Trouvez la traduction française ci-dessous

This was the feeling I got when reached by the sad news that Notre Dame was on fire. We are used to think that every day is a day of progress – that we every day develop as a civilization and that we every day add to our cultural heritage. Not so on April 15 2019.

This is the date that will forever stand as a day when the world moved in reverse. One of my friends in Paris wrote to me that this is an event “after which nothing will be the same”. Our thoughts go out to our colleagues in France, to our French students on campus, and to all who have learned to appreciate Notre Dame as a world heritage and a place for worship.

On a personal note: I still vividly remember my first day in Paris, when arriving in summer 1977 as a medical student embarking on my PhD project. My encounter with the iconic Notre Dame is engrained in my memory. The same will be true of April 15 2019.

The most recent news indicate that there will not be a total devastation and that parts of Notre Dame will be saved. We are appreciative and look towards a speedy reconstruction of a building that means so much to so many.

Un monde en sens inverse

C’est ce sentiment que j’ai eu lorsque j’ai été touché par la triste nouvelle, que Notre-Dame était en feu. Nous sommes habitués à penser que chaque jour est un jour de progrès, que nous nous développons chaque jour en tant que civilisation et que nous ajoutons chaque jour à notre patrimoine culturel. Pas le 15 avril 2019.

C’est la date qui restera pour toujours comme un jour où le monde bougera à l’envers. Un de mes amis parisiens m’a écrit qu’il s’agissait d’un événement «après lequel rien ne sera plus pareil». Nos pensées vont à nos collègues en France, à nos étudiants français sur le campus et à tous ceux qui ont appris à apprécier Notre Dame en tant que patrimoine mondial et lieu de culte.

Sur une note personnelle: je me souviens encore très bien de mon premier jour à Paris, lorsque je suis arrivé à l’été 1977 en tant qu’étudiant en médecine entamant mon projet de thèse. Ma rencontre avec l’emblématique Notre Dame est enracinée dans ma mémoire. Il en ira de même pour le 15 avril 2019.

Les dernières nouvelles indiquent qu’il n’y aura pas de dévastation totale et que des parties de Notre Dame seront sauvées. Nous sommes reconnaissants et nous nous tournons vers la reconstruction rapide d’un bâtiment qui compte beaucoup, pour beaucoup du monde.

Svensk version nedan

Today, history was made.

At 13:30 PM the chairman of the Board of Karolinska Institutet, Mikael Odenberg, tapped the gavel and approved the new strategy for our university. Strategy 2030 is now an official document that will guide and legitimize future strategic decisions in our governing bodies including the new Faculty Board. The text will be made available on KI’s home page when the document has been completed, edited and graphically designed.

Bottom-up process

Strategy 2030 is the result of a bottom-up process that was initiated more than one year ago. Input has been provided by students and employees alike, through our visits to KI:s institutions and by way of multiple workshops and meetings at KI:s campuses and collaborating hospitals. Much of the initial work was done by a “vision group”. I take this opportunity to extend my gratitude to all of you who have contributed to and inspired our new strategy. Thanks are also due to those of you who furnished us with a fresh look from the outside. Advice has been solicited from representatives of the private and public sector, notably from several of our industrial partners and collaborating institutions. Your input is much appreciated.

Today’s decision does not imply that the former KI Strategy 2018 will sink into oblivion. An analysis of the latter strategy is now carried out and will be presented to the Board, hopefully in June 2019. Strategy 2018 has served as backdrop and inspiration for our new strategy. But Strategy 2030 differs fundamentally from Strategy 2018. We are embarking on a new path, but in doing so we will retain and nurture the success factors in the current organization.

Four areas

When I look towards the implementation of the new strategy I identify four areas that require our full attention in the years to come.

First, we have to ensure that our employees and students can draw advantage of the very best working conditions. Much has been invested over recent years in new buildings and infrastructure: now we need to gain from the investments made rather than embark on new major infrastructure projects. With increasing costs – particularly in the realm of experimental research – the challenge is to secure predictability when it comes to economy as well as career paths.

Second, we must build and strengthen society’s confidence and trust in KI as a leading medical university. This requires that our research and education are characterized by high quality and ethical and critical reflection. Our core values must be adhered to so that we can handle the difficult situations and dilemmas that arise at a medical university in the absolute forefront of research. New breakthroughs pose ethical challenges – as exemplified by the new gene editing techniques. At a leading medical university such challenges should be dealt with proactively, not reactively.

Third, with the increasing complexity of health we need all the perspectives we can get, through collaborations with other universities and organizations and through an active role on the international scene. I am firm in my belief that quality is driven by a richness of perspectives gained by national and international collaboration and by promoting diversity on campus through a sound recruitment policy.

Fourth, the dynamics in the health care sector offer new possibilities as well as challenges. We must deepen our collaboration with Region Stockholm in the realms of research, education, as well as implementation. Our new strategy places much emphasis on this important issue. We should remind ourselves that KI and Region Stockholm share the same vision: a better health for all.

Ready to contribute

Our new vision underlines that KI is ready to contribute to the development of the health care sector and the society at large. Ultimately, this is what gives us justification as a university. Our education is of paramount importance for the quality of our health services. And our curiosity-driven basic and clinical research open for scientific breakthroughs that will ultimately translate into a better and more equitable health care system.

