normal vård som varit möjlig att skjuta upp. Många i den ordinarie personalen inom främst slutenvården har jobbat många timmar mer än ordinarie arbetstid.

Kort sagt: Behovet av ny vårdpersonal är stort. Mycket stort. Vi måste alla göra vad vi kan så att alla ni som nu är klara med era utbildningar kan komma ut i arbete så fort som möjligt. Därför kommer KI att satsa särskilt på att snabba på handläggningen nu i år.

Fylla på med personal och kompetens

För oss på KI är det självklarheter, men det förtjänas ändå att poängtera då och då: Karolinska Institutet har en synnerligen viktig roll när det gäller att ständigt fylla på den svenska vården och samhället i stort med ny personal, kunskap och kompetens. Och vi oerhört stolt av att vi också utbildar internationella studenter. Många av dessa återvänder till sina hemländer och spelar viktiga roller där.

I tider som denna känns det extra viktigt att påminnas oss själva och vår omvärld om detta faktum.

Med detta sagt, vill jag avsluta med att…

…varmt gratulera alla studenter som är klara med sina utbildningar! Glöm nu inte att gå med i vårt nätverk för alla KI-alumner, vi vill behålla kontakten med er alla!

Ps. Precis när jag skriver detta meddelar statsminister Stefan Löfven på en pågående presskonferens att gymnasieskolor, högskolor och universitet från den 15 juni kan återgå till en mer normal verksamhet. Det kommer mer information om detta på KI:s webbplats inom kort.

 

English version below

Jag har i dag publicerat en debattartikel i Vetenskapsrådets tidning Curie om att det europeiska forskningsrådet ERC är under press och vikten av att vi tillsammans säkerställer så att rådets hittills så framgångsrika inriktning inte äventyras av ökad extern styrning eller genom förändringar på grund av den pågående pandemin. Texten nedan klippt från Curie.

—–

Vi måste slå tillbaka alla försök till förödande styrning, omprioritering och förändring av det europeiska forskningsrådet, ERC. I dessa tider är ERC:s uppdrag och självständiga roll viktigare än någonsin, skriver Karolinska institutets rektor Ole Petter Ottersen.

I tider av osäkerhet och förändrade förutsättningar kan det vara lockande att lyfta fram väl fungerande verksamheter och försöka anpassa dem efter nya krav och behov. De fungerar ju så bra och är föredömliga på så många sätt. Kanske kan de, just på grund av sin excellens, vara räddningen när det krisar?

Detta är påfallande ofta en dålig idé. Bara för att de här verksamheterna fungerar utmärkt i en kontext, behöver det ingalunda betyda att de kommer att fungera lika bra i en annan. Risken är uppenbar att man istället för att komma närmare en bättre hantering av en kris, stjälper något som hade mått betydligt bättre av att få fortsätta som förut. Effekten kan alltså bli tvåfaldigt negativ. Krisen förblir en kris samtidigt som en fungerande struktur monteras ner och upphör att vara fungerande.

Detta är något som vi bör vara särskilt observanta på i dessa tider, när det mesta ställs på ända och vi upplever hur omprioriteringar, förändrade förutsättningar och anpassningar av rutiner och lagar snarare är regel än undantag.

ERC, European Research Council, har under sina 13 år varit något av en europeisk framgångssaga. Svenska forskare var instrumentella i etableringen av ERC och jag har själv varit med från början som panelledare, först i panelen Advanced grants och därefter i Synergi grants. Med ett uttalat mål att vara en självständig aktör, uppbyggd av forskare, för forskare och med tydligt syfte att stödja spetsforskning, har ERC avsevärt stärkt EU:s position på den globala forskningsarenan. Man talar i dag med stor respekt världen över om ERC:s ställning som garant för kvalitetsforskning av yttersta klass – på forskarnas egna villkor. Rådet och dess stringenta och tydliga inriktning när det gäller forskningsstöd har också bidragit till att attrahera talangfulla och kompetenta forskare både inom och utom EU.

Som den framgångsfaktor ERC utvecklats till, är det många som kastar sina lystna blickar mot rådet och dess position. Det är krafter igång som vill omvandla rådets hittills mycket självständiga ställning till ett mer följsamt organ för mer strategiska och kortsiktiga satsningar. Det här har visat sig på flera sätt under den senaste tiden.

