English version below

Som jag skrev för knappt två veckor sedan så har Karolinska Institutets konsistorium (universitetsstyrelse) fattat beslut om Strategi 2030. Nu börjar nästa etapp på våra resa: Att omsätta strategin i praktisk handling.

Detta kommer att ske på olika sätt, men precis som på alla resor så börjar allting med ett första steg. Och det steget tar vi nu, när hela strategidokumentet görs tillgängligt för KI:s studenter och medarbetare. För mig är det viktigt att alla på KI ska kunna ha tillgång till strategin så snart som möjligt efter beslutet.

Nu bjuds också KI:s studenter och medarbetare in till de möten som vi kommer att arrangera i Flemingsberg (på engelska) och i Solna (på svenska). Ett viktigt syfte med dessa möten är att ge en bild av hur vi tillsammans behöver arbeta för att konkretisera Strategi 2030 i verksamheten. Se mer information om dessa möten här.

Det är ju främst då som ett strategiskt dokument gör nytta i en organisation; när vi anpassar, prioriterar och utformar våra konkreta planer och mål utifrån en samlad och väl genomarbetad strategi.

Jag kommer att fortsätta att rapportera och reflektera här på bloggen över kommande steg i vårt strategiska arbete. Tack till alla som har bidragit på ett så bra sätt!

Now we take the next step with Strategy 2030

As I wrote two weeks ago, the university board of Karolinska Institutet has approved KI’s new Strategy 2030. Now we embark on the next part of the journey: transforming strategy to action.

This will be done in different ways, but we are taking the first step now when we make the entire strategy document available (only in Swedish at the moment, the document is currently being translated and will be published in English asap). For me, it is important that everybody at KI has access to the strategy and that all our studensts and employees get the opportunity to acquaint themselves with the product of what has been a one year long bottom up process.

As the next step we hereby invite all KI employees and students to participate in the upcoming meetings: one in Flemingsberg (in English) and one in Solna (in Swedish). The purpose of these meetings is to discuss how we together should work to concretize Strategy 2030. More information on these meetings can be found here.

Swedish version below

Three years ago – on April 26, 2016 – KI alumnus and researcher Ahmadreza Djalali was arrested in Iran, accused of espionage and “enmity with God”. About a year later, October 21, 2017, he was sentenced to death in a trial that will go into the history as a legal scandal. He was convicted for “spreading corruption on earth” and it was claimed that Djalali had had a deal with the Israeli regime.

There is hardly any doubt that Ahmadreza Djalai was sentenced to death on fabricated claims and that he was denied proper access to legal counsel and due process.

In short, we are witnesses to one of the most serious offences ever committed against a researcher in modern times. A full three years have now elapsed since the arrest of Ahmadreza Djalali. He has endured these years in utmost uncertainty in the Evin prison in Tehran. His contacts with the outside world are limited, and it is obvious that his health has deteriorated in his harsh prison environment. Accounts from his family and colleagues tell us with frightening clarity that he urgently needs proper medical care.

The support for Ahmadreza Djalali has increased in strength over time. There has been engagement on the part of Nobel laureates, Amnesty International, individual politicians, academics, the European Parliament. This list could be made much longer.

Now, in conjunction with this sad milestone, Ahmadreza Djalali’s case will once again engage and engender sympathy and support world wide. There is an urgent need for an increased pressure on the Iranian regime. The Swedish government and the UN have important roles to play, along with the academic community.

Djalali was arrested while on a lecture tour in Iran on disaster medicine. Yet he is now imprisoned and threatened with the death penalty. We are confronted with a situation that is utterly absurd. Once more we must join forces in our demand for justice and freedom for Ahmadreza Djalali.

Links:

Press release from Amnesty International Sweden (in Swedish)

Earlier blog posts:

Letter of concern over the detension over Dr. Ahmadreza Djalali (31 oktober 2017)
Our thoughts are with Dr. Ahmadreza Djalali (13 december 2017)
Djajali needs the world’s attention (30 april 2018)
Bra med politisk uppmärksamhet om Ahmadreza Djalali (8 juni 2018)
Free Dr. Ahmadreza Djalali (19 december 2018)

Tre år i fängelse för Ahmadreza Djalali – nu måste vi tillsammans öka trycket på Iran för rättvisa och rättssäkerhet

Den 26 april 2016 greps KI-alumnen och forskaren Ahmadreza Djalali av polisen i Iran, anklagad för bland annat spioneri och “fiendskap med Gud”. Ett drygt år senare, den 21 oktober 2017, dömdes han till döden i en rättegång som inte gärna kan beskrivas som annat än en rättslig skandal. Det slutliga domskälet löd “korruption på jorden” och i domskälen nämndes bland annat att Djalali skulle ha samarbetet med den israeliska regimen, som också skulle ha hjälpt honom och hans familj att få uppehållstillstånd i Sverige.

Det råder knappast någon tvekan om att Ahmadreza Djalai dömts till döden på fabricerade påståenden och att rättegången skett utan tillstymmelse till något som ens liknar rättssäkerhet.

Rättslig skandal

Det hela går inte att benämna på något annat sätt än vad det faktiskt handlar om: En rättslig skandal. Det här är det mest extrema övergrepp mot en enskild forskare som jag någonsin sett.

