Årets så kallade Shanghai-rankning (ARWU – Academic Ranking of World Universities) visar att Karolinska Institutet står starkt i den allt hårdare internationella konkurrensen mellan lärosäten. Faktum är att KI, med placeringen 38, aldrig haft ett bättre resultat under de 17 år som denna rankning genomförts. Förra årets placering var 44.

Tittar vi på mer detaljerade rankningar (“Subject Ranking”), ligger KI ännu bättre till i de olika ämnena inom samlingsområdena “Medical Sciences” och “Life Sciences” – vilket naturligtvis inte är så konstigt med tanke på att KI är ett medicinskt universitet. Vi har t ex placering 21 i världen i “Clinical Medicine“. När det gäller “Nursing” ligger KI på sjätte plats.  I ämnet “Public Health” är placeringen fem och i “Pharmacy and Pharmaceutical Sciences” fyra.

Nämnas kan att även Uppsala universitet (plats 62) och Stockholms universitet (73) finns med på listan över den 100 bästa universiteten i världen. Harvard toppar, följt av Stanford och Cambridge. Amerikanska och brittiska universitet dominerar listan. Detta betyder att KI kommer att vara placerat 3 i EU när/om Brexit inträffar.

Svår valsituation

Varje gång en universitetsrankning landar på mitt bord känner jag mig i en svår valsituation – i ett verkligt dilemma. Ska jag skriva om rankningen, eller ska jag låta bli? Om jag inte skriver, kommer det ändå frågor från media och andra som jag måste svara på. Om jag skriver, hjälper jag till att upprätthålla vad som är en helt omöjlig övning: att tvinga en så komplex aktivitet som ett universitet bedriver, in i en linjär skala.

I sin bok The Soul of a University kallar Chris Brink detta för “linearism”. Några av de parametrar som används i en universitetsrankning är uttryck för kvalitet – det vet vi. Men viktningen som rankningarna gör, kan tvinga alla universitet in i samma form och därmed motverka mångfald och diversitet. Därför ska inte klättring på en rankning vara ett mål i sig. Det måste vara ett välkommet resultat av det dagliga kvalitetsarbetet – inspirerat av våra egna mål och vår egen strategi.

Tydlig signal

Men icke desto mindre är det här en tydligt signal om att KI:s medarbetare och studenter står för en fantastisk prestation. Att KI ständig – år efter år – placerar sig högt upp i alla de olika etablerade rankningar som görs, visar att KI står för kvalitet av yttersta klass.

Det är lätt att bli fartblind, luta sig tillbaka och ta framgångar för givet. Det misstaget får vi inte göra. Allt fler universitet och högskolor världen över satsar nu mycket resurser på att förbättra sin undervisning och forskning. Vi lever i en sektor som utvecklas oerhört snabbt och där allt fler gör anspråk på forskningsmedel och anslag. Här måste vi finnas med, hitta nya samverkansaktörer och fortsätta gå framåt inom de områden där vi redan är ledande. Det är också viktigt att vi har politiken med oss. Ska Sverige utvecklas som en kunskapsnation, måste det finnas en genomarbetad och väl förankrad nationell plan och tillräckliga resurser avsatta för långsiktig strategisk satsning på högre utbildning och forskning.

Ett kvitto

Att få sådana här glädjande resultat av tunga och etablerade rankningsinstitutioner är, trots ovan nämnda dubier, ett kvitto på att vi är på rätt väg. Med de senaste årens omfattande satsningar på nya och moderna lokaler, uppgraderingar av infrastruktur, översyn av interna rutiner och regelverk och med vår nyligen beslutade Strategi 2030 i ryggen, har vi byggt ett fundament som ger oss utsökta förutsättningar att fortsätta vara ett världsledande universitet.

English version below

Situationen i Hongkong är fortsatt spänd och nyhetsrapporteringen berättar om eskalerande motsättningar mellan polis och demonstranter. Eftersom Karolinska Institutet, genom Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine (MWLC) bedriver verksamhet där sedan tre år, är jag naturligtvis mycket engagerad i händelseutvecklingen. Som jag tidigare skrivit här på bloggen så bevakar vi vad som händer timme för timme och står i ständig kontakt med våra kollegor och medarbetare på MWLC . Vi har också kontinuerliga avstämningar med det svenska konsulatet i Hongkong och bevakar vad som sker via andra kanaler.

I juni var jag själv i Hongkong tillsamman med MWLC:s direktör Sandra Ceccatelli. Vi besökte centret och kunde se demonstrationerna på nära håll.

