Tidigare i dag hade jag äran att, som representant från Sveriges ledande medicinska universitet, hålla inledningsanförandet på en synnerligen viktig utskottsutfrågning i Riksdagen: Psykisk hälsa i ett Agenda 2030-perspektiv.

Psykisk hälsa är tveklöst en av samtidens mest angelägna folkhälsopolitiska frågor och ett samhällsproblem som ökar i omfattning. Det är också ett område som skär genom ett flertal sektorer och där behovet av samordnade insatser är särskilt viktigt.

Av den anledningen är det glädjande att dagens offentliga utfrågning i Riksdagen arrangerades gemensamt av fem olika riksdagsutskott: social-, socialförsäkrings-, kultur-, utbildnings- respektive arbetsmarknadsutskottet. Det är i just det breda perspektivet som utmaningen och även lösningen finns. Samma breda anslag finns i de 17 globala målen för hållbar utveckling som är fastställda inom FN:s Agenda 2030. De olika målen kan inte ses isolerade från varandra, de hänger ihop och den totala framgången när det gäller att uppnå målen är avhängig av hur väl vi lyckas inom varje mål. Det är samverkan över territoriella och sektoriella gränser som är nyckeln till framgång.

Globala hållbarhetsmålen

Frågor som rör psykisk hälsa finns direkt eller indirekt närvarande i många av de 17 globala hållbarhetsmålen. Naturligtvis finns de inom mål 3, “God hälsa och välbefinnande”, men psykisk hälsa påverkas också av t ex mål 1 (“Ingen fattigdom”), mål 4 (“God utbildning för alla”), mål 5 (“Jämställdhet”), mål 8 (“Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt”), mål 10 (“Minskad ojämlikhet”) och mål 16 (“Fredliga och inkluderande samhällen”).

Utvecklingen av hälsofrågor generellt och psykisk hälsa i synnerhet är beroende av en mängd faktorer som alla måste bidra till helheten. Psykisk ohälsa kan inte hanteras enbart via medicinska åtgärder. Här måste till preventiva åtgärder som goda uppväxtmiljöer, väl fungerande skola, bra arbetsmiljö i arbetslivet – kort sagt bra levnadsvillkor och ett samhälle som ger goda förutsättningar för välmående. Vi behöver också ha ett samhälle med tillräckliga och tillgängliga resurser och stöd när det krisar.

Vikten av kunskap

Ett aktuellt exempel som kan belysa vikten av samverkan mellan olika samhällssektorer är den psykiska hälsan för migranter och nyanlända. Här pågår kunskapsproduktion på KI, bland annat via KI-forskarna Solveig EkbladChristina Dalman och Anna-Clara Hollander. Anna-Clara intervjuas för övrigt om just migranters psykiska hälsa i det senaste avsnittet av KI:s podd Medicinvetarna.

Inte minst genom forskning på KI har vi lärt oss mycket om psykisk hälsa och ohälsa. Det betyder förstås inte att vi har tillräckliga kunskaper. Det finns alltid behov av mer forskning. Men vi vet redan så pass mycket att samhället skulle kunna arbeta betydligt mer effektivt för att gemensamt motverka utvecklingen av en allt mer omfattande psykisk ohälsa.

I det skenet är det alltså bra att de svenska riksdagsledamöterna tar ett sådant här initiativ: att våga titta tvärsektoriellt på ett av vår tids största – och växande – samhällsproblem.

Under dagens offentliga utskottsförfrågan deltog experter med kunskap om arbetsliv och friluftsliv, ungas och äldres psykiska hälsa, skolans och arbetsplatsens roll och så vidare. Här fanns representanter från akademin, från myndigheter, från vården, från student- och elevkårerna och från kommunerna och regionerna. Under psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgrens ledning blev det en förmiddag fylld av intressanta, tankeväckande och lärorika föredrag och diskussioner.

SUN-studien

Psykisk hälsa hos elever och studenter var ett viktigt tema i dagens möte. I min inledning idag nämnde jag en studie som KI genomför tillsammans med Sophiahemmet Högskola. Den har fått namnet “SUN-studien” (Sustainable University Life) och syftet att identifiera påverkbara riskfaktorer för utveckling av psykisk ohälsa och smärta hos högskole- och universitetsstudenter. På så sätt skapas bland annat ökade möjligheter för effektiva preventiva insatser. Studien syftar också till att identifiera vad som är viktigt för en bra prognos hos studenter som redan drabbats och vad som är karaktäristiskt för studenter som inte drabbats. Inom studiens ram kommer cirka 5000 studenter vid lärosäten i Stockholmsområdet under 2019 och 2020 att erbjudas att besvara en enkät online vid fem tillfällen under ett års tid. Enkäten berör attityder, beteenden och symtom som kan vara kopplade till psykisk ohälsa och smärta.

SUN är sannolikt den hittills största studien i världen i sitt slag och projektet förväntas kunna fylla viktiga kunskapsluckor. Läs gärna om studien mer på projektet webbplats.

Gemensamt ansvar

I min inledning betonade jag att psykisk hälsa är något vi har ett gemensamt ansvar för och att arrangemang som detta i hög grad bidrar till att sprida just den här medvetenheten: Ska vi komma tillrätta med den ökande psykiska ohälsan måste vi arbeta utifrån ett tvärsektoriellt perspektiv – precis som vi måste göra för att uppnå målen i Agenda 2030.

Det är nu viktigt att dagens offentliga utskottsutfrågning i Riksdagen inte stannar vid en enskild händelse. Ska vi bryta trenden med ökad psykisk ohälsa måste vi arbeta kontinuerligt och gränsöverskridande på alla plan –  från de internationella över- och mellanstatliga organen, över den nationella lagstiftande församlingen och ner till de regionala och lokala planen.

Här finns möjligheter för Sverige att arbeta fram en modell för tvärsektoriellt samarbete i linje med ambitionerna i Agenda 2030 som sedan skulle kunna fungera som en inspiration också för andra länder. Det är därför sådana här initiativ från riksdagspolitikerna är så viktiga. Vi behöver gå ifrån den traditionella synen om en separat och isolerad hälsosektor till att hälsa är något som måste finnas med i samhällets alla delar. Jag menar att just Sverige har goda förutsättningar att leda vägen mot ett sådant paradigmskifte. Sverige kan faktiskt bli en rollmodell för tvärsektoriella insatser för hälsa. Dagens historiska möte mellan fem olika utskott kan vara ett första steg.