Today’s approval of a new strategy marks the last step in a transformative year for KI. About 80 per cent of our experimental research has moved into new premises over the past months, and a new organizational structure is in place as of 1 January this year. Now begins the hard work to transform strategy to action. The ultimate goal is to strengthen KI:s position as one of the world’s top medical universities.

There is more information about today’s decision on KI’s website.

På väg mot 2030

I dag skrevs ett kapitel i KI:s historia när konsistoriets (KI:s styrelses) ordförande Mikael Odenberg slog klubban i bordet och därmed fattade beslutet som innebär att Strategi 2030 nu formellt är antaget av KI. Det här betyder att vi nu har ett samlat dokument som ger oss riktning och guidning för kommande strategiska beslut inom våra olika ledningsorgan, inklusive den nya fakultetsnämnden. Strategitexten kommer att finnas tillgänglig på KI:s webbplats så fort den är redigerad och grafiskt layoutad.

Arbetet med Strategi 2030 har pågått under ett drygt år och har medvetet varit en process som byggts upp underifrån, genom besök på KI:s institutioner och campus, många arbetsgrupper och workshops, samverkan med partners osv. Mycket av det initiala arbetet gjordes av en särskilt tillsatt visionsgrupp, och jag skulle vilja ta tillfället i akt och tacka alla ni som på olika sätt bidragit i den här processen. Stort tack också till dem som gett oss värdefulla externa perspektiv, råd och tips – det har varit mycket värdefullt.

Beslutet om vår nya Strategi 2030 innebär inte att den tidigare strategin (2018) faller i glömska. Tvärtom pågår nu en uppföljning och analys av hur denna föll ut och resultatet av denna granskning kommer att redovisas för konsistoriet, sannolikt på nästa möte i juni. Helt klart så har den tidigare strategin fungerat som en viktig bakgrund och inspiration i arbetet med den nya. Jag vill dock gärna poängtera att Strategi 2030 skiljer sig fundamentalt från Strategi 2018 på flera avgörande sätt.

När vi nu går in i nästa fas, implementeringen av den nya strategin, är det främst fyra områden jag vill framhålla som väsentliga under åren som kommer:

För det första: Vi måste säkerställa att medarbetare och studenter vid KI får en optimalt bra miljö att verka i. Under senare år har vi investerat mycket i nya byggnader och moderniserad infrastruktur. Det handlar nu om att skapa förutsättningar för att kunna tillgodogöra dessa investeringar så bra som möjligt. Med höga investeringskostnader följer nya utmaningar när det gäller att säkerställa förutsägbarhet och goda villkor för både ekonomisk hållbarhet och möjligheterna att göra karriär.

För det andra: Vi måste ständigt arbeta för att stärka KI:s anseende och förtroende som ledande medicinskt universitet. Det innebär bland annat att den verksamhet som sker här ska vara av hög kvalitet och bygga på en etisk plattform byggd på sund kritisk reflektion och öppenhet. Vår värdegrund och de kärnvärden som ska identifiera vår verksamhet måste utformas och byggas på ett sådant sätt så att de är hållbara i ett föränderligt samhälle, där nya medicinska upptäckter, inte minst inom gentekniken, ställer nya svåra etiska frågor – som behöver besvaras. Här måste KI vara proaktiva, inte agera reaktivt.

För det tredje: Med ett allt bredare och mer komplicerat perspektiv kring hälsofrågor, måste vi också bredda vår samverkan med andra aktörer såväl i Sverige som internationellt. Att ha många perspektiv och delta i breda samarbetskluster blir allt viktigare. Här måste vi också se på vår egen verksamhet och stödja en utökad mångfald på våra campus genom en breddad rekryteringsbas.

För det fjärde: Dynamiken i hälsosektorn leder både till nya utmaningen och nya möjligheter. Vi behöver ytterligare fördjupa vårt samarbete med Region Stockholm när det gäller forskning, utbildning och implementering. Vår nya strategi pekar ut just detta som en särskilt viktig del och det är angeläget att vi också konsekvent påminner varandra om att vi har ett gemensamt mål: Bättre hälsa för alla.

Strategi 2030 innebär att KI står redo att trappa upp arbetet och insatsen när det gäller att bidra till att utveckla hälso- och sjukvården i synnerhet och samhället generellt. Ytterst är det detta som rättfärdigar ett universitets existens.

Beslutet i dag markerar det sista steget under ett år som för KI:s del präglats av förändringar och reformer. Omkring 80 procent av vår experimentella forskning har flyttat in i nya lokaler och från årsskiftet finns en helt ny organisatorisk struktur på plats.

Nu inleds det omfattande arbetet med att omvandla strategin till verksamhet och aktiviteter. Det absoluta målet med detta är att stärka KI:s position som ett av världens ledande medicinska universitet.

Läs gärna mer om Strategi 2030 och om beslutet på KI:s webbplats.

If you should be in doubt: the street I refer to is Solnavägen – the street that separates KI’s Solna campus from the Karolinska University Hospital. As such, this street is very much in evidence in our everyday lives – as a physical barrier and as a symbol of what is still perceived (by some) as a divide between basic and clinical research.

