Det måste skapas bättre förutsättningar för klinisk forskning
”Utbildning och forskning av hög kvalité är helt avgörande för Sveriges välstånd.” Så står det i regeringsförklaringen som presenterades den 18 oktober förra året. Jag skulle vilja lägga till: utbildning och forskning av hög kvalité är helt avgörande för invånarnas hälsa. Om det skulle var något tvivel om detta så behöver vi bara se tillbaka på hur vacciner, mediciner och nya behandlingar bidrog till att rädda liv under covid-19 pandemin. Decennier av forskning – av grundforskning, inte minst – var en förutsättning för de snabba medicinska framgångarna under den pandemin som fortfarande härjar i stora delar av världen.
Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att upprätthålla och stärka den experimentella grundforskningen. Det samma gäller den kliniska forskningen som är tema för den här bloggen.
En grundförutsättning
Att kunna kombinera forskning med klinisk verksamhet är en grundförutsättning för medicinsk kunskapsutveckling. Utan en nära relation mellan klinik och universitet riskerar vi att förlora såväl förankring som implementering av forskning och forskningsresultat. Det patientnära perspektivet är viktigt också ur flera aspekter: det är i kontakter med verkliga människor som vi kan skaffa oss de incitament, det engagemang och den relevans som måste finnas inom medicinsk forskning.
Mycket av det här fungerar bra. Inte minst vid Karolinska Institutet ser vi hur relationen mellan klinisk forskning och experimentell forskning skapar dynamik, innovationskraft och leder till konkreta implementeringar. Samtidigt har vi under senare år tvingats uppleva exempel på hur den patientnära, kliniska forskningen trängts undan. Orsakerna är flera. Det handlar om att denna form av karriärvägar inte ses som tillräckligt attraktiva. Att bedriva klinisk forskning vid sidan av det ordinarie patientarbetet får inte sällan ske på ledig tid. En stressig klinisk miljö, där underbemanning, ”vårdskuld” efter pandemin och omfattande administration underlättar inte heller för medicinsk personal med intresse för kunskapsutveckling att ge sig in på forskarbanan. Mycket göras redan för att förbättra situationen men det är fortfarande utmaningar som måste hanteras.
“Helt oumbärliga”
Det Nationella vårdkompetensrådet sammanställde för omkring ett år sedan en rapport med just detta tema: Förenade anställningar vid de medicinska fakulteterna. Rapportens slår bland annat fast att: ”Förenade anställningar är helt oumbärliga både för hälso- och sjukvårdsutveckling, via klinisk och vårdvetenskaplig forskning, och för att professionsutbildningarna ska vara relevanta för samtiden och framtiden. Utan tillräckligt antal forskare och lärare med hög kompetens inom vårdprofessionerna kan inte grundutbildning, vidareutbildning och forskarutbildning drivas av tillräcklig omfattning och kvalitet för att kunna bygga basen för framtidens hälso- och sjukvård.”
Rapporten, som bygger på en enkät riktad till dekaner och andra ansvariga vid landets sju medicinska fakulteter, följer bland annat upp de totalt 206 så kallade förenade tjänster som utlystes i landet under åren 2018 – 2020. Resultatet av uppföljningen är slående och manar till eftertanke. I genomsnitt fanns endast två sökande per utlyst tjänst och i slutänden kunde endast 165 av utlysningarna tillsättas – en av fem blev således aldrig verklighet.
Som rapportens författare konstaterar så är ”ett system där 20 procent av utlysningarna inte blir tillsatta är i längden ohållbart, inte bara för lärosätena, utan påverkar också långsiktigt kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården i stort”.
Vårdfabriker
Det här var också något som KI-professorn Petter Brodin lyfte i samband med en intervju med Vetenskapsradion strax före jul. Han menar att landets vårdinrättningar under decennier alltmer utvecklats till vårdfabriker där forskning nedprioriteras på grund av besparingar och ökade krav på snabbhet och effektivitet. Petter har ett tydligt budskap – det finns inte längre tillräckligt med utrymme för klinisk forskning och det kommer på sikt att försämra möjligheterna att kunna fatta vetenskapligt grundade beslut.
Nationella vårdkompetensrådet lyfter fram tre förslag för att förbättra möjligheterna till klinisk forskning och öka attraktionskraften gällande förenade anställningar:
• En fördjupad analys av orsakerna till lågt söktryck och uteblivna tillsättningar av förenade anställningar
• En översyn av högskoleförordningen kring förenade anställningar så att lärosätena får större möjligheter att anställa utefter verksamheternas behov
• En kartläggning av behov av, och möjligheter för, förenade anställningar inom kommunal hälso- och sjukvård.
Det här är förslag som är både viktiga och vettiga.
Vi som universitet måste ta till oss Nationella vårdkompetensrådets rapport och undersöka hur vi kan skapa attraktiva tjänster som kombinerar klinisk verksamhet med undervisning och forskning. Överhuvudtaget behöver vi arbeta för att etablera kombinationstjänster på flera nivåer.
Tillgång till data
Tillgång till vård- och hälsodata blir alltmer viktigt för en framgångsrik klinisk forskning. Här krävs ett omfattande arbete, både på regional och nationell nivå. Regeringen la också nyligen fram en proposition som innebär ett förtydligande gällande rättsligt stöd kring behandling av personuppgifter i samband med klinisk forskning. Ett litet men betydelsefullt steg i rätt riktning.
Till detta skulle jag också vilja lägga en ökad förståelse och medvetenhet hos sjukvårdshuvudmännen om att skapa bra villkor för den kliniska forskningen. Den diskussionen finns till viss del redan, men den behöver bedrivas med större kraft och resultera i fler konkreta åtgärder. Karolinska Institutet är självklart berett att både delta i och driva den diskussionen. Det här handlar det om livsviktig kunskapsutveckling. Bokstavligt talat.
Hänger ihop
Det är tveklöst så att experimentell grundforskning och klinisk forskning hänger ihop. Vi måste ha bra förutsättningar för båda, annars kommer det att försvaga vår gemensamma förmåga att driva kunskapsutveckling och implementera forskning i reell samhällsnytta. Det här är också något som KI nu identifierat som en av de största riskerna inom lärosätets verksamhet de närmaste åren.
Javisst, det handlar om välstånd, men viktigast är att utbildning och forskning av hög kvalité är helt avgörande för invånarnas hälsa.
0 comments