Det har nu gått tre år sedan gripandet och Ahmadreza Djalali har tillbringat dessa år i största ovisshet i Evin-fängelset i Teheran. Hans kontakter med omvärlden är ytterst begränsade, men det är uppenbart att hans hälsa försämrats kraftigt i den hårda fängelsemiljön. Såväl bilder som ögonvittnesskildringar och rapporter från hans familj och från kollegor visar med skrämmande tydlighet att han snarast behöver ordentlig medicinsk vård. Hur han mår psykiskt, med en dödsdom hängande över huvudet, kan vi knappast ens föreställa oss.

Omfattande stöd

Stödet för Ahmadreza Djalali är omfattande och har ökat i styrka allt eftersom tiden gått. Nobelpristagare, Amnesty International, enskilda politiker, den akademiska världen, EU-parlamentet: Listan över det internationella samfundets aktiviteter och uttalanden är lång. Hittills har det dock inte gett något konkret resultat.

Nu, i samband med treårsdagen, kommer Ahmadreza Djalalis situation åter att uppmärksammas världen över. Det är utmärkt, men det är uppenbart att uppmärksamheten i sig inte är tillräcklig. Det behövs konkreta åtgärder och ökat tryck på den iranska regimen för att åstadkomma resultat. Här har såväl den svenska regeringen via UD, som det internationella samfundet med FN i spetsen, viktiga roller att spela. Detsamma gäller oss i den akademiska världen. Djalali greps när han var på en föreläsningsturné i Iran om katastrofmedicin. Det var mitt i hans gärning att sprida kunskap. Just detta gör det ännu viktigare för oss att agera. Vi har ett särskilt ansvar att säga ifrån när kollegor inom utbildning och forskning fängslas och hotas med dödsstraff när de delar med sig av sina kunskaper.

Viktigt gå samman

Det är hög tid att alla vi som brinner för frågor om öppenhet, demokrati och kunskapsspridning går samman och tydligt och med en röst kräver rättssäkerhet, rättvisa och frihet för Ahmadreza Djalali. Lyckas vi med detta kan det tjäna som ett inspirerande exempel för alla de människor som på orättfärdiga grunder sitter fängslade och ofta också hotas av avrättning runt om i världen.

Amnesty International Sverige har satt samman en text om Ahmadreza Djalali, som går att läsa här.

Tidigare blogginlägg om Ahmadrezi Djalali:

Letter of concern over the detension over Dr. Ahmadreza Djalali (31 oktober 2017)
Our thoughts are with Dr. Ahmadreza Djalali (13 december 2017)
Djajali needs the world’s attention (30 april 2018)
Bra med politisk uppmärksamhet om Ahmadreza Djalali (8 juni 2018)
Free Dr. Ahmadreza Djalali (19 december 2018)

Läs gärna också det brev som Ahmadreza Djalali skrev och lyckades få ut från fängelset för ungefär ett år sedan och som har publicerats av Amnesty International i Sverige.

Nu i sommar, vid halvårsskiftet, har det gått ett år sedan Bibsam-konsortiet (där de svenska forskningsbiblioteken ingår) sade upp avtalet med det dominerande förlaget Elsevier. Det innebar i praktiken att svenska forskare inte har samma tillgång till vetenskapliga artiklar publicerade i Elseviers tidskrifter efter 30 juni 2018. Artiklar publicerade före det datumet är dock fortfarande tillgängliga på samma sätt som tidigare.

Anledningen till uppsägningen var främst att förlaget inte gått med på de krav som finns om öppen tillgång. Även andra länder, liksom enskilda universitet, har följt efter och sagt upp avtalet med Elsevier av samma orsak.

Engagerande fråga

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden och varför det här är så viktigt och jag ska inte ta upp det igen, Den som är intresserad kan läsa mina tidigare inlägg om ämnet här på bloggen, t ex från 21 maj 2018, 22 maj 2018, eller 27 juni 2018. Att frågan engagerar råder det ingen tvekan om. Dessa texter tillhör de mest lästa på min blogg.

Även Kungliga biblioteket konstaterar att det finns ett väldigt engagemang i frågan. I början av året gick KB ut med en enkät till svenska forskare om hur det uppsagda avtalet påverkat deras verksamhet. Enligt en artikel i Universitetsläraren så väntade sig ansvariga bakom enkäten att få in relativt få svar, vilket är vanligt när man skickar ut en öppen enkätlänk. Men det kom in över 4 000 svar och många passade dessutom på att utnyttja möjligheten till fritext-svar.

Stort behov

Sammanställningen kommer att publiceras i sommar, men redan nu har det kommit fram en del intressanta data ur undersökningen. Bland annat uppger drygt 80 procent av respondenterna att de hade behövt få tag på artiklar publicerade av Elsevier. Hur stort behovet är ser lite olika ut beroende på vilket forskningsområde det handlar om, men generellt upplevs de största problemen med den försämrade tillgången på artiklar inom de delar av forskningen där kunskapsläget går framåt snabbt.

