I väntan på antagningsbeskedet
Nu är ansökan stängd och jag minns hur jag kände mig för ca 4 år sedan när jag var i din situation. Jag var ganska stressad i den här perioden. Tankarna snurrade i huvudet “tänk om jag valde fel program” eller “kommer mina poäng räcka till?”. Vi vet egentligen att vi inte kan göra något för att påverka resultatet längre men vi fortsätter ändå tänka. MEN det är inte så enkelt att bara “släppa det”.
Om jag får använda mina kunskaper från psykologprogrammet så vill jag säga att detta inte alls är konstigt. Det är faktiskt ganska logiskt! Vår hjärna är gjord för att söka sig till saker som är förutsägbara. Eftersom när vi kan förutse vad som ska hända känns vår värld något tryggare och vi får en känsla av kontroll. Problemet men det här är dock att vår hjärna har svårt att skilja mellan att faktiskt ha kontroll över något och känslan av att ha kontroll. Så när vi hamnar i en situation där vi inte kan påverka något längre, vi förlorar således kontrollen, börjar vår hjärna själv att skapa en känsla av kontroll istället. Vilket den gör genom att man börjar tänka mer och mer och mer. När du tänker om du borde valt utbildning X istället för Y eller vad händer om du inte kommer in osv börjar din hjärna tro att detta hjälper dig. Det minskar på oron för nu känns det istället som att du jobbar på problemet. Men i verkligheten skapar detta ofta mer stress istället, för att ju mer du tänker, desto mer osäker du kommer att bli.
Det här är ett normalt sätt våra hjärnor försöker hantera osäkerhet på, så nej det är inget fel på dig för du tänker så, och kanske den insikten kan göra det lite lättare att inte fastna i varje tanke som dyker upp. Försök att se tankarna för det de är, alltså tankar som försöker att skapa kontroll i din hjärna, de är inte sanningar som du måste sitta och lösa.
Jag vet att många av er pluggar fortfarande och andra kanske är i Spanien på sabbatsår. Men oavsett vad man gör så tror jag att de här tankarna finns hos många just nu. Och jag tror att det första man behöver påminna sig själv om då är något som en av mina gymnasielärare brukade säga “ditt värde avgörs inte av en antagning i livet”. Du är inte det här beslutet i juli, och det finns nästan alltid flera vägar än man kan se just nu.
Så det du kan göra istället är att försöka använda den här tiden praktiskt (så mycket som det går). Njut av friheten om du har den, var med nära och kära, jobba. Eller spara pengar om du har möjlighet, jag tror att detta kan ge dig lite mer frihet redan under utbildningen (iaf de första åren). Så att du slipper stressa med extrajobb under studier och också så att du har mer utrymme för att kunna fokusera på studierna fullt ut.
Tack för att du läste min blogg hoppas att vi ses på nästa!
Daniela, psykologstudent
Frågan om varför vi beter oss som vi gör växte allt mer med tiden och enda möjligheten att få svar på mina frågor var att studera psykologi! På bloggen kommer jag göra mitt bästa att inspirera er framtida studenter att aldrig ge upp era drömmar. Utöver detta kommer jag bidra med en inblick i psykologprogrammet och studentlivet på KI.
0 kommentarer