English version below

I universitets- och högskolevärlden har man i de flesta fall ett uppdrag som chef. Det innebär att man i grunden är anställd som forskare eller lärare och att man under en period har chefsuppdraget som en del i sin tjänst. Jag är till exempel anställd som professor i experimentell neurogeriatrik och har nu under en femårsperiod uppdraget som prefekt vid NVS. 80% av min arbetstid är jag prefekt och 20% är jag forskare och lärare.

Hur går det ihop? Hur hittar man balansen? Hur hinner man med? Jag har nyligen haft medarbetarsamtal med våra sektionschefer och då har vi bland annat pratat just om det. För det gäller att både vara en närvarande chef och samtidigt hålla i gång karriären som forskare och lärare. Det krävs planering och en tydlighet med att man värnar sin forsknings- och undervisningstid. För mig är forskningen om orsakerna bakom Alzheimers sjukdom jätteviktig. Det är spännande och det är så mycket vi inte vet om sjukdomen ännu. Jag drivs av att ta reda på mer och att handleda postdocs, doktorander och mastersstudenter. Att undervisa om detta ämne är också centralt och det gör jag regelbundet. Som prefekt har jag ansvar för verksamheten vid NVS, ett stimulerande och krävande arbete. Det mesta är roligt och jag behöver ständigt vara på tå. Det är många möten och viktiga beslut där jag ska vara påläst och förberedd.

Jag trivs jättebra i prefektrollen och brinner för NVS och KI, men hur hinner jag med? Här kommer samarbetet in: det går inte att vara chef ensam. Jag arbetar nära med administrativ chef, prefektsamordnare, ledningsadministration, ledningsgrupp, chefsgrupp, prefektgrupp och dekan som i sin tur samarbetar på olika sätt med kollegor inom organisationen. Alla gör det dom är bäst på och vi har stor nytta av varandras kunskap, kompetens och erfarenhet.

Hur är det då att vara chef över sina kollegor? För det är det man blir. Vi har ofta arbetat länge på samma ställe och känner varandra väl. När en av kollegorna utses till chef över dom andra, får personen en ny roll i gruppen. Då behöver alla vänja sig vid att kollegan nu också är chef. Det är samtidigt viktigt att förstå och respektera att denna chef också är forskare och lärare. Vi måste hjälpas åt! Om vi kan förutsättningarna och pratar om det, så blir detta lättare att hantera för alla.

Som chef får man ta både positiv och negativ kritik. Det är viktigt att lyssna, förklara, förändra, anpassa och ta (ibland obekväma) beslut. Samtidigt som det är nödvändigt att någon ser helheten och planerar strategiskt framåt så att verksamheten utvecklas i bra riktning, tror jag att det är extra viktigt med lyhört ledarskap i akademin. Det beror på att man som chef i akademin leder andra ledare. Medarbetarna har gedigen kompetens, stor expertis och utför arbetet med en hög grad av självständighet och eget ansvar. Om man är ödmjuk inför det och ”dirigerar kören” med varsam hand, så kommer den att klinga samstämmigt!

Jag hoppas att ni får en fin helg och önskar alla Glad Påsk!  

Being a manager in academia

In most cases, in the university and higher education world, one has an assignment as manager. This means that you are employed as a researcher or teacher and that for a period you have the management assignment as part of your service. For example, I am employed as a professor of experimental neurogeriatrics and now have for a five-year period the assignment as head of department at NVS. 80% of my working hours I am head of department and 20% I am a researcher and teacher.

How does it go together? How does one find the balance? How to do it? I have recently had employee interviews with our division managers and then we have talked about that, among other things. It is important to both be a present manager and at the same time keep the career as a researcher and teacher going. Planning and clarity are needed to show that you protect research and teaching time. For me, research on the underlying causes of Alzheimer’s disease is very important.  It’s exciting and there’s so much we don’t know about the disease yet. I am driven by finding out more and to supervise postdocs, doctoral students, and master students. Teaching on this subject is also central and I do it regularly. As head of department, I am responsible for the operations at NVS, a stimulating and demanding work. Most of it is fun and I need to be constantly on my toes. There are many meetings and important decisions where I must be well prepared.

I am really like the job as the head of department and am passionate about NVS and KI, but how do I manage? This is where the collaboration comes in: you can’t be a manager alone. I work closely with the head of administration, head of department coordinator, management administration, management team, management group, head of department group and dean who in turn cooperate in different ways with colleagues within the organization. Everyone does what they do best, and we benefit greatly from each other’s knowledge, skills, and experience.

What is it like to be the boss of your colleagues? Because that’s what you become. We have often worked for a long time in the same place and know each other well. When one of the colleagues is appointed head of the others, the person gets a new role in the group. Then everyone needs to get used to the fact that the colleague is now also the boss. At the same time, it is important to understand and respect that this manager is also a researcher and teacher. We need to help each other! If we know the conditions and talk about it, then this will be easier to manage for everyone.

As a manager, you must take both positive and negative criticism. It is important to listen, explain, change, adapt and make (sometimes uncomfortable) decisions. While it is necessary that someone sees the big picture and plans strategically ahead so that the divisions and department develop in a good direction, I think it is especially important to have responsive leadership in academia. That’s because as a manager in academia, you lead other leaders. The employees have solid competence, great expertise and carry out the work with a high degree of independence and responsibility. If you are humble about it and “conduct the choir” with care, it will sound consistent!

I hope you have a great weekend and wish everyone a Happy Easter!