Det har bland annat framförts att rådets verksamhet ska vara mer styrd uppifrån. Tydligast blev detta när ERC:s förra president Mauro Ferrari la fram ett förslag om att ERC:s medel och stödstruktur skulle användas för ett särskilt forskningsprogram för att öka satsningen på forskning mot coronaviruset.

En sådan top-down-strategi går emot själva kärnan i det som ERC bör stå för och som utgör den viktigaste faktorn för rådets starka ställning. Det är uppenbart att det finns mängder med andra strukturer som kan säkerställa att tillräckliga medel och anslag tillförs forskningen om SARS-CoV-2-viruset, såväl inom EU:s forskningsramar som i de enskilda medlemsländerna.

Det är ett sundhetstecken att hela rådets styrelse gick emot Ferraris förslag, Hans ställning blev därmed ohållbar och han avgick i april, efter bara tre månader som president.

Det är dock inte bara detta förslag som är bekymmersamt. Sedan i höstas har EU:s budget diskuterats alltmer intensivt. Även innan pandemin var ett faktum stod EU under stor press bland annat på grund av Brexit. Parallellt med budgetprocessen pågår förhandlingar om ett nytt flerårigt ramprogram för EU:s övergripande forskningsanslag, Horizon Europe. Som det ser ut så kommer anlagen till ramprogrammet att minska både procentuellt och i absoluta tal. Detta kommer att drabba forskning inom EU på olika sätt – och det kommer också sannolikt att påverka ERC:s ställning och position negativt.

Det självständiga forskningsperspektivet riskerar att försvagas och urholkas, vilket i sin tur innebär att EU:s och ERC:s status som ett starkt innovationscenter för excellent och innovativ spetsforskning och som magnet för synnerligen kompetenta forskare från hela världen, tynar bort.

Det skulle vara förödande.

En annan risk när det gäller ERC:s ställning handlar om undanträngningseffekter på grund av pandemin. Så mycket av forskning, särskilt sådan med medicinsk inriktning men även annan, har nu på kort tid lagts om och mer eller mindre helt fokuserat på ökad kunskap om viruset, sjukdomen och behandlingsformer. På ett sätt är detta utmärkt. Men vad det här innebär i tappad fart och minskade satsningar på annan forskning vet vi ännu inte så mycket om. Det är nu oerhört viktigt att det finns en medvetenhet om att behoven av annan forskning inte minskar för att vi har en pågående coronakris. På det sättet kan man säga att ERC:s uppdrag och självständiga roll är ännu viktigare än normalt.

Företrädare för forskningspolitik och för forskningsfinansiering, universitet och högskolor och inte minst forskarna själva står tveklöst inför en av de absolut största utmaningarna någonsin i modern tid. ERC är en oerhört viktig aktör som behövs mer än någonsin just nu.

För en tid sedan skrev jag, tillsammans med ytterligare 18 rektorer och forskare, ett öppet brev till EU:s ledare där vi tog upp våra farhågor. Vi har även lanserat en kampanj för detta, läs mer och visa gärna ditt stöd genom att skriva under via denna länk. I skrivande stund har fler än 6 500 personer skrivit på!

Låt oss gemensamt säkerställa en fortsatt självständig ställning för ERC, se till att de ekonomiska anslagen garanteras också fortsättningsvis och att vi tillsammans slår tillbaka alla försök till förödande styrning, omprioritering eller förändring av ERC och dess nuvarande inriktning. Självklart är det viktigt med forskning om coronaviruset. Men denna forskning måste primärt stödjas med medel från andra forskningsfinansiärer.

Det nya coronaviruset förstör så mycket i dagens samhälle. Låt oss se till att det inte underminerar ERC.

Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska institutet

 

New debate article: ERC must not become a victim of the corona virus

I recently published an article in the Swedish journal Curie discussing the great pressure the European Research Council (ERC) is under and how important it is that we ensure that the Council’s successful strategy is not jeopardized by increased external control or by changes caused by the ongoing pandemic. The text below is an extract from Curie and translated from Swedish.

————-

We must drive back all attempts at ruinous governance, reprioritization and change at the European Research Council (ERC). In these times, the ERC’s mission and independence are more important than ever, writes Karolinska Institutet’s President Ole Petter Ottersen.