Så här långt har KI:s verksamhet vid MWLC kunnat fungera normalt, bortsett från att en del medarbetare stundtals haft en del svårigheter att ta sig till arbetet på grund av störningar i kollektivtrafiken.

Förutsättning för etablering

Det som händer i Hongkong aktualiserar det som jag tidigare diskuterat ett flertal gånger både här på bloggen, men också på plats i Hongkong och i dialog med den politiska ledningen där: En förutsättning för etableringen och vår närvaro i Hongkong är att forskarna på MWLC får bedriva verksamheten i full akademisk frihet och med personlig säkerhet, utifrån samma principer som i Sverige. Skulle inte detta uppfyllas innebär det att vi i konsekvens måste överväga att ompröva etableringen.

Jag har haft direkt kontakt med Hongkongs chefsminister Carrie Lam, som i ett brev till mig redan hösten 2017 försäkrade att det ska råda akademisk frihet i Hongkong:

I see huge potential for Hong Kong in this area because of our competitive edge in the rule of law, rights and freedoms, IP protection, quality universities, local research talents, international network, collaboration with the neighbouring Shenzhen which has grown into a tech hub, etc.  Indeed, autonomy and academic freedom of educational institutions of all kinds are enshrined in the Basic Law, a constitutional document that provides the basis of our “One Country, Two Systems”.

Jag utgår ifrån att chefsministern står fast vid sitt ord.

Kompetent ledningsteam

Frågor som rör akademisk verksamhet förlagd till andra länder, med andra traditioner, politiska system, kultur och historia, är aldrig lätta att hantera. Jag är oerhört tacksam och glad över att vi har ett ytterst kompetent och engagerat ledningsteam för MWLC på plats både i Hongkong och här i Stockholm. Jag känner mig trygg med att vi har en beredskap för att kunna ta hand om vår personal på bästa sätt och är övertygad om att vår närvaro i förlängningen kommer att gynna förutsättningarna för forskningens villkor i Hongkong. Det är därför viktigt att vi konsekvent och aktivt tar ställning för den akademiska frihetens principer och att samtidigt, genom att vara närvarande kan påverka utvecklingen positivt i ständig dialog med företrädare för myndigheter och de som styr politiskt.

Den verksamhet som KI bedriver i Hongkong är värdefull ur ett medicinskt grundforskningsperspektiv. Visionen är att MWLC ska fungera som nav för att utveckla samarbete med universitet i Hong Kong och i Greater Bay Area – ett av de mest dynamiska områdena för forskning och utveckling i Asien.

Medan jag arbetade med denna blogg kom ett yttrande från EU:s talesperson för Foreign Affairs and Security Policy. Hon skriver:

In light of the continuing unrest and the increase in violent incidents in Hong Kong, it is crucial that all sides exercise restraint, reject all kinds of violence, and take urgent steps to de-escalate the situation.

Det är just detta som nu är viktigt: att situationen de-eskaleras. Det är viktigt i denna akuta situation, men också viktigt för den långsiktiga utvecklingen av Hongkong och det internationella akademiska nätverk som vi alla är beroende av.

 

Hong Kong: Now we prioritize the safety of our employees

The situation in Hong Kong remains tense and the news tells of escalating conflicts between police and protesters. As Karolinska Institutet, through the Ming Wai Lau Center for Reparative Medicine (MWLC) has been deeply engaged in Hong Kong for three years, I am naturally very concerned about the recent turn of events. As stated in a previous blog, we monitor what happens hour by hour and are in close contact with our colleagues and employees at MWLC. We consult with the Swedish consulate in Hong Kong and monitor what is happening through other channels. In June I travelled to  Hong Kong myself – together with MWLC director Sandra Ceccatelli. We visited the Center and were witnessing the demonstrations up close.

So far, KI’s operations at MWLC have functioned normally, except that some employees occasionally have had difficulties getting to work due to disruptions in public transport.

Prerequisite for the establishment

What happens now brings to the fore what I have discussed on this blog and in dialogue with the political leadership in Hong Kong: a prerequisite for the establishment of our Center and for our continued presence in Hong Kong is that our researchers at MWLC – like our researchers here in Sweden – are granted full academic freedom and personal security. Any development seen as inimical to academic freedom will force us to reconsider our engagement in Hong Kong.

I have had direct contact with Hong Kong Chief Executive Carrie Lam, who in a letter to me as early as autumn of 2017 assured me of her support of academic freedom:

I see huge potential for Hong Kong in this area because of our competitive edge in the rule of law, rights and freedoms, IP protection, quality universities, local research talents, international network, collaboration with the neighbouring Shenzhen which has grown into a tech hub, etc.  Indeed, autonomy and academic freedom of educational institutions of all kinds are enshrined in the Basic Law, a constitutional document that provides the basis of our “One Country, Two Systems”.