I morse hade jag förmånen att få inledningstala när fem riksdagsutskott bjöd in till en utfrågning om psykisk hälsa och Agenda 2030
I mitt tal poängterade jag bland annat vikten av tvärsektoriella insatser. 

The end of UK’s membership in the European Union is drawing near: January 31st will be a historic date. The Brexit referendum took place in June 2016 and much has happened since. It has been a long and tortuous road to the point where we stand today.

Researchers at Karolinska Institutet have extensive collaborations with the UK. Within the current EU framework program for research, Horizon 2020, we collaborate with more than 140 different UK partners within more than 100 EU-funded projects with a total project funding of 197,30 M €. Now, with Brexit at our doorstep, uncertainties remain as to the status of UK participation in Horizon 2020 (H2020) and its successor, Horizon Europe.

Association agreements

In addition to the EU countries, a number of countries participate in H2020 as “associated countries”. These countries, such as Norway, have signed association agreements with the EU and contribute financially to all or part of H2020. Legal entities from associated countries can participate in H2020 projects under the same conditions as entities from the EU member states, and the ideal post-Brexit scenario would be that the UK reaches a similar agreement.

If no EU-UK association agreement is reached, post-Brexit the UK will have the status of a third country in Horizon 2020. In this case, while UK partners will still be able to take part in projects (with the exception of specific schemes where there are restrictions on third-country participation), in most cases they will not be eligible for EU funding. If this were to happen, the UK government has committed to guarantee funding for successful competitive UK bids to Horizon 2020 that are submitted before the exit from EU. The status of future EU collaborations (based on applications submitted after Brexit) would remain unclear.

No significant consequences

We see no significant consequences for KI in the immediate future post-Brexit.  Ongoing collaborations will continue. In a longer time perspective, the consequences for KI are much harder to predict. Medical research might be impacted if difficulties arise in regard to trade and access to medical drugs. KI will closely monitor the development following Brexit. We have created an internal web site, where you can find links and contacts. There is also an official UK government information site (“UK participation in Horizon 2020 after Brexit”) well worth a visit.

In a week I will be leading a delegation from KI that will be traveling to London to discuss KI-UK collaborations in post-Brexit Europe. The meetings will be hosted by the Swedish Embassy. My vision is that KI-UK collaborations will proliferate and prosper in the years to come and that we will be navigating successfully even in the post-Brexit research ecosystem in Europe.

Brexit should be seen as an opportunity to rethink and not only as a hurdle to lament.

Ovanstående citat var rubriken i en artikel publicerad i Universitetsläraren förra hösten. Av texten framgår bland annat att ”forskare som får bättre arbetsmiljö publicerar sig mer och drar in mer externa medel.” Universitetsläraren hänvisar till en rapport från Karolinska Institutet författats av Irene Jensen.  Nu har vi enats om ett nytt samverkansavtal som följer upp denna slutsats.  

En av de viktigaste nycklarna till KI:s framgång som universitet kan sammanfattas i ett ord: Engagemang. Det är genom aktiva, nyfikna och besjälade medarbetare och studenter som KI ständigt utvecklas och drivs framåt. Och det är genom en god arbetsmiljö vi kan skapa ett sådant engagemang.

För mig som rektor och ytterst ansvarig för verksamheten är det väsentligt att detta engagemang fortsätter att vara starkt och att vi i vår gemensamma organisation skapar incitament för att säkerställa detta. Därför är jag mycket nöjd över det samverkansavtal som sedan ett drygt år finns på KI och som reglerar relationen mellan medarbetare och arbetsgivare.

Direkt berörda

Avtalet innebär bland annat att de flesta frågor som rör samverkan flyttas ut till det lokala planet och avgörs av dem som är direkt berörda, istället för att beslutas centralt. Det är min övertygelse att detta skapar ett större engagemang för till exempel frågor som rör arbetsmiljö, lokal organisation, rekryteringar, prioriteringar etc.

De fackliga företrädarna delar denna uppfattning och tillsammans har vi arbetat fram en gemensam syn som betyder att inte bara renodlad samverkan mellan medarbetare och chef flyttar ut i organisationen på ett tydligare sätt än tidigare – utan också att vi nu också ser till att föra över ekonomiska medel till den lokala nivån. Vi kommer fortsätta att ha en del medel centralt för strategiskt arbete och omställningsåtgärder, men låter cirka 9 miljoner kronor vara tillgängliga för institutionerna och dess medarbetare lokalt – för olika former av aktiviteter, omställningar och liknande.

Från ord till verklighet

Sammantaget ger det här goda förutsättningar för implementering av KI:s Strategi 2030. Vi befinner oss nu i startgroparna för att gå ifrån ord till verklighet. Hur ska strategin genomföras i vårt dagliga arbetsliv? Jag ser framför mig att en stor del av diskussionerna kring detta kommer att ske inom ramen för vårt gemensamma samverkansavtal.  Förflyttningen av samverkansfrågor och tillhörande medel för omställningar ut till den lokala verksamheten är ett stort, viktigt och kanske till och med direkt avgörande steg.

Implementering av Strategi 2030 är beroende av allas KI-medarbetares engagemang och genom avtalet har vi lagt ytterligare ett fundament att bygga på när det gäller att faktiskt utveckla, förändra och förbättra verksamheten. Avtalet ger alla anställda chansen att påverka, vara delaktiga och bidra långsiktigt till de mål som vi enats om i arbetet med Strategi 2030. De fackliga organisationerna har, tillsammans med arbetsgivaren, tagit fram en modell för daglig samverkan mellan chef och medarbetare som gör att arbetet med att realisera KI:s vision och strategi förstärks.

Större förankring

Avtalet skapar också bättre förutsättningar för att bättre och med större förankring driva frågor om arbetsmiljö, samverkan och hållbar vardag. Genom samverkansavtalet har de fackliga organisationerna och arbetsgivaren partsgemensamt gett alla medarbetare och chefer nya möjligheter till att ta ansvar för värdegrundsfrågor ute i kapillärerna i vår organisation.