In times of uncertainty and change, it can be tempting to point out well-functioning organizations and try to adapt them to new requirements and needs. They work so well and are exemplary in so many ways. Perhaps, due to their excellence, they can also be our saviors in times of crisis?

This is strikingly often a bad idea. Just because these organizations work extremely well in one context does not necessarily mean that they will work equally well in another. The obvious risk is that instead of improving the management of a crisis, you cripple something that would have functioned much better had it been left unchanged. The effect can therefore be doubly negative – the crisis remains while, at the same time, an effective structure is dismantled and ceases to serve its purpose.

This is something we should be particularly vigilant about during these challenging times, when life is upended and we see how reprioritization, changed circumstances and the adaptation of routines and laws has become the rule rather than the exception.

Over the past 13 years, the European Research Council has been something of a European success story. Swedish researchers were instrumental in establishing the ERC, and I myself have been involved from the very beginning as a panel chair, first for the Advanced Grants panel and then for the Synergy grants. With the stated goal of being an independent actor created by researchers for researchers, and with the clear purpose of supporting excellent research, the ERC has significantly strengthened the EU’s position in the global research arena. Today, the ERC is described with great respect around the world as a guarantor of the highest quality research, on researchers’ own terms. The Council, with its rigorous and clear focus on research support, has also contributed to attracting talented and competent researchers both within and outside the EU.

Due to this success, many are now eagerly reexamining the Council and its unique position. There are forces underway that want to transform the Council’s historically independent position into a more compliant body aimed at strategic short-term initiatives. This has recently become increasingly apparent in numerous contexts.

Among other things, it has been argued that the Council’s activities should be controlled from above to a greater extent. This was most evident when the ERC’s former President Mauro Ferrari presented a proposal that the ERC’s funding and support structure should be used for a specific research program to increase corona virus research.

This type of top-down strategy goes against the very essence of what the ERC should stand for and undercuts the most important factor behind the Council’s strong position. There are certainly numerous other structures that can ensure sufficient funds and grants are provided for research on the SARS-CoV-2 virus, both within the EU’s research framework and within individual member states.

It is a sign of health that the entire Council board voiced its opposition to Ferrari’s proposal; his position therefore became untenable and he resigned in April after only three months as president.

However, it is not only this proposal that is worrisome. Since last fall, the EU budget has been discussed with increasing intensity. Even before the pandemic began, the EU was under great pressure, due in part to Brexit. Parallel to the budget process, negotiations are underway for a new multi-year framework program for the EU’s overarching research grant, Horizon Europe. It currently appears that funding for the framework program will decrease both in terms of percentage and absolute numbers. This will affect research within the EU in different ways, and will also likely have a negative impact on the ERC’s position.

Its independent research perspective is at risk of becoming weakened and eroded, which in turn means that the EU’s and ERC’s status as a strong innovation center for excellent, innovative, cutting-edge research and as a magnet for exceptionally competent researchers from around the world will languish.

That would be devastating.

Another risk related to the ERC’s position concerns displacement effects caused by the pandemic. During a short period of time, an enormous amount of research, especially within medicine but also other areas, has now been restructured and more-or-less refocused on increasing our knowledge about the virus, the disease, treatments and a cure. In a way, this is excellent. But what this means in terms of lost momentum and reduced investments in other research areas is not yet known. It is extremely important that there is an awareness around the need to continue research in other areas even though we are dealing with an ongoing corona virus crisis. In this way, one can say that the ERC’s mission and independence are even more important than they were before.

Representatives from research policy and funding, higher education institutions, and not least the researchers themselves, are undoubtedly facing one of the greatest challenges in modern history. The ERC is an extremely important player and is needed right now more than ever.

Some time ago, together with 18 university presidents and researchers, I wrote an open letter to EU’s leaders in which we raised our concerns. We have also launched a campaign; read more and show your support by signing the petition through this link. As I write this, more than 6,500 people have already signed!

Let us together ensure the continued independence of the ERC, the continued guarantee of financial allocations, and our joint resolve to fight back against any attempts at ruinous governance, reprioritization or change to the ERC and its current direction. Research on the corona virus is of course extremely important. However, this research must be supported primarily through funding from other sources.

The new corona virus is destroying so much within today’s society. Let’s ensure that it does not also damage the ERC.

Ole Petter Ottersen, President, Karolinska Institutet