Vi har precis upplevt en intensiv, rolig, lärorik och inspirerande Nobelvecka, som för min egen del inneburit många spännande möten, inte bara med forskare inom vårt eget fält, utan också med personer aktiva inom samhällsvetenskap, humaniora, teknik och naturvetenskap. Det är alla dessa möten över gränser som är en tveklös styrka just för Nobelfestligheterna. Jag kan inte nog understryka vikten av det.

Samtidigt går debatten om den svenska forskningspolitikens inriktning, utformning och omfattning vidare. Det är glädjande. Sverige behöver en levande och aktiv diskussion om så viktiga framtidsfrågor som forskning, kunskapsutveckling och innovation. För en dryg vecka sedan publicerades en debattartikel i bland annat Upsala Nya Tidning med sammanlagt 17 undertecknare (inklusive mig själv) från akademi, näringsliv och organisationer. Här följer hela artikeln som den är publicerad i UNT

 

Under Nobelveckan firas forskningens triumfer, i Sverige och runt om i världen. Nobelpriserna tydliggör hur forskningens borrande i grundläggande vetenskapliga frågeställningar driver utveckling i samhället. Mycket av det vi ser som självklart kommer ur forskning: effektiva behandlingar när vi blir sjuka, mobiltelefonen som bank, bibliotek och resebyrå, metoder för konflikthantering. Samtidigt finns stora utmaningar.

Klimatfrågan kräver stora forskningsresurser från många områden; det brådskar att bryta utsläppskurvan.

Datavetenskapliga landvinningar inom automatisering och AI innebär både enorma möjligheter och stora utmaningar för samhället. Forskning och utbildning stärker vår förmåga att möta framtida, ännu okända, utmaningar.

Svenska universitet och företag i kunskapsfronten bidrar till Sveriges, världens och planetens framtid. Ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans (S) uttrycker (Svd 3/10) en vilja att försvara Sveriges position som kunskapsnation. Då krävs en politik som stödjer en sådan utveckling.

Arbetet med 2020 års forskningsproposition går just nu in i sitt mest intensiva skede och som företrädare för några av nyckelaktörerna i svensk forskning vill vi se betydligt större politiskt engagemang och kraftfulla finansiella satsningar om inte Sverige ska tappa mark som en innovativ industri- och kunskapsnation.

Till att börja med får det inte finnas någon motsättning mellan hög kvalitet och samhällsnytta i forskningspolitikens utformning.

Kraven är desamma: Den måste mobilisera tillräckliga resurser, vara långsiktig samt driva mot högsta möjliga kvalitet i forskning, samverkan och nyttiggörande. Det är så genombrotten kommer, som placerar Sverige i den internationella forsknings- och innovationsfronten. Endast så kan vi fortsätta attrahera kunskapsintensiva företag, få Nobelpris, bidra till energiomställningen eller lösa antibiotikaresistenskrisen. Endast så kan vi lära oss förstå hur demokratiska fri- och rättigheter stärks respektive försvagas eller hur religion och samhälle samspelar när konflikter uppstår.

Forskning verkar i ett internationellt sammanhang. När andra delar av världen storsatsar lockas forskare och företag dit, när EU lägger om sin forskningspolitik, eller kronkursen faller, får det konsekvenser som direkt påverkar oss i Sverige.

Stora delar av forskningen är i dag beroende av avancerad forskningsinfrastruktur som inget enskilt lärosäte eller företag har råd med: högteknologisk utrustning, avancerade instrument, testbäddar, databaser och system.

Kostnaderna har under flera år stadigt ökat och fortsätter att öka utan att finansieringen hängt med. Utan verktyg för att bedriva forskning avstannar utvecklingen, att placera infrastrukturen i centrum för forskningspolitiken de kommande åren har blivit en ödesfråga.

Forskningens nödvändiga infrastruktur måste finansieras och samordnas nationellt. Den behöver även göras tillgänglig för företag med forskning och utveckling i Sverige. Svenska framsynta investeringar i storskalig forskningsinfrastruktur har potential att stärka Sveriges internationellt ledande roll. Det krävs dock en ökad statlig ram på närmare en miljard kronor den kommande fyraårsperioden för att säkerställa långsiktig drift och vidareutveckling av stora infrastrukturer som MAX IV, SNIC, ESS och SciLifeLab, utan att utarma nödvändig annan forskningsinfrastruktur. Det kan handla om testmiljöer för automatisering och fossilfria transporter. Andra brådskande exempel är infrastruktur för informations- och kommunikationsteknologi samt för att utveckla vävnads-, cell- och molekylärbiologiska tekniker och koppla sådana data till hälsodata med målet att förbättra prevention, diagnos och behandling av sjukdom.

En nationell strategi för forskningsinfrastruktur är nödvändig för att skapa långsiktighet i satsningarna, tydliggöra ansvar och säkerställa bättre samordning, tillgänglighet och samutnyttjande.

Vi behöver stimulera gränsöverskridande samverkan och mobilitet vid infrastrukturerna med attraktiva karriärvägar för de forskare som väljer att arbeta med att vidareutveckla infrastrukturerna. Såväl näringslivet som akademin berikas av att anställda rör sig mellan sektorerna. I en föränderlig värld bör också universitetens uppdrag att arbeta med livslångt lärande för yrkesverksamma förtydligas.