Ett hållbart arbetsliv förutsätter en god arbetsmiljö. I arbetsmiljöarbetet är de förebyggande insatserna viktigast. Ett välfungerande arbetsmiljöarbete minskar riskerna för att medarbetare ska drabbas av olyckor och ohälsa och möjliggör ett längre och mer produktivt arbetsliv. Om detta är såväl de fackliga organisationerna som arbetsgivaren och universitetsledningen helt överens. Ambitionen med samverkansavtalet och beslutet att tillföra medel för förändringar och omställningar till den lokala nivån, är att ge institutioner, forskargrupper och medarbetare större möjligheter att verka för ett hållbart arbetsliv och en god arbetsmiljö på KI.

Det här ska ses som ytterligare en pusselbit i det omfattande förändringsarbete som vi genomför på KI och som sammantaget ska ge förutsättningarna att uppfylla de målsättningar som vi anger i Strategi 2030. Jag har sagt det förut, men det förtjänar att nämnas många gånger: De senaste åren ser vi hur ett reformerat KI nu växer fram. Det handlar bland annat om historiskt stora investeringar i nya lokaler och infrastruktur, omfattande interna flyttar av verksamheter och personal, en helt ny organisation, uppstramade och moderniserade interna regelverk och riktlinjer och tydliggörande av långsiktiga och hållbara mål.

Mycket återstår förstås att göra och utvecklingen får aldrig avstanna, men vi har kommit en bra bit på väg och KI står väl rustat inför framtiden.

Med det vill jag önska er en god fortsättning och ett varmt välkomnande till ett nytt och spännande år på KI! 

 

English version below

Karolinska Institutet kan lägga ännu ett intensivt år bakom sig. Den omfattande flyttprocessen som till största delen genomfördes under föregående år, är nu slutförd. En ny organisation var på plats vid årsskiftet, i våras antogs KI:s Strategi 2030 och arbetet med att omsätta strategin i verklig verksamhet är i full gång. Parallellt har vi inlett en grundläggande och genomgripande översyn av vårt gemensamma verksamhetsstöd och utvecklar konsekvent vårt interna kvalitetsarbete. Syftet är att stärka förutsättningarna för att driva forskning och utbildning i världsklass.

Sammantaget står KI nu stabilt och väl rustat inför framtiden. Många nödvändiga utvecklingsinsatser och investeringar är genomförda, liksom omfattande satsningar i infrastruktur och förbättrade arbets- och studiemiljöer.  Och mer är på gång. Inte minst när det handlar om olika samverkansaktörer inom life science som etablerar sig och sina verksamheter både i och runt Solna/Hagastaden och Flemingsberg. Det goda samarbetet KI har med Akademiska Hus är i denna kontext mycket viktig.

Förstärker

Det är mycket tillfredsställande att KI inte bara behåller, utan i många fall också förstärker, sin position i de mest ansedda globala rankningarna av universitet. Under 2019 fick vi ytterligare ett flertal sådana besked – bland annat utsågs KI:s tandläkarprogram till världens bästa av ett av de mer ansedda rankningsinstituten. I den senaste Shanghai-rankningen noterar KI en bättre placering än någonsin tidigare och vi kan även se tillbaka på framgångar när det gäller anslag inom de europeiska forskningsrådet, ERC – senast nu i oktober då två av sex svenska forskare som fick ERC Synergy Grant var från KI. Även på nationella arenan har KI:s anseende bland allmänheten börjat stiga igen efter några års tillbakagång. Till detta kan läggas ett fortsatt högt söktryck till våra utbildningar.

Att andra lyfter upp KI som ett föredöme och ger oss bra omdömen är naturligtvis både roligt och inspirerande. Framförallt är det ett mycket gott betyg till vår forskning och utbildning. Det vore dock ett grundläggande misstag att slå sig till ro och invagga sig i tron att allt därmed är perfekt för all evinnerlig framtid. En sådan inställning är inte bara olämplig; den är direkt farlig.

Trovärdighet, anseende, tilltro och tillit är något som måste förtjänas igen och igen och igen, genom hårt arbete, välskött verksamhet, gedigen kvalitet, goda förutsättningar och synnerligen kompetenta medarbetare och studenter. Det finns inga genvägar och det finns ingen tid för att luta sig tillbaka.

KI befinner sig på en ständig utvecklingsresa, vilket är exakt det ett universitet ska göra: Det ska vara i rörelse, blicka framåt och drivas av nyfikenhet, kunskapstörst och upptäckarlust.

Utmaningar

Vilka utmaningar ser vi då inför de närmaste åren?

På den globala arenan sammanfattas de mycket väl i FN:s agenda 2030 och de 17 målen för en hållbar utveckling. KI har konsekvent arbetat för öka medvetenheten om hälsofrågornas viktiga ställning och betydelse i flertalet av hållbarhetsmålen. En god och jämlikt fördelad hälsa är en absolut förutsättning för en positiv utveckling för vår värld – hälsofrågorna hänger intimt samman med klimatförändring, miljöförstöring, kunskapsdelning, resursfördelning och innovationskraft, men i förlängningen också med frågor som rör jämlikhet, jämställdhet, demokrati, rätt till utbildning och drägliga levnadsförhållanden för alla.

Även i vår närvärld finns konkreta utmaningar. Ska KI kunna behålla och förstärka den önskvärt höga nivån på utbildning och forskning, är en fungerande samverkan med universitetssjukvården i region Stockholm, och alldeles särskilt med Karolinska Universitetssjukhuset, en absolut förutsättning. Under det gångna året har rapporterna duggat tätt om att den ekonomiska situationen för sjukhuset är synnerligen besvärlig – med besparingar och varsel om uppsägningar som följd.

För KI är det högst väsentligt att den omställning av hälso- och sjukvården som sker i Stockholm inte försämrar våra gemensamma förutsättningar för fortsatt försörjning av kompetens och kunskap i regionen. I praktiken innebär detta främst att resurser för god tillgång av verksamhetsförlagd utbildning och klinisk forskning garanteras. Det här är vår högsta prioritet nu, och det kommer att vara vår högsta prioritet på nyåret. Samarbetet med regionen är reglerad av ett avtal (ALF-avtalet) som måste respekteras. Det här är viktigt för att vi ska nå vårt gemensamma mål: en ännu bättre hälso- och sjukvård. Och det är avgörande för att vi ska kunna nyttiggöra alla investeringarna som är gjort i kompetens och infrastruktur över de senaste decennierna.

Life science

Ett gott samarbete mellan Region Stockholm och KI är också viktigt  i skenet av den uttalade ambitionen att Stockholm ska utvecklas till ett av världens mest framstående life science-kluster och att Sverige ska bli en ledande life science-nation.