Physically as well as symbolically we are now looking at a street that becomes narrower by the day. Physically: there is roadwork on both sides of the street, hindering the movement of pedestrians, cyclists and cars alike. We are all looking forward to the completion of this work. Symbolically: the new footbridge (part of the Akademiska stråket) narrows the distance between our basic and clinical research environments. We all hope and expect this narrowing to continue. We are now able to cross the busy street sound and safe and we are now closer to our collaborative partners.

Solnavägen must be made as narrow as possible to link research and education even closer to patients and care. This link is so vital for a successful hospital and for a world-class health care system. This is more or less what I wrote in my blog post in May last year, at the formal opening of the new hospital building. Now we are one step closer to this vision. And one step closer to realizing the goals embedded in our new strategy plan to be presented to the university board on Monday.

The footbridge above Solnavägen, looking into KI Solna campus

The footbridge from KI side.

“We are facing health challenges of increasing complexity”. This is the title of an article in Dagens Medicin 9 April (original title: “Vi ställs inför mer komplexa hälsoutmaningar”). This article is authored by Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, Director-General WHO, Lena Hallengren, Swedish Minister for Health and Social Affairs, and Peter Eriksson, Minister for International Development Cooperation.

The word “complexity” catches much of what is currently happening in the realm of human health. We are in the midst of a slow revolution where questions related to health permeate arenas and sectors where such questions previously did not necessarily belong. This revolution is driven by new knowledge: we know that health is impacted by a range of factors that extend well beyond lifestyle and genetics. The revolution is driven by an increased prioritization of health and wellbeing and a growing attention to the gross inequities worldwide when it comes to access to health and health care. And it is driven by the extant and impending effects of human activity: we are approaching and transgressing planetary boundaries, forcing us to see health in a much broader context than before.

Cross-sectoral

In sum, health is becoming increasingly cross-sectoral. Climate changes are impacting human health, with heat waves being a concern even here in Sweden. Migration and demographic changes require that we think anew on how to uphold health as a human right. And we need to consider the socio-economic, commercial, and political determinants of health. All of these determinants impinge on and often constrain the choices we make when it comes to our own lifestyle.

The complexity of health is brought to the fore in UN Agenda 2030 with its 17 Sustainable Development Goals (SDGs). While goal 3 addresses health directly, health is very much in evidence in as many as 14 of the 17 goals, and in more than 50 out of the 169 different targets. The SDGS inspire us – and compel us – to view health in a broad setting. And there should be no misunderstanding: the SDGs cannot be dismissed as something remote. They concern us all – both directly and indirectly. Directly – because the ambitions embedded in the SDGs are relevant for our own health care system here in Sweden, and – indirectly – because we as a university must take a responsibility that extends beyond our national border. We must strive for a better health for all, as explicitly stated in our new vision.

Complexity of health

To stay relevant as a university we must be willing to address the increasing complexity of health, not least when it comes to our education of future health professionals and leaders. This was among the issues addressed in our conference “Rethinking higher education” on Saturday, March 30. In collaboration with Göteborgs universitet, the Royal Institute of Technology in Stockholm (KTH) and The Royal Swedish Academy of Science (KVA), we asked how we, students, teachers, researchers and other higher education professionals, can take responsibility for, and be inspired by, the Sustainable Development Goals of the UN Agenda 2030. Among the invited guests and speakers were the Rt Hon Helen Clark – former prime minister of New Zealand and head of UNDP – and Sir Michael Marmot – chair of the 2008 WHO commission “Closing the gap in a generation”. More than 500 participants – many of them students – attended the plenary lectures as well as a range of workshops dedicated to the overriding question of how educational programs can be better adapted to societal challenges. The concrete suggestions that came out of these workshops will be theme for an upcoming blog.

Work more closely

Back to the Director-General of the World Health Organization, Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus. Dr. Tedros visited our campus on April 9. He was kind enough to accept my invitation to give a speech on Research and Higher Education for Health – in the context of Agenda 2030. Together with students, teachers, researchers and other KI staff, Dr. Tedros discussed how WHO and KI can work more closely together in order to realize the ambitions embedded in the UN Agenda 2030 and in WHO’s own priorities. The event was arranged in Biomedicum – our new hub for basic experimental research. This was an appropriate venue as much of the discussion revolved around the significance of basic research in our endeavors to tackle current and future challenges in the realm of global health.

After taking office Dr Tedros has taken steps to lift research higher up on WHO’s agenda. He has appointed a chief scientist and established an academy for discussions on issues related to research and education. This bodes well for the future collaboration between WHO and KI. This collaboration is already quite extensive, with three WHO collaborating centres currently affiliated with our university. But we can certainly do more if we let ourselves be inspired by the complexity and intricacy of the challenges ahead.

Please see KI’s website for more information about Dr Tedros visit.

Rethinking Higher Education March 30.

Rethinking Higher Education Conference: Michael Marmot, Carl Johan Sundberg (moderator, KI) and Helen Clark.

WHO’s Director-General Dr. Tedros spoke in Biomedicum April 9.