Politiken måste i alla lägen styra mot kvalitet. Det handlar om att skapa ett finansieringssystem som är långsiktigt och prioriterar kvalitet. De bästa idéerna, forskarna och samarbetena, oavsett var de finns, måste prioriteras när medel fördelas och de med bäst förutsättningar och kompetens ges förutsättningar att vidareutveckla sina idéer för att möta globala utmaningar. Incitament som stärker lärosätenas strategiska förmåga är i detta sammanhang viktiga, och forskningsinfrastrukturerna kan bli de plattformar som bildar ett kitt för den främsta forskningen; inomvetenskaplig eller i tvärsektoriell samverkan, som stärker innovationsförmågan och därmed Sveriges konkurrenskraft.

Statens investeringar i forskning måste successivt öka. Ett enprocentsmål är ett fullt rimligt mål att eftersträva.

Vi uppmanar Sveriges regering att inte se forskningspolitiken isolerat från annan politik. Den hör samman med framsteg inom i stort sett alla andra politikområden: framtidens jobb, skola, ekonomi och näringsliv, vård- och omsorg, klimat och miljö, kultur och integration samt säkerhet. En väl genomtänkt och långsiktig satsning på forskningspolitiken främjar utvecklingen av Sverige som en hållbar kunskapsnation.

Hans Adolfsson, rektor Umeå universitet
Stefan Bengtsson, rektor Chalmers
Birgitta Bergvall-Kåreborn, rektor Luleå tekniska universitet
Elisabeth Björk, Senior Vice President late CVRM & Gothenburg Site Lead, AstraZeneca
Kjell Blückert, vd Ragnar Söderbergs stiftelse
Helen Dannetun, rektor Linköpings universitet
Claes Erixon, Executive Vice President, Head of Research and Development, Scania
Lars Hultman, vd, Stiftelsen för Strategisk Forskning
Sigbritt Karlsson, rektor KTH
Maria Knutson Wedel, rektor SLU
Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska Institutet
Eva Pettersson, akademisekreterare och vd, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien
Lars Stenqvist, Executive Vice President & CTO, Volvo Group
Lars Strannegård, rektor, Handelshögskolan i Stockholm
Astrid Söderbergh Widding, rektor Stockholms universitet
Eva Wiberg, rektor, Göteborgs universitet
Eva Åkesson, rektor Uppsala universitet

I dag, torsdag den 12 december, presenterades den nationella life science-strategin av de tre ansvariga ministrarna för life science; näringsminister Ibrahim Baylan, socialminister Lena Hallengren och minister för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans.

Strategins syfte är att ”tillsammans med hela life science-sektorn lägga grunden för fortsatta framsteg – för att förbättra hälsan i befolkningen, utveckla sjukvården och stärka Sveriges ekonomiska välstånd”.

Därmed tas ett första konkret steg mot realiserandet av den ambition som de tre ministrarna gav uttryck för i en debattartikel i somras: att Sverige ska vara en ledande life science-nation.

Betydelsen och behovet av en samlad, nationell strategi kan knappast överdrivas. Ytterst handlar det om våra möjligheter att på sikt kunna säkerställa en fortsatt hög och produktiv nivå på forskning och utveckling inom området som täcker in hälsofrågor och medicin – och där Sverige traditionellt haft en framstående position under lång tid. En stark life science-sektor är också en garant för en positiv utveckling av Sverige som innovations-land, men ger också stora vinster mätt i mervärde för patienter.

Prioriterat

För KI är det här området prioriterat, inte minst i KI:s Strategi 2030 där vi bland annat skriver att “KI ska vara en motor i att realisera Sveriges potential inom life science”. Det är en uppgift som vi alltså tar på största allvar och en nationell strategi för det här områden är en lika viktig som nödvändig grundsten i detta arbete. Som rektor för KI har jag förmånen att delta i en samverkansgrupp som fungerat som rådgivare till regeringens life science-kontor, lett av Jenni Nordborg. Jag har under processen betonat att forskning och utbildning av betydande omfattning och hög kvalitet är fundament i en framgångsrik life science-nation.

Life science-kontoret ska nu leda det fortsatta arbetet med implementeringen av strategin. KI och jag kommer självklart att vara aktiva i detta också framöver. En strategi är knappast värd något om den inte omsätts i praktisk handling. Där har KI ett viktigt uppdrag.

Särskilt viktiga områden för KI som betonas i strategin är jämlik hälsa, prevention och precisionsmedicin som i sin tur kräver banbrytande grundforskning. Regeringen lyfter också fram behovet av ökat samarbete i Norden för sektorn.

Tillgång till hälsodata

Ett annat väsentligt område för KI är tillgången till hälsodata. Det är i sammanhanget svårt att bedöma hur regeringen i praktiken kommer att hantera avvägningen mellan att ytterligare tillgängliggöra hälsodata och samtidigt värna den personliga integriteten. Samtidigt framgår tydligt i strategin att vi måste utnyttja de allt fler möjligheter som finns inom området genom ny teknik och innovationer. Här är det också viktigt att det finns tillräckliga resurser så att datahantering kan ske på ett effektivt och heltäckande sätt. Fungerande och tillgängliga register och databaser är extremt viktiga ur ett forsknings- och kunskapsperspektiv.

Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i strategin i detalj, men kan konstatera att skatteavdragen för de privata bolagens forskning- och utvecklingsverksamhet föreslås förändras, något som stärker det som brukar kallas ekosystem för life science. Vidare diskuteras en förenkling i processen för högkvalificerad personal som vill söka jobb eller starta företag i Sverige. Regeringen vill också se över finansieringen för uppbyggnad och drift av nationella och internationella infrastrukturer. Det låter spontant som vettiga förslag, men jag ska naturligtvis titta närmare på innehållet i strategin så snart jag får en chans.

Vidare diskussion

Strategin inspirerar till  vidare diskussion. Tyvärr ser jag inte att det tillförs nya finansiella resurser till life science-sektorn. Det behöver också klargöras när inriktningarna och åtgärderna som presenteras i strategin kommer att förverkligas. KI kommer att följa upp detta på nära håll och bidra så mycket vi kan!

Den nationella strategin ger grunden. Den måste dock följas upp av en regionalt anpassad strategi. Det gäller inte minst för det starkaste life science-området i Sverige; Stockholm/Uppsala regionen. Vi håller just nu på att ta fram en regional life science-strategi tillsammans med Region Stockholm. Arbetet görs i samverkan med andra viktiga aktörer, och ska samspela med den nationella strategin. Jag kommer garanterat att återkomma om detta arbete längre fram här på bloggen. Ambitionen är att vi ska kunna presentera strategin under våren 2020.

Läs gärna mer om strategin på regeringens webbplats, där det också finns flera filmer (“röster om life science-strategin”) publicerade bland annat med mina kommentarer liksom med KI-medarbetaren och spetspatienten Sara Riggare.

English version below

Jag nåddes i dag av en lika glädjande som viktig nyhet: Migrationsöverdomstolen har beslutat att upphäva Migrationsverkets tidigare utvisningsbeslut för en av KI:s internationella doktorander. Domen, som är vägledande, kommer att få stor betydelse inte bara i detta enskilda fall, utan generellt för internationella doktorander verksamma i Sverige. I ett pressmeddelande från Centrum för rättvisa, som företräder KI-doktoranden, citeras handledaren Christina Bark, docent vid KI:

Det är oerhört glädjande att se att rättsväsendet har fungerat och att Migrationsöverdomstolen har upphävt utvisningsbeslutet. Migrationsverkets stelbenta tolkning av lagen riskerade att slå undan benen för svenska forskningsinstitutioners möjlighet att rekrytera internationella doktorander. Den här domen kommer att få stor betydelse för högre studier och forskning i Sverige.

Jag kan bara hålla med Christina och har själv här på bloggen skrivit om frågan flera gånger tidigare. Situationen för många internationella doktorander i Sverige, som lever under mer eller mindre konkret utvisningshot på grund av Migrationsverkets hårda lagtolkning, är inte rimlig. Detta är något som både KI och andra lärosäten tagit upp ett flertal gånger med såväl myndigheter som politiker. Det handlar bland annat om omfattande krav på försörjningshistorik.

I det här fallet har en doktorand utfört en del av sin forskning i annat land, tack vare god internationell samverkan mellan universitet. Denna utlandsförlagda forskning, menar Migrationsverket, var skäl nog att neka doktoranden fortsatt uppehållstillstånd. Hela situationen är anmärkningsvärd, doktoranden har följt studieplan och hans insatser har varit utan anmärkning. Han stod på gränsen till disputation, men hotades nu på grund av Migrationsverkets beslut att tvingas lämna Sverige och därmed också möjligheten att doktorera här.

Det är ett ständigt återkommande problem och det här specifika fallet med KI-doktoranden är ingalunda unikt. Migrationsöverdomstolens dom ger dock hopp om att vi nu på ett bättre sätt kan ta tillvara de forskartalanger som av olika skäl sökt sig till Sverige, som framgångsrikt genomgår sin doktorandperiod och som förhoppningsvis fortsätter utvecklas och kan bidra aktivt till att göra Sverige till ett attraktivt och framgångsrikt land för högre utbildning och forskning. Detta i god Nobel-anda!

Mer information finns i det pressmeddelande som Centrum för rättvisa publicerat i dag.

A welcome decision for international doctoral students in Sweden

The Swedish Migration Court of Appeal has decided to overturn the Migration Board’s earlier deportation decision for one of KI’s international doctoral students. The decision, which is precedential, will be of great importance not only in this particular case, but generally for international doctoral students in Sweden. In a press release from the Centrum för rättvsa, representing the KI doctoral student, the supervisor Christina Bark, associate professor at KI, is quoted (my translation):

It is extremely gratifying to see that the judicial system has worked and that the Migration Court of Appeal has overturned the deportation decision. The Swedish Migration Board’s rigid interpretation of the law risked impact the ability of Swedish universities to recruit international doctoral students. This decision will be of great importance for higher education and research in Sweden.

I totally agree with Christina. The situation for many international doctoral students in Sweden, who are living under deportation threats due to the Migration Board’s law interpretation, is not reasonable. This is something that both KI and other Swedish universities have put on the agenda on numerous occasions with both authorities and politicians.

In this case, the KI doctoral student has done some of his research in another country, thanks to a well established international collaboration between universities. According to the Migration Board, the fact that research was conducted abroad was reason enough to deny the doctoral student continued residence permit. The whole situation is remarkable, the doctoral student had followed his study plan and his efforts have been successful. Despite this, he was now threatened with extradition.