I assume that the Chief Executive of Hong Kong stands by her words.

Competent managment team

It is always a challenge to establish academic activities in other countries, with other traditions, political systems, culture, and history. As a leading university we need to grapple with these challenges so as to contribute to the global academy and to enjoy the richness of perspectives that is a precondition for excellence in research and education. I am extremely grateful and pleased that we have such a competent and dedicated management team for MWLC on site, in Hong Kong and here in Stockholm. We are ready to take care of our staff in the best possible way and I am convinced that our presence in Hong Kong will have a positive impact on research and development in Hong Kong and beyond. It is therefore important that we consistently and actively take a stand for the principles of academic freedom and that we can positively influence developments in constant dialogue with representatives of the political authorities.

KI’s operations in Hong Kong are valuable from the perspective of basic medical research. My vision is that MWLC will serve as a hub for developing collaboration with universities in Hong Kong and the Greater Bay Area – one of the most dynamic areas of research and development in Asia. We are already on our way towards realizing this vision.

While working on this blog, a statement was issued by the EU Foreign Affairs and Security Policy spokesperson. She writes:

In light of the continuing unrest and the increase in violent incidents in Hong Kong, it is crucial that all sides exercise restraint, reject all kinds of violence, and take urgent steps to de-escalate the situation.

This is spot on: we must go from escalation to de-escalation. This is important in this acute situation, but this is also critical for the long-term development of Hong Kong and the international academic network we all depend on.


 

Jag tillsammans med Eva Wiberg, rektor Göteborgs universitet, Stefan Bengtsson, rektor Chalmers tekniska högskola, Peter Friberg, föreståndare för SIGHT (Swedish Institute for Global Health Transformation) vid Kungl. Vetenskapsakademien och professor Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet samt Carl Johan Sundberg, professor/prefekt här på KI, skriver på GP debatt om att universitet och högskolor har ett stort ansvar för omställningen till ett hållbart samhälle.

De globala hållbarhetsmålen kommer att få en viktig roll i EU:s nya ramprogram: ”In June 2018, the European Commission proposed a total budget allocation of €100 billion to finance science, research and innovation projects during the 2021-2027 period, of which the vast majority, €94.1 billion in current prices, would be allocated to the Horizon Europe framework program. The main aims are to strengthen science and technology, to foster industrial competitiveness, and to implement the sustainable development goals in the EU. Horizon Europe would introduce new features such as the European Innovation Council, missions to promote research results, and new forms of partnerships.” Också i Sverige ser vi att forskningsfinansiärer önskar att fokusera på hållbarhetsmålen. Från och med oktober kan man söka forskningsbidrag från FORMAS för stora projekt som ska bedriva forskning med hög relevans för FN:a globala hållbarhetsmål inom Agenda 2030.

Vad är egentligen nytt med hållbarhetsmålen och Agenda 2030? Vi har länge känt till att mänsklig aktivitet utmanar planetens gränser och att det finns stora olikheter i ekonomiska förutsättningar och hälsa som måste hanteras. Klimatfrågorna har varit på agendan i mer än 100 år. År 1896 framlade Svante Arrhenius beräkningar som visade att ökningar i koldioxidkoncentrationen i atmosfären skulle medföra stora temperaturförhöjningar. Och återigen sätter svenska forskare – och en svensk skolelev, Greta Thunberg – klimatfrågan på den internationella agendan.

Det som är nytt med FN:s Agenda 2030 är att den så tydligt påvisar de stora sammanhangen – hur klimat, miljö, resurser, ekonomi och hälsa är tätt sammankopplade. Man kan inte tala om klimatförändringar utan att också tala om hälsa. Och man kan inte tala om ekonomisk utveckling utan att samtidigt se på hur vi utnyttjar olika naturresurser. FN:s agenda sätter tydliga mål och de ska nås innan vi skriver 2030.

Vem har ansvaret för att realisera ambitionerna i de 17 hållbarhetsmålen?  I Agenda 2030 framhålls att om resan mot 2030 ska bli framgångsrik måste den involvera regeringar såväl som parlament, FN-systemet och andra internationella institutioner, lokala myndigheter, ursprungsbefolkningar, civilsamhället, näringslivet och den privata sektorn, det vetenskapliga och akademiska samhället, och ”alla människor”

Det som behövs nu är att varje aktör kliver fram och definierar sitt eget ansvar. En kritisk utgångspunkt är då att ingen enskild aktör kan hantera de utmaningar vi står inför. Aktörerna i den långa listan ovan måste gemensamt skapa allianser av en helt ny typ, där särintressen måste vika för övergripande mål.