Förtroendet för svenska universitet och lärosäten är stabilt högt både internationellt och bland svenskar generellt. Det är glädjande. Anseende och förtroende är något vi alltid ska kämpa för att behålla och stärka. Det kan inte minst vi på Karolinska Institutet skriva under på.

KI arbetar hårt och konsekvent för att reparera de skador som uppstått när det gäller trovärdighet, tillit och förtroende för universitetet. Detta arbete pågår alltjämt och är det något jag lärt mig under de 1,5 år jag varit verksam som rektor vid KI, så är det att sådana här insatser måste ske med ett långsiktigt perspektiv. KI är långt ifrån färdigt med detta arbete.

Förtroende byggs med långsiktighet

Förtroende byggs alltså med långsiktighet, vilket vi också tagit fasta på i den kommande Strategi 2030 som konsistoriet (universitetsstyrelsen) kommer att fatta beslut om nu i vår. Med en långsiktig och strategisk satsning på kvalitet, etik och god intern kultur, står vi på en bra grund för att ytterligare stärka och bygga upp omvärldens tillit och förtroende. Som jag tidigare skrivit om så är ju KI fortfarande extremt starkt när det handlar om internationella jämförelser och rankningar. Däremot visar enkätstudier att anseendet för KI bland den svenska allmänheten är betydligt lägre. Delvis naturligtvis på grund av Macchiarini-ärendet, men också i hög grad för att vi närmast konsekvent blandas ihop med Karolinska Universitetssjukhuset, som ju tyvärrr har varit i skottfältet under en lång tid. Detta påverkar helt klart allmänhetens omdöme också om KI. Jag ser dagligen exempel på hur de båda “Karolinskorna” blandas ihop.

Står starka

Med detta sagt, kan jag konstatera att svenska universitet och högskolor generellt står starka båda internationellt och nationellt. Med sedvanliga reservationer för metod och kvalitet, så har det på senare tid publicerats ett par rapporter som förstärker denna bild.

Universitetsnätverket U21 gör sedan åtta år tillbaka en jämförelse mellan olika länders nationella nivå avseende högre utbildning (U21 Ranking of Nationel Higher Education Systems). Sverige placerar sig konsekvent på topp fem på denna lista – nu i år ligger vi på fjärde plats. Tittar vi på undersökningens olika delar, så hamnar vi högt på listan när det gäller resurser, inkluderat såväl offentligt som privat finansiellt stöd. Andra starka områden för svenska lärosäten är samverkan med det omgivande samhället och kvaliteten på och implementeringen av forskning och utbildning. Något sämre ligger vi till när det handlar om bland annat akademiska autonomi och etnisk mångfald. Kanske vi kan sammanfatta det hela med att vi står oss bra internationellt men kan bli bättre på vara internationella.

Förtroendebarometern

En annan aktuell rapport är gjord av Medieakademin, som varje år mäter svenskarnas förtroende för olika institutioner. Generellt sjunker befolkningens förtroende för olika samhällsaktörer, det är den generella trenden. Men det finns naturligtvis fluktuationer på mer detaljerad nivå och en sådan är att förtroendet för svenska universitet och högskolor har stärkt rejält sedan den förra undersökningen publicerades för ett år sedan. I dag uppger 70 procent av de svarande att de har mycket eller ganska stort förtroende för universitet och högskolor. Det är en ökning med fem procentenheter. Den som är intresserad av mera siffror och data kan läsa om Förtroendebarometern 2019 här.

De här resultaten ligger också i linje med organisationens Vetenskap och Allmänhets så kallade VA Barometer från i vintras (läs mer om den i ett tidigare blogginlägg).

Finns mycket att glädja sig åt

Ibland är det lätt att vi som arbetar dagligen och stundligen med olika former av utmaningar och problemorienterade uppgifter inom den här dynamiska sektorn, fokuserar enbart på just problemen. Då är det bra att påminna oss själva och varandra om att det också finns så mycket att glädja sig åt inom utbildning och forskning.

Jag har skrivit en krönika i Saco-förbundet Naturvetarnas medlemstidning, som kommer ut i tryckt upplaga på torsdag, men som redan finns publicerad på webben. Krönokan handlar om att det nu är ett bra tillfälle att lyfta fram forskningen i samhällsdebatten. Jag publicerar texten här, men den kan också läsas på Naturvetarnas webbplats.

Bra läge lyfta forskningen i samhällsdebatten

Svensk forskning står stark och Sveriges ställning som innovationsland är fortfarande på världsledande nivå. Samtidigt finns det tecken på att vi möter nya och tuffa utmaningar.

I Bloombergs senaste innovationsindex tappar vi från andra till sjunde plats. Konkurrensen från andra länder när det gäller kvalitet och resultat i forskning och högre utbildning hårdnar allt mer. Baskostnaderna för experimentell grundforskning stiger snabbare än anslag och donationer. Bland unga tappar forskningen i attraktionskraft. Många hoppar av sina forskarkarriärer eftersom det ofta saknas både anställningstrygghet och rimlig löneutveckling. På många håll i världen – även i Sverige – ifrågasätts den akademiska friheten och den institutionella autonomin i allt högre grad.

