English version below

För en tid sedan var jag inbjuden till en extra förbundssamling med Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). På plats fanns, förutom representanter från landets lärosäten, också ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans. Syftet med det extra mötet var att göra en gemensam avstämning  med anledning av pandemin. Det finns många frågor att förhålla sig till i dessa dagar – pandemin har kraftigt ändrat förutsättningar och villkor för stora delar av högskolors och universitets verksamhet.

En sådan fråga som är högst väsentlig att driva ihop med politiska beslutsfattare och relevanta myndigheter är situationen för internationella studenter i Sverige. Det gäller särskilt de utmaningar som finns när det gäller uppehållstillstånd.

Pandemin har lett till flera konsekvenser för våra studenter – konsekvenser som inte varit möjliga att förutse innan pandemin var ett faktum. SUHF och de ingående lärosätena har identifierat tre frågor som behöver en snar behandling och lösning genom en god myndighetssamverkan.

För det första: Vissa internationella studenter har inte kunnat genomföra alla delar av sin utbildning på grund av pandemin och dess följder. Det innebär att de inte heller kunnat fullfölja och avsluta sina studier som planerat. Det kan t ex handla om moment som kräver fysisk närvaro och detta drabbar studenter som skulle ha avslutat studierna med examen nu i vår, men som inte lyckats få ihop alla poäng på grund av nedstängd undervisning. När de ska ta igen missade poäng i höst blir inte detta heltidsstudier och därmed får studenterna inte uppehållstillstånd enligt rådande regelverk, eftersom det krävs heltidsstudier för att få en förlängning av sitt uppehållstillstånd.

Det här behöver berörda myndigheter och politiker lösa så snart som möjligt. Det är fullt rimligt att de studenter som drabbats på det här sättet enkelt och utan stora byråkratiska utmaningar, ska kunna få en automatisk förlängning av uppehållstillståndet för att på det sättet få möjlighet att fullfölja och avsluta sin utbildning.

För det andra: Om distansundervisningen fortsätter under höstterminen 2020 kommer ett flertal master-studenter från andra länder som studerar sitt andra år i Sverige, inte att beviljas uppehållstillstånd. Detta eftersom praxis från Migrationsverket är att studenterna ska vara fysiskt närvarande, det vill säga infinna sig för campusförlagd undervisning, för att få sitt uppehållstillstånd förlängt.

Detta faller ju på sin egen orimlighet om vi inte har möjlighet att öppna för fysisk undervisning igen i och med nästa terminsstart. Alltså måste denna grupp av studenter undantas från denna praxis i de fall när distansundervisning är aktuell – eller om det finns andra skäl till varför en student inte kan infinna sig på campus i samband med terminens inledning.

För det tredje: Det ovan beskrivna gäller också nyantagna studenter till höstterminen 2020, från länder där det krävs uppehållstillstånd för att kunna studera i Sverige. I dag ges uppehållstillstånd från det datum då undervisningen kräver fysisk närvaro. Det finns indikationer på att berörda utlandsmyndigheter, som normalt är de som hanterar och godkänner ansökningar från sådana studenter, inte har några resurser för att hinna hantera detta som situationen är. Det råder också fortfarande stora oklarheter om hur studieplaneringen kommer att se ut på lärosäten runt om i Sverige. En del högskolor och universitet har redan kommit med preliminära beslut om att driva enbart distansundervisning delar av terminen, några har sagt att de beräknar att öppna campusundervisning som vanligt – medan andra avvaktar vidare besked och rekommendationer från t ex Folkhälsomyndigheten.

Även för denna grupp, nyantagna internationell studenter, behöver rutiner, praxis och processer ses över så att de inte drabbas i onödan på grund av pandemins följder.

Agera snabbt och kraftfullt

Det är väsentligt, såväl för Sveriges rykte och anseende utomlands, för berörda lärosäten och – inte minst – för studenterna själva, att politiska beslutsfattare och berörda myndigheter nu agerar snabbt och kraftfullt för att lösa de här utmaningarna och ge studenterna en rimlig och rättvis behandling. Vi är i en situation som omkullkastar alla normala rutiner och ändrar förutsättningarna. Vi måste snabbt få fram kreativa och flexibla sätt att hantera problemen. Även vi från lärosätena behöver agera så att vi tillfälligt kan ändra på interna rutiner som finns för att inte i onödan försvåra för utländska studenter att studera på svenska högskolor och universitet.

Det behövs kort sagt en flexibel och följsam tolkning och tillämpning av relevanta regler, lagar och rutiner utifrån den extraordinära situation vi befinner oss i.

SUHF:s nuvarande ordförande Astrid Söderbergh Widding, tillika rektor för Stockholms universitet, skriver i ett välformulerat brev till statssekreterare Lars Westbratt, justitiedepartementet, och Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik:

Situationen är mycket allvarlig och riskerar att få stora konsekvenser för hur Sverige uppfattas bland talangfulla studenter, doktorander och forskare från/i andra länder, om vi inte snabbt löser frågorna ovan. Andra (med oss konkurrerande) studienationer är i samma situation, och löser det.  Sista datum för att betala studieavgiften närmar sig snabbt. Dessa frågor behöver därför en omedelbar lösning.

Jag kan inte annat än att med kraft hålla med om Astrids sammanfattning.

 

Action is required to avoid undermining Sweden’s reputation among international students

I recently attended a meeting with members of the Association of Swedish Higher Education Institutions (SUHF). Matilda Ernkrans, Minister for Higher Education and Research, took part in the discussion. The purpose of the meeting was to discuss issues that have arisen due to the pandemic. There are many questions to address these days as the pandemic has forced us to make substantial changes in the way we teach and learn.

One critical issue is the situation faced by international students in Sweden when it comes to residence permits.

The pandemic has led to several consequences for our students – consequences that were not foreseeable before the pandemic was declared. SUHF and its member institutions have identified three issues that need urgent attention and solutions through cooperation between relevant authorities.

First, some international students have not been able to complete their education due to the pandemic and its consequences. This means that they have not been able to fulfill all requirements and conclude their studies as planned. This may include elements that require physical attendance and  affects students who would have completed their degrees this spring, but who have not managed to acquire all required credits because instruction was stopped. In the fall, when they resume their studies and obtain their final missing credits, they will no longer be full-time students and will therefore not be granted residence permits in accordance with current regulations, since full-time studies are required to obtain a residence permit extension.

Relevant authorities and politicians must resolve this issue as soon as possible. It is perfectly reasonable for affected students to receive, without major bureaucratic hurdles, an automatic extension of their residence permits to fulfill their course requirements and complete their education.

