Har jag valt rätt program?
Vi har nog alla känt tvivel över vårt utbildningsval någon gång under vår studietid. Och det är normalt för att detta är ett väldigt stort val som har byggts upp med mycket stress och förväntningar kring vårt framtid. Ändå så pratar man sällan om det här när alla har sådana tankar någon gång. Istället tittar man på de andra i klassen som verkar vara helt säkra på att de hamnat rätt, de verkar göra allt så enkelt och så snabbt, medan man själv sitter och kämpar i flera timmar och känner att man ändå inte får samma resultat som andra. Och då dycker det upp tankar som ”tänk om jag har valt fel?”.
Jag har pluggat psykologprogrammet i fyra år nu och frågan har dykt upp hos mig flera gånger under vägen. Jag har själv jämfört mig med dem som verkade helt säkra och jag har börjat ifrågasätta hela programmet när en kurs kändes extra tung. Kanske gör den det hos dig också. Och då kan det vara skönt att veta att du är faktiskt inte ensam.
Numera försöker jag påminna mig om att tvivel inte automatiskt betyder att man har valt fel. För att tvivlet kan nämligen komma av helt andra saker än själva utbildningen såsom att man befinner sig i en stressig period i livet. Ibland kan det också vara en viktig signal som får en att stanna upp och fundera över vad man faktiskt vill. Men istället för att fråga dig själv “Är det här rätt?” kan det hjälpa att ställa några mer konkreta frågor.
1. Är jag nyfiken på det jag lär mig?
Oavsett vilket program du läser kommer det att finnas delar som känns tråkiga och överväldigande. Men att en kurs är svår betyder inte att du valt fel. Det som är angeläget är inte att allt ska kännas kul hela tiden men om man faktiskt är nyfiken på det man läser. Händer det att du tänker “det här är faktiskt intressant”? Finns det således en drivkraft i dig själv att vilja förstå mer?
2. Kan jag se mig själv använda det jag lär mig i framtiden?
Känns tanken på att arbeta inom området om några år meningsfull och spännande för just dig? Kan du verkligen tänka dig att fortsätta lära dig mer inom det? Och då menar jag såklart inte att du måste ha hela framtiden utstakad. Många vet fortfarande inte exakt vad man vill arbeta med och det är mer än okej att inte ha svar på den frågan. Detta handlar snarare om huruvida utbildningen pekar i en riktning som känns rätt för DIG.
3. Är det programmet jag inte trivs med eller situationen jag är i?
Sist men inte minst vill jag påpeka att när vi är väldigt stressade kan nästan allt kännas väldigt tungt. Därför kan det hjälpa att fråga sig själv om jag hade mindre stress skulle jag fortfarande känna samma tvivel?
Det kan också vara tvärtom. Så om du under en längre tid känner att innehållet inte engagerar dig, att du inte kan se dig själv inom området eller att du fortsätter mest för att du “borde” då kan det vara värt att stanna upp och fundera vidare.
OBS: om du kommer fram till att du vill ändra riktning är det inte ett misslyckande. Man kan alltid börja om. Och de åren du har studerat är inte förlorade. Du har samlat på dig erfarenheter och en större förståelse för dig själv och världen du lever i. Vilket är bara ett plus egentligen!
/ Daniela Psykologstudent
Daniela, psykologstudent
Frågan om varför vi beter oss som vi gör växte allt mer med tiden och enda möjligheten att få svar på mina frågor var att studera psykologi! På bloggen kommer jag göra mitt bästa att inspirera er framtida studenter att aldrig ge upp era drömmar. Utöver detta kommer jag bidra med en inblick i psykologprogrammet och studentlivet på KI.
0 kommentarer