Samtidigt fortsätter arbetet med att försöka få till stånd ett nytt avtal mellan Bibsam-konsortiet och Elsevier. Ett memorandum of understanding (MoU) har upprättats och tanken är att detta ska reglera de fortsatta förhandlingarna. Målet är fortfarande att en överenskommelse ska vara klar innan årets slut. Avtalet ska innehålla ”en hållbar affärsmodell till ett rimligt pris, som möter regeringens målbild för omedelbar öppen tillgång och som gör det enklare för forskare att läsa och publicera öppet tillgängliga artiklar.” Ett nytt möte är planerat nu i början av maj.

Hoppingivande tecken

Ett hoppingivande tecken är att Norges konsortium för högra utbildning och forskning nyligen lyckats träffa ett tvåårigt pilotavtal med Elsevier. Avtalet innebär att totalt sju lärosäten och 39 forskningsinstitutioner får tillgång till såväl arkiv som nypublicerade artiklar för omkring 2 500 tidskrifter.

Parallellt med att försöka få fram ett nytt avtal, så finns det ett pågående arbete med det som kallas Plan S vars mål är att försöka lösa de problem som uppstått i och med det uppsagda avtalet. Jag skrev om detta för ett par månader sedan, det är ingen okomplicerad eller ens särskilt bra lösning.

Så var står vi nu?

Vårt eget universitetsbibliotek (KIB) rapporter att allt fler KI-forskaren använder alternativa sätt att få fatt i efterfrågade artiklar och publiceringar.

Ytterst är det dock naturligtvis föga tillfredsställande att vi hamnat i det här läget och det är min förhoppning att vi får ett nytt och för alla parter acceptabelt avtal till stånd så snart som möjligt. Här gäller det att hitta en modell som fungerar affärsmässigt för utgivarna, men som samtidigt inte gör att tillgång på vetenskapliga artiklar och kunskap förhindras av höga priser och monopolliknande situationer. Det ska bli intressant att se om vi kan dra nytta av det norska avtalet i vår ambition att lyckas komma överens även i Sverige.

På 1400- och 1500-talen blev etablerade religiösa och politiska maktstrukturer utmanade av ny teknologi: introduktionen av tryckpressen. Tryckpressen gjorde att kunskap och nya idéer kunde spridas mycket mer effektivt än tidigare. Nu – över 500 år senare – utmanas etablerade maktstrukturer på nytt. Denna gång är det digitaliseringsteknologin som gör detta. Och nu är det kommersiella maktstrukturer som utmanas. Målet måste vara att vetenskap och forskningsresultat ska vara fritt och öppet tillgängligt för kritisk diskussion, samskapande och nyttiggörande.

Trouvez la traduction française ci-dessous

This was the feeling I got when reached by the sad news that Notre Dame was on fire. We are used to think that every day is a day of progress – that we every day develop as a civilization and that we every day add to our cultural heritage. Not so on April 15 2019.

This is the date that will forever stand as a day when the world moved in reverse. One of my friends in Paris wrote to me that this is an event “after which nothing will be the same”. Our thoughts go out to our colleagues in France, to our French students on campus, and to all who have learned to appreciate Notre Dame as a world heritage and a place for worship.

On a personal note: I still vividly remember my first day in Paris, when arriving in summer 1977 as a medical student embarking on my PhD project. My encounter with the iconic Notre Dame is engrained in my memory. The same will be true of April 15 2019.

The most recent news indicate that there will not be a total devastation and that parts of Notre Dame will be saved. We are appreciative and look towards a speedy reconstruction of a building that means so much to so many.

Un monde en sens inverse

C’est ce sentiment que j’ai eu lorsque j’ai été touché par la triste nouvelle, que Notre-Dame était en feu. Nous sommes habitués à penser que chaque jour est un jour de progrès, que nous nous développons chaque jour en tant que civilisation et que nous ajoutons chaque jour à notre patrimoine culturel. Pas le 15 avril 2019.

C’est la date qui restera pour toujours comme un jour où le monde bougera à l’envers. Un de mes amis parisiens m’a écrit qu’il s’agissait d’un événement «après lequel rien ne sera plus pareil». Nos pensées vont à nos collègues en France, à nos étudiants français sur le campus et à tous ceux qui ont appris à apprécier Notre Dame en tant que patrimoine mondial et lieu de culte.

Sur une note personnelle: je me souviens encore très bien de mon premier jour à Paris, lorsque je suis arrivé à l’été 1977 en tant qu’étudiant en médecine entamant mon projet de thèse. Ma rencontre avec l’emblématique Notre Dame est enracinée dans ma mémoire. Il en ira de même pour le 15 avril 2019.

Les dernières nouvelles indiquent qu’il n’y aura pas de dévastation totale et que des parties de Notre Dame seront sauvées. Nous sommes reconnaissants et nous nous tournons vers la reconstruction rapide d’un bâtiment qui compte beaucoup, pour beaucoup du monde.

Svensk version nedan

Today, history was made.

At 13:30 PM the chairman of the Board of Karolinska Institutet, Mikael Odenberg, tapped the gavel and approved the new strategy for our university. Strategy 2030 is now an official document that will guide and legitimize future strategic decisions in our governing bodies including the new Faculty Board. The text will be made available on KI’s home page when the document has been completed, edited and graphically designed.