This is a recurring problem and this specific case is by no means unique. However, the judgement by the Migration Court of Appeal gives hope that we now can take better care of the research talents that have applied to Swedish universities and who are successfully conducting their doctoral studies here.

Så är Nobelfirandet igång. Under presskonferensen med pristagarna i Nobel Forum idag kom “falska nyheter” upp som ett tema och Gregg Semenza uttalade att beslut måste baseras på fakta – inte på falska berättelser (false narratives). Sir Peter Ratcliffe tillade att vi måste bekämpa skepticism till forskningen genom att vara ärliga om vad vi vet och vad vi inte vet, och om vad vetenskapen kan göra och vad den inte kan göra.

Tillbaka på kontoret efter presskonferensen hittar jag det nya numret av Karolinska Institutets tidning Medicinsk Vetenskap (MV). Som vanlig är den späckad med spännande, tankeväckande och lärorika reportage, artiklar och tips från forskningens värld här på KI. Och det nya numret (som tidigare nummer) gör exakt det som våra nobelpristagare betonade: att vi måste kommunicera både vad vi vet och vad vi inte vet och göra detta på ett öppet och ärligt sätt.

När jag tillträdde som rektor här på KI för drygt två år sedan stiftade jag på allvar närmare bekantskap med MV och det blev en positiv upplevelse från start. Uppdraget – att utifrån ett populärvetenskapligt perspektiv belysa KI:s mångfasetterade och breda medicinska forskning – är både svår men också oerhört viktig. Medicinsk Vetenskap med dess chefredaktör Cecilia Odlind och redaktör Ola Danielsson lyckas mycket bra med sitt uppdrag.

25 år

Detta nummer känns extra kul att läsa eftersom det markerar ett jubileum; Tidningen fyller nämligen 25 år denna höst!

I förordet till senaste numret skriver Cecilia och Ola om den 25-åriga resan. Vad har hänt under alla de år som gått? En tillbakatitt i tidigare nummer ger en hel del tankeställare, men också en insikt i att forskningen verkligen levererar resultat och flyttar fram positionerna. I det allra första numret av MV fanns till exempel en artikel om HPV och dess koppling till livmoderhalscancer – och förhoppningen om att få fram ett verksamt vaccin. I dag erbjuds alla flickor i Sverige vaccination mot de farligaste varianterna av HPV och det diskuteras om också pojkar ska erbjudas samma.

Men allt går förstås inte framåt på ett spikrakt och tydligt sätt. Olika ämnen har olika utmaningar. I förordet skriver redaktörerna:

“I samma första nummer fanns också en artikel om hur människokroppen reagerar i rymden. Till vår fasa insåg vi att det var samma frågeställning som vi nyligen tog upp i tidningen. Har inget hänt? Jo, även om frågeställningen är densamma så vet vi idag betydligt mer, till exempel om hur immunförsvaret påverkas och att variationen i tarmfloran försämras.”

Viktig uppgift

Att förklara, åskådliggöra och personifiera medicinsk forskning är en mycket viktig uppgift för ett universitet som KI. Därför är en tidning som MV så värdefull. Här får vi möta forskare som brinner för att ta fram ny kunskap, här får vi lära oss hur nya framsteg kan appliceras inom vård och behandling och här får vi också läsa om patienter och anhöriga som på olika sätt fått hjälp och stöd tack vare de upptäckter som görs vid KI.

Redaktörerna skriver i slutet av sitt förord, utifrån att tidningen förstås förändrats genom åren:

“Men en sak som är sig lik är forskarnas stora engagemang för att nå ny kunskap som kan förbättra människors hälsa. Och att Medicinsk Vetenskap finns där för att berätta om det.”

Grattis till 25 år av framgångsrik publicistisk insats, Medicinsk Vetenskap! I dessa tider – med fake news och alternative facts – är ert uppdrag kanske viktigare än någonsin.

 

Vartannat år genomför EU en mätning av innovationskraften för olika regioner i Europa. Mätningen sker utifrån en mängd olika kriterier (här finns mer information om metoden som används), och syftet är bland annat att dessa jämförelser ska skapa incitament för svagare regioner att skapa bättre förutsättningar för innovationsutveckling.

Stockholmsregionen har konsekvent hamnat mycket högt i den här rankningen (tabellen kopierad från Regional Innovation Scoreboard, European Commission 2019).

I senaste mätningen ligger Stockholmsregionen tvåa inom EU, bara regionen runt den finska huvudstaden Helsingfors uppnår ett bättre samlat resultat. Detta är förstås ett tecken på styrka och en indikation på att vi har utmärkta förutsättningar för att skapa växtkraft. Här finns en enorm potential att utveckla denna sektor: kunskap och kompetens, infrastruktur, resurser och ett gemensamt intresse från forskning, hälso- och sjukvård, näringsliv, politik och patienter att driva på den här utvecklingen. Jag är glad för att vi i dessa frågeställningar har ett utmärkt samarbete med Region Stockholm.

För life science-sektorn är innovations- och utvecklingskraft helt avgörande. Det är en kärnfråga, såväl för sektorn i stort som för regionen och Karolinska Institutet. Och självklart är forskning och utbildning av betydande omfattning och av högsta kvalitet plattformen för det hela. Detta är också något som jag betonar i diskussioner om olika innovations- och utvecklingssatsningar.