I detta är KI berett att ta en drivande roll och vi har under året tagit flera initiativ i den riktningen. Detta ligger också helt i linje med vad vi skriver i Strategi 2030: ”KI ska vara en motor i att realisera Sveriges potential inom life science och samla relevanta aktörer”.

Låt mig också avslutningsvis nämna några ytterligare och personliga KI-höjdpunkter från det år som snart ligger bakom oss.

  • Den 8 mars lanserade KI, tillsammans med KTH och Malmö universitet, ett forsknings- och samverkansprogram om genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier och hur svensk högskolesektor gemensamt kan förbättra arbets- och studiemiljön på våra lärosäten. Nu i januari är det nya dialogmöten på gång i Malmö. Göteborg och Stockholm.
  • Senare samma månad genomfördes Konferensen ”Rethinking Higher Education”, i samverkan med Chalmers, Göteborgs universitet och Kungliga Vetenskapsakademin, om den högre utbildningens roll för en mer hållbar utveckling.
  • Under året beslutade vi också att internt prioritera insatser för att minska KI:s klimat- och miljöpåverkan, bland annat genom att minska på antalet flygresor och öka antalet resfria möten. Detta har gett resultat, kan jag avslöja redan nu.
  • Och, inte minst: varje vecka kan vi läsa om nya genombrott i KI:s forskning som uppmärksammas nationellt och internationellt. Och lika ofta får vi besked om att KI-forskare har vunnit ärorika priser eller fått prestigefulla anslag från nationella eller internationella forskningsfinansiärer.

Det här är viktiga markeringar om att Karolinska Institutet inte är ett universitet som lever isolerat från omvärlden. Tvärtom ska vi finnas mitt i den och vara en aktiv part i samhällsdebatten. Detta engagemang kommer vi att fortsätta utveckla under 2020.

Med dessa ord vill jag passa på tillfället att tacka er alla på KI, studenter, forskare och andra medarbetare, för alla era insatser under 2019 samt önska er en riktigt skön och vilsam ledighet under de stundande helgerna.

Vi hörs igen efter nyår!

 

Looking back on 2019 – with best wishes for 2020

Karolinska Institutet can look back on a busy year.  The move into new premises has been completed and a new organization is in place. A new strategy has been adopted and the operationalization of this strategy is in full swing. In parallel, we have initiated a thorough review of our support services and quality assurance system. The purpose is to provide a sound base for world-class research and education.

KI is now well equipped for the future. Extensive investments have been made in infrastructure and learning environments. And life science clusters are developing and consolidating in and around Solna / Hagastaden as well as in Flemingsberg. The good collaboration with Akademiska Hus is important in this context.

Strengthens

I am happy to see that KI not only retains, but in many cases also strengthens, its position in the most prestigious global rankings of universities. In 2019, KI’s odontology program was ranked as the world’s best. In the latest Shanghai ranking, KI was better positioned than ever before, and we can also look back on a high return from the European Research Council – most recently in October when two KI  researchers who received ERC Synergy Grants. Even in the national arena, KI’s reputation among the public has begun to rise again after a few years of decline. To this can be added a continued high competition for our educational programs.

However, there is no place for complacency. Credibility, reputation, and trust are ephemeral and must be earned through hard work, high quality, and due attention to the need for critical and ethical reflection.

Challenges

What challenges do we see in the coming year?

On the global stage, the challenges ahead are very well summarized in UN´s Agenda 2030 and the 17 goals for sustainable development. Health figures prominently in most of these goals and KI has consistently worked to raise awareness about this.  We see how health is intimately linked to climate change, environmental degradation, and resource distribution and we realize that good and equitable health is a prerequisite for sustainable development.  This realization is firmly embedded in our new vision that says that we should strive for a better health for all.

On the regional level, it is of utmost importance that research and education are duly safeguarded through the current restructuring of the health care system. This restructuring process is now compounded by a severe economic crisis that impacts our most important collaborative partners – the hospitals in the Stockholm region. Research and education constitute the platform for high quality health care and also serve as the very foundation for life sciences. This platform and this foundation must not be allowed to crack as this would have serious long-time consequences for health care and for the regional development at large. It is incumbent on the political decision makers in our region to factor in the needs of research and education in each and every decision that pertains to the management and organization of the hospitals and health services. After all, our goal is the same: a better health care in the Stockholm region.

Some highlights

Finally, let me mention some KI highlights from the year that is soon behind us.

  • On March 8, KI, together with KTH and Malmö University, launched a research program on gender-based vulnerability and sexual harassment. The aim is to provide an evidence base to improve the work and study environment at Swedish universities. In January there will be new dialogue meetings in Malmö, Gothenburg and Stockholm.
  • In late March, KI hosted a Conference entitled “Rethinking Higher Education”, in collaboration with Chalmers, University of Gothenburg and the Royal Academy of Sciences. The conference drew several hundred students from several universities and also saw a broad attendance of teachers and university leaders.
  • During the year, we decided to prioritize efforts to reduce KI’s climate and environmental impact, by reducing air travel and increasing travel-free meetings. This has had positive impact. More about this later.
  • Not least: every week, we can read about new breakthroughs in KI’s research that attract attention nationally and internationally. And just as often we learn that KI researchers have won honorable awards or received prestigious grants from national or international research funders. It is a privilege to be part of an organization that leads the way in research as well as in education.

I would like to take this opportunity to thank all of you – our students and employees – for all your efforts during 2019. It is through your efforts that KI attains its global impact. With great expectations for 2020 I wish you a nice and peaceful holiday season.

 

Vi har precis upplevt en intensiv, rolig, lärorik och inspirerande Nobelvecka, som för min egen del inneburit många spännande möten, inte bara med forskare inom vårt eget fält, utan också med personer aktiva inom samhällsvetenskap, humaniora, teknik och naturvetenskap. Det är alla dessa möten över gränser som är en tveklös styrka just för Nobelfestligheterna. Jag kan inte nog understryka vikten av det.