Universitet och högskolor har ett stort ansvar för omställningen till ett hållbart samhälle. Ska de 17 globala målen infrias, behövs ett strukturerat och gemensamt arbete där alla arbetar och drar åt samma håll. Kunskap och samverkan är nyckelfaktorer om vi ska klara detta. Universitetens insatser i detta är avgörande.

Vi måste skapa förståelse för hållbarhetsmålen och hur de kan uppnås. Vi måste revidera våra utbildningsprogram för att förbereda morgondagens ledare och medborgare att möta de globala utmaningarna. För forskningen är den första och viktigaste åtgärden att tillse att olika, redan kända, forskningsbaserade lösningar kommer till nytta utanför universitetens väggar.

Att samhällsutmaningarna hör ihop ställer krav på ökad tvärdisciplinär kompetens ”vilket bör premieras i större utsträckning än i dag”, som den svenska Agenda 2030 delegationen skrev i DN debatt 11/3 2019. De helt nya och avgörande genombrotten kommer från grundforskning.

Fjorton av de 17 hållbarhetsmålen har direkta kopplingar till hälsa. När vi nu utmanar planetens gränser måste hälsa ses i en bredare kontext än tidigare. Det är inte utan grund att vår nya Strategi 2030 har samma tidshorisont som FN:s Agenda 2030.  Tillsammans har svenska lärosäten den breda kompetensen som är helt nödvändigt för att belysa hur de olika hållbarhetsmålen hänger ihop och påverkar varandra. Denna kompetens måste komma beslutsfattare, näringslivet och det civila samhället till del.

Rethinking Higher Education Conference

Edit: Idag 15 augusti gick SSF ut med att de utlyser 200 miljoner kronor för forskning som kopplar till FN:s Agenda 2030.

Ett stort tack till Lennart Levi, MD, PhD och Professor em i psykosocial miljömedicin, som har varit en viktig inspiratör för KI:s arbete med de globala hållbarhetsmålen.

Om ett par veckor, den 19 augusti, öppnar Widerströmska gymnasiet sin verksamhet på KI:s Campus Syd i Flemingsberg. Det drivs av Huddinge kommun och har sina lokaler i en för KI välkänd byggnad: Neo.

Widerströmska kommer under sitt inledande år ha 180 elever och runt 500 när den är fullt utbyggd, 2021. Skolan ska ha en tydlig life science-profil och ett nära samarbete med de högre utbildningar som redan finns på KI:s södra campus – som KI, KTH och Södertörns högskola.

Välkommet tillskott

Det här ett mycket välkommet tillskott i det utbildnings- och forskningskluster som nu växer sig allt starkare i Flemingsberg och som rektor för KI är det med stor glädje jag hälsar vår nya granne varmt välkommen.

Frågan om att säkerställa att nya generationer hittar till utbildningar och forskning inom life science är av mycket stor betydelse. Tidigare i år skrev jag en debattartikel  just på det temat. Det finns nämligen en oroande tendens att yngre blir mindre intresserade av t ex forskning inom medicin och hälsa. Därför är det både viktigt och bra att i högre utsträckning etablera gymnasieskolor med uttalat fokus på grundforskning och life science.

Fysiska närheten

Den fysiska närheten till universitet och högskolor – och till dess lärarare, studenter och forskare – kan förhoppningsvis bidra till ett ökat intresse för våra sektorer. Det är viktigt om Sverige ska ha möjlighet att behålla och stärka sin position som en ledande forsknings- och life science-nation: Något som det finns en uttalad politisk ambition för.

I en artikel som just blev publicerad menar jag att fysisk närhet är nyckeln till ett framgångsrikt life science-kluster. När vi tittar på life science-kluster på andra håll i världen kännetecknas de av en tät samverkan och fysisk närhet mellan grundforskning och klinisk forskning, mellan universitet och hälso- och sjukvård,och också av tät koppling till näringsliv och kompetens inom innovation och implementering. Lägg också till vikten av tillgång till studenter med talang, motivation och entreprenörsanda. Alla dessa framgångsfaktorer måste vara på plats för att realisera visionen i vår Strategi 2030, om att Stockholmsregionen ska utveckla ett internationellt ledande life science-kluster.

Öppningen av Widerströmska gymnasiet passar perfekt med denna vision. Detsamma gäller de omfattande satsningarna på utveckling av life science-kluster i Hagastaden, området kring vårt norra campus i Solna.

