5 dagar på neurologiavdelningen

Första veckan på VIL-perioden avklarad och nedan följer några saker som jag har lärt mig om rutinerna dessa dagar:

  1. Ta ut svängarna och sakta ner något vid svängar i sjukhuskorridorerna (och framförallt kulverten!)! Många anställda (och jag) håller ett högt tempo och det är många korsande vägar på väg mellan avdelningarna, du vill heller inte krocka med en sänggavel på en patientsäng i rullning. Dessutom är det inte helt tydlig med vilka väjningsregler eller körriktningar som gäller i korridoren.
  2. Varje morgon (på neurologiavdelningen) hålls ett ”Puls”-möte med all personal för att stämma av nyinkomna patienter, förflyttningar, planerade undersökningar/röntgen och önskade bedömningar under dagen. Två gånger per vecka hålls team-möten mellan professionerna som har ansvar för samma patienter om vilka undersökningar som har gjorts eller kompletteringar som behövs utföras.
  3. Att skriva journalanteckningar är en konst. Du ska sålla informationen du får av patienten och tidigare journaler och bara anteckna det som rör din undersökning/profession – men ändå sammanfatta bakgrund och allmäntillstånd. Förkortningar ska helst undvikas då journalen både ska kunna förstås av andra professioner, av patienten själv och där ta hänsyn till de som inte har svenska som första språk. Undersökningar ska beskrivas så att eventuella fynd (funktionsnedsättningar) blir tydliga utan att innefatta personliga tolkningar osv – och så vidare!
  4. Viktigt att komma ihåg hygien – händer, underarmar spritas innan och efter varje patientmöte, viktigt även att spriten har torkat innan hudkontakt. Samt användning av plastförkläde så fort det kan förekomma närkontakt med patienten, t.ex vid undersökning, gångträning osv – detta känns först lite stelt (som att man har extrem bacillskräck) och onaturligt men är bevisat mycket effektivt i att minska spridning av smitta på sjukhus.
  5. Sekretess! I och med att jag skriver blogg om min vardag på sjukhuset har jag tänkt extra mycket på vad jag avslöjar om mina möten med patienterna så även när jag sitter på bussen och pratar med min super-nyfikna mamma så begränsar jag informationen och väljer att prata om det när vi ses i enrum. Även då pratar jag om min egna upplevelse mer än om några detaljer om patienterna.
  6. Förflyttingar – under första veckan på KTC (Klinisk träningscentrum) fick vi lära oss hur vi skulle hjälpa t.ex. höftopererade att komma upp ur sängen utan att böja för mycket i höften eller att assistera en patient med hemipares (halvsideförlamning). Med neuropatienter har vi denna vecka lärt oss att vi behöver stå nära och t.ex. ha satt ett bälte (för att fånga upp patienter med vid fall) på patienten innan vi ens nämner ordet ”ställa sig upp och gå” annars är de snabbt uppe och knallar oavsett om de har balansen eller ej! Generellt med patienterna vi mötte denna vecka skulle jag säga att de var lite för rörliga för sitt eget bästa, eftersom de inte hade full kontroll över sin kropp.

Vissa patienter har även en svag tendens av vad som kallas ”neglect”(eller extinction – utsläckning) vilket innebär att de har en nedsättning av uppmärksamheten på ena sidan, ibland knutet till den egna kroppen (peri-personal) och ibland till omgivningen på motsatt sida till den afficerade (påverkade) hjärnhalvan s.k. extra-personal. Alltså så är det inget fel på känsel, hörsel, syn eller andra sinnen utan problemet sitter i tolkningen av informationen. Detta kan te sig så diskret på det sättet att när jag ska sätta bältet kring patienten och ber den hålla upp armarna, eller automatiskt lyfter ena armen, glömmer patienten den vänstra armen och när jag upprepar ”o så lyft även vänster arm” så kan jag få svaret ”jaha, gjorde jag inte det?”. När neglectet är bundet till omgivningen så kan det innebära att patienten inte ”tar in” omgivningen på vänster sida (vanligtvis vid skada i höger hjärnhalva) och måste vrida huvudet eller hela kroppen helt för att ”se” t.ex. vänster sida i en korridor. Ett väldigt spännande men väldigt besvärligt fenomen eftersom patienterna många gånger inte märker att någonting är fel med deras perception!

 

Fortsättning följer! Nu först lite påsklov med båtliv och snowboarding! Hepp!

0 kommentarer

Relaterade inlägg