Samtidigt går debatten om den svenska forskningspolitikens inriktning, utformning och omfattning vidare. Det är glädjande. Sverige behöver en levande och aktiv diskussion om så viktiga framtidsfrågor som forskning, kunskapsutveckling och innovation. För en dryg vecka sedan publicerades en debattartikel i bland annat Upsala Nya Tidning med sammanlagt 17 undertecknare (inklusive mig själv) från akademi, näringsliv och organisationer. Här följer hela artikeln som den är publicerad i UNT

 

Under Nobelveckan firas forskningens triumfer, i Sverige och runt om i världen. Nobelpriserna tydliggör hur forskningens borrande i grundläggande vetenskapliga frågeställningar driver utveckling i samhället. Mycket av det vi ser som självklart kommer ur forskning: effektiva behandlingar när vi blir sjuka, mobiltelefonen som bank, bibliotek och resebyrå, metoder för konflikthantering. Samtidigt finns stora utmaningar.

Klimatfrågan kräver stora forskningsresurser från många områden; det brådskar att bryta utsläppskurvan.

Datavetenskapliga landvinningar inom automatisering och AI innebär både enorma möjligheter och stora utmaningar för samhället. Forskning och utbildning stärker vår förmåga att möta framtida, ännu okända, utmaningar.

Svenska universitet och företag i kunskapsfronten bidrar till Sveriges, världens och planetens framtid. Ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans (S) uttrycker (Svd 3/10) en vilja att försvara Sveriges position som kunskapsnation. Då krävs en politik som stödjer en sådan utveckling.

Arbetet med 2020 års forskningsproposition går just nu in i sitt mest intensiva skede och som företrädare för några av nyckelaktörerna i svensk forskning vill vi se betydligt större politiskt engagemang och kraftfulla finansiella satsningar om inte Sverige ska tappa mark som en innovativ industri- och kunskapsnation.

Till att börja med får det inte finnas någon motsättning mellan hög kvalitet och samhällsnytta i forskningspolitikens utformning.

Kraven är desamma: Den måste mobilisera tillräckliga resurser, vara långsiktig samt driva mot högsta möjliga kvalitet i forskning, samverkan och nyttiggörande. Det är så genombrotten kommer, som placerar Sverige i den internationella forsknings- och innovationsfronten. Endast så kan vi fortsätta attrahera kunskapsintensiva företag, få Nobelpris, bidra till energiomställningen eller lösa antibiotikaresistenskrisen. Endast så kan vi lära oss förstå hur demokratiska fri- och rättigheter stärks respektive försvagas eller hur religion och samhälle samspelar när konflikter uppstår.

Forskning verkar i ett internationellt sammanhang. När andra delar av världen storsatsar lockas forskare och företag dit, när EU lägger om sin forskningspolitik, eller kronkursen faller, får det konsekvenser som direkt påverkar oss i Sverige.

Stora delar av forskningen är i dag beroende av avancerad forskningsinfrastruktur som inget enskilt lärosäte eller företag har råd med: högteknologisk utrustning, avancerade instrument, testbäddar, databaser och system.

Kostnaderna har under flera år stadigt ökat och fortsätter att öka utan att finansieringen hängt med. Utan verktyg för att bedriva forskning avstannar utvecklingen, att placera infrastrukturen i centrum för forskningspolitiken de kommande åren har blivit en ödesfråga.

Forskningens nödvändiga infrastruktur måste finansieras och samordnas nationellt. Den behöver även göras tillgänglig för företag med forskning och utveckling i Sverige. Svenska framsynta investeringar i storskalig forskningsinfrastruktur har potential att stärka Sveriges internationellt ledande roll. Det krävs dock en ökad statlig ram på närmare en miljard kronor den kommande fyraårsperioden för att säkerställa långsiktig drift och vidareutveckling av stora infrastrukturer som MAX IV, SNIC, ESS och SciLifeLab, utan att utarma nödvändig annan forskningsinfrastruktur. Det kan handla om testmiljöer för automatisering och fossilfria transporter. Andra brådskande exempel är infrastruktur för informations- och kommunikationsteknologi samt för att utveckla vävnads-, cell- och molekylärbiologiska tekniker och koppla sådana data till hälsodata med målet att förbättra prevention, diagnos och behandling av sjukdom.

En nationell strategi för forskningsinfrastruktur är nödvändig för att skapa långsiktighet i satsningarna, tydliggöra ansvar och säkerställa bättre samordning, tillgänglighet och samutnyttjande.

Vi behöver stimulera gränsöverskridande samverkan och mobilitet vid infrastrukturerna med attraktiva karriärvägar för de forskare som väljer att arbeta med att vidareutveckla infrastrukturerna. Såväl näringslivet som akademin berikas av att anställda rör sig mellan sektorerna. I en föränderlig värld bör också universitetens uppdrag att arbeta med livslångt lärande för yrkesverksamma förtydligas.

Politiken måste i alla lägen styra mot kvalitet. Det handlar om att skapa ett finansieringssystem som är långsiktigt och prioriterar kvalitet. De bästa idéerna, forskarna och samarbetena, oavsett var de finns, måste prioriteras när medel fördelas och de med bäst förutsättningar och kompetens ges förutsättningar att vidareutveckla sina idéer för att möta globala utmaningar. Incitament som stärker lärosätenas strategiska förmåga är i detta sammanhang viktiga, och forskningsinfrastrukturerna kan bli de plattformar som bildar ett kitt för den främsta forskningen; inomvetenskaplig eller i tvärsektoriell samverkan, som stärker innovationsförmågan och därmed Sveriges konkurrenskraft.

Statens investeringar i forskning måste successivt öka. Ett enprocentsmål är ett fullt rimligt mål att eftersträva.

Vi uppmanar Sveriges regering att inte se forskningspolitiken isolerat från annan politik. Den hör samman med framsteg inom i stort sett alla andra politikområden: framtidens jobb, skola, ekonomi och näringsliv, vård- och omsorg, klimat och miljö, kultur och integration samt säkerhet. En väl genomtänkt och långsiktig satsning på forskningspolitiken främjar utvecklingen av Sverige som en hållbar kunskapsnation.

Hans Adolfsson, rektor Umeå universitet
Stefan Bengtsson, rektor Chalmers
Birgitta Bergvall-Kåreborn, rektor Luleå tekniska universitet
Elisabeth Björk, Senior Vice President late CVRM & Gothenburg Site Lead, AstraZeneca
Kjell Blückert, vd Ragnar Söderbergs stiftelse
Helen Dannetun, rektor Linköpings universitet
Claes Erixon, Executive Vice President, Head of Research and Development, Scania
Lars Hultman, vd, Stiftelsen för Strategisk Forskning
Sigbritt Karlsson, rektor KTH
Maria Knutson Wedel, rektor SLU
Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska Institutet
Eva Pettersson, akademisekreterare och vd, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien
Lars Stenqvist, Executive Vice President & CTO, Volvo Group
Lars Strannegård, rektor, Handelshögskolan i Stockholm
Astrid Söderbergh Widding, rektor Stockholms universitet
Eva Wiberg, rektor, Göteborgs universitet
Eva Åkesson, rektor Uppsala universitet

I dag, torsdag den 12 december, presenterades den nationella life science-strategin av de tre ansvariga ministrarna för life science; näringsminister Ibrahim Baylan, socialminister Lena Hallengren och minister för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans.