Bottom-up process

Strategy 2030 is the result of a bottom-up process that was initiated more than one year ago. Input has been provided by students and employees alike, through our visits to KI:s institutions and by way of multiple workshops and meetings at KI:s campuses and collaborating hospitals. Much of the initial work was done by a “vision group”. I take this opportunity to extend my gratitude to all of you who have contributed to and inspired our new strategy. Thanks are also due to those of you who furnished us with a fresh look from the outside. Advice has been solicited from representatives of the private and public sector, notably from several of our industrial partners and collaborating institutions. Your input is much appreciated.

Today’s decision does not imply that the former KI Strategy 2018 will sink into oblivion. An analysis of the latter strategy is now carried out and will be presented to the Board, hopefully in June 2019. Strategy 2018 has served as backdrop and inspiration for our new strategy. But Strategy 2030 differs fundamentally from Strategy 2018. We are embarking on a new path, but in doing so we will retain and nurture the success factors in the current organization.

Four areas

When I look towards the implementation of the new strategy I identify four areas that require our full attention in the years to come.

First, we have to ensure that our employees and students can draw advantage of the very best working conditions. Much has been invested over recent years in new buildings and infrastructure: now we need to gain from the investments made rather than embark on new major infrastructure projects. With increasing costs – particularly in the realm of experimental research – the challenge is to secure predictability when it comes to economy as well as career paths.

Second, we must build and strengthen society’s confidence and trust in KI as a leading medical university. This requires that our research and education are characterized by high quality and ethical and critical reflection. Our core values must be adhered to so that we can handle the difficult situations and dilemmas that arise at a medical university in the absolute forefront of research. New breakthroughs pose ethical challenges – as exemplified by the new gene editing techniques. At a leading medical university such challenges should be dealt with proactively, not reactively.

Third, with the increasing complexity of health we need all the perspectives we can get, through collaborations with other universities and organizations and through an active role on the international scene. I am firm in my belief that quality is driven by a richness of perspectives gained by national and international collaboration and by promoting diversity on campus through a sound recruitment policy.

Fourth, the dynamics in the health care sector offer new possibilities as well as challenges. We must deepen our collaboration with Region Stockholm in the realms of research, education, as well as implementation. Our new strategy places much emphasis on this important issue. We should remind ourselves that KI and Region Stockholm share the same vision: a better health for all.

Ready to contribute

Our new vision underlines that KI is ready to contribute to the development of the health care sector and the society at large. Ultimately, this is what gives us justification as a university. Our education is of paramount importance for the quality of our health services. And our curiosity-driven basic and clinical research open for scientific breakthroughs that will ultimately translate into a better and more equitable health care system.

Today’s approval of a new strategy marks the last step in a transformative year for KI. About 80 per cent of our experimental research has moved into new premises over the past months, and a new organizational structure is in place as of 1 January this year. Now begins the hard work to transform strategy to action. The ultimate goal is to strengthen KI:s position as one of the world’s top medical universities.

There is more information about today’s decision on KI’s website.

På väg mot 2030

I dag skrevs ett kapitel i KI:s historia när konsistoriets (KI:s styrelses) ordförande Mikael Odenberg slog klubban i bordet och därmed fattade beslutet som innebär att Strategi 2030 nu formellt är antaget av KI. Det här betyder att vi nu har ett samlat dokument som ger oss riktning och guidning för kommande strategiska beslut inom våra olika ledningsorgan, inklusive den nya fakultetsnämnden. Strategitexten kommer att finnas tillgänglig på KI:s webbplats så fort den är redigerad och grafiskt layoutad.

Arbetet med Strategi 2030 har pågått under ett drygt år och har medvetet varit en process som byggts upp underifrån, genom besök på KI:s institutioner och campus, många arbetsgrupper och workshops, samverkan med partners osv. Mycket av det initiala arbetet gjordes av en särskilt tillsatt visionsgrupp, och jag skulle vilja ta tillfället i akt och tacka alla ni som på olika sätt bidragit i den här processen. Stort tack också till dem som gett oss värdefulla externa perspektiv, råd och tips – det har varit mycket värdefullt.

Beslutet om vår nya Strategi 2030 innebär inte att den tidigare strategin (2018) faller i glömska. Tvärtom pågår nu en uppföljning och analys av hur denna föll ut och resultatet av denna granskning kommer att redovisas för konsistoriet, sannolikt på nästa möte i juni. Helt klart så har den tidigare strategin fungerat som en viktig bakgrund och inspiration i arbetet med den nya. Jag vill dock gärna poängtera att Strategi 2030 skiljer sig fundamentalt från Strategi 2018 på flera avgörande sätt.

När vi nu går in i nästa fas, implementeringen av den nya strategin, är det främst fyra områden jag vill framhålla som väsentliga under åren som kommer:

För det första: Vi måste säkerställa att medarbetare och studenter vid KI får en optimalt bra miljö att verka i. Under senare år har vi investerat mycket i nya byggnader och moderniserad infrastruktur. Det handlar nu om att skapa förutsättningar för att kunna tillgodogöra dessa investeringar så bra som möjligt. Med höga investeringskostnader följer nya utmaningar när det gäller att säkerställa förutsägbarhet och goda villkor för både ekonomisk hållbarhet och möjligheterna att göra karriär.

