Från antagningsbesked till en vardag på KI: Möt Moa och Paulina!
Jag har i 2 års tid nu i stort sett enbart pratat om mig, mina upplevelser, mitt liv, mina tankar, mina känslor, mig mig mig. Hur vore det att få höra om hur andra program har det någon gång? Vi har ju förstås andra program representerade här på bloggen och på våra övriga sociala medier för Karolinska Institutet… MEN, jag bestämde mig för att intervjua Moa, läkarstudent på termin 1 och Paulina, fysioterapeutstudent på termin 4. Moa och Paulina är inte bara studenter utan även de digitala studentambassadörer. Paulina ser ni på onsdagar på KIs instagramkonto för studenter (@ki_studenter) och Moa hänger på KIs tiktok konto (@karolinskainstitutet).
Så är ni sugna på att höra lite mer om läkarprogrammet och fysioterapeutprogrammet? Läs vidare.
- Varför valde du ditt program? Hur var vägen dit?
Moa – Jag var sjuk under tonåren och träffade då en läkare som hade så himla bra patientkontakt och han inspirerade mig till yrket. Efter det kom intresset för kroppen och hur allting fungerar (och när det inte fungerar). Jag testade faktiskt på att plugga några terminer på biomedicinska analytikerprogrammet och sjuksköterskeprogrammet innan, men insåg då att det är just läkare jag vill bli.
För mig har det varit en relativt lång och krokig väg in på läkarprogrammet! Mina betyg räckte inte efter gymnasiet (jag läste dessutom samhäll-beteende), så efter studenten läste jag de naturvetenskapliga ämnena på komvux. Efter det kämpade jag i flera år med Högskoleprovet och blev under tiden dessutom mamma. Jag jobbade även inom mediabranschen, vilket var otroligt kul och lärorikt! Tillslut tog jag mig in på läkarprogrammet via PIL- Karolinska institutets alternativa urval. Jag upplever att många har en stress över att börja plugga i ung ålder, men jag ser också fördelar att börja när man är ”lite äldre”, man har mer livserfarenhet helt enkelt.
Paulina – Innan jag började studera på KI arbetade jag som personlig tränare. Det var ett roligt och givande yrke som gav mig en bred förståelse för att arbeta med människor och deras hälsa. Jag fick insikt i hur träning och rörelse påverkar kroppen och hur viktigt det är att anpassa övningar efter individens behov, förutsättningar och mål. Det var genom utbildningen till personlig tränare och via jobbet som jag fick upp ögonen för fysioterapi. Jag ville förstå kroppen på en djupare nivå, inte bara inom träning utan också inom rehabilitering och medicinska tillstånd.
Jag insåg tillslut att jag ville fördjupa mina kunskaper ytterligare och hjälpa människor på ett mer medicinskt plan. Samtidigt kändes det som en enorm utmaning att ta sig in på programmet, och ännu mer att klara av studierna. Jag var osäker på om mina gymnasiebetyg skulle räcka och började därför planera för att skriva högskoleprovet som en extra möjlighet. När antagningsbeskedet kom under sommaren och jag såg att jag fått en reservplats blev jag både överraskad och otroligt glad. Nu, snart fyra terminer senare, kan jag säga att den största utmaningen egentligen var att våga ta steget och söka! Jag tror att många känner en osäkerhet inför att börja studera, särskilt om det är ett akademiskt program, men mitt råd är att inte låta den rädslan hindra en.
- Vad är det roligaste vs. svåraste på ditt program?
Moa – Roligast just nu tycker jag är att få lära sig om hur kroppen fungerar! Vi läser en kurs om cellbiologi och embryologi. Jag tycker också att det är roligt att träffa människor som har samma intresse för kroppen- och det är mogna som är väldigt drivna och ambitiösa. Det ger ett bra samarbete och man lär av varandra.
Jag har inte pluggat så länge på programmet, men svårast hittils tycker jag har varit att hitta en fungerande studieteknik. Jag tror att man får ha det i åtanke när man börjar nya studier: att det tar tid att komma in i det. Nu tror jag att jag har hittat en studieteknik som fungerar för mig! 🙂 Papper/Penna + ChatGPT och Ankikort
Paulina – Det bästa med fysioterapeutprogrammet är att det är så praktiskt och varierat! Jag har verkligen uppskattat alla praktiska moment där vi får lära oss olika undersökningar och behandlingstekniker. Praktiken har varit en höjdpunkt för mig, att få komma ut i verkligheten och arbeta med patienter. Det har varit så givande att se hur fysioterapi gör skillnad i människors liv, oavsett om det handlar om att hjälpa ett barn med en neurologisk diagnos, att mobilisera en sängliggande patient eller stödja en äldre person att återfå sin rörlighet. Jag tycker också det är otroligt spännande att använda olika utvärderingsinstrument och tester, till exempel för att bedöma spasticitet, muskelstyrka och balans. Det gör att man verkligen får omsätta teorin i praktiken.