Strategins syfte är att ”tillsammans med hela life science-sektorn lägga grunden för fortsatta framsteg – för att förbättra hälsan i befolkningen, utveckla sjukvården och stärka Sveriges ekonomiska välstånd”.

Därmed tas ett första konkret steg mot realiserandet av den ambition som de tre ministrarna gav uttryck för i en debattartikel i somras: att Sverige ska vara en ledande life science-nation.

Betydelsen och behovet av en samlad, nationell strategi kan knappast överdrivas. Ytterst handlar det om våra möjligheter att på sikt kunna säkerställa en fortsatt hög och produktiv nivå på forskning och utveckling inom området som täcker in hälsofrågor och medicin – och där Sverige traditionellt haft en framstående position under lång tid. En stark life science-sektor är också en garant för en positiv utveckling av Sverige som innovations-land, men ger också stora vinster mätt i mervärde för patienter.

Prioriterat

För KI är det här området prioriterat, inte minst i KI:s Strategi 2030 där vi bland annat skriver att “KI ska vara en motor i att realisera Sveriges potential inom life science”. Det är en uppgift som vi alltså tar på största allvar och en nationell strategi för det här områden är en lika viktig som nödvändig grundsten i detta arbete. Som rektor för KI har jag förmånen att delta i en samverkansgrupp som fungerat som rådgivare till regeringens life science-kontor, lett av Jenni Nordborg. Jag har under processen betonat att forskning och utbildning av betydande omfattning och hög kvalitet är fundament i en framgångsrik life science-nation.

Life science-kontoret ska nu leda det fortsatta arbetet med implementeringen av strategin. KI och jag kommer självklart att vara aktiva i detta också framöver. En strategi är knappast värd något om den inte omsätts i praktisk handling. Där har KI ett viktigt uppdrag.

Särskilt viktiga områden för KI som betonas i strategin är jämlik hälsa, prevention och precisionsmedicin som i sin tur kräver banbrytande grundforskning. Regeringen lyfter också fram behovet av ökat samarbete i Norden för sektorn.

Tillgång till hälsodata

Ett annat väsentligt område för KI är tillgången till hälsodata. Det är i sammanhanget svårt att bedöma hur regeringen i praktiken kommer att hantera avvägningen mellan att ytterligare tillgängliggöra hälsodata och samtidigt värna den personliga integriteten. Samtidigt framgår tydligt i strategin att vi måste utnyttja de allt fler möjligheter som finns inom området genom ny teknik och innovationer. Här är det också viktigt att det finns tillräckliga resurser så att datahantering kan ske på ett effektivt och heltäckande sätt. Fungerande och tillgängliga register och databaser är extremt viktiga ur ett forsknings- och kunskapsperspektiv.

Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i strategin i detalj, men kan konstatera att skatteavdragen för de privata bolagens forskning- och utvecklingsverksamhet föreslås förändras, något som stärker det som brukar kallas ekosystem för life science. Vidare diskuteras en förenkling i processen för högkvalificerad personal som vill söka jobb eller starta företag i Sverige. Regeringen vill också se över finansieringen för uppbyggnad och drift av nationella och internationella infrastrukturer. Det låter spontant som vettiga förslag, men jag ska naturligtvis titta närmare på innehållet i strategin så snart jag får en chans.

Vidare diskussion

Strategin inspirerar till  vidare diskussion. Tyvärr ser jag inte att det tillförs nya finansiella resurser till life science-sektorn. Det behöver också klargöras när inriktningarna och åtgärderna som presenteras i strategin kommer att förverkligas. KI kommer att följa upp detta på nära håll och bidra så mycket vi kan!

Den nationella strategin ger grunden. Den måste dock följas upp av en regionalt anpassad strategi. Det gäller inte minst för det starkaste life science-området i Sverige; Stockholm/Uppsala regionen. Vi håller just nu på att ta fram en regional life science-strategi tillsammans med Region Stockholm. Arbetet görs i samverkan med andra viktiga aktörer, och ska samspela med den nationella strategin. Jag kommer garanterat att återkomma om detta arbete längre fram här på bloggen. Ambitionen är att vi ska kunna presentera strategin under våren 2020.

Läs gärna mer om strategin på regeringens webbplats, där det också finns flera filmer (“röster om life science-strategin”) publicerade bland annat med mina kommentarer liksom med KI-medarbetaren och spetspatienten Sara Riggare.

English version below

Jag nåddes i dag av en lika glädjande som viktig nyhet: Migrationsöverdomstolen har beslutat att upphäva Migrationsverkets tidigare utvisningsbeslut för en av KI:s internationella doktorander. Domen, som är vägledande, kommer att få stor betydelse inte bara i detta enskilda fall, utan generellt för internationella doktorander verksamma i Sverige. I ett pressmeddelande från Centrum för rättvisa, som företräder KI-doktoranden, citeras handledaren Christina Bark, docent vid KI:

Det är oerhört glädjande att se att rättsväsendet har fungerat och att Migrationsöverdomstolen har upphävt utvisningsbeslutet. Migrationsverkets stelbenta tolkning av lagen riskerade att slå undan benen för svenska forskningsinstitutioners möjlighet att rekrytera internationella doktorander. Den här domen kommer att få stor betydelse för högre studier och forskning i Sverige.

Jag kan bara hålla med Christina och har själv här på bloggen skrivit om frågan flera gånger tidigare. Situationen för många internationella doktorander i Sverige, som lever under mer eller mindre konkret utvisningshot på grund av Migrationsverkets hårda lagtolkning, är inte rimlig. Detta är något som både KI och andra lärosäten tagit upp ett flertal gånger med såväl myndigheter som politiker. Det handlar bland annat om omfattande krav på försörjningshistorik.