Second, if distance education continues during the autumn term of 2020, numerous master’s students from other countries studying their second year in Sweden will not be granted a residence permit. This is because the Swedish Migration Board requires that students be physically present, that is to say, participate in on-campus courses, in order to receive an extension of their residence permits.

This is, of course, unreasonable if we do not have the opportunity to conduct on-campus instruction when the next semester begins. This group of students must therefore be exempted from this requirement in cases where distance education is needed – or in cases where, for other reasons, students cannot be physically present on campus at the beginning of the semester.

Third, the issue above also applies to newly admitted students beginning their studies in autumn 2020 who are coming from countries from which Sweden requires a residence permit. Today, residence permits are granted from the date when educational activities require the students’ physical presence on campus. Due to current circumstances, there are indications that relevant government authorities abroad, which are normally responsible for managing and approving such student applications, do not currently have the resources to process these permits in a timely manner. In addition, there is still considerable uncertainty about what the educational plans will look like at educational institutions across Sweden. Some colleges and universities have already decided to offer only distance education during parts of the semester. Others  expect to offer on-campus teaching as usual – while some institutions are awaiting further information and recommendations from government authorities, such as the Public Health Agency of Sweden.

Even for this group – newly admitted international students – routines, practices and processes must be reviewed so that these students are not unduly affected  by consequences of the pandemic.

Act quickly and forcefully

It is essential for Sweden’s image and reputation abroad, for the educational institutions concerned, and – not least – for the students themselves that policy makers and relevant government authorities act swiftly and forcefully to solve these challenges and treat students fairly and equitably. We are in a situation that has cast aside all normal routines and changed the playing field. We must quickly develop creative and flexible ways of managing these problems. The higher education sector must oversee extant  routines to avoid making it unnecessarily difficult for foreign students to study at Swedish colleges and universities.

In short, we need a flexible and compliant interpretation and application of relevant rules, laws and procedures tailored for the extraordinary situation we are facing.

SUHF’s chair and Stockholm University’s president Astrid Söderbergh Widding wrote the following in a letter to State Secretary Lars Westbratt at the Ministry of Justice and Mikael Ribbenvik, Director-General of the Swedish Migration Agency:

The situation is very serious and is liable to have major consequences for how Sweden is perceived by talented students, doctoral students and researchers from and in other countries if we do not quickly resolve the questions above. Other (competing) study nations are facing the same issues – and are resolving them. The deadline for paying tuition fees is fast approaching. These questions therefore need an immediate solution.

I could not agree with Astrid more.

Det är inte bara myndighetsföreträdare, politiker och opinionsbildare som syns i samhällsdiskussionen i dessa svåra pandemitider. Även forskarna får stor plats. Det är utmärkt och glädjande ur flera perspektiv – framförallt för att det visar att kunskap och vetenskap är efterfrågat. Och det vi nu ser – i en kris som drabbar många och som drabbar hårt – är att förmedling av kunskap sker på ett annat sätt.

Den allmänna bilden av ett universitet skapas i stor utsträckning av det som förmedlas av medierna. Det är främst genom uppmärksamhet i radio, TV, tidningar och på nyhetssajter på webben som allmänhet, politiker, andra beslutsfattare, potentiella studenter och anslagsgivare, kollegor och blivande arbetskamrater får en inblick i verksamheten, vad som fungerar bra och vad som kanske fungerar mindre bra.

Synliggöra

KI arbetar dagligen med att synliggöra vår verksamhet och delta i debatten i de kanaler vi själva äger och har tillgång till. Det handlar om allt ifrån texter på den här bloggen och inlägg på sociala medier till pressmeddelanden om nya forskningsrön och medverkan i olika arrangemang för blivande studenter. Detta är nödvändiga och väsentliga aktiviteter och jag vet att alla på KI som deltar i denna verksamhet gör ett fantastiskt jobb.

Men oavsett hur mycket eller lite vi själva kan arbeta med att kommunicera med omvärlden, är det ändå det mediala genomslaget som dominerar. Det är tydligt hur förtroende och anseende påverkas av hur en verksamhet beskrivs i massmedier. Det har inte minst vi på KI väldigt konkret erfarenhet av.

Mer än tredubblats

För ungefär två månader sedan såg KI:s presstjänst hur exponeringen av KI förändrades. Dels rent mätbart numerärt: Den mediala exponeringen för KI har mer än tredubblats jämfört med normalt. Dels innehålls- och formatmässigt: Plötsligt efterfrågas KI-forskare – och forskare från andra lärosäten – inte “bara” som experter som kan ge svar på en eller annan fråga i en artikel, utan nu handlar det betydligt mer om att sitta med i längre sändningar, delta i större reportage, finnas till hands mer som deltagare i samtal än som avgränsade intervjuobjekt.

Sveriges Televisions temaprogram Vetenskapens Värld, som sändes tidigare i veckan, illustrerar det här mycket bra. Någon räknade ut att sex olika KI-forskare deltog i programmet. Bredden på expert-och kunskapsområden var imponerande.

Önskar gå djupare

Vår slutsats är att nu – under pandemin – så sker förmedling av kunskap på ett annat sätt än i en normal situation. Journalister och medier önskar att gå djupare in i de vetenskapliga frågeställningarna och efterfrågar kunskap på tvärs av olika discipliner.  Det här har självklart att göra med komplexiteten i de frågorna som kommer upp under en sådan kris.  Det nya coronaviruset – och de åtgärder som vidtas för att hejda spridningen av detta – har konsekvenser som enbart kan analyseras, tolkas och förklaras i en kontext där  medicin, samhällsvetenskap och humaniora förs samman. Men att förmedling av kunskap nu sker på ett annat sätt har också att göra med den ovissheten som drabbar oss alla – och inte minst våra forskare – när vi ställs framför en ny och okänd motståndare. Vi måste förmedla och kommunicera med tydlighet där vi har fakta och evidens, men med ödmjukhet där vi ännu inte vet. Tvärsäkerhet är inte rätt strategi i en situation där ovisshet råder och tolerans för andras åsikter är på sin plats.

Inte envägskommunikation

Kunskapsförmedling i coronans tid är inte envägskommunikation från forskare till samhälle utan ett symmetrisk kunskapsutbyte mellan olika expertgrupper – och mellan forskare och journalister som är allt mer pålästa. Vi ser under pandemin hur en ny och djupare dialog mellan forskning och medier växer fram, där båda parter förenas i ambitionen att kunna förmedla kunskap i en situation av ovisshet.

Jag vågar hävda att forskare aldrig någonsin tidigare deltagit i den allmänna debatten i den omfattning som vi sett de senaste två månaderna.