Inspirerande föredöme

Widerströmska gymnasiet har tagit sitt namn efter Sveriges första kvinnliga legitimerade läkare: 1888 tog Karolina Widerström sin läkarexamen vid Karolinska Institutet. Hennes namn lever också vidare på campus Solna, där en av KI:s byggnader är namngivet efter henne: Widerströmska huset i korsningen Solnavägen/Tomtebodavägen. Ett utmärkt föredöme och exempel som visar att det går att flytta fram positionerna och öka och bredda rekryteringen till medicin och hälsa trots olika former av motstånd. Förhoppningsvis kan hennes framgångsrika kamp för att bli läkare också inspirera dagens ungdom att satsa på utbildning inom medicin och  life science.

 

Summary in Swedish below

On August 16 we will commemorate Hans Rosling by arranging a seminar and debate in the Jacob Berzelius auditorium at the Karolinska Institutet. You are invited to join in a discussion addressing one of the most salient questions of the day: Is the world’s health improving? You can find the program and registration on KI’s website.

As most readers of this blog will know, Hans Rosling responded to this question with a resounding yes. With his dynamic bubble diagrams, he took us all on a travel through the past to make a convincing case for upward trends and a bright tomorrow. In his book Factfulness, published posthumously, he writes that “Though the world faces huge challenges we have made tremendous progress”. In exposing such a positive world view he has been seen as sharing the stage with Steven Pinker who in his Enlightenment Now states that “none of us are as happy as we ought to be, given how amazing our world has become”.

Unsurprisingly, Rosling’s works and views have been met with criticism. Roland Paulsen, for one, argues that we should better not listen to “self-serving optimists like Hans Rosling and Steven Pinker”. According to Paulsen, “Rosling only acknowledges those truths that are convenient to his optimistic theory of progress.” Others have entered the debate and forcefully refuted this critique (in Swedish).

It would be to do Hans Rosling and his proud legacy a disservice if we should shy away from an open and critical debate on his works and views. As a university we should welcome such a debate and provide a forum for it, as we will be doing on August 16. I believe it would be in the spirit of Hans that we scrutinize his works with the same “factfulness” that he himself applied to his analysis of the world’s development – not least because the question at hand is of fundamental importance for policies, education and research alike. If health is on a steady upward course, why bother to change current policies? If there is an extant or impending health crisis, as others would say, we must think anew, invest more, and look for governance dysfunctions that are in need of repair.  Obviously, it’s not a matter of black or white. We will all benefit by a nuanced debate on the status of the world’s health and future scenarios.

My wish is that the upcoming seminar will bring to the fore the complexity of the question at hand – how the issue whether health improves or not depends on the metrics used, the data employed, and – not least – the time scale applied. Also, we need to discuss to what extent past trends can be projected into the future. One example: the increase in life expectancy – rightfully hailed as a prime indicator of progress – is now about to flatten out or reverse in countries like the UK and USA. This issue was very much in evidence at our conference on the Sustainable Development Goals, held at Karolinska Institutet in March this year. In other fields recent progress is impressive and unquestionable. According to the United Nations Inter-agency Group for Child Mortality Estimation global under-five mortality has been cut by more than half since 1990.

On a personal note: Hans was the one who brought me – a basic scientist – into the realm of global health and who directed my attention to the stark and unacceptable health inequities in present day society. His work and thoughts provided much of the foundation of The Lancet-UiO commission on Global Governance for Health. This commission – which I led – was tasked to identify the political determinants of health and to come up with suggestions for changes.

The subtitle of Hans Rosling’s memoirs (link to Swedish title and summary): How I got to understand the world (Hur jag lärde mig förstå världen). As I wrote in my piece on Hans Rosling in Socialmedicinsk Tidskrift: This subtitle could just as well have read: How I taught the world to understand itself. For this is the legacy of Hans Rosling: He provided us all with new and fundamental insights about the world and its development. He did so with facts, and he did so compellingly, passionately, and with an optimism that both encourages and inspires.

Is the world’s health improving?  A seminar and debate in memory of KI Professor Hans Rosling (program and registration)

Svensk sammanfattning

Den 16 augusti både minns och hedrar vi Hans Rosling med att arrangera ett seminarium med debatt i Jacob Berzelius-auditoriet på Karolinska Institutet. Du är inbjuden att delta i en diskussion om en av de viktigaste dagsaktuella frågor som finns: Förbättras världens hälsa? Du hittar program och registrering på KI:s hemsida

Hans Rosling var en forskare som verkligen berörde och en del av det han förde fram har diskuterats och också kritiserats. Så ska det vara – all forskning måste kunna debatteras öppet och det var något som Hans Rosling själv framhöll. För att hedra hans arv har vi som universitet skapat ett forum för att i hans anda hålla en öppen och kritisk debatt. Den 16 augusti ska vi diskutera en av de viktigaste dagsaktuella frågor som finns: Förbättras världens hälsa?.