I vår Strategi 2030 är vi tydliga och skriver bland annat:

KI ska vara en motor i att realisera Sveriges potential inom life science och samla relevanta aktörer. KI:s styrkor ligger i förståelsen av människors hälsa och grundläggande sjukdomsprocesser med fokus på translationell medicin. KI:s forskning är ett samlat life science-koncept. Detta koncept ska exponeras som en helhet till näringslivet och andra intressenter. Det möjliggöra nyföretagande och nya forskningsnära arbetstillfällen. Invånarnas behov ska alltid vara i centrum i innovationsarbetet.

Prioriterad fråga

Det är mot den bakgrunden som arbetet med regionens kommande gemensamma strategi för life science ska ses. För ganska precis ett år sedan, i samband med budgetbeslutet för 2019, slog Region Stockholm fast att en långsiktig life science-strategi ska tas fram. KI är i hög grad med och driver detta arbete och det är dessutom en tydligt prioriterad fråga för oss att vi i, samverkan med Region Stockholm, ska verka för att stärka life science-sektorn och gemensamt skapa ett världsledande life science-kluster.

En viktig utgångspunkt för vårt eget arbete är den nationella life science-strategin. Regeringen har aviserat att denna strategi lanseras nästa vecka. Ett prioriterat område som jag vet att kommer att lyftas fram är nyttiggörande av hälso- och vårddata för forskning och innovation. Ett annat är integrering av forskning och innovation i vården. Det är min fasta tro och förhoppning att en regional life science-strategi ska kunna vara klar och presenterad till sommaren 2020. Jag kommer garanterat att kommentera det fortsatta arbetet med strategin här på bloggen.

Life science-konferens i maj

Som del i arbetet med den regionala life science-strategin anordnar KI en konferens i samverkan med Region Stockholm, Stockholms universitet och KTH den 27 maj 2020. Syftet med Stockholm Life Science Conference är att samla representanter från akademi, hälso- och sjukvård och näringsliv för att samskapa ett starkt life science-kluster baserat på kunskap och evidens. Är du intresserad av att delta, mejla till LifeScience2020@akademikonferens.se som återkommer till dig med besked närmare datumet. Tanken är att deltagarna ska ge en jämnt fördelad grupp av representanter från de mest relevanta aktörerna i sektorn.

I dag kom Lennart Utgren till mitt kontor med en bok han har skrivit om ett urval av Karolinska Institutets aktiva forskare. Lennart Utgren är fotograf och han porträtterar 30 KI-forskare båda med ord och bild. Denna bok ger en personlig ingång till forskningen – den ger forskningen ett ansikte.

Nedanstående text är baserad på mitt förord till boken.

Mitt första möte med Karolinska institutet fick jag genom föreläsningar av forskare som arbetade där. Som student och stipendiat vid universitetet i Oslo fick jag möjlighet att träffa gästföreläsare från Karolinska Institutet, diskutera deras forskning och få kunskap om KI:s verksamhet. Vi glömmer ofta detta: att för omvärlden definieras ett universitet inte av sina byggnader eller sitt campus utan av sina ambassadörer.

I denna bok lyfter Lennart Utgren upp trettio aktiva forskare som alla har bidragit till att sätta Karolinska Institutet på världskartan de senaste decennierna. Vi möter trettio av KI:s främsta ambassadörer. De har spridit kunskap om KI vid andra universitet i hela världen. Tillsammans illustrerar dessa forskare den stora bredd som KI:s forskning har. Genom sina framgångar har dessa forskare givit människor en bättre hälso- och sjukvård och möjligheter till ett bättre liv – inte bara i vår egen region, inte bara i Sverige, utan globalt.

Genom ord och bild ger Lennart Utgren en mycket personlig ingång till medicinsk forskning. Vi ser människorna bakom forskningen. Varför började jag att forska? Vem inspirerade mig, och vilka var mina mentorer? Vilka frågor fick mig att stanna kvar inom forskningen? Vilka nya frågor har min forskning lett till, och vad är min vision om utvecklingen vidare? Det här är frågor som belyses genom ett samspel mellan ord och bild. Vi får en inblick i den hängivenhet som är en förutsättning för god forskning. Boken ger ett destillat av vad forskning är: att fullfölja sina egna idéer, att låta sig drivas av sin kreativitet samtidigt som man gör något som kommer samhället till godo.

Det är just detta – att ge forskningen ett ansikte – som nu är så viktigt. Rekrytering till forskning är avgörande för samhällets utveckling. För att öka forskningens attraktionskraft behöver våra ungdomar goda förebilder. Och de måste förstå vad forskning är.  Jag är övertygad om att denna bok inte bara bidrar till att profilera KI utan att den också kommer att vara en källa till inspiration för de som just inlett en forskningskarriär och för ungdomar som överväger att påbörja en sådan karriär.

Det är i dessa perspektiv att denna bok är så betydelsefull.

 

Titel: ”30 forskarporträtt i ord och bild. Från Karolinska Institutet.

Idé och foto: Lennart Utgren (info@utgrenfoto.se).

Boken är utgiven av Lensmed, Stockholm 

 

One of the overarching objectives in our new strategy – Strategy 2030 – says that KI should be a university “characterized by pedagogical creativity and innovation”. We also promise to “explore new learning processes”. These are high ambitions that now motivate our new and prestigious fellowship program in medical education.