Karolinska Institutets kunskap och forskning står mitt i uppmärksamheten, mitt i kommunikationen och mitt i samhällsdiskussionen.

Det är bra. Mycket bra.

Jag vill rikta ett djupt och stort tack till alla på KI som bidrar till att stärka vårt universitets anseende och roll. Det gäller både ni som står framför kameran och ni som ser till att sköta verksamheten på andra sätt i coronans tid.

 

English version below

I stunder som dessa, när vi är mitt uppe i en pandemi som sätter allt normalt åt sidan, återkommer jag ofta i mina tankar till att KI inte bara här och nu. Det är också då. Och sedan – framtid. Ett universitet måste ha en lång tidshorisont för sin verksamhet.

Många, kanske till och med de flesta, av dem som fick sin utbildning här på KI under de senaste fyra-fem decennierna, är fortfarande professionellt verksamma inom vård eller forskning. Jag känner personligen till kollegor som gick ut sin grundutbildning till läkare på KI redan under tidigt 1960-tal och som  är aktiva i olika medicinska sammanhang även idag. Sannolikt finns ett sexsiffrigt antal  KI-alumner runt om i världen. De är en stor resurs – för KI och för samhället i stort.

Insikter och perspektiv

Jag är övertygad om att en stor del av dem just nu arbetar intensivt med den pågående pandemin. Det är en övertygelse som ger insikter och perspektiv på det som KI står för och som levererats i mer än 200 år: Kompetens, kunskapsutveckling, utbildning och vilja att verka för en bättre hälsa för alla.

Att vårda medmänniskor handlar också om att vårda relationer som kan kännas allra viktigare nu i kris. Här på KI har vi nu höjt ambitionerna att hålla kontakt med våra alumner. Tyvärr försvårar den pågående pandemin möjligheterna att genomföra allt det vi planerat. Vi har tvingats ställa in en rad evenemang, återträffar, seminarier och liknande som en direkt följd. Vi får istället satsa på att bygga ut den digitala kommunikationen till alumner och hitta andra innovativa sätt att hitta fram och skapa kontakt.

KI-alumner har mycket att bidra med i den här krisen. Den kunskap som finns, byggd på utbildning och erfarenhet, är ovärderlig just nu. Att varje dag se, höra och känna hur KI-utbildad medicinsk personal står i frontlinjen för att bokstavligt talat rädda liv, gör mig oerhört stolt över att vara rektor för ett av världens högst rankade medicinska universitet.

Starkt nätverk

Ett universitet är ett starkt nätverk inte bara för dem som är här just nu. Alla de som genom åren varit verksamma på KI är en del av KI. Detsamma gäller för dem som kommer till oss i framtiden. Just nu ser vi att söktrycket ökar för i stort sett alla våra utbildningar. Det är inspirerande och ytterligare ett tecken på att vår verksamhet är uppskattad och efterfrågad och att den utbildning vi erbjuder fyller en viktig funktion i samhället.

Coronapandemin har inneburit en historisk omställning av KI:s utbildning och forskning. Men vi har en stark grund att stå på och den grunden består inte minst av alla våra KI-alumner. Jag är säker på att vi, genom att arbeta tillsammans,  kommer att gå stärkta ut från den här krisen.

Du som är KI-alumn och som inte har en etablerad kontakt med KI i dag: Tveka inte att höra av dig. Mer information om vår alumn-verksamhet finns på KI:s webbplats.

Ps. Förra helgen publicerades en rankning där KI placerades som det tredje bästa medicinska universitetet i världen. Den som har följt mina inlägg här på bloggen vet att jag är grundskeptisk när det gäller att mäta universitet mot varandra. Det är så många parametrar att värdera så det är i princip omöjligt att göra en rättvis bedömning. Men att Karolinska Institutet konsekvent placeras som ett av världens bästa medicinska universitet, i stort sett oberoende på vilken rankning vi tittar på, säger ändå något om kvaliteten på KI:s utbildning och forskning.

 

The Covid-19 pandemic highlights contributions of KI’s alumni

I address this blog to our alumni. It must be a six-digit number of you, scattered around the world. I have met many of you on my travels and I see how you contribute to research and education and to society at large. Your contributions are very much in evidence and highlighted by the current pandemic.

Many, perhaps even most, of you who received your education here at KI over the past four to five decades are still professionally active in health care or research. And many of you are working intensively to mitigate the consequences of the pandemic. The current crisis brings to the fore what KI stands for: Competence, knowledge development, high quality education and a commitment to strive for a better health for all.

Caring for fellow human beings is about also about nurturing relationships that may feel even more important now in a crisis. Here at KI we have increased our ambitions to stay in touch with our alumni. Of course, the current pandemic does not make it any easier to realize these ambitions. We have had to cancel a number of events, reunions, and seminars. Now we must focus on expanding digital communication with alumni and identify new and innovative ways to engage and connect.

Make a difference

A university is a community not only for those who are here right now. All of you who have worked at KI over the years are part of the KI network.

The Corona pandemic has marked a historic transformation of KI’s education and research. However, we have a strong foundation to stand on and that foundation incorporates all our KI alumni.

If you are a KI alumnus/a and do not have an established contact with KI today: Do not hesitate to contact us. More information about our alumni activities can be found on KI’s website.

Ps. Last weekend a ranking was published in which KI was placed as the third best medical university in the world. Those who have followed my posts here on the blog knows that I am skeptical when it comes to one- dimensional rankings of universities. The plethora of parameters that must be taken into account preclude fair assessment. The fact that Karolinska Institutet is consistently placed as one of the world’s best medical universities still says something about the quality of KI’s education and research.

 

English version below

I morgon, torsdag, är det dags för Hållbarhetsdagen 2020 här på Karolinska Institutet. Som bekant är det särskilda tider vi lever i, med alla de konsekvenser som pandemin och coronakrisen lett till, men det gör inte hållbarhetsfrågorna mindre viktiga. Tvärtom!

I år arrangerar KI en hel dag med fokus på FN:s globala mål nummer 12Hållbar konsumtion och produktion. Tanken från början var att detta skulle vara ett campus-evenemang, men det har av ovan nämnda skäl flyttats till den digitala världen. Genom att göra evenemanget digitalt har vi också chansen att nå fler deltagare, och webbinarierna är naturligtvis öppna för alla intresserade.

Mycket spännande

Dagen innehåller mycket spännande. Bland annat blir det webbinarier med Alexandra Davidsson från stiftelsen Medveten Konsumtion, Karin Bradley, adjungerad professor vid KTH och Upphandlingsmyndigheten. Det finns också möjlighet till cykelfix online och att ta ett quiz för att testa din hållbarhetskompetens.