Min önskan är att vårt kommande seminarium kommer att belysa komplexiteten i den aktuella frågan, d.v.s. hur frågan om världens hälsa förbättras eller ej, beror på de mått och uppgifter som används och inte minst vilken tidsskala som används. Dessutom så måste vi diskutera i vilken utsträckning tidigare trender kan projiceras på framtiden.

Svensk version nedan

Today – August 2 2019 – I received an ominous piece of information from Austria indicating that the execution of Ahmadreza Djalali is impending. According to TT/Aftonbladet the Swedish Ministry for Foreign Affairs has promised to get in touch with Iranian authorities without undue delay.  I trust they will deliver on their promise.

All nations and diplomatic channels should now be called upon to engage in a plea for justice. There is hardly any doubt that Ahmadreza Djalai was sentenced to death on fabricated claims and that he was denied proper access to legal counsel and due process.

The backdrop: About three years ago – on April 26, 2016 – KI alumnus and researcher Ahmadreza Djalali was arrested in Iran, accused of espionage and “enmity with God”.  About a year later, October 21, 2017, he was sentenced to death in a trial that will go into the history as a legal scandal. He was convicted for “spreading corruption on earth” and it was claimed that Djalali had had a deal with the Israeli regime.

As I wrote in an earlier blog we are witnesses to one of the most serious offences ever committed against a researcher in modern times. Ahmadreza Djalali has endured more than three years in utmost uncertainty in the Evin prison in Tehran, with limited contacts with the outside world. His health has deteriorated in his harsh prison environment.

The support for Ahmadreza Djalali has increased in strength over time. There has been engagement on the part of Nobel laureates, Amnesty International, individual politicians, academics, the European Parliament. This list could be made much longer.

Djalali was arrested while on a lecture tour in Iran on disaster medicine. Yet he is now imprisoned and threatened with the death penalty. We are confronted with a situation that is utterly absurd.  Once more we must join forces in our demand for justice and freedom for Ahmadreza Djalali.

 

Ahmadreza Djalali: En vädjan om rättvisa

Den 2 augusti 2019 fick jag oroande information om att KI-alumnen och forskaren Ahmedreza Djalalis avrättning kan vara nära förestående. Enligt TT/Aftonbladet ska svenska UD lovat att omedelbart ta kontakt med iranska myndigheter. Jag litar på att så sker.

Djalali sitter fängslad i Iran sedan mer än tre år och vi är många som engagerat oss i hans fall. Det råder knappast någon tvekan om att han sitter fängslad och blivit dömd på falska grunder och utan grundläggande rättssäkerhet.

Läs mer om Ahmadreza Djalali i tidigare inlägg här på bloggen, där det också finns beskrivningar om bakgrunden till hans fängslande och mer information om vad omvärlden gör för att kräva hans omedelbara frisläppande.

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 17 juli, lyfter debattörerna upp att när vården inte har möjlighet att snabbt tillgodogöra sig nya forskningsrön, så kan konsekvenserna bli förödande eftersom patienter behandlas med föråldrade metoder. Detta är allvarligt. Det handlar ju i grunden om människors möjligheter till ett gott liv.

Debattörerna skriver att samarbetet mellan vård och forskning måste bli bättre. Just detta är ett viktigt mål i Karolinska Institutet:s nya Strategi 2030 och en övergripande vision för vårt samarbete med hälso- och sjukvården. Det handlar om att forskning måste integreras i det dagliga arbetet med patienterna och det handlar om att skapa goda förutsättningar för grundforskning och för den patientnära forskningen. Men det rör sig också om att säkerställa att forskningsrön kommer till användning i vården på ett så effektivt sätt som möjligt. Nya metoder måste kunna implementeras och metoder som inte längre håller måste utmönstras i den ordinarie verksamheten för att ge patienter bäst vård.

Implementering av ny kunskap i vården är en komplicerad process och ett eget forskningsområde som tyvärr inte har fått tillräcklig uppmärksamhet eller resurser här i Sverige.  Många länder satser mycket på implementeringsforskning för att på ett mer effektivt sätt kunna införa nya metoder i vården och i samhället i stort. Det är inte rimligt att det tar 10 – 20 år innan forskningsresultat omsätts i praktik.