För det andra: Vi måste ständigt arbeta för att stärka KI:s anseende och förtroende som ledande medicinskt universitet. Det innebär bland annat att den verksamhet som sker här ska vara av hög kvalitet och bygga på en etisk plattform byggd på sund kritisk reflektion och öppenhet. Vår värdegrund och de kärnvärden som ska identifiera vår verksamhet måste utformas och byggas på ett sådant sätt så att de är hållbara i ett föränderligt samhälle, där nya medicinska upptäckter, inte minst inom gentekniken, ställer nya svåra etiska frågor – som behöver besvaras. Här måste KI vara proaktiva, inte agera reaktivt.

För det tredje: Med ett allt bredare och mer komplicerat perspektiv kring hälsofrågor, måste vi också bredda vår samverkan med andra aktörer såväl i Sverige som internationellt. Att ha många perspektiv och delta i breda samarbetskluster blir allt viktigare. Här måste vi också se på vår egen verksamhet och stödja en utökad mångfald på våra campus genom en breddad rekryteringsbas.

För det fjärde: Dynamiken i hälsosektorn leder både till nya utmaningen och nya möjligheter. Vi behöver ytterligare fördjupa vårt samarbete med Region Stockholm när det gäller forskning, utbildning och implementering. Vår nya strategi pekar ut just detta som en särskilt viktig del och det är angeläget att vi också konsekvent påminner varandra om att vi har ett gemensamt mål: Bättre hälsa för alla.

Strategi 2030 innebär att KI står redo att trappa upp arbetet och insatsen när det gäller att bidra till att utveckla hälso- och sjukvården i synnerhet och samhället generellt. Ytterst är det detta som rättfärdigar ett universitets existens.

Beslutet i dag markerar det sista steget under ett år som för KI:s del präglats av förändringar och reformer. Omkring 80 procent av vår experimentella forskning har flyttat in i nya lokaler och från årsskiftet finns en helt ny organisatorisk struktur på plats.

Nu inleds det omfattande arbetet med att omvandla strategin till verksamhet och aktiviteter. Det absoluta målet med detta är att stärka KI:s position som ett av världens ledande medicinska universitet.

Läs gärna mer om Strategi 2030 och om beslutet på KI:s webbplats.

If you should be in doubt: the street I refer to is Solnavägen – the street that separates KI’s Solna campus from the Karolinska University Hospital. As such, this street is very much in evidence in our everyday lives – as a physical barrier and as a symbol of what is still perceived (by some) as a divide between basic and clinical research.

Physically as well as symbolically we are now looking at a street that becomes narrower by the day. Physically: there is roadwork on both sides of the street, hindering the movement of pedestrians, cyclists and cars alike. We are all looking forward to the completion of this work. Symbolically: the new footbridge (part of the Akademiska stråket) narrows the distance between our basic and clinical research environments. We all hope and expect this narrowing to continue. We are now able to cross the busy street sound and safe and we are now closer to our collaborative partners.

Solnavägen must be made as narrow as possible to link research and education even closer to patients and care. This link is so vital for a successful hospital and for a world-class health care system. This is more or less what I wrote in my blog post in May last year, at the formal opening of the new hospital building. Now we are one step closer to this vision. And one step closer to realizing the goals embedded in our new strategy plan to be presented to the university board on Monday.

The footbridge above Solnavägen, looking into KI Solna campus

The footbridge from KI side.

Läs svensk version längre ner på sidan

“We are facing health challenges of increasing complexity”. This is the title of an article in Dagens Medicin 9 April (original title: “Vi ställs inför mer komplexa hälsoutmaningar”). This article is authored by Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, Director-General WHO, Lena Hallengren, Swedish Minister for Health and Social Affairs, and Peter Eriksson, Minister for International Development Cooperation.

The word “complexity” catches much of what is currently happening in the realm of human health. We are in the midst of a slow revolution where questions related to health permeate arenas and sectors where such questions previously did not necessarily belong. This revolution is driven by new knowledge: we know that health is impacted by a range of factors that extend well beyond lifestyle and genetics. The revolution is driven by an increased prioritization of health and wellbeing and a growing attention to the gross inequities worldwide when it comes to access to health and health care. And it is driven by the extant and impending effects of human activity: we are approaching and transgressing planetary boundaries, forcing us to see health in a much broader context than before.

Cross-sectoral

In sum, health is becoming increasingly cross-sectoral. Climate changes are impacting human health, with heat waves being a concern even here in Sweden. Migration and demographic changes require that we think anew on how to uphold health as a human right. And we need to consider the socio-economic, commercial, and political determinants of health. All of these determinants impinge on and often constrain the choices we make when it comes to our own lifestyle.

The complexity of health is brought to the fore in UN Agenda 2030 with its 17 Sustainable Development Goals (SDGs). While goal 3 addresses health directly, health is very much in evidence in as many as 14 of the 17 goals, and in more than 50 out of the 169 different targets. The SDGS inspire us – and compel us – to view health in a broad setting. And there should be no misunderstanding: the SDGs cannot be dismissed as something remote. They concern us all – both directly and indirectly. Directly – because the ambitions embedded in the SDGs are relevant for our own health care system here in Sweden, and – indirectly – because we as a university must take a responsibility that extends beyond our national border. We must strive for a better health for all, as explicitly stated in our new vision.