En övergång till hållbar konsumtion och produktion av varor och tjänster är av största vikt för att minska den negativa påverkan på klimatet, miljön och människors hälsa. Detta är också en stor utmaning för klinisk verksamhet och sjukhusmiljöer eftersom behovet av varor och utrustning är stort. Mer innovation måste till inom detta område. Här har KI en uppgift.

Gemensamt evenemang

Det som också är bra med den här dagen är att det är ett gemensamt evenemang av KI-studenter, anställda och medarrangörer som Akademiska Hus. Precis som när det gäller arbetet mot smittspridning och pandemi, är samarbete och samverkan nyckelfaktorer när det gäller att ställa om till en långsiktig och hållbar värld. Alla verksamheter och aktörer måste finna sin roll i denna utveckling. Alla behövs, alla är viktiga. Det gäller naturligtvis i mycket hög grad ett universitet som Karolinska Institutet. I KI:s Strategi 2030 är just hållbarhetsfrågan en grundpelare. Det är ingen slump att vi valde samma tidsperspektiv som FN:s Agenda 2030 och de globala målen som ingår där.

Långsiktigt perspektiv

Det ligger djupt förankrat i ett universitets uppgift att vi ska tänka och agera i ett långsiktigt perspektiv. När vi i vår nya vision skriver att vi ska verka för ”en bättre hälsa för alla” så tänker vi också på alla framtida generationer.  Det är i denna kontext att hållbarhet är så viktig.

Mer information om Hållbarhetsdagen 2020 finns på KI:s webbplats. Besök också gärna den särskilda sida vi skapat för KI:s hållbarhetsarbete.

Vi ses på den digitala hållbarhetsdagen i morgon torsdag!

 

Sustainability Day 2020:  Collaboration is needed to meet the challenges

Tomorrow it is time for Sustainability Day 2020 here at Karolinska Institutet. We are struggling to cope with the current pandemic and the toll it takes on patients and on the society at large. As a university we must focus on the acute crisis but also attend to its cause and long term consequences. Thus the current crisis does not detract from the importance of sustainability and the timeliness of our sustainability day. I would say: quite the opposite. Covid-19 forces us to rethink how we build resilience and preparedness in an interconnected world.

This year, KI will organize a full day focusing on the UN’s global development goal number 12: Sustainable consumption and production. The original idea was to host a campus event, but for the above reasons, we have moved the program into the digital world. By making the event digital, we can reach more participants, and the webinars are of course open to anyone interested.

There are many exciting items on the agenda. Among others, there will be webinars with Alexandra Davidsson, Foundation Conscious Consumption, and with Karin Bradley, KTH and the National Agency for Public Procurement. There is also a great opportunity to fix your bike online and take a quiz to test your sustainability skills. A broad spectrum indeed.

A transition to sustainable consumption and production of goods and services is required to reduce the negative impact on climate,  environment and health. This is also a major challenge for health care facilities. More innovation is needed in this area. Here KI has an important task.

Our sustainability day joins KI students, employees and KI partners such as Akademiska Hus. Collaboration is key to the much needed transformation to sustainable health and a more sustainable world. All businesses and public and private actors must find their role in this. Everyone is needed, everyone is important. Of course, this applies very much to a university like Karolinska Institutet. In KI’s Strategy 2030, the issue of sustainability is a fundamental pillar. It is not by chance that our new strategy has 2030 as its time horizon. We chose to apply the same time perspective as UN:s Agenda 2030 so as to align our local endeavors with the global ones.

It is deeply rooted in a university that we should think and act in a long-term perspective. When we write in our new vision that we should work for “a better health for all” we include both extant and future generations. It is in this context that sustainability is so important.

More information about Sustainability Day 2020 can be found on KI’s website. Also, please visit the site we created for KI’s sustainability work.

See you on Digital Sustainability Day tomorrow!

I dag, tisdag, hade regeringens rådgivande samverkansgrupp för hälsa och life science sitt andra möte. Gruppen har en viktig roll för att genomföra den nationella life science-strategin och andra angelägna insatser för hälsa, livskvalitet, kunskapsutveckling och ekonomiskt välstånd. Insatserna ska också bidra till att förverkliga Agenda 2030. Jag är ledamot i samverkansgruppen tillsammans med representanter från akademi, hälso- och sjukvård, civilsamhälle och näringsliv. Från KI är även Sara Riggare med i gruppen.

Dagens möte hade förstås ett stort fokus på den pågående pandemin. På agendan fanns rapportering av regeringens insatser och de utmaningar som möter branschorganisationer som Sweden BioSwedish Medtech och de forskande läkemedelsföretagens förening, LIF.

Stora insatser

Jag tog främst upp tre olika perspektiv som jag menar är viktiga. Ni som läser min blogg känner säkert igen dem från tidigare inlägg.

  1. Life science-sektorn måste lära sig av den pågående pandemin och bidra till att bygga upp en beredskap inför nästa kris. För den kommer förr eller senare. Det kortsiktiga perspektivet i forskningen måste paras ihop med det långsiktiga.
  2. Finansieringsfrågan för forskning och life science är avgörande både på kort och lång sikt. De 100 miljoner kronor som öronmärkts i vårbudgeten för coronaforskning är utmärkt, men vi måste samtidigt se på hela bilden;  hur resurserna för forskning, innovation och näringsutveckling kommer att utvecklas på sikt bland annat utifrån en alltmer ansträngd ekonomi för stiftelser och holdingbolag.
  3. Det är oerhört viktigt att se att universitet måste ta ansvar för två parallella uppgifter i den här situationen: Dels att vi naturligtvis gör vad vi kan för att hjälpa samhället och vården i det akuta läget, dels att vara medveten om den risk för undanträngningseffekter som följer av det fokus vi nu har gällande arbetet mot pandemin. Vi måste säkerställa att andra nödvändiga områden inom life science inte prioriteras ner – det gäller särskilt området precisionsmedicin.

Snabba på

Precisionsmedicin är en viktig prioritering i den nya life science-strategin. Med detta som grund har Karolinska Universitetssjukhusets chef, Björn Zoëga, och jag beslutat att tillsätta en partssammansatt arbetsgrupp, eller snarare en ”task force”, som ska identifiera åtgärder för att snabba på viktiga insatser inom precisionsmedicin i Stockholmsregionen. Vi måste alla kännas vid att det, trots många goda viljor, mycket framgångsrik forskning inom metaboliska sjukdomar och ett etablerat program för precisionsmedicin inom cancerområdet, återstår en hel del innan vi når upp till nivån för de ledande regionerna i Europa.