Implementeringsforskning kräver kunskap från många olika discipliner. I Sverige vore det naturligt att etablera ett nationellt utbildningsprogram inom detta området, riktat mot implementering inom såväl näringsliv som vårdsektorn.  En forskarskola i implementeringsforskning – som ett samarbetsprojekt mellan olika lärosäten – borde etableras så snart som möjligt som en långsiktig satsning. Tillsammans med Göteborgs universitet/Sahlgrenska akademin, har Karolinska Institutet tagit ett initiativ i denna riktning.

Framgångsrik implementering handlar om båda teori och praktik. Införing av nya metoder och behandlingsprincip kräver tydligt ledarskap och resurser samt rekrytering och utbildning av personal. Det behövs expertis inom epidemiologi, biostatistik och klinisk prövning. God tillgång till kvalitetsregister och hälsodata är en förutsättning. Förslag om ett implementeringscentrum baserat på dessa principer ingår i den gemensamma färdplanen för Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset som antogs i mars 2019. Ambitionen är att centret ska utgöra en plattform för strukturerat införande av nya rön i hälso- och sjukvården och att implementering ska vara en naturlig del av dagligt arbete och ledarskap. Vi önskar att involvera alla våra regionala samarbetspartners i det vi ser som en del av universitetets tredje uppgift: att forskning ska komma befolkningen tillgodo. Och vi önskar att framgångsrik implementering ska ses som en akademisk merit.

Ett välfungerande partnerskap mellan universitet och vård är avgörande för att Sverige ska kunna utvecklas till en av världens mest framgångsrika hälsoregioner. Forskning, utbildning och vård måste integreras på ett kreativt och synergistiskt sätt. Viktigt för framgång är att tillsammans med forskningsfinansiärer och olika myndigheter arbeta med områden som ledarskap, tillgänglighet till patienter och data, informationshantering, kompetensförsörjning, och – inte minst – imple­mentering av ny kunskap.

Rektors replik i DN 2019-07-23.

Efter intensiva dagar under politikerveckan i Almedalen 2019 – och efter ha medverkat i sex olika seminarier – kan jag glädjande nog konstatera att våra ambitioner för Sverige som life science-nation, stod högt på agendan. Almedalsveckan gav också många möjligheter att diskutera de stora hälsoutmaningar vi står inför, globalt och här i Sverige i och med Agenda 2030.

KI:s seminarium samlade några av Sveriges främsta aktörer inom life science. På bilden: Ole Petter Ottersen, Maja Fjaestad, Ella Bohlin (KD) och Ylva Willams.

För mig är det självklart att ett universitet som KI ska finnas med där det förs politiska samtal om universitetssektorns framtid och utveckling. Samverkan och samarbete med vår omvärld är ett centralt och bärande fundament i vår nya Strategi 2030.

Därför är det glädjande att KI är ett av de lärosäten som har haft flest representanter på plats – totalt ett 50-tal personer från KI medverkade på olika sätt i Almedalen. De allra flesta i roller som efterfrågade experter och forskare.

Vi var många som var överens om att universiteten måste vara föredömen i samverkan för en hållbar värld med en bättre hälsa för alla. Som konstaterades under KI:s seminarium måste vi i högre grad få större i kraft i implementeringen av innovationer som påtagligt förbättrar hälso- och sjukvården – med nya läkemedel, nya behandlingar och nya arbetssätt.

I KI:s Strategi 2030 har vi fastställt att KI ska vara en motor i att realisera Sveriges potential inom life science och samla relevanta aktörer, det gjorde vi i Almedalen, och redan pågår planeringen för nästa konferens om life science på KI. Konferensen kommer att samla de viktigaste aktörerna och beslutsfattarna regionalt och nationellt. Förutom denna konferens ska KI fortsätta arbetet i regeringens samordningsgrupp för life science och agera för en regional life science-strategi tillsammans med Region Stockholm, industrin  och andra aktörer.

Forskningsinfrastruktur var också ett viktigt tema i Almedalen. Vi behöver en bättre nationell koordinering och ett tätare samarbete mellan lärosäten – inte bara när det gäller infrastruktursatsningarna men också när det gäller hantering och utnyttjande av data från dessa satsningar. Kanske kan vi koppla ihop SciLifeLab, Max IV och ESS genom en gemensam forskarskola? Ur ett medicinskt perspektiv är det viktigt att vi får tillgång till ett medicinskt strålrör vid MaxIV.