Listan över hotbilder kan göras lång och det är lätt att bli dystopisk. Men här finns också möjligheter och faktum är att det just nu är osedvanligt bra läge för att lyfta fram forskningen i samhällsdebatten:

Vi har en ny regering på plats – och en ny minister för forskning och högre utbildning
På EU-nivå diskuteras nu ett nytt ramprogram för forskningen
Brexit innebär ändrade förutsättningar för forskningen som vi bör förhålla oss till
Den sedan länge emotsedda Styr- och resursutredningen (”Struten”) redovisade nyligen sitt uppdrag
Vart fjärde år läggs det fram en forskningspolitisk proposition – nästa kommer 2020 och arbetet med den inleds på allvar under året

Styr- och resursutredningen är den viktigaste utredningen som gjorts om den svenska högskolesektorn på många år. Den tar upp ett flertal avgörande frågor och kan tjäna som en hävstång för att på allvar sätta igång debatten om forskningens framtid.

Det finns en uttalad politisk ambition att Sverige även fortsättningsvis ska vara en av världens ledande kunskaps- och innovationsländer, att vi ska ha stark lyskraft som life science-nation.

Ska det lyckas krävs att vi vågar tänka nytt och börjar arbetet med att ta fram en långsiktig strategi kring forskningens villkor, finansiering och styrning. För detta behövs en öppen och livaktig debatt.

Vi kan alla bidra till att synliggöra forskningen i samhällsdiskussionen.

English version below

Tisdagen den 9 april har jag den stora äran att välkomna Världshälsoorganisationens generaldirektör, Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, hit till Karolinska Institutet. Dr. Tedros är på ett kort besök i Stockholm och det är med stor glädje jag kan konstatera att han accepterat min inbjudan att besöka KI och att han därmed kommer att tillbringa ett par timmar på vårt campus i Solna.

Som ni säkert känner till så är WHO den enskilt viktigaste aktören när det gäller global hälsa och det kommer att bli mycket intressant att få generaldirektörens syn på forskningens och utbildningens roll i de utmaningar vi har framför oss. Det gäller inte minst den koppling som finns till Agenda 2030 och de 17 utvecklingsmålen som ingår där.

Vi kommer att arrangera ett öppet möte i Årets byggnad Biomedicum med Dr. Tedros mellan kl 10 och 11.30 den 9 april. Temat kommer att vara “Research and Higher Education for Health – in the context of Agenda 2030” och förutom generaldirektören kommer också flera aktuella och engagerade KI-forskare delta i en paneldiskussion som kommer att kretsa kring hur högre utbildning och forskning, inte minst experimentell grundforskning, bidrar till arbetet med en bättre global hälsa.

Mötet med Dr Tedros kommer att vara öppet för alla på KI, men tyvärr är antalet platser begränsat. Först till kvarn gäller. Mer information och länk till anmälan finns här.

WHO´s Director-General to visit Karolinska Institutet

Tuesday April 9, I have the great honor to welcome the Director-General of the World Health Organization, Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, to Karolinska Institutet. Dr. Tedros is on a short visit to Stockholm and I am very happy that he accepted my invitation to visit KI and that he will spend some time here at our Solna campus.

WHO is, as you surely are well aware of, the single most important player in the field of global health and it will be very interesting to get the Director General’s view when it comes to roles of education and research in handling the global challenges we face. This applies not least in the context of Agenda 2030 and its 17 Sustainable Development Goals.

We will arrange an open meeting in Biomedicum (recently appointed “Construction of the year”) with Dr Tedros, starting at 10 am, April 9. Title remains to be determined but the lecture will revolve around the theme Research and Higher Education for Health – in the context of Agenda 2030. In addition to the Director-General, several dedicated KI researchers will participate in a panel discussion that will have a particular focus on the importance of experimental basic research in our endeavors to improve global health.

The meeting will be open to all KI students and staff, but the number of seats are limited. First come first served. More information about the event and how to register can be found here.

Det är med både glädje och stolthet som jag kan konstatera att Biomedicum utsetts till Årets bygge av byggbranschen. Priset är prestigefullt och högt aktat och i motiveringen nämns bland annat att “vinnaren av Årets Bygge 2019 har lyckats med ett komplicerat och omfattande projekt”. Särskilt roligt är det att man lyfter fram betydelsen av samverkan i motiveringen. Just samverkan är nämligen en av de grundläggande idéerna med byggnadens utformning karaktär: Att den ska bjuda in till samverkan, samarbeten och möten över disciplingränser och sektorer och på så sätt initiera kreativitet och utveckling.

Överhuvudtaget är det roligt att uppmärksamheten kring Biomedicum fortsätter, trots att det nu gått en tid sedan vi flyttade in i byggnaden vid Solnavägen. Häromveckan läste jag ett längre reportage om huset i tidningen Byggfakta Sverige, som är landets största byggtidning och som når ut brett till beslutsfattare och andra nyckelaktörer inom sektorn.

Många infallsvinklar

Den som följt hela projektet vet att det finns många infallsvinklar när det ska beskrivas. Det är en av de största forskningsbyggnaderna i Sverige, fylld med modern teknik och infrastruktur som ska säkerställa inte bara forskningsmöjligheter i absoluta världsklass utan också en helt annan nivå på säkerhet och arbetsmiljö än tidigare. Biomedicum kombinerar också två tämligen unika företeelser under projekt- och byggperioden: Den blev både billigare än budgeterat – och färdigställd snabbare än planerat.