The KIPRIME Research Fellows program engages 14 fellows from 11 different countries as well as three former KIPRIME laureates. KIPRIME is an acronym for Karolinska Institutet’s Prize for Medical Education. I am happy to see that KIPRIME now develops into a fellowship program with dedicated and highly qualified participants from all over the world. Our aim is to build a global community within the realm of medical education.

Gunnar Höglund and Anna-Stina Malmborg Foundation

KI alumnus, and our generous benefactor, the late Dr. Gunnar Höglund, reminded us through his deep engagement and generous donation that “education is fundamental – from basic subject knowledge to skills, attitudes, and patient care. While education is one of the most important tasks of the university, too little research is being devoted to improving medical education.”

And he pointed out many times that like other areas of ​​medicine, medical education should be evidence based and grounded in high-quality research.

KI strengthens medical education

This program is just one example of how KI is working to strengthen medical education.

Other examples include our ongoing recruitment of seven new professors who should help couple educational expertise to excellent research. This initiative aims to better integrate research into our educational activities and to open up a career path for employees who want to devote themselves to both education and research.

We are also working to strengthen interprofessional learning in the classroom and in clinical education. If students are trained to learn together, they will be better prepared to work and treat patients together.

These efforts supplement our annual educational conference and our pedagogics courses and awards that are designed to inspire and to strengthen skills and recognize excellence among our educators.

Preparing students for global challenges

It is a matter of urgency that we now rethink the very nature of our institutions of higher education. We need to successfully prepare our students to take on today’s and tomorrow’s challenges. These challenges are formidable and force us to see health in a broader context than ever before.

The United Nations Agenda 2030, with its 17 Sustainable Development Goals (SDGs), is an excellent point of departure. These goals underscore our collective responsibility and inspire us to envision a new role for universities in achieving better health and wellbeing for all.

We arranged a full-day conference on this topic last March with students, teachers, curriculum-developers, and academic program directors from numerous disciplines and universities. We discussed how higher education institutions could make headway in incorporating the UN Agenda 2030 Sustainable Development Goals in curricula and programs. The complexity and interconnectedness of the SDGs will require a high level of competence among future decision- and change-makers. There is a need for increased collaboration across disciplines, between universities, and with other actors in society. Simply put, universities should stay faithful to their role as key agents of change.

A follow-up conference on this theme will be held in Gothenburg in March 2020, with satellite meetings taking place around the country. We hope that conferences on SDGs in higher education will be held on an annual basis, rotating between Swedish universities.

Commitment and engagement

Yesterday, during my welcome address to the new KIPRIME fellows, I sensed their deep commitment and engagement. By bringing together researchers from a range of different disciplines and backgrounds we get the richness of perspectives that is the recipe for new ideas and approaches.

To our KIPRIME fellows: the best of luck in your future endeavors. Perhaps I will meet some of you again, as future KIPRIME laureates?

English version below

Efter långdragna förhandlingar finns nu åter ett avtal på plats mellan Bibsamkonsortiet och det vetenskapliga förlaget Elsevier. Enligt ett pressmeddelande från Bibsam och Elsevier så träder avtalet ikraft med omedelbar verkan och innebär att forskare i Sverige nu åter får tillgång till de drygt 2 000 vetenskapliga tidskrifter som finns inom Elsevier.

Dessutom kan alla svenska forskningsartiklar publiceras omedelbart med open access.

Det här är ett mycket viktigt och glädjande besked och ett stort steg mot att göra forskningen mer tillgänglig. Det förra avtalet sades upp vid halvårsskiftet 2018.

Enligt pressmeddelandet innebär det nya avtalet främst följande:

  • Obegränsad öppet tillgänglig publicering i Science Direct Freedom Collection (inklusive tidskrifter från lärda sällskap), Cell Press och alla öppet tillgängliga tidskrifter
  • En unik pilot som innebär öppet tillgänglig publicering av 100 artiklar i Cell Press hybridtidskrifter, vilket täcker hela konsortiets publicering i dessa tidskrifter
  • Läsrättigheter till Science Direct Freedom Collections cirka 2000 tidskrifter från 1995, och som tillval Cell Press (14 tidskrifter)
  • Publicering med CC-BY licens (eller annan öppen licens enligt författarens önskemål)

Publiceringen inom avtalet förväntas bli cirka 3 800 artiklar per år.

Läs gärna mer i tidigare inlägg här på bloggen.

Även Karolinska Institutets Universitetsbibliotek (KIB) har skrivit om det nya avtalet på sin webbplats.

Uppdatering 27 november: Avtalet träder i kraft 1 januari 2020, men vi får tillgång till att läsa de ca 2000 vetenskapliga tidskrifterna från Elsevier inom kort (sannolikt 4-5 december). Avtalet täcker publiceringskostnaden för de artiklar som skickas in (submittas) till förlaget från och med 1 januari, och när de publiceras blir de omedelbart open access.

New agreement with Elsevier

After lengthy negotiations, a new agreement is now in place between the Bibsam Consortium of Sweden and the scientific publisher Elsevier. According to a press release from Bibsam and Elsevier, the agreement comes into force with immediate effect, which means that researchers in Sweden are regaining access to the more than 2,000 scientific journals through Elsevier.

In addition, all Swedish research articles can be published immediately with open access.

This is a very important and gratifying message and a big step towards making research more accessible. The previous agreement was terminated at mid-year 2018.

