Studentbloggen

Hej kära studenter,

Om ni har läst min tidigare blogg vet ni att man under termin 6 på psykologprogrammet kan välja att skriva en kandidatuppsats. Jag har själv funderat mycket på detta val, och idag tänkte jag dela med mig några tankar kring detta så att du som också funderar på att skriva kandidatuppsatsen inom psykologi vet vad du ger dig in på! Så här kommer några för och nackdelar jag har samlat fram:

Fördelar:

1. Bra träning inför masteruppsatsen

Om du vill undvika total panik under examensarbetet i år 5 kan det vara skönt att redan nu få in rutinen på att söka litteratur, analysera data och skriva akademiskt. 

2. Dyka in i forskningsvärlden

På KI läser inte vi bara om forskning utan vi får möjligheten att vara en del av den. Som kandidatstudenter får vi möjligheten att skriva vår uppsats tillsammans med riktiga forskargrupper och jobba med faktiska projekt! På detta sättet lär vi oss hur forskningen fungerar, bortom teorin. Och det bästa med detta är att vi får chansen att arbeta nära världsledande forskare och dra nytta av deras expertis och passion för ämnet. Detta gör verkligen att man känner att det här är något större än bara en uppsats. 

3. Man kan få en kandidatexamen

Skriver du kandidatuppsatsen har du möjlighet att få ett examensbevis efter tre år, vilket kan vara skönt om du av någon anledning inte vill eller kan fortsätta hela vägen till psykologlegitimationen. För mig skapar detta en viss trygghet i att ha ett konkret bevis på mina studier om jag då skulle vilja göra något annat senare.

4. ”Finare” mastertitel

Det här är en grej jag inte tänkte på först, men om du skriver kandidatuppsatsen får du titeln Medicine Master med huvudområde psykologi istället för “bara” Master med huvudområde psykologi. Hur mycket det spelar roll? Ingen aning. Men det låter ju rätt coolt ändå!

Nackdelar:

1. Det är mycket jobb

Att skriva en kandidatuppsats är ingen liten grej. Det kommer ta massor av tid och energi och det är något man måste vara beredd för. Dessutom har vi också en annan kurs som vi läser samtidigt under T6. Så ja det kan bli rätt mycket!

2. Svårt att hitta rätt ämne

På KI får vi en lista med forskningsprojekt att välja mellan. Här finns en liten risk att man inte känner något starkt intresse för något av de ämnena på listan. Men då får man möjlighet att skapa sin egen väg och hitta en egen handledare och forskningsgrupp. Ett alternativ är att kontakta de professorer vi haft under programmet, eftersom många av dem är forskare och förhoppningsvis har plats för en kandidatstudent. Så processen att hitta något man verkligen brinner för kan vara lite tuff i början, och jag vet att vissa har känt sig fast i ämnen de egentligen inte brinner för, vilket kan kännas ganska kämpigt.

3. Kräver god självdisciplin

En stor del av kandidatuppsatsen kräver självständigt arbete. Här är det du som bär ansvaret, och handledaren finns där för att stötta när det behövs, inte för att göra jobbet åt dig. Det är upp till en själv att se till att allt blir gjort korrekt och i tid!

4. Att välja skrivpartner

Oftast skriver man kandidatuppsatsen på psykologprogrammet i par, med vissa undantag, vilket kan vara en fördel och en utmaning samtidigt. Visst kan man dela på arbetsbörjan och få olika perspektiv, men det kan också skapa problem. Därför är det ganska viktigt att man väljer rätt partner att skriva med, eftersom samarbetet blir avgörande för hur smidigt själva arbetet flyter.

Min slutsats

Jag har grubblat, tvekat och gjort listor (ja, jag är en sån person), men till slut bestämde jag mig för att köra på kandidatuppsatsen! För mig känns det ändå som en bra erfarenhet, och jag gillar tryggheten och tanken på att få en extra merit inför framtiden. Men jag fattar verkligen de som väljer bort den, det är ändå inte ett måste, och om man inte känner att det är värt stressen så finns det ingen skam i att hoppa över det.

// Daniela