“Vi ställs inför mer komplexa hälsoutmaningar”. Det var rubriken på en debattartikel publicerad i Dagens Medicin den 9 april, underskriven av WHO:s generaldirektör Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, socialminister Lena Hallengren och ministern för internationellt utvecklingsarbete Peter Eriksson. Hälsa blir alltmer sektorövergripande. Då måste vi också diskutera och debattera hälsofrågor med andra aktörer i samhället. Och vi måste skapa oväntade allianser. Just det gör vi i Almedalen.

English version below

KI bedriver sedan ett par år verksamhet i Hongkong genom Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine (MWLC). Ni kan läsa mer om denna verksamhet här ki.se/mwlc

Jag, övrig universitetsledning och våra ansvariga för MWLC är väl medvetna om den allvarliga situationen i Hongkong, och de ansvariga för MWLC är i kontakt med sina anställda för att försäkra sig om att allt är okej. De rapporter vi får från de anställda bekräftar att så är fallet.

Ledningen för MWLC är också i kontakt med Sveriges generalkonsulat i Hongkong. Vi följer händelseutvecklingen noga och kommer att uppdatera om något förändras.

 

Comment to the events in Hong Kong

KI has been operating in Hong Kong for several years through the Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine (MWLC). You can read more about this activity here: ki.se/mwlc

I, together with the rest of the university management and our team responsible for MWLC, are well aware of the serious situation in Hong Kong, and those responsible for MWLC are in contact with their employees to make sure that everything is okay. The reports we receive from the employees confirm that this is the case.

The management of MWLC is also in contact with the Swedish Consulate General in Hong Kong. We closely follow the development and will update if something changes.

 

I have previously discussed open access and Plan S in my blog, and in our Lancet commission on Global Governance for Health we argue that knowledge must be available to all. While I strongly support the idea and legitimacy of open access there is a need to be attentive to the demands and academic freedom of the individual researchers. Open access is well supported by the academic community, but this support may easily be undermined by a forced and uncritical implementation process such as that outlined in the original version of Plan S. This plan has now been revised and improved, and much of the critique has been taken into account.

The revised version of Plan S was published by cOAlition S last month. The fundamental principle of Plan S remains: it asks for full and immediate open access (OA) for all peer-reviewed scholarly publications. Immediate open access means that no embargoes are allowed. However, the timeline for funders to implement Plan S has been extended from 2020 to 2021. There is one more year for all parties – researchers, funders, publishers, higher education institutions – to adapt.

Revision has brought more clarity when it comes to the various routes to OA. The previous version placed emphasis on ‘pay-to-publish’ OA journals. It is now clearly stated that researchers can publish in a broad range of journals if they deposit the accepted version of the manuscript in a repository such as Europe PubMed Central, PubMed Central or KI Open Archive. This – the plan says – must be done immediately and with license for reuse.

What does this mean for our researchers?

For researchers with grants from Plan S funders this means that you have to make your publication immediately open access, by publishing in OA journals/platforms or in subscription journals that allow depositing the manuscript in a repository. As stated above, this must be done immediately on publication.

Researchers are also allowed to publish in so-called hybrid journals, i.e., subscription journals where single articles are made OA for a fee that is often quite substantial. The  precondition is that the journal is covered by an agreement that sets a path for transforming the journal to open access. This route is permitted until 2024.

Plan S funders or research institutions will cover publication fees in OA journals. This can be done by providing financial support through agreements with publishers of OA journals, as happened recently when several Swedish funders entered into an agreement with Springer Nature.

The KI library has signed several OA publishing agreements where publishing fees are either reduced or fully prepaid for KI researchers. The library will continue to assess and enter into cost-effective agreements that will make it as easy as possible for KI researchers to comply with Plan S.

According to Plan S, funders will monitor compliance and sanctions may be introduced for non-compliance by individual funders. Sanctions may include withholding of grant funds or excluding grant holders from future funding calls.

Open access in the ideal world

As I wrote in my blog on the first version of Plan S, it would be ironic if a plan intended to promote open access (a goal I warmly embrace) should end up doing the opposite. The freedom to choose publication channel is an integral and essential aspect of academic freedom. Terence Karran and Lucy Mallinson include among “The Four Pillars of Academic Freedom” the freedom to “determine the avenues and modes (conference presentations, journal articles) of disseminating research findings to one’s peers, and the wider world”.

In the ideal world, society should have free access to research while researchers should be free to publish in the journal of their choice. The art is to let these freedoms thrive side by side. The revised Plan S brings us closer towards this goal. Hurdles remain, and these must be tackled with due attention to the voices of the academic community. Without support of the academic community, any plan for OA implementation will fail.

Further information is available at the KI Library