I det här fallet har en doktorand utfört en del av sin forskning i annat land, tack vare god internationell samverkan mellan universitet. Denna utlandsförlagda forskning, menar Migrationsverket, var skäl nog att neka doktoranden fortsatt uppehållstillstånd. Hela situationen är anmärkningsvärd, doktoranden har följt studieplan och hans insatser har varit utan anmärkning. Han stod på gränsen till disputation, men hotades nu på grund av Migrationsverkets beslut att tvingas lämna Sverige och därmed också möjligheten att doktorera här.

Det är ett ständigt återkommande problem och det här specifika fallet med KI-doktoranden är ingalunda unikt. Migrationsöverdomstolens dom ger dock hopp om att vi nu på ett bättre sätt kan ta tillvara de forskartalanger som av olika skäl sökt sig till Sverige, som framgångsrikt genomgår sin doktorandperiod och som förhoppningsvis fortsätter utvecklas och kan bidra aktivt till att göra Sverige till ett attraktivt och framgångsrikt land för högre utbildning och forskning. Detta i god Nobel-anda!

Mer information finns i det pressmeddelande som Centrum för rättvisa publicerat i dag.

A welcome decision for international doctoral students in Sweden

The Swedish Migration Court of Appeal has decided to overturn the Migration Board’s earlier deportation decision for one of KI’s international doctoral students. The decision, which is precedential, will be of great importance not only in this particular case, but generally for international doctoral students in Sweden. In a press release from the Centrum för rättvsa, representing the KI doctoral student, the supervisor Christina Bark, associate professor at KI, is quoted (my translation):

It is extremely gratifying to see that the judicial system has worked and that the Migration Court of Appeal has overturned the deportation decision. The Swedish Migration Board’s rigid interpretation of the law risked impact the ability of Swedish universities to recruit international doctoral students. This decision will be of great importance for higher education and research in Sweden.

I totally agree with Christina. The situation for many international doctoral students in Sweden, who are living under deportation threats due to the Migration Board’s law interpretation, is not reasonable. This is something that both KI and other Swedish universities have put on the agenda on numerous occasions with both authorities and politicians.

In this case, the KI doctoral student has done some of his research in another country, thanks to a well established international collaboration between universities. According to the Migration Board, the fact that research was conducted abroad was reason enough to deny the doctoral student continued residence permit. The whole situation is remarkable, the doctoral student had followed his study plan and his efforts have been successful. Despite this, he was now threatened with extradition.

This is a recurring problem and this specific case is by no means unique. However, the judgement by the Migration Court of Appeal gives hope that we now can take better care of the research talents that have applied to Swedish universities and who are successfully conducting their doctoral studies here.

Så är Nobelfirandet igång. Under presskonferensen med pristagarna i Nobel Forum idag kom “falska nyheter” upp som ett tema och Gregg Semenza uttalade att beslut måste baseras på fakta – inte på falska berättelser (false narratives). Sir Peter Ratcliffe tillade att vi måste bekämpa skepticism till forskningen genom att vara ärliga om vad vi vet och vad vi inte vet, och om vad vetenskapen kan göra och vad den inte kan göra.

Tillbaka på kontoret efter presskonferensen hittar jag det nya numret av Karolinska Institutets tidning Medicinsk Vetenskap (MV). Som vanlig är den späckad med spännande, tankeväckande och lärorika reportage, artiklar och tips från forskningens värld här på KI. Och det nya numret (som tidigare nummer) gör exakt det som våra nobelpristagare betonade: att vi måste kommunicera både vad vi vet och vad vi inte vet och göra detta på ett öppet och ärligt sätt.

När jag tillträdde som rektor här på KI för drygt två år sedan stiftade jag på allvar närmare bekantskap med MV och det blev en positiv upplevelse från start. Uppdraget – att utifrån ett populärvetenskapligt perspektiv belysa KI:s mångfasetterade och breda medicinska forskning – är både svår men också oerhört viktig. Medicinsk Vetenskap med dess chefredaktör Cecilia Odlind och redaktör Ola Danielsson lyckas mycket bra med sitt uppdrag.

25 år

Detta nummer känns extra kul att läsa eftersom det markerar ett jubileum; Tidningen fyller nämligen 25 år denna höst!

I förordet till senaste numret skriver Cecilia och Ola om den 25-åriga resan. Vad har hänt under alla de år som gått? En tillbakatitt i tidigare nummer ger en hel del tankeställare, men också en insikt i att forskningen verkligen levererar resultat och flyttar fram positionerna. I det allra första numret av MV fanns till exempel en artikel om HPV och dess koppling till livmoderhalscancer – och förhoppningen om att få fram ett verksamt vaccin. I dag erbjuds alla flickor i Sverige vaccination mot de farligaste varianterna av HPV och det diskuteras om också pojkar ska erbjudas samma.

Men allt går förstås inte framåt på ett spikrakt och tydligt sätt. Olika ämnen har olika utmaningar. I förordet skriver redaktörerna:

“I samma första nummer fanns också en artikel om hur människokroppen reagerar i rymden. Till vår fasa insåg vi att det var samma frågeställning som vi nyligen tog upp i tidningen. Har inget hänt? Jo, även om frågeställningen är densamma så vet vi idag betydligt mer, till exempel om hur immunförsvaret påverkas och att variationen i tarmfloran försämras.”

Viktig uppgift

Att förklara, åskådliggöra och personifiera medicinsk forskning är en mycket viktig uppgift för ett universitet som KI. Därför är en tidning som MV så värdefull. Här får vi möta forskare som brinner för att ta fram ny kunskap, här får vi lära oss hur nya framsteg kan appliceras inom vård och behandling och här får vi också läsa om patienter och anhöriga som på olika sätt fått hjälp och stöd tack vare de upptäckter som görs vid KI.

Redaktörerna skriver i slutet av sitt förord, utifrån att tidningen förstås förändrats genom åren:

“Men en sak som är sig lik är forskarnas stora engagemang för att nå ny kunskap som kan förbättra människors hälsa. Och att Medicinsk Vetenskap finns där för att berätta om det.”

Grattis till 25 år av framgångsrik publicistisk insats, Medicinsk Vetenskap! I dessa tider – med fake news och alternative facts – är ert uppdrag kanske viktigare än någonsin.

 

Vartannat år genomför EU en mätning av innovationskraften för olika regioner i Europa. Mätningen sker utifrån en mängd olika kriterier (här finns mer information om metoden som används), och syftet är bland annat att dessa jämförelser ska skapa incitament för svagare regioner att skapa bättre förutsättningar för innovationsutveckling.