Överhuvudtaget har KI under den senaste tioårs-perioden genomfört investeringar i lokaler som motsvarar motstycke i modern tid och som också sticker ut när vi jämför oss med andra lärosäten inte bara i Sverige utan också internationellt. Under 2018 flyttade 60 procent av KI:s medarbetare och 80 procent av vår experimentella grundforskning in i våra nya och moderna lokaler i både Solna och Flemingsberg. Genom Biomedicum och alla övriga satsningar på nya lokaler står KI mycket väl rustat att möta både dagens och morgondagens behov och krav på faciliteter. En fungerande infrastruktur och en funktionell och säker arbetsmiljö är absoluta förutsättningar för att kunna fortsätta och ytterligare utveckla KI:s experimentella grundforskning.

Inte utan uppoffringar

Flytten till Biomedicum har inte skett utan uppoffringar och kritik. Bland annat har det lett till högre kostnader i form av hyra. Förflyttningen till nya lokaler, med den medföljande förändringen i hyran, har orsakat problem såväl på KI:s campus Solna som på campus Flemingsberg. Vi har fortfarande en del tomma utrymmen som driver upp den totala kostnaden för universitetet och som vi nu arbetar hårt för att hitta en lösning för.

I det här sammanhanget vill jag påminna om vad vi faktiskt gjort för att minska kostnaderna och underlätta övergången till nya lokaler i Solna och Flemingsberg (läs gärna också ett tidigare blogginlägg om detta):

Enligt den ursprungliga planen skulle hyrorna ha ökats med 100 kronor per kvadratmeter 2019, men de kommer att förbli på samma nivå som 2018. Vi har också ändrat systemet så att alla gemensamma utrymmen, oavsett om de ligger nära laboratorier eller någon annanstans, nu har en faktor på 1,0. Det betyder lägre hyresnivå för grupper verksamma i våra laboratorielokaler. Dessutom har jag beslutat att centralt täcka kostnaderna för vissa gemensamma områden i Biomedicum, ANA Futura och NEO år 2019 (till exempel FM-arealen i Biomedicum plan 2). Även kostnaden för de tomma lokaler som kan delas upp för uthyrning till externa intressenter kommer att täckas. Dessutom kommer de gemensamma utrymmena på plan 10 i Biomedicum att bli tillgängliga för alla på KI och därför finansieras med centrala medel år 2019.
20 miljoner kronor per år är avsatt till en fond för experimentell grundforskning
15,4 miljoner kronor är avsatt för att täcka uthyrda gemensamma utrymmen (2017)
44,7 miljoner kronor är avsatt för att täcka kostnader för infrastruktur och utrustning (2017)

En mycket stor andel av våra strategiska medel används för att på detta sätt stödja KI:s experimentella grundforskning.

Tillbaka till Biomedicum: Förändringar kan vara svåra. Att flytta experimentell forskning från fem avdelningar i flera byggnader och integrera dem under ett tak är utmanande. Nu är det viktigt att vi fortsätter att fokusera på våra mål och fortsätter att satsa på det här moderniseringsprojektet. Projektet Biomedicum handlar primärt om människorna, forskningen och den utbildning som genomförs här.

Grattis!

Med detta sagt: Grattis och stort tack till Akademiska Hus, arkitektfirman CF Möller, alla byggare via huvudentreprenören Skanska och de många andra som varot (och är) involverade i Årets Bygge! När jag blickar framåt ser jag att vårt samarbete med Akademiska Hus kommer att bli allt viktigare för att utveckla våra campus till nästa nivå: Ett centrum för världsklassvetenskap och ny teknik som syftar till att lösa grundläggande biomedicinska frågor och förbättra människors hälsa; ett forsknings- och utbildningsmiljö som underlättar interaktioner, samarbeten och delning av erfarenheter, idéer och teknik över vetenskapliga gränser. Det är just denna dynamik som attraherar unga forskare och ger förutsättningar för framgångsrik nyfikenhetsdriven forskning.

Om regeringen dessutom minskar vinstkravet för Akademiska Hus (något den definitivt borde göra) så skapar man ännu bättre förutsättningar för att utveckla Sveriges till en ledande Life Science-nation.

Och grattis även till oss på KI. Det är en mycket bra känsla att en KI-byggnad utsetts till Årets bygge för andra gången på fem år – 2014 vann nämligen grannhuset Aula Medica samma pris!

Mer om priset kan läsas här. Vi har även lagt ut en nyhet om det på KI:s webbplats.

Allt vi gör påverkar vår omgivning i större eller mindre omfattning. Det gäller inte minst universitet. Här är den självklara utgångspunkten dessutom att vi vill påverka; genom utbildning och forskning flyttar vi fram samhällets kunskapsnivåer och bidrar därmed förhoppningsvis till det allmännas bästa.

En påverkan som är mindre positiv är förstås den som leder till en sämre miljö och ökad växthuseffekt. Resandet är en starkt bidragande orsak till denna miljöpåverkan. Eller rättare sagt, hur vi väljer att resa.