Med denna task force ges nu möjlighet till snabb acceleration. Det faktum att KI, tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset, för en månad sedan var först i Sverige med att ackrediteras som Comprehensive Cancer Center av Organisation of European Cancer Institutes (OECI) visar att vi är på gång!

KI:s dekan Anna Martling leder denna task force. Gruppens uppdrag är brett och omfattar även att förbereda för precisionsmedicinens framtida roll i det förebyggande arbetet. Vi måste prata om ”precision health” och inte enbart ”precision medicine”.

Dra nytta av

Jag hoppas att det arbetet vi nu gör inom precisionsmedicin på regional nivå också ska kunna inspirera diskussionen i den nationella samverkansgruppen. Dessa tider har om något visat vikten av samverkan mellan olika aktörer – inte minst mellan universitet, hälso- och sjukvård, näringsliv och viktiga forskningsfinansiärer. Om vi lyckas upprätthålla detta täta samarbete även efter att krisen är över, lovar det gott för utvecklingen av livsvetenskap i Sverige. Livsvetenskap handlar om samverkan. Det är i kriser som denna att vi verkligen förstår vad livsvetenskap är.

 

English version below

Den 8:e april hade KI och SciLifeLab besök av ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans. Hon ville informera sig om den forskning som pågår kring nya coronaviruset, men framförallt få en inblick i vad KI och SciLifeLab kan bidra med när det gäller att utöka landets testkapacitet för viruset. På Valborgsmässoafton fick vi ett nytt besök. Då hade jag nöjet att välkomna Storbritanniens relativt nytillträdda Stockholmsambassadör Judith Gough till KI och Biomedicum.

Den brittiska ambassadören var här för att i första hand få en inblick i KI:s arbete gällande testning och provanalyser för det nya coronaviruset, men också för att få en uppdatering kring den corona-relaterade forskningen.

Analysverksamheten igång

Redan tidigt i utbrottet signalerade KI till Folkhälsomyndigheten att vi gärna skulle vilja hjälpa till med analyser i samband med testning för coronaviruset. Nu är analysverksamheten igång.

I Biomedicum råder för närvarande febril aktivitet med mycket stöd från många håll. Jag vill gärna passa på att ge beröm till Lars Engstrand, Marica Hamsten och Fredrik Boulund som under några dagar har ställt om sitt laboratorium från mikrobiom till corona och covid-19. Och tack till all personal för fantastisk flexibilitet och engagemang som gör att verksamheten kan omvandlas till omedelbar samhällsnytta när detta behövs.

Bland annat förtjänar det att nämnas att omkring 80 volontärer, företrädesvis från KI, men även från Stockholms universitet och KTH, arbetar intensivt med analyser av prover. Det handlar just nu om cirka 1 500 analyser per dag och det finns möjlighet att öka antalet ytterligare. Ett flertal institutioner från KI har ställt upp med teknisk utrustning och många andra ställer också upp. Jag vill gärna citera ur ett mejl som jag fick från Marica Hamsten, enhetschef på Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi:

“Vi har fått ett enormt stöd från FM (Facility Management) i Biomedicum som hjälper med allt det praktiska dagligen! Det känns också  som hela KI  har hjälpt oss med små och stora saker som till exempel avtal och biosäkerhet. Integrationen mot sjukhuset har också fungerat väldigt bra med nästan dagliga avstämningar!”

Jag nås dagligen av sådan här information. Alla ställer upp, alla bidrar och gör vad de kan för att se till att samarbetet internt och med externa partner sker så smidigt som möjligt.

Testning och forskning

Testning och forskning är naturligtvis tätt sammankopplade. Vår insats i denna akuta kris är samtidigt en insats för den långsiktiga kunskapsutvecklingen.  Allt vi som universitet gör för att forska på covid-19 och för att hjälpa till i denna kris, kommer också att stärka samhällets framtida beredskap för nya epidemier. Det kortsiktiga perspektiv måste paras ihop med det långsiktiga.

Tack till Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som finansierar en stor del av de extra insatser som nu görs för att snabbt bygga upp kapaciteten för analys av prover vid SciLifeLab och KI.

Internationella arenan

Under ambassadörens besök Valborgsmässoafton diskuterade vi också de omfattande samarbeten som KI har och har haft med Storbritannien. Det är ett uttalat mål att stärka dessa samarbeten framöver och viktigt att utveckla och hitta nya synergier efter Brexit. Intresset för detta är stort från båda håll. Att så är fallet visade inte minst det seminarium som KI, i samarbete med den svenska ambassaden i London, arrangerade i januari. Här deltog en rad av KI:s forskare tillsammans med representanter för brittiska lärosäten och finansiärer.

Storbritannien är ett av de länder som KI-forskare har flest samarbeten med. De finns inom de flesta av KI:s forskningsområden och inom ramen för KI:s engagemang i EU:s Horizon 2020 ligger samarbetsprojekt med Storbritannien i topp. I december 2019 hade KI sammanlagt 448 ”collaborative links” med UK-organisationer, med de tre universiteten University College London, Kings College och University of Cambridge högst på listan.

Etablerade samarbeten

Det finns också ett flertal exempel på väl etablerade samarbeten mellan KI-forskare och brittiska företag. Ett aktuellt exempel på detta är ett projekt för att forska fram ett vaccin mot nya coronaviruset, där KI erhållit ett större anslag från EU och där det också ingår ett svenskt-brittiskt företag som en drivande aktör.

Värdet av samarbetet med Storbritannien syns tydligt i den pågående pandemin. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg så framstår forskningen nu  som något av ett föredöme när det gäller utökad och gränsöverskridande samverkan i en global kris. Ambassadör Goughs besök på KI i torsdags är en tydlig avisering om det ömsesidiga intresset för ett fortsatt samarbete.

Mer om besöket finns att läsa på KI:s webbplats.

Storbritanniens ambassadör besökte KI:s Biomedicum i torsdags för att få en inblick i det arbete som sker kring bland annat analyser av provtagning för covid-19.  

Corona testing facility in focus

On April 8th, Matilda Ernkrans, the Minister of Higher Education and Research, payed a visit to KI and SciLifeLab to learn more about our new corona virus research and to gain insight into how KI and SciLifeLab contribute to the expansion of Sweden’s virus testing capacity. And on Walpurgis Eve, we were honoured with another visit when I had the pleasure of welcoming to KI and Biomedicum Britain’s recently appointed Ambassador Judith Gough.

The British ambassador came primarily to get an inside look at KI’s work with new corona virus testing and test analysis, but also to get an update on KI’s corona-related research.