Stockholmsregionen har konsekvent hamnat mycket högt i den här rankningen (tabellen kopierad från Regional Innovation Scoreboard, European Commission 2019).

I senaste mätningen ligger Stockholmsregionen tvåa inom EU, bara regionen runt den finska huvudstaden Helsingfors uppnår ett bättre samlat resultat. Detta är förstås ett tecken på styrka och en indikation på att vi har utmärkta förutsättningar för att skapa växtkraft. Här finns en enorm potential att utveckla denna sektor: kunskap och kompetens, infrastruktur, resurser och ett gemensamt intresse från forskning, hälso- och sjukvård, näringsliv, politik och patienter att driva på den här utvecklingen. Jag är glad för att vi i dessa frågeställningar har ett utmärkt samarbete med Region Stockholm.

För life science-sektorn är innovations- och utvecklingskraft helt avgörande. Det är en kärnfråga, såväl för sektorn i stort som för regionen och Karolinska Institutet. Och självklart är forskning och utbildning av betydande omfattning och av högsta kvalitet plattformen för det hela. Detta är också något som jag betonar i diskussioner om olika innovations- och utvecklingssatsningar.

I vår Strategi 2030 är vi tydliga och skriver bland annat:

KI ska vara en motor i att realisera Sveriges potential inom life science och samla relevanta aktörer. KI:s styrkor ligger i förståelsen av människors hälsa och grundläggande sjukdomsprocesser med fokus på translationell medicin. KI:s forskning är ett samlat life science-koncept. Detta koncept ska exponeras som en helhet till näringslivet och andra intressenter. Det möjliggöra nyföretagande och nya forskningsnära arbetstillfällen. Invånarnas behov ska alltid vara i centrum i innovationsarbetet.

Prioriterad fråga

Det är mot den bakgrunden som arbetet med regionens kommande gemensamma strategi för life science ska ses. För ganska precis ett år sedan, i samband med budgetbeslutet för 2019, slog Region Stockholm fast att en långsiktig life science-strategi ska tas fram. KI är i hög grad med och driver detta arbete och det är dessutom en tydligt prioriterad fråga för oss att vi i, samverkan med Region Stockholm, ska verka för att stärka life science-sektorn och gemensamt skapa ett världsledande life science-kluster.

En viktig utgångspunkt för vårt eget arbete är den nationella life science-strategin. Regeringen har aviserat att denna strategi lanseras nästa vecka. Ett prioriterat område som jag vet att kommer att lyftas fram är nyttiggörande av hälso- och vårddata för forskning och innovation. Ett annat är integrering av forskning och innovation i vården. Det är min fasta tro och förhoppning att en regional life science-strategi ska kunna vara klar och presenterad till sommaren 2020. Jag kommer garanterat att kommentera det fortsatta arbetet med strategin här på bloggen.

Life science-konferens i maj

Som del i arbetet med den regionala life science-strategin anordnar KI en konferens i samverkan med Region Stockholm, Stockholms universitet och KTH den 27 maj 2020. Syftet med Stockholm Life Science Conference är att samla representanter från akademi, hälso- och sjukvård och näringsliv för att samskapa ett starkt life science-kluster baserat på kunskap och evidens. Är du intresserad av att delta, mejla till LifeScience2020@akademikonferens.se som återkommer till dig med besked närmare datumet. Tanken är att deltagarna ska ge en jämnt fördelad grupp av representanter från de mest relevanta aktörerna i sektorn.

I dag kom Lennart Utgren till mitt kontor med en bok han har skrivit om ett urval av Karolinska Institutets aktiva forskare. Lennart Utgren är fotograf och han porträtterar 30 KI-forskare båda med ord och bild. Denna bok ger en personlig ingång till forskningen – den ger forskningen ett ansikte.

Nedanstående text är baserad på mitt förord till boken.

Mitt första möte med Karolinska institutet fick jag genom föreläsningar av forskare som arbetade där. Som student och stipendiat vid universitetet i Oslo fick jag möjlighet att träffa gästföreläsare från Karolinska Institutet, diskutera deras forskning och få kunskap om KI:s verksamhet. Vi glömmer ofta detta: att för omvärlden definieras ett universitet inte av sina byggnader eller sitt campus utan av sina ambassadörer.

I denna bok lyfter Lennart Utgren upp trettio aktiva forskare som alla har bidragit till att sätta Karolinska Institutet på världskartan de senaste decennierna. Vi möter trettio av KI:s främsta ambassadörer. De har spridit kunskap om KI vid andra universitet i hela världen. Tillsammans illustrerar dessa forskare den stora bredd som KI:s forskning har. Genom sina framgångar har dessa forskare givit människor en bättre hälso- och sjukvård och möjligheter till ett bättre liv – inte bara i vår egen region, inte bara i Sverige, utan globalt.

Genom ord och bild ger Lennart Utgren en mycket personlig ingång till medicinsk forskning. Vi ser människorna bakom forskningen. Varför började jag att forska? Vem inspirerade mig, och vilka var mina mentorer? Vilka frågor fick mig att stanna kvar inom forskningen? Vilka nya frågor har min forskning lett till, och vad är min vision om utvecklingen vidare? Det här är frågor som belyses genom ett samspel mellan ord och bild. Vi får en inblick i den hängivenhet som är en förutsättning för god forskning. Boken ger ett destillat av vad forskning är: att fullfölja sina egna idéer, att låta sig drivas av sin kreativitet samtidigt som man gör något som kommer samhället till godo.

Det är just detta – att ge forskningen ett ansikte – som nu är så viktigt. Rekrytering till forskning är avgörande för samhällets utveckling. För att öka forskningens attraktionskraft behöver våra ungdomar goda förebilder. Och de måste förstå vad forskning är.  Jag är övertygad om att denna bok inte bara bidrar till att profilera KI utan att den också kommer att vara en källa till inspiration för de som just inlett en forskningskarriär och för ungdomar som överväger att påbörja en sådan karriär.

Det är i dessa perspektiv att denna bok är så betydelsefull.

 

Titel: ”30 forskarporträtt i ord och bild. Från Karolinska Institutet.

Idé och foto: Lennart Utgren (info@utgrenfoto.se).

Boken är utgiven av Lensmed, Stockholm