Statliga myndigheter redovisar varje år sin tjänsteresor till Naturvårdsverket. Generellt hamnar alltid lärosäten högt när det gäller de totala utsläppen av koldioxid genom flygresor – något som bland andra Sveriges Radio rapporterade om i torsdags morse. Högst upp ligger dessutom Karolinska Institutet.

Mindre smickrande

Denna mindre smickrande topplacering har främst två orsaker: Universitet och högskolor är stora arbetsplatser med många medarbetare jämfört med många andra statliga myndigheter och lärosäten har, på grund av att forskning generellt blir alltmer global till sin karaktär, mycket mer internationell samverkan än andra statliga myndigheter som oftast har en nationellt inriktad verksamhet. Det sistnämnda gäller KI i synnerhet, eftersom vår forskning är osedvanligt global till sin prägel och karaktär. Vi har mängder med samverkansprojekt med kollegor runt om i världen och KI:s forskare är mycket efterfrågade inom sina respektive sektorer och verksamhetsfält.

Sammantaget gör detta att universitet och lärosäten hamnar högt på listan över de totala koldioxidutsläppen via resor. Skulle vi istället räkna per årsarbetare, skulle listan se annorlunda ut. Här ligger t ex KI på 23:e plats bland de myndigheter som lämnat in uppgifter till Naturvårdsverket.

Gjort en del…

KI har gjort en del för att minska utsläppen orsakade av våra flygresor. Vi har skärpt våra reserekommendationer och när det så är praktiskt möjligt så rekommenderas våra medarbetare att i första hand överväga resfria möten och i andra hand ta tåg istället för flyg där det är praktiskt möjligt. För att möjliggöra detta har vi under senare år investerat i digital kommunikationsteknik. Vi är även med i nätverket REMM – resfria/digitala möten i myndigheter – och arbetar enligt den tiostegs-metod som tagits fram av Trafikverket och som syftar till att öka andelen resfria/digitala möten.

Vi har också alldeles nyligen fattat beslut om att införa ett extra resebidrag till alla KI-studenter som deltar i Erasmusutbyte i Europa och som väljer att resa med tåg. Det extra resebidraget finns tillgängligt under läsåren 2019/20 och 2020/21 och kommer sedan att utvärderas under höstterminen 2021.

…men kan göra mer

Men vi kan naturligtvis göra mer. Främst handlar det om att skapa incitament för att reducera antalet resor – utan att detta ska drabba verksamheten negativt. Väl utbyggda digitala kommunikationstjänster med god driftsäkerhet och tillgänglighet är viktiga inslag i detta, men vi behöver också ändra våra vanor och vårt traditionella sätt att tänka och agera. Mycket av vårt resande går på rutin: “så har vi ju alltid gjort”.

Det är i det sammanhanget som den allmänna samhällsdebatten är så viktig. Genom att klimatfrågan får ett allt större utrymme ökar också pressen på oss alla att agera och förändra våra beteenden. Att en stark opinion kan påverka attityder och leda till verkliga förändringar finns det många historiska exempel på. Och just nu kan vi alla se vilket genomslag som Greta Thunberg aktiviteter får, inte bara i Sverige utan i en stor del av världen. Initiativ som lundastudenternas klimatupprop och Studentmanifestet (som jag skrivit om tidigare här på bloggen), spelar stor roll när det gäller att få lärosäten och andra aktörer att ta ett större ansvar för resande och miljöpåverkan. Även här på KI märker jag ett allt större engagemang för dessa frågor bland studenter och medarbetare. Läs till exempel om Shervin Shahnavaz, KI-forskaren som tar tåget till internationella konferenser, i en artikel som publicerades på KI Nyheter hösten 2017.

Strategi 2030

I KI:s kommande Strategi 2030 kommer miljöfrågorna in på ett naturligt sätt och vi kommer bland annat att poängtera vikten av att vi ska öka andelen resfria möten. Beslut om den nya strategin kommer senare i vår.

Det finns också planer på andra insatser och åtgärder för att minska KI:s reserelaterade miljöpåverkan utan att verksamheten drabbas. Det finns all anledning att återkomma till ämnet senare.

Samtidigt måste vi vara ärliga och inse att ett universitet som KI i allt större utsträckning deltar – och bör delta – i olika former av internationella utbyten. Vi kommer inte att kunna ta bort flygandet som transportmedel för våra medarbetare helt och hållet inom överskådlig tid. Däremot kan vi ju hoppas att våra forskarkollegor kan utveckla alternativa och miljövänliga flygbränslen och mer bränsleeffektiv teknik och att vår klimatpåverkan minskar också på det sättet.

Vid årsskiftet trädde den nya ledningsorganisationen i kraft vid Karolinska Institutet. Just organisationsfrågor är väl sällan särskilt upphetsande och skapar kanske inte någon större entusiasm bland många. Men icke desto mindre så är frågor som rör organisation viktiga. En genomtänkt och väl fungerande organisationsmodell ska stödja och underlätta verksamheten. En mindre bra fungerande organisation kan å andra sidan vara ett hinder för kollegialitet, transparens och kvalitet.