Analysis work underway

Early in the outbreak, KI informed the Public Health Agency of Sweden that we would be happy to assist them with corona virus testing. Now our analysis facility is fully operational.

In Biomedicum, staff are working diligently in countless ways to support the effort. Thanks to Lars Engstrand, Marica Hamsten and Fredrik Boulund who, within days, refocused their laboratory from microbiome research to corona and COVID-19. The entire staff has shown a fantastic flexibility and dedication in reorganizing the laboratory for immediate societal benefit.

It is also important to highlight that approximately 80 volunteers, primarily from KI, but also from Stockholm University and KTH, are working intensively on the corona tests. They are currently producing around 1,500 analyses per day with the potential to scale up. Several KI departments have provided technical equipment and many others have volunteered to assist.

A quote from an email I received from Marica Hamsten, unit head at the Department of Microbiology, Tumor and Cell Biology:

“We have received tremendous support from FM (Facilities Management staff) in Biomedicum. They contribute each and every day with practical arrangements! It also feels like all of KI has helped us with large and small things, like contracts and biosecurity. Close collaboration with the hospital has also worked very well with almost daily consultations!”

I receive these kinds of positive messages every day. Everyone steps up, and everyone contributes to ensure that internal and external cooperation with colleagues and partner organizations works as smoothly as possible.

Testing and research

Testing and research are of course closely linked. Our contributions during this acute crisis are also a contribution to long-term knowledge development. Everything we do to help during this crisis will also strengthen society’s future preparedness for new epidemics. The short-term perspective must be interlinked with this long-term perspective.

Thanks are due to Knut and Alice Wallenberg Foundation, which has been extremely supportive in our endeavours to build capacity for sample analysis at SciLifeLab and KI.

International arena

During the ambassador’s visit on Walpurgis Eve, we also discussed KI’s extensive collaborations with the UK. We aim to strengthen these partnerships in the future, and it is important to develop and find new synergies after Brexit. Interest is great on both sides, which was demonstrated not least during the seminar that KI hosted in January together with the Swedish Embassy in London. Numerous KI researchers participated and were joined by representatives from British universities and funding bodies.

The United Kingdom is one of the countries with which KI researchers have the most collaborations. Our joint projects within the framework of the EU’s Horizon 2020 are particularly robust. In December 2019, KI had a total of 448 collaborative links with UK organizations, with the University College London, King’s College London and the University of Cambridge at the top of the list.

Established collaborations

There are also several examples of well-established collaborations between KI researchers and UK companies. A recent example of this is a new corona virus vaccine project for which KI has received a large EU grant and which includes an important partnership with a Swedish-British company.

The value of cooperation with the UK is clearly visible during the ongoing pandemic. As I wrote in my previous blog post, research now seems to be a model for increased cross-border collaboration in a global crisis. Ambassador Gough’s visit to KI on Thursday was a clear sign of the mutual interest in continued cooperation.

Read more about her visit on KI’s website.

The British ambassador visited KI’s Biomedicum on Thursday to gain insight in research and testing coupled to COVID-19.

 

Den pågående pandemin ger många nyttiga påminnelser och en del nya insikter. För mig framstår inte minst ett perspektiv som extra viktigt att ta hänsyn till just nu: Att en pandemi per definition är  global och att vi upplever den här händelseutveckling tillsammans över hela världen.

Smittspridning känner inte av några nationsgränser. Att stänga gränser må vara effektivt i ett kortsiktigt perspektiv, men i grunden kan inte hälsohot av den här arten avhjälpas genom att bygga murar mellan folk eller länder. Tvärtom – vi måste underlätta och aktivt medverka till ökad samverkan, ömsesidig hjälp och kunskapsutbyte. Det gäller såväl mer långsiktiga strategier som konkreta insatser. Det är inte läge att bara tänka på sig själv i den här situationen. En sådan inställning är inte bara dumdristig och egoistisk, den är också direkt kontraproduktiv.

Snabbare väg

För forskning är samverkan och samarbete ett naturligt inslag i vardagen, även om det naturligtvis också förekommer konkurrens i sektorn. Jag upplever det dock som att denna konkurrens åtminstone delvis är satt ur spel för tillfället. Istället har den ersatts av ett kunskapsutbyte, där tidiga forskningsresultat publiceras snabbt för att ge andra forskargrupper en snabbare väg framåt. Nu är det den kollektiva framgången som gäller, mer än den individuella.

Jag pratar ofta om vikten av open science, av att forskning och forskningsdata görs tillgänglig för alla. Det finns många olika perspektiv på denna viktiga fråga och snabba offentliggöranden av preliminära resultat och utfall, innebär onekligen en del risker ur flera aspekter. Men i tider av kriser som denna, är det viktigare än någonsin att alla som nu arbetar intensivt med att ta fram kunskap om virusets egenskaper, om tänkbara terapier och behandlingsmetoder mot sjukdomen covid-19 och  annan relevant forskning, så snabbt som möjligt tillgängliggör sina resultat och reagenser för andra.

Dela med sig

Under de senaste veckorna har jag hört flera verksamma forskare som just tagit upp det här: Samverkan mellan kollegor världen över är intensiv och det råder en grundläggande generös och icke-egoistisk inställning när det gäller att dela med sig av kunskap. Data läggs ut, diskuteras, granskas kritiskt och appliceras eller används i relevanta sammanhang. På så sätt tjänar vi tid och resurser och kan snabbare nå resultat genom att arbeta tillsammans.

Det här gäller inte minst den nu pågående – och mycket intensiva – forskningen som handlar om att ta fram ett vaccin mot det nya coronaviruset. KI-forskarna Matti Sällberg och Ali Mirazimi har vid ett flertal intervjuer berättat om hur de upplever ett fantastiskt engagemang bland forskare och att det pågår mycket aktiva diskussioner på olika forum där man publicerar resultat och bollar och testar olika idéer för att komma vidare.

Naturligtvis finns det olika intressen när det gäller allmän forskning på universitet och mer strikt kommersiellt inriktad forskning inom läkemedelsindustrin, det vore naivt att tro något annat, men upplevelsen är ändå att samverkan, samarbeten och open science premieras i stunder av kris.

Gemensam utmaning

Detta inger hopp. Det är tydligt att budskapet går fram: att vi har en gemensam utmaning och ett gemensamt mål. Ska vi effektivt kunna arbeta mot ökad smittspridning och snabbt kunna ta fram verksamma behandlingsmetoder finns inga andra genvägar än denna: att arbeta tillsammans.