Complexity of health

To stay relevant as a university we must be willing to address the increasing complexity of health, not least when it comes to our education of future health professionals and leaders. This was among the issues addressed in our conference “Rethinking higher education” on Saturday, March 30. In collaboration with Göteborgs universitet, the Royal Institute of Technology in Stockholm (KTH) and The Royal Swedish Academy of Science (KVA), we asked how we, students, teachers, researchers and other higher education professionals, can take responsibility for, and be inspired by, the Sustainable Development Goals of the UN Agenda 2030. Among the invited guests and speakers were the Rt Hon Helen Clark – former prime minister of New Zealand and head of UNDP – and Sir Michael Marmot – chair of the 2008 WHO commission “Closing the gap in a generation”. More than 500 participants – many of them students – attended the plenary lectures as well as a range of workshops dedicated to the overriding question of how educational programs can be better adapted to societal challenges. The concrete suggestions that came out of these workshops will be theme for an upcoming blog.

Work more closely

Back to the Director-General of the World Health Organization, Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus. Dr. Tedros visited our campus on April 9. He was kind enough to accept my invitation to give a speech on Research and Higher Education for Health – in the context of Agenda 2030. Together with students, teachers, researchers and other KI staff, Dr. Tedros discussed how WHO and KI can work more closely together in order to realize the ambitions embedded in the UN Agenda 2030 and in WHO’s own priorities. The event was arranged in Biomedicum – our new hub for basic experimental research. This was an appropriate venue as much of the discussion revolved around the significance of basic research in our endeavors to tackle current and future challenges in the realm of global health.

After taking office Dr Tedros has taken steps to lift research higher up on WHO’s agenda. He has appointed a chief scientist and established an academy for discussions on issues related to research and education. This bodes well for the future collaboration between WHO and KI. This collaboration is already quite extensive, with three WHO collaborating centres currently affiliated with our university. But we can certainly do more if we let ourselves be inspired by the complexity and intricacy of the challenges ahead.

Please see KI’s website for more information about Dr Tedros visit.

Rethinking Higher Education March 30.

Rethinking Higher Education Conference: Michael Marmot, Carl Johan Sundberg (moderator, KI) and Helen Clark.

WHO’s Director-General Dr. Tedros spoke in Biomedicum April 9.

Vi ställs inför mer komplexa hälsoutmaningar

“Vi ställs inför mer komplexa hälsoutmaningar”. Det var rubriken på en debattartikel publicerad i Dagens Medicin den 9 april, underskriven av WHO:s generaldirektör Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, socialminister Lena Hallengren och ministern för internationellt utvecklingsarbete Peter Eriksson.

Ordet “komplex” fångar mycket av det som händer just nu. Vi är mitt i en långsam revolution där frågor relaterade till hälsa i allt högre grad integreras i sektorer som tidigare var helt separerade från detta. Den här revolutionen drivs framåt av ny kunskap: vi vet att hälsan påverkas av en rad faktorer som sträcker sig långt utöver livsstil och genetik.

Revolutionen drivs av en ökad prioritering av hälsa och välfärdsfrågor och en ökande medvetenhet om de stora ojämlikheterna vi ser världen över när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård. Och den drivs också av människans egen påverkan på vår sam- och framtid: Vi närmar oss och till och med överskrider vår planets gränser.

Allt detta tvingar oss att se hälsa i ett mycket bredare sammanhang än tidigare.

Sammantaget blir hälsa alltmer sektorsövergripande. Klimatförändringar påverkar människors hälsa, där värmeböljor skapar oro även här i Sverige. Migration och demografiska förändringar kräver att vi tänker på hur hälsan ska kunna upprätthållas som en mänsklig rättighet. Och vi måste överväga de socioekonomiska, kommersiella och politiska determinanterna för hälsa. Alla dessa determinanter påverkar och begränsar ofta de val vi gör när det gäller vår egen livsstil.

Hälsokomplexiteten framhävs i FN:s Agenda 2030 med sina 17 hållbarhets- och utvecklingsmål (SDG). Mål 3 handlar om hälsa direkt, men hälsa finns också med direkt eller indirekt i ytterligare 13 av målen och i mer än 50 av de 169 olika delmål. Hållbarhetsmålen inspirerar oss – och tvingar oss – att se hälsa i en bred kontext. Och det finns inte längre någon tvekan: Dessa mål kan inte avfärdas som något avlägset och de berör oss alla.

I samarbete med Göteborgs universitet, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH) och Kungliga Svenska vetenskapsakademin (KVA), arrangerade KI konferensen “Rethinking higher education” lördagen den 30 mars. Här frågade vi hur vi, studenter, lärare, forskare och andra medarbetare kan ta ansvar för och inspireras av målen i FN:s agenda 2030.

Bland de inbjudna gästerna och talarna fanns Helen Clark – tidigare premiärminister för Nya Zeeland och chef för UNDP – och Michael Marmot – ordförande för WHO-kommissionen 2008 “Closing the gap in one generation”. Mer än 500 deltagare – många av dem studenter – deltog i plenumföreläsningarna och i ett flertal workshops som tog upp den övergripande frågan om hur högre utbildning bättre kan anpassas till samhällsutmaningar i FN:s Agenda 2030.