According to the press release, the new agreement mainly means the following:

  • Unlimited open access publishing in Elsevier hybrid and fully gold titles, society journals, and fully gold Cell Press and The Lancet titles
  • A unique pilot centred around open access publishing of 100 articles per year in Cell Press hybrid journals, which covers the entire consortium’s publication output in these journals
  • Reading rights to the Science Direct Freedom Collection (approximately 2,000 journals) from 1995, and as an additional option Cell Press (14 journals)
  • Publishing with CC-BY license (or another open license, according to the author’s wishes)

The publication output within the agreement is expected to be approximately 3,800 articles per year.

Please read earlier blog posts on this subject.

See also a post on the web site of our Univerity Library (KIB).

Update 27 November: The agreement will be valid from 1 January, 2020, but we will have access to the approximately 2 000 scientific journals from Elsevier shortly (probably 4-5 December). The agreement covers the publishing cost of the articles submitted to the publisher from 1 January, and when they are published they immediately become open access.

Just nu pågår arbetet med den kommande forskningsproposition. Enligt ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, har omkring 300 inspel från olika aktörer kommit in till departementet, med tankar, synpunkter och perspektiv på forskningspolitisk inriktning de närmaste fyra åren.

De senaste veckorna har jag publicerat flera inlägg om Karolinska Institutets inspel här på bloggen: först en mer allmän text och därefter ett inlägg om de särskilda satsningar KI vill se genomförda. Nu kommer en tredje kommentar kring den kommande forskningspropositionen. Den här gången tar jag upp en diskussion om vikten av att regelverk och lagstiftning följer med i de krav och behov som kunskapsutveckling och samhällsförändringar leder till.

I mitt första inlägg tog jag upp följande fyra konkreta förslag kring det här:

  • Modernisera lagstiftningen kring datadelning och biobanker
  • Revidera reglerna för yngre forskares karriärvägar
  • Förenkla reglerna för antagning av doktorander
  • Göra det möjligt att ta ut avgifter för användande av forskningsinfrastruktur

Jag ska här diskutera mer detaljerat vad som ligger bakom ovanstående punkter. Texten nedan är till större delen hämtad från KI:s inspel till arbetet med forskningspropositionen, som skickades in till utbildningsdepartementet i slutet av oktober.

Datadelning och behovet av en modern lagstiftning, inklusive ny biobankslag 

En grundförutsättning för att Sverige ska kunna dra nytta av precisionsmedicin är möjligheten att kombinera stora mängder data på ett effektivt, säkert och etiskt sätt – här ligger Sverige efter. Ett tydligt regelverk och rutiner för tillståndsgivning behövs samtidigt som datasäkerheten tillgodoses. Det är angeläget att ändringar i regelverk och myndighetsansvar genomförs så att svensk forskning och sjukvård bättre kan utnyttja de svenska databaserna och registren. Kanske den nyligen införda finska modellen kan tjäna som förebild, där har regelverk och lagar setts över, vilket möjliggjort effektiv insamling, användning och delning av hälsodata. Universiteten, regionerna, sjukvården och företagen har under många år varit överens om att nuvarande biobankslag är föråldrad och måste ersättas med modern lagstiftning i samklang med EU.

Betänkandet Framtidens biobanker (SOU 2018:4) innehåller väl mottagna förslag om en ny biobankslag, som ger ökad tydlighet, minskad administration, samt möjliggör nationell och internationell forskning. Samtidigt är integritetsskyddet stärkt. En modern lagstiftning inom området kan inte fördröjas ytterligare, varför vi förväntar oss ett snabbt beredningsarbete inom socialdepartementet med att ta fram ett lagförslag till riksdagen. Regeringen behöver vidare säkerställa finansiering för lagring, delning och användning av data, som stöttas av den nya lagstiftningen.

Karriärvägar för yngre forskare

KI anser att den nuvarande meriteringstiden för biträdande lektor är för kort, vilket drabbar kvinnor i högre grad än män. Den före detta forskarassistenttjänsten hade en meriteringstid om högst sju år efter disputation, medan den nuvarande meriteringstiden för bitr. lektor är högst fem år efter disputation. Denna bör, bl.a. av jämställdhetsskäl och för att öka möjligheterna till internationella rekryteringar förlängas med två år.

Med ökande kostnader för sjukvården ser vi att allt färre förenade anställningar tillsätts, vilket är en utveckling som oroar. En regelförändring som möjliggör förenade tjänster tidigare i karriären, adjunkt och biträdande lektor, bör genomföras. Eftersom flertalet av de som arbetar i vården är kvinnor skulle detta även långsiktigt kunna öka antalet professorer som är kvinnor.

Förenkla antagningen av doktorander

Utbildningsaspekten inom forskarutbildning har blivit allt tydligare, vilket KI anser vara en god utveckling, men i arbetet att harmonisera de olika utbildningsnivåerna i Sverige har de speciella omständigheter som utmärker forskarutbildning underskattats. Särskilt antagningen av doktorander har blivit onödigt komplicerad och ogynnsam för den medicinska forskningen i Sverige.