I vår Strategi 2030 säger vi att KI ska vara ett alltmer ”globalt” universitet. Nu ser vi vad detta innebär – att vi ska vara bland de lärosäten i världen som aktivt deltar i utväxling av forskningsrön, metoder och reagenser på tvärs av regionala, nationella och institutionella gränser. Det ligger i ett universitets natur att det ska bemöta en global utmaning med en global respons – med open science. Att vi inte längre bara ska sträva efter att vara ”first to publish” utan ”first to share”.

Jag kan i sammanhanget passa på att tipsa om att KI:s universitetsbibliotek, KIB, har ställt samman och publicerat en hel del ytterst bra material om open science. Samlingssidan ”KIB:s bloggserie om öppen tillgång” hittar du på KIB:s webbplats.

 

För en tid sedan presenterade regeringen vårbudgeten. Eller som finansminister Magdalena Andersson kallade den: coronabudgeten. För det är ju utan tvekan så att den präglas i stort sett fullständigt av den rådande pandemin.

Totalt satsar regeringen omkring 100 miljarder kronor på olika former av stöd- och krisåtgärder som en direkt följd av coronakrisen. Det handlar om allt från slopad karensdag och höjd a-kassa till ekonomiska lättnader för arbetsgivare och företag. Allt detta är viktiga insatser.

Snabba forskningsinsatser

I budgeten ingår också en särskild satsning på forskning. Totalt anslås 100 miljoner kronor “till snabba forskningsinsatser för att möta det nya coronaviruset”. Enligt regeringen är syftet att “tillgängliggöra resurser till forskning som snabbt kan bidra till att begränsa pandemin”. Vidare sägas det att “Fokus ska vara på insatser som inom kort kan ge resultat i form av nya produkter eller metoder med syfte att begränsa spridningen och effekten av viruset. Satsningen ska möjliggöra för svenska forskare att utöka, eller ändra inriktning på sina pågående projekt, och delta i gemensamma snabbt insatta satsningar eller samarbeten internationellt.”

Forskning är essentiell för att ta oss ur denna kris – men också för att samhället ska bli bättre förberett för nästa kris. Vi måste forska fram nya behandlingar och nya vacciner – också mot virus som ännu inte har orsakat pandemier, men som har potential att göra det. Och vi måste veta mer om hur hälsan påverkas av alla åtgärder som vidtas för att förhindra spridning av infektioner.

Inte bara av viruset

Under en pandemi påverkas hälsan inte bara av själva viruset utan också av en kraftig ekonomisk nedgång, ökad arbetslöshet, isolering etc. som följer av insatserna mot pandemin. Vi vet att det kommer nya pandemier, att det blir en covid-23 eller covid-29. Och vi vet att vi den här gången inte hade den beredskap som behövdes. Den medicinska forskningen måste stärkas båda kortsiktigt och långsiktigt för att säkerställa att samhället har tillräcklig motståndskraft.

Det är därför utmärkt att anslaget också ska användas för att mer allmänt “stärka samhällets motståndskraft och beredskap”, som det står i regeringens pressmeddelande.

Helhetsbilden?

100 miljoner kronor är en summa som det går att göra mycket vettigt med. Men samtidigt kan det vara bra att se på det här med lite perspektiv. Hur ser helhetsbilden ut när det gäller forskningsfinansieringen framöver?

Det jag önskar att lyfta in i debatten genom det här blogginlägget är den effekt krisen har för helhetsbilden för forskningsfinansieringen och inte minst för de olika stiftelser som stöder svensk forskning. Privata stiftelser har en fundamentalt viktig roll när det gäller finansiering av forskning i Sverige. Det är inte förvånande att det råder stor oro bland våra forskare när det gäller stiftelsernas möjlighet att stödja forskningen i åren som kommer.

Riskerar urholka

Vi måste vara vakna för och medvetna om att det som sker nu kommer att ge effekter på forskningsanslag under lång tid framöver. Minskade ekonomiska resurser i samhället i stort riskerar att urholka och begränsa det mer långsiktiga stödet till forskning via direkta och indirekta statliga anslag och privata eller ideella stiftelser och donatorer. Ändringar i villkor som reglerar till exempel aktieutdelningar till forskningsstiftelser, kan snabbt leda till mycket stora konsekvenser för forskningen. Det direkta stödet till forskning från olika stiftelser rör sig om miljardbelopp varje år. En stor del av dessa summor kommer från insamlingar, donationer etc. Men en ansenlig del av summan kommer direkt från avkastning av aktieinnehav som stiftelserna på detta sätt kan använda för att stödja forskning utan att röra stiftelsens eget grundkapital. Det här gäller särskilt de stiftelser som är knutna mer direkt till näringslivet.

Aktieutdelningar

Som bekant diskuteras nu om det kan anses lämpligt att de företag som tar emot statligt stöd för korttidsarbete samtidigt genomför aktieutdelningar. Det är en högst relevant fråga, naturligtvis. Men den måste också ställas i relation till de effekter en minskad aktieutdelning kan få för de aktörer som arbetar direkt eller indirekt med stöd till forskningen.

Bara under förra veckan var jag med på tre olika möten med forskningsstiftelser. Diskussionerna kan sammanfattas kort och kärnfullt: Läget är bekymmersamt.

I den kontexten måste regeringen ta sig an frågan om forskningsfinansiering med ett mycket tydligt helhetsperspektiv. De 100 miljoner kronorna öronmärkta till coronaforskning är i sig ett utmärkt initiativ, men kan visa sig vara en marginell satsning i skenet av att vi redan de närmaste åren kan mista flera miljarder i forskningsstöd av andra orsaker.

English version below

I dag, den 26 april, är det fyra år sedan som KI-alumnen och forskaren Ahmadreza Djalali greps av polisen i Iran. Han befann sig då på en föreläsningsturné i landet för att tala om sitt forskningsområde, katastrofmedicin. I samband med gripandet anklagades han bland annat för spioneri och “fiendskap med Gud”. Året efter, den 21 oktober 2017, dömdes han till döden i en rättegång som måste betecknas som en rättslig skandal.

Sedan dess har Ahmadreza Djalali suttit fängslad under mycket svåra omständigheter och med ett ständigt dödshot hängande över sitt huvud. Rapporter från fängelset berättar om att han rent fysiskt mår mycket dåligt och tidvis varit riktigt illa däran. De få bilder som vi sett på honom på senare tid, bekräftar rapporterna; Det är tydligt att han inte alls mår bra och att han behöver både adekvat sjukvård och snabbt komma ut från den osunda miljön i fångenskap.