En dryg vecka senare, den 9 april, var det dags för nästa spännande besök på KI:s campus Solna. WHO:s generaldirektör Dr Tedros var vänlig nog att acceptera min inbjudan att tala om forskning och högre utbildning för hälsa – inom ramen för Agenda 2030 och tillsammans med studenter, lärare, forskare och andra KI-anställda,

Dr. Tedros tog bland annat upp hur WHO och KI kan arbeta närmare tillsammans för att förverkliga ambitionerna i FN:s Agenda 2030 och i WHO:s egna prioriteringar. Evenemanget arrangerades i Biomedicum – vårt nya nav för grundläggande experimentell forskning och en lämplig plats eftersom så mycket av diskussionen handlade om betydelsen av grundforskning i våra ansträngningar för att ta itu med nuvarande och framtida utmaningar inom den globala hälsan.

Efter tillträdet som GD för WHO har Dr Tedros vidtagit åtgärder för att lyfta forskning högre upp på organisationens dagordning. Han har utsett en chefsforskare och etablerat en akademi för diskussioner om frågor som rör forskning och utbildning. Detta skapar en utmärkt och relevant ingång till det framtida samarbetet mellan WHO och KI – ett samarbete är redan ganska omfattande, med tre WHO collaborating centers knutna till KI.

Men vi kan göra mer om vi låter oss inspireras av komplexiteten i de utmaningar vi står inför.

Läs gärna mer om Dr. Tedros KI-besök på vår webbplats.

Förtroendet för svenska universitet och lärosäten är stabilt högt både internationellt och bland svenskar generellt. Det är glädjande. Anseende och förtroende är något vi alltid ska kämpa för att behålla och stärka. Det kan inte minst vi på Karolinska Institutet skriva under på.

KI arbetar hårt och konsekvent för att reparera de skador som uppstått när det gäller trovärdighet, tillit och förtroende för universitetet. Detta arbete pågår alltjämt och är det något jag lärt mig under de 1,5 år jag varit verksam som rektor vid KI, så är det att sådana här insatser måste ske med ett långsiktigt perspektiv. KI är långt ifrån färdigt med detta arbete.

Förtroende byggs med långsiktighet

Förtroende byggs alltså med långsiktighet, vilket vi också tagit fasta på i den kommande Strategi 2030 som konsistoriet (universitetsstyrelsen) kommer att fatta beslut om nu i vår. Med en långsiktig och strategisk satsning på kvalitet, etik och god intern kultur, står vi på en bra grund för att ytterligare stärka och bygga upp omvärldens tillit och förtroende. Som jag tidigare skrivit om så är ju KI fortfarande extremt starkt när det handlar om internationella jämförelser och rankningar. Däremot visar enkätstudier att anseendet för KI bland den svenska allmänheten är betydligt lägre. Delvis naturligtvis på grund av Macchiarini-ärendet, men också i hög grad för att vi närmast konsekvent blandas ihop med Karolinska Universitetssjukhuset, som ju tyvärrr har varit i skottfältet under en lång tid. Detta påverkar helt klart allmänhetens omdöme också om KI. Jag ser dagligen exempel på hur de båda “Karolinskorna” blandas ihop.

Står starka

Med detta sagt, kan jag konstatera att svenska universitet och högskolor generellt står starka båda internationellt och nationellt. Med sedvanliga reservationer för metod och kvalitet, så har det på senare tid publicerats ett par rapporter som förstärker denna bild.

Universitetsnätverket U21 gör sedan åtta år tillbaka en jämförelse mellan olika länders nationella nivå avseende högre utbildning (U21 Ranking of Nationel Higher Education Systems). Sverige placerar sig konsekvent på topp fem på denna lista – nu i år ligger vi på fjärde plats. Tittar vi på undersökningens olika delar, så hamnar vi högt på listan när det gäller resurser, inkluderat såväl offentligt som privat finansiellt stöd. Andra starka områden för svenska lärosäten är samverkan med det omgivande samhället och kvaliteten på och implementeringen av forskning och utbildning. Något sämre ligger vi till när det handlar om bland annat akademiska autonomi och etnisk mångfald. Kanske vi kan sammanfatta det hela med att vi står oss bra internationellt men kan bli bättre på vara internationella.

Förtroendebarometern

En annan aktuell rapport är gjord av Medieakademin, som varje år mäter svenskarnas förtroende för olika institutioner. Generellt sjunker befolkningens förtroende för olika samhällsaktörer, det är den generella trenden. Men det finns naturligtvis fluktuationer på mer detaljerad nivå och en sådan är att förtroendet för svenska universitet och högskolor har stärkt rejält sedan den förra undersökningen publicerades för ett år sedan. I dag uppger 70 procent av de svarande att de har mycket eller ganska stort förtroende för universitet och högskolor. Det är en ökning med fem procentenheter. Den som är intresserad av mera siffror och data kan läsa om Förtroendebarometern 2019 här.

De här resultaten ligger också i linje med organisationens Vetenskap och Allmänhets så kallade VA Barometer från i vintras (läs mer om den i ett tidigare blogginlägg).

Finns mycket att glädja sig åt

Ibland är det lätt att vi som arbetar dagligen och stundligen med olika former av utmaningar och problemorienterade uppgifter inom den här dynamiska sektorn, fokuserar enbart på just problemen. Då är det bra att påminna oss själva och varandra om att det också finns så mycket att glädja sig åt inom utbildning och forskning.

