En dag i psykologstudenternas liv på KI – när teori möter verkligheten
Psykologprogrammet på KI har förvånat mig många gånger, men en av de största överraskningarna kom faktiskt för bara två veckor sedan. Jag hade inte riktigt föreställt mig att den här terminen skulle innebära att jag stod öga mot öga med en orm men japp där stod jag!
Men vi kan backa lite först.
Just nu går jag termin 7 och den här terminen läser vi två parallella kurser. En av dem är Klinisk psykologi 2, där vi fördjupar oss i olika psykologiska diagnoser och dess behandlingar . En av dessa diagnoser är specifik fobi, alltså när en person har en stark, ihållande och överdriven rädsla inför ett visst objekt eller en situation. Det kan handla om allt från spindlar och ormar till blod, sprutor, höjder eller trånga utrymmen.
Det centrala när man behandlar patienter med specifik fobi är att hjälpa dem att få nya erfarenheter som utmanar deras katastroftankar som håller rädslan vid liv. Detta görs genom exponering, alltså att man gradvis och kontrollerat närmar sig det man är rädd för och stannar kvar i situationen trots obehaget och upplever hur ångesten faktiskt minskar med tiden. När man märker att det man fruktar inte händer, får hjärnan chansen att “lära om”. Och det var precis det vi fick uppleva själva.
Som en del av kursen besökte vi Skansen där vi fick möjlighet att exponera oss för både spindlar och ormar. Bara tanken på det fick det att pirra i magen hos många av oss, inklusive mig såklart. När jag stod där och såg ormen i verkligheten kunde jag känna hur min kropp gick igång, mitt hjärta började slå snabbare, mina händer blev svettiga och mina tankar började rusa. Å ena sidan visste jag att det inte var farligt men kroppen tänkte lite annorlunda vid den stunden.
Men efter att man hade haft ormen runt halsen eller spindeln i handen i någon minut eller så märkte man hur pulsen började sjunka och ångesten klingade av. Ormen var inte alls så slemmig eller kall som jag föreställt mig. Spindeln hoppade inte på mig. Dem bara var. Och ju längre jag stod där desto mer nyfiken blev jag snarare än rädd från dem.
Lärdomar
Att få uppleva ångest och exponering på egen hand gav mig en helt annan förståelse för hur våra patienter kan känna. Det är en sak att läsa om ångest i böcker och något helt annat att känna den i kroppen och sedan märka hur den faktiskt minskar.
Detta gjorde det tydligt för mig att inse hur snabbt vi människor kan styras av våra katastroftankar men också och hur mycket kraft de här tankarna tappar när vi stannar kvar och låter verkligheten visa något annat.
Detta gav mig en djupare förståelse för hur viktigt det är att inte undvika obehag i livet. För att våra rädslor försvinner inte när vi flyr från dem, dem minskar först när vi vågar stanna kvar och låter vår kropp lära sig att inget farligt händer.
Att få uppleva detta själv istället för att bara läsa om det, var väldigt obekvämt men också otroligt värdefullt och lärorikt. Och jag skulle rekommendera det till alla att våga testa det.
/ Daniela Psykologstudent
Daniela, psykologstudent
Frågan om varför vi beter oss som vi gör växte allt mer med tiden och enda möjligheten att få svar på mina frågor var att studera psykologi! På bloggen kommer jag göra mitt bästa att inspirera er framtida studenter att aldrig ge upp era drömmar. Utöver detta kommer jag bidra med en inblick i psykologprogrammet och studentlivet på KI.
0 kommentarer