Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Jag har i dag fattat beslut gällande sex olika artiklar i fyra vetenskapliga tidskrifter, baserade på den verksamhet som Paolo Macchiarini bedrev vid Karolinska Institutet (KI). Beslutet betyder att 2015 års beslut, som fattades av KI:s dåvarande rektor om att fria huvudansvarig forskare från misstanke om oredlighet, nu har ändrats.

Beslutet i dag innebär att sju forskare fälls för oredlighet i forskning. Ytterligare 31 forskare är klandervärda, men inte till sådan grad att de gjort sig skyldiga till oredlighet i forskning. Fem författare frias.

Som en följd av beslutet begär nu KI att de sex vetenskapliga artiklarna som har granskats, dras tillbaka av de tidskrifter som publicerat dem.

Nya uppgifter

Det är naturligt att ställa frågan varför det har tagit så lång tid för att utreda artiklarna. Svaret är framförallt att KI har utrett nya uppgifter och att data har detaljgranskats på källnivå. Men också för att utredningen har inneburit särskilda utmaningar:

En sådan har varit att flera av författarna är de så kallade visselblåsarna i Macchiarini-ärendet, det vill säga att de både deltog i och senare anmälde den forskning som Paolo Macchiarini var huvudansvarig för vid KI. Frågan är ytterst om den omständigheten att en forskare i efterhand anmäler forskning som hon eller han själv varit med om att bedriva, fritar forskaren från ansvar.

En annan komplicerande faktor är tidsaspekten. Den forskning och de efterföljande publiceringar som utretts, ligger flera år tillbaka i tiden. De tre transplantationerna som redovisningarna bygger på genomfördes för sex–sju år sedan.

Rad felaktigheter

KI:s utredning visar tydligt på en rad felaktigheter, fabricerade data och andra brister, såväl i artiklarna som den forskning den bygger på. Det handlar bland annat om beskrivningar av patienters tillstånd både före och efter operationerna som varit direkt falska, och om vilseledande information om operationernas utfall. Vidare saknas forskningsetiska tillstånd och godkänt informerat samtycke till att utföra aktuell forskning. Slutsatsen blir därmed att flera författare måste ställas till svars.

En annan slutsats är att forskare har ansvar för medverkan i en forskningsartikel. En person kan inte frias från ansvar för att hon eller han senare lämnar in en anmälan som gäller den forskningen. Frångås en sådan praxis riskerar det att sätta hela det etiska regelverket ur spel, vilket i förlängningen kan leda till oöverblickbara konsekvenser.

En av visselblåsarna fälls i beslutet för oredlighet och ytterligare två anses