Många som agerat

Jag har länge engagerat mig för att få Ahmadreza Djalali fri. Det är med en stigande frustration jag ser hur tiden bara går och att hans fall inte verkar röra sig framåt alls. Och vi är många som agerat. Faktum är att en stor del av den akademiska världen på olika sätt försökt sätta tryck på den iranska regimen, men också försökt få omvärlden att reagera och aktivera sig för Djalalis sak.

Särskilt besvärligt är läget nu. Sedan flera månader lider Iran svårt av effekterna av pandemin. Hur omfattande smittspridningen är i landet är oklart, stora delar av sjukvårdsstrukturen fungerar dåligt eller inte alls. Men det är uppenbart att det är väldigt många i landet som drabbats av det nya coronaviruset. Lika klart är det att vissa grupper är utsatta för större risker än andra. Det gäller inte minst de som sitter i trånga fängelsebyggnader, med urusla möjligheter att isolera sig, sköta hygienen eller få tillgång till rimlig basal medicinsk vård.

Enligt uppgifter från flera källor har regimen tillfälligt släppt ut omkring 100 000 fångar från fängelserna i landet de senaste månaderna. Det motsvarar mer än hälften av det totala antalet fängslade som landet uppger sig ha officiellt. Utsläppandet är ett försök att förhindra att smittan får fäste på fängelserna – något som dock redan ska ha skett på flera enligt rapporteringar i medierna.

Såvitt vi känner till så finns inte Ahmadreza Djalali bland dem som släppts.

Öka pressen

Jag – och många med mig – uppmanar nu den svenska regeringen att ytterligare öka pressen på Iran för att få Ahmadreza Djalali frisläppt. Utifrån den rådande situationen, hans hälsotillstånd och med den befängda och uppenbart rättsvidriga domen i bakgrunden, borde det finnas en öppning för Iran att låta Djalali komma ut från fängelset och få möjlighet att snabbt kunna återförenas med sin familj i Sverige.

Dessutom skulle han, med sin expertkunskap i katastrofmedicin, kunna bidra rent konkret för att stödja den svåra situation som många i Irans befolkning just nu genomlider.

För precis ett år sedan skrev jag följande här på bloggen:

Det hela går inte att benämna på något annat sätt än vad det faktiskt handlar om: En rättslig skandal. Det här är det mest extrema övergrepp mot en enskild forskare som jag någonsin sett.

Jag kan tyvärr inte göra annat än att upprepa dessa ord.

Ahmadreza Djalali måste släppas nu!

 

Ps. Läs också gärna det gemensamma uttalande som publicerats, underskrivet av Anna Lindenfors, Amnesty International; Elisabeth Rachlew, Kungliga Vetenskapsakademin och jag från KI: Frige Ahmadreza Djalali!

 

Four years ago Ahmadreza Djalali was imprisoned – now we must secure his release

Today, April 26, it is four years since KI alumnus and researcher Ahmadreza Djalali was arrested by the Iranian police. At the time of his arrest, he was on a lecture tour in the country to talk about his research area, disaster medicine, and was accused, among other things, of espionage and “enmity with God”. The following year, on October 21, 2017, he was sentenced to death in a trial that can only be described as a legal scandal.

Since then, Ahmadreza Djalali has been imprisoned under very difficult circumstances and with the constant threat of death hanging over his head. According to reports, he is in poor health, and at times seriously ill. The few recent photos we have seen of him confirm these reports; it is clear that he is not well and that he needs adequate medical care and relief from the unhealthy prison environment.

Many have acted

I have long been committed to freeing Ahmadreza Djalali. It is with increasing frustration that I see how time is passing without his case moving forward. Many of us have acted. In fact, much of the academic world has tried in various ways to put pressure on the Iranian regime and to encourage the outside world to react and mobilize for Djalali’s sake.

Now the situation is particularly dire. For several months, Iran has been suffering severely from the effects of the pandemic.  The extent to which the virus has spread is unclear but it is obvious that many are affected and that some groups are at greater risk than others. This applies not least to those who are confined to prisons with few opportunities to isolate themselves, maintain hygiene or access basic medical care.

According to data from several sources, in recent months the regime has temporarily released about 100,000 prisoners throughout the country. This corresponds to more than half the total number of prisoners the country officially claims to be holding. The release is an attempt to prevent the infection from becoming entrenched in prisons – something that has unfortunately already happened, according to several media reports.

As far as we know, Ahmadreza Djalali is not among those released.

Increase the pressure

Together with many others I am now calling on the Swedish government to further increase the pressure on Iran to release Ahmadreza Djalali. Given the prevailing situation, his state of health, and the incomprehensible and clearly unjustified verdict, there should now be a new opening for Iran to allow Djalali to leave prison and reunite with his family in Sweden.

Furthermore, with his expertise in disaster medicine, he could make concrete contributions to improving the difficult situation that is causing great suffering for many in Iran.

Ahmadreza Djalali must be released now!

This afternoon I will participate in the panel at a webinar, hosted by Institute of Global Affairs, the School of Public Policy and SITE at the Stockholm School of Economics. The theme for the event is “The Swedish Exception: early lessons from Sweden’s different approach tol COVID-19“. Being no expert on Covid-19 my contribution will be to comment on the role of universities and on the challenges we all face when dealing with uncertainty. Thus the new corona virus does not come with a manual as to how to handle it, be it in the medical realm or in the society at large.

The organizer describes the content of the seminar with these words:

Sweden has been pursuing a different approach to suppressing the epidemic curve, relying mainly on voluntary measures and keeping more of the economy open. The main theory has been that the population would respond to advice from the government because of the strong level of trust in Swedish society – the citizens’ trust in government institutions, the government’s trust in the citizens, and the trust among citizens. Also, the approach of allowing the development of “herd immunity” got traction.

Some aspects of this approach appear to have worked well, other aspects less so. The results so far point to a high death toll compared to other Nordic countries which have taken tougher measures, though the jury is still out on the long term outcome. The panel will draw early lessons from the Swedish experiment that could be relevant for emerging economies and developing countries that, for one reason or another, cannot afford massive lockdowns.

The “Swedish strategy” is debated and also questioned on the international arena right now. Here at Karolinska Institutet we daily recieve a lot of phone calls and e-mails with questions concering the approach and requests for comments from our researchers.

The other panelists this afternoon are Peter Baldwin, New York University of California, Sara Hagemann, Deputy Dean, LSE School of Public Policy, Lars Trägårdh, Ersta Sköndal Bräcke University and Erik Berglof, Director, Institute of Global Affairs, LSE School of Public Policy.

The event is part of the LSE Series on COVID-19 Crisis Management and Post-Crisis Reconstruction – lessons from the past and early insights from the current crisis

The webinar is open for public, you’ll find the livestream here between 16.30 and 18.00, Swedish time zone.