Exempel på detta är att sökanden till en utbildningsplats inte får rangordnas utifrån förmåga innan lärosätet har granskat deras behörighet. (HF, 7 kap. 35 § och 41 § samt högskolelagen 4 kap. 3 §). Efter UKÄ:s tillsynsbeslut 2018 har KI ökat handläggarresurser från en halvtidstjänst till tre heltidsanställda för att kunna bedöma behörigheten hos samtliga, uppåt 8000 sökande per år till doktorandplatser. Självklart ska lärosätena säkerställa att den som antas till forskarutbildning både är behörig och har genomgått urval utifrån förmåga och lämplighet, men i vilken ordning detta görs spelar ingen roll för slutresultatet. Att behörighetsgranska samtliga sökande innebär en omfattande administration som kan ifrågasättas utifrån Högskolelagen vad gäller effektivt utnyttjande av resurser.

En antagning till forskarutbildning innebär ett stort åtagande, både för forskargruppen och för den nya doktoranden. Det är därför viktigt att säkerställa att samspelet mellan doktoranden och övriga i forskargruppen fungerar väl. Det vore därför värdefullt om det var möjligt med en kortare praktikperiod innan antagning. Att rekrytera en oprövad person upplevs som en risk och ett incitament att gynna sökande som är kända sedan tidigare vilket kommer att minska svenska lärosätens internationalisering.

Avgiftsuttag för forskningsinfrastruktur

Universitet och högskolor ska, enligt högskolelagen, samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat som tagits fram vid högskolan kommer till nytta. Därutöver finns en förväntan från regering och riksdag att universiteten och högskolornas forskningsinfrastruktur och resurser i övrigt ska göras tillgängliga för offentliga aktörer och industri i högre utsträckning än vad som sker idag. Samtidigt med önskemål om ett bredare nyttjande av forskningsinfrastruktur och andra resurser finns begränsningar inbyggda i all offentlig verksamhet bl.a. avseende möjligheter att ta ut avgifter och att agera på konkurrensutsatta marknader. KI välkomnar därför det uppdrag som Ekonomistyrningsverket fått att utveckla en metod som möjliggör uttag av avgifter för användande av forskningsinfrastruktur.

Avslutande reflektioner

Ovanstående kommentarer, och större delen av det förra inlägget om forskningspropositionen här på bloggen, utgör KI:s grundläggande inspel till den kommande forskningspropositionen. Som jag tidigare skrivit är det nu mycket viktigt att vi får en levande och aktiv forskningspolitisk debatt här i Sverige. Vi står inför något av ett vägval, där det gäller att agera rätt, snabbt och med tillräckliga resurser för att säkerställa Sveriges ställning som en framstående forsknings- och kunskapsnation.

I samband med det förra svenska valet skrev jag om den frånvarande forskningspolitiska debatten i Sverige. Engagemanget för forskningspolitiken och kring den högre utbildningen var inte särskilt framträdande. Trots det har jag ändå förhoppningar om att Sveriges politiska ledning, såväl på nationell som regional nivå, förstår att forskning och kunskap är allt viktigare inslag i ett samhälle som har ambitionen att aktivt delta i och bidra till en hållbar utveckling både nationellt och globalt. Det här ställer krav också på oss inom akademin. Vi måste ständigt finnas där för att påminna och upplysa våra politiker om varför just kunskapsutveckling, fakta och utbildning är så avgörande. Vi behöver helt enkelt höras och synas i samhällsdebatten.

Det räcker inte med att ta fram kunskap. Vi måste också aktivt dela med oss av den. Och just nu, när arbetet pågår med den kommande forskningspropositionen, har vi ett gyllene tillfälle att lyfta de här frågorna.

Ett lovande tecken på att debatten håller på att ta fart var Vetenskapsrådets “Forskningspolitiska dagen“, som arrangerades för allra första gången i onsdags. Ett mycket lovvärt initiativ som skapar möjligheter för rejäla diskussioner om forskningens villkor och möjligheter i dag och i framtiden.

 

Academia in uproar over ‘planned €12bn cut’ to EU R&D

The title of an article published in Research Professional, Friday, pretty much sums it up. It is deeply disturbing and worrying that considerable budget cuts in Horizon Europe are now being discussed. The initial allocation of 120B EUR to Horizon Europe proposed by the Parliament has been revised to 94B EUR by the Commission, and the budget compromise decided by the European Council could lead to further cuts, according to the article in Research Professional with “at least 12B EUR”.

Research is key

Excellent fundamental research is key to future technological developments. It is key to tackling societal challenges, and it is key to securing the cohesion and overall attractiveness of Europe. The future of Europe hinges on its investment in research. Nothing less.

Recently French president Emanuel Macron warned that European leaders need to “wake up” and act amid a significant risk that Europe will no longer be in control of its own destiny. “Europe is on the edge of a precipice” he says in an article in the Economist. This is a very gloomy picture of Europe´s future. But why increase the likelihood of proving Macron right? This is exactly what we do by cutting EU´s research budget.

Strongest research community

The budget discussion on the next 7-year framework program Horizon Europe has to be seen in this context. Europe is host to the strongest research community in the world, not least thanks to EU´s support of frontier research. As a panel chair in the European Research Council since its inception more than ten years ago I have witnessed at close range the societal impact of groundbreaking research.

This is why the recent signals of budget cuts in the planned Horizon Europe program is so deeply worrying. It is worrying, not just because universities and individual researchers need funding for relevant and high quality research. It is worrying, because the future of Europe depends on it.

Fundamental research is what has brought us to where we are today. Fundamental research is what will take us to where we want to be tomorrow. It is time to reconsider.