Ciao!

Här kommer del två om skillnaderna mellan svensk och amerikansk sjukvård. Här är del 1. Det här inlägget handlar mer om patienten och patientens ställning mot läkaren, VIP och sjukförsäkringar.

  1. VIP-patient. Yes, ni hörde rätt! Det finns VIP-patienter, eller bara Very Important Patient. Det betyder just det, att de är viktigare än andra patienter. Existerar det i Sverige? Ja, kanske för kungen eller prinsessan men inte för alla oss andra. En VIP får således företräde till vård, behandling och intervention. Anledning? Jag vet inte, kanske pengar eller status. Det spelar ingen roll om en VIP-patient har cancer eller en besvärande hemorrojd, patienten ges företräde. Det skulle aldrig förekomma i Sverige.
  2. Maktrelationen mellan patient och läkare. Även hemma i Sverige bestämmer patienten. Men här bestämmer patienten ännu mer (känns det som). Patienten bestämmer i princip sin egen vårdtid, det vill säga hur länge han eller hon vill stanna på sjukhuset. Patienten göra gärna en second opinion hos en annan läkare för att säkerställa att båda läkarna rekommenderar samma behandling och ställer samma diagnos. Om inte? Då bestämmer patienten vad som gäller. (Det gäller i och för sig i Sverige också, det vill säga att patienter har rätt till en second opinion.) Patienten bär också ansvaret på ett helt annat sätt. Inför varje operation eller ingrepp måste patienten signera ett dokument (consent). Det är ett sorts medgivande som gör att läkaren och sjukhuset går fria om någon komplikation skulle inträffa. Jag upplever att patienten har mycket större rättigheter här än hemma i Sverige. På det sjukhus jag varit placerad på finns t ex endast enkelrum, och patientsalar förekommer inte. Vården och omsorgen är dessutom mycket mer på patientens villkor.
  3. Sjukförsäkring. Okej, det här är ett jätteproblem med amerikansk vård. Alla människor har inte en sjukförsäkring. Jag ska börja med att säga att jag inte är insatt 100% men jag ska försöka att ge en bild. Ca 10% av USAs befolkning saknar en sjukförsäkring. Innan Obamacare (Medicare, eller Affordable Care Act) var den siffran 20%, så det har blivit bättre. Det betyder att om en försäkringslös söker vård måste den personen stå för alla sjukvårdskostnader själv. I vissa fall kan det röra sig om flera miljoner dollar. Efter att ha jobbat på sjukhuset är det i 95% av fallen inga problem. Läkarna förskriver de medicinerna patienterna behöver och patienterna kan hämta ut dom, precis som i Sverige. I några enstaka fall kan försäkringsbolaget säga nej. De säger alltså nej till visa läkemedel eller vissa utredningar på grund av att det inte täcks av försäkringen. Det är så klart riktigt dåligt för patienterna och irriterande för läkarna som måste försöka att gå runt försäkringsbolagets policy och regler. Ibland genom att sätta en annan diagnos än vad patienten faktiskt hade för att få rätt behandling. Dessutom innebär det en extra stress för patienterna som går i osäkerhet om deras försäkring kommer täcka vårdkostnaderna eller inte. I Sverige är alla försäkrade genom sitt medborgarskap.

Det var allt för denna gång! Inte många veckor kvar på utbytet nu. Ska bli lite skönt att komma tillbaka till Sverige också. Vi hörs! /Oscar