För mig har de skriftliga examinationsuppgifterna varit en utmaning, särskilt i början. Att formulera sig vetenskapligt och skriva akademiska texter var något nytt för mig, men med övning har det blivit lättare. Jag tyckte också att fysiologin var ganska svår i början, eftersom det är mycket att ta in på kort tid. Men eftersom ämnet är så intressant blev det ändå roligt att lära sig. Jag märkte att ju mer jag förstod kopplingen mellan teori och praktik, desto lättare blev det att ta till sig kunskapen.
- Är det någon termin/kurs/moment som du ser extra mycket fram emot?
Moa – Just nu känner jag att ALLT verkar så himla kul och intressant. Jag tror att jag är inne i en liten ”smekmånadsfas” i studierna.
Paulina – Ja, definitivt! Under termin 6 ska jag åka på utbytesstudier till Australien och ha min praktik där, vilket jag ser enormt mycket fram emot. Det ska bli så spännande att få uppleva hur fysioterapi praktiseras i en annan del av världen, få nya perspektiv och utvecklas både professionellt och personligt. Jag ser också fram emot de kurser där vi fördjupar oss mer i rehabilitering och specialiserade områden inom fysioterapi. Ju längre jag går på programmet, desto mer inser jag hur brett yrket är och vilka möjligheter det finns.
- Hur balanserar du plugglivet och det privata? (Ex, studentlivet, jobb, familj osv.)
Moa – Jag försöker se mina studier som ett jobb, där jag är på min arbetsplats (dvs skolan) senast 8-16 majoriteten av dagarna. När jag kommer hem så släpper jag studierna helt och är tillsammans med min familj ( 2 barn och sambo). Kvällarna brukar spenderas i soffan framför en film/serie eller läsa någon bok. Likadant gällande helgerna: jag försöker att inte plugga då för att få paus och återhämtning. Även om det är lockande (och just nu väldigt kul) att plugga mer än 8-16 så tror jag att jag i det långa loppen vinner på att ha ganska strikta pluggrutiner, det är ändå 6 år som man ska orka med och det är viktigt att fylla livet med annat som ger en energi!
En del brukar fråga hur det är att studera och ha barn. Min erfarenhet är att det fungerar så länge man har någon form av socialt nätverk (tex partner, barnens andra förälder, mor/farföräldrar eller annan anhörig). Vi har en del obligatoriska moment vilket kan vara tuffa att missa om man tex måste ”vaba”. Hittils har det fungerat bra för mig och min familj! 🙂
Paulina – Att hitta en bra balans mellan studier, träning, socialt liv och återhämtning är verkligen viktigt, något jag har lärt mig mer om under utbildningens gång. Jag försöker planera och strukturera min tid så mycket som möjligt. Jag använder mig av en kalender där jag skriver upp allt från föreläsningar och deadlines till träning och sociala aktiviteter. I början av studierna kände jag mig ofta överväldigad och fokuserade nästan enbart på skolan, vilket påverkade min hälsa och energi negativt. Med tiden har jag insett att det är viktigt att prioritera rätt. Ibland betyder det att ta en paus, umgås med vänner eller bara ha en lugn kväll för återhämtning.
Mitt bästa tips är att hitta en rutin som fungerar för en själv. För mig har det varit att planera mina dagar i förväg, sätta upp rimliga mål och ge mig själv tid att vila.
TACK TJEJER! Jag tyckte det var superintressant att lyssna till deras upplevelser av sina program och studietiden så här långt. Jag hoppas att någon som kanske är lite extra intresserad av något utav dessa program känner att de fått lite mer kött på benen. Ansökan till höstterminen 2025 är öppen till den 15 april. Ansök ansök ansök.
PS! Glöm heller inte att kika in på våra andra digitala kanaler.
Allt gott!
//Filippa, logopedstudent
Filippa, Logopedstudent
Mitt namn är Filippa och jag läser termin 8 på logopedprogrammet. Att kunna kommunicera med vem som helst när som helst är en självklarhet för de flesta av oss. Jag vill kunna hjälpa och stärka individers kommunikationsförmåga där den är bristfällig eller helt uteblir, och därför valde jag att börja plugga till logoped. På bloggen kommer ni att få insikt i hur det är att vara student på logopedprogrammet men även hur studentlivet allmänt ser ut vid karolinska institutet. Vi hörs!
0 kommentarer