Jag har skrivit en krönika i Saco-förbundet Naturvetarnas medlemstidning, som kommer ut i tryckt upplaga på torsdag, men som redan finns publicerad på webben. Krönokan handlar om att det nu är ett bra tillfälle att lyfta fram forskningen i samhällsdebatten. Jag publicerar texten här, men den kan också läsas på Naturvetarnas webbplats.

Bra läge lyfta forskningen i samhällsdebatten

Svensk forskning står stark och Sveriges ställning som innovationsland är fortfarande på världsledande nivå. Samtidigt finns det tecken på att vi möter nya och tuffa utmaningar.

I Bloombergs senaste innovationsindex tappar vi från andra till sjunde plats. Konkurrensen från andra länder när det gäller kvalitet och resultat i forskning och högre utbildning hårdnar allt mer. Baskostnaderna för experimentell grundforskning stiger snabbare än anslag och donationer. Bland unga tappar forskningen i attraktionskraft. Många hoppar av sina forskarkarriärer eftersom det ofta saknas både anställningstrygghet och rimlig löneutveckling. På många håll i världen – även i Sverige – ifrågasätts den akademiska friheten och den institutionella autonomin i allt högre grad.

Listan över hotbilder kan göras lång och det är lätt att bli dystopisk. Men här finns också möjligheter och faktum är att det just nu är osedvanligt bra läge för att lyfta fram forskningen i samhällsdebatten:

Vi har en ny regering på plats – och en ny minister för forskning och högre utbildning
På EU-nivå diskuteras nu ett nytt ramprogram för forskningen
Brexit innebär ändrade förutsättningar för forskningen som vi bör förhålla oss till
Den sedan länge emotsedda Styr- och resursutredningen (”Struten”) redovisade nyligen sitt uppdrag
Vart fjärde år läggs det fram en forskningspolitisk proposition – nästa kommer 2020 och arbetet med den inleds på allvar under året

Styr- och resursutredningen är den viktigaste utredningen som gjorts om den svenska högskolesektorn på många år. Den tar upp ett flertal avgörande frågor och kan tjäna som en hävstång för att på allvar sätta igång debatten om forskningens framtid.

Det finns en uttalad politisk ambition att Sverige även fortsättningsvis ska vara en av världens ledande kunskaps- och innovationsländer, att vi ska ha stark lyskraft som life science-nation.

Ska det lyckas krävs att vi vågar tänka nytt och börjar arbetet med att ta fram en långsiktig strategi kring forskningens villkor, finansiering och styrning. För detta behövs en öppen och livaktig debatt.

Vi kan alla bidra till att synliggöra forskningen i samhällsdiskussionen.

English version below

Tisdagen den 9 april har jag den stora äran att välkomna Världshälsoorganisationens generaldirektör, Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, hit till Karolinska Institutet. Dr. Tedros är på ett kort besök i Stockholm och det är med stor glädje jag kan konstatera att han accepterat min inbjudan att besöka KI och att han därmed kommer att tillbringa ett par timmar på vårt campus i Solna.

Som ni säkert känner till så är WHO den enskilt viktigaste aktören när det gäller global hälsa och det kommer att bli mycket intressant att få generaldirektörens syn på forskningens och utbildningens roll i de utmaningar vi har framför oss. Det gäller inte minst den koppling som finns till Agenda 2030 och de 17 utvecklingsmålen som ingår där.

Vi kommer att arrangera ett öppet möte i Årets byggnad Biomedicum med Dr. Tedros mellan kl 10 och 11.30 den 9 april. Temat kommer att vara “Research and Higher Education for Health – in the context of Agenda 2030” och förutom generaldirektören kommer också flera aktuella och engagerade KI-forskare delta i en paneldiskussion som kommer att kretsa kring hur högre utbildning och forskning, inte minst experimentell grundforskning, bidrar till arbetet med en bättre global hälsa.

Mötet med Dr Tedros kommer att vara öppet för alla på KI, men tyvärr är antalet platser begränsat. Först till kvarn gäller. Mer information och länk till anmälan finns här.

WHO´s Director-General to visit Karolinska Institutet

Tuesday April 9, I have the great honor to welcome the Director-General of the World Health Organization, Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, to Karolinska Institutet. Dr. Tedros is on a short visit to Stockholm and I am very happy that he accepted my invitation to visit KI and that he will spend some time here at our Solna campus.

WHO is, as you surely are well aware of, the single most important player in the field of global health and it will be very interesting to get the Director General’s view when it comes to roles of education and research in handling the global challenges we face. This applies not least in the context of Agenda 2030 and its 17 Sustainable Development Goals.

We will arrange an open meeting in Biomedicum (recently appointed “Construction of the year”) with Dr Tedros, starting at 10 am, April 9. Title remains to be determined but the lecture will revolve around the theme Research and Higher Education for Health – in the context of Agenda 2030. In addition to the Director-General, several dedicated KI researchers will participate in a panel discussion that will have a particular focus on the importance of experimental basic research in our endeavors to improve global health.

The meeting will be open to all KI students and staff, but the number of seats are limited. First come first served. More information about the event and how to register can be found here.

President's blog

Nu tar vi nästa steg med Strategi 2030