KI drivande i arbetet mot genusbaserad utsatthet i akademin
Hösten 2017 förändrades världen. Det började i USA och vågen tog sedan fart och grep tag om oss oavsett plats, bransch, profession eller utgångspunkt.
Jag pratar om #metoo-rörelsen.
I sektor efter sektor skapades manifestationer och upprop mot sexuella trakasserier och sexism. Svenska lärosäten var inget undantag: #akademiuppropet samlade 2 400 undertecknare. Mängder av berättelser och vittnesmål publicerades som sammantaget gav en skrämmande bild av hur studenter och medarbetare på universitet och högskolor genom åren utsatts för olika former av övergrepp, förtryck och diskriminering som i många fall var uppenbart kriminella – men som aldrig nådde fram till en rättslig prövning.
Vad har då hänt på de snart tre år som gått sedan #metoo?
Skett en hel del
Jag kan ingalunda göra mig till tolk för hela sektorn, men från min horisont kan jag se att det skett en hel del. Framförallt finns det i dag en helt annan medvetenhet om förekomsten av sexuella trakasserier och en större insikt om att de inte kan eller får tolereras. Vi har säkert en bra bit kvar att gå innan vi nått fram till en sektor, eller ett samhälle, fritt från genusbaserad utsatthet, men vi är på väg.
För precis ett år sedan lanserades ett forsknings- och samverkansprogram med fokus på hur svensk högskolesektor gemensamt kan förbättra arbets- och studiemiljön på våra lärosäten. Programmet är initierat av KI, tillsammans med KTH, Malmö universitet och det Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Programmet syftar till att skapa en gemensam plattform för arbetet mot sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin. Det inkluderar alltså alla svenska universitet och högskolor, så det är en omfattande satsning.
Omfattar alla
Arbetet har nu kommit en bit på väg under ledning och samordning av Karin Dahlman-Wright och Ulrika Helldén och deras kolleger vid de andra ingående lärosätena. Bland annat har flera dialogdagar arrangerats i Malmö, Göteborg och Stockholm och direkt efter sommaren ska en nationell prevalensstudie genomföras som omfattar alla studenter, doktorander och anställda vid samtliga lärosäten i Sverige.
Nu är det också klart att Christina Björklund, normalt hemmahörande på Institutet för miljömedicin vid KI, går in som forskningsledare på KI för programmet. Vi kommer också ha möjlighet att rekrytera en kommunikatör på deltid för projektet, vilket är viktigt eftersom programmets olika aktiviteter i mycket bygger på kommunikationsinsatser. Sammantaget innebär detta att vi har säkerställt resurser och en mer långsiktig kontinuitet för det här gemensamma programmet.
Jag är övertygad om att vi om ett år, den 8 mars 2021, kan rapportera om att svenska lärosäten tagit rejäla kliv framåt i arbetet mot genusbaserad utsatthet inom akademin. Och som rektor för KI är jag naturligtvis både nöjd och stolt över att det är just KI som är drivande i detta.
0 comments