Förändringen av KI:s ledningsorganisation har som främsta mål att göra KI till ett ännu mer framgångsrikt universitet. Den nya organisationen ska också svara på de behov och krav som både omvärlden och den interna världen på KI ställer. Förändringen är dessutom en följd av de brister som identifierades i kölvattnet av Macchiarini-ärendet, till exempel avseende brist på öppenhet och kollegialt medinflytande.

Flexibilitet

Den nya organisationen är inte en färdig och fixerad struktur. Det är alltid svårt att veta exakt hur en sådan här omfattande förändring kommer att falla ut när den går från ritbordet och möter verklighet och vardag. Vi bör alltså vara medvetna om att det kan bli en del justeringar längs vägen och i en tid när omvärlden förändras i allt starkare takt är det också viktigt att inte se en organisation som något heligt eller som gjuten i cement. Det måste finnas utrymme för visst mått av flexibilitet och kreativitet i sådana här sammanhang. Men sammantaget är jag övertygad om att den organisationsmodell vi nu infört i grund och botten kommer att visa sig vara ett riktigt val.

Fakultetsrådet

En viktig faktor till denna min övertygelse är fakultetsrådet. I tidigare organisation var de olika verksamhetsgrenarna för isolerade gentemot varandra och det fanns ingen naturlig eller självklar formell arena för öppna och universitetsövergripande diskussioner. Fakultetsrådet, som består av forskare, lärare och studenter, ska bidra till att fylla det tomrummet och fungera som ett stöd för KI:s långsiktigt strategiska arbete. Syftet är att det ska vara en viktig aktör när det gäller strategiska inspel till fakultetsnämnden som måste fatta beslut i mycket komplexa frågeställningar. Jag är övertygad om att djupgående diskussioner i fakultetsrådet kan ge ett tydligt kollegialt inflytande och en bättre grund för viktiga beslut i fakultetsnämnden.

Nästa fas

I mitten av april räknar jag med att KI:s Strategi 2030 ska beslutas av konsistoriet (KI:s styrelse). Så fort beslutet är taget börjar nästa fas: Att omsätta strategin i verksamhet. I det sammanhanget blir fakultetsrådets roll både osedvanligt viktig och mer specifik. Här ska vi diskutera hur implementeringen av strategins prioriteringar ska gå till, före beslut i fakultetsnämnden och andra formella organ.

Låt mig ge tre exempel som alla stod på agendan för fakultetsrådets senaste möte:

I strategin ingår att KI ska vara ett banbrytande universitet med hög kvalitet på all verksamhet. Men det är inte alldeles självklart vad “hög kvalitet” faktiskt innebär. Traditionella sätt att bedöma kvalitet, som citeringar och antalet artiklar i high impact-journaler, säger naturligtvis en del, men ger knappast en fullödig bild av den kvalitativa nivån inom forskningen. Är det så att vi i vår bedömning av kvalitet snarare fokuserar för mycket på kvantitet? Och hur säkerställer vi kvalitet inom undervisningen på ett relevant och rättvis sätt? Sannolikt finns det flera kvalitetsaspekter att väga in än vad vi faktiskt gör i dag.
Strategin tar också upp vikten av tydliga och förutsägbara karriärvägar inom akademin. Hur skapar vi det och hur ska kriterierna för en karriär se ut utan att vi fastnar i de mer traditionella sätten att mäta framgångar med, som det ovanstående exemplet om antalet publicerade artiklar? Här riskerar vi att hamna i ett Moment 22, där vi å ena sidan tonar ner kvantitet som mått på kvalitet och framgång och å andra sidan inte kan hitta några tillräckligt bra andra mätvariabler för att kunna ge förutsägbarhet och transparens när det gäller karriärvägar inom KI.
Mitt sista exempel handlar om ett avgörande perspektiv i Strategi 2030: Vikten av ett sammanhållet, effektivt, uppdaterat och anpassat verksamhetsstöd. För att detta ska fungera krävs, som jag var inne på inledningsvis, en väl fungerande ledningsorganisation. Men universitetsledningen behöver också ha örat mot marken. Eller rättare sagt: Öronen vinklade mot våra kärnverksamheter. Avståndet mellan behov, beslut och förankring får aldrig bli oöverkomligt långt.

Därmed är jag tillbaka vid inledningen. En väl fungerande organisation ska skapa förutsättningar för beslut som är efterfrågade och anpassade till de krav som verksamhet och omvärld ställer. Det är i detta sammanhang fakultetsrådet ska ses. Det är genom detta råd som universitetsledningen och fakultetsnämnden ökar sina möjligheter att fatta väl grundade beslut.

Resultatet kommer att bli beslut av högre kvalitet, med större förankring och därmed också bättre möjligheter att skapa en gemensam medvetenhet, förståelse och kunskap om vart KI är på väg – och varför.

Ps. Det finns en ambition att skapa en en särskild sida på Medarbetarportalen där vi helt öppet och kontinuerligt ska redovisa vilka diskussioner som pågår i fakultetsrådet. Det skulle yttarligare öka möjligheterna till kollegial insyn och inflytande. Låt mig återkomma till det när dessa planerna realiserats.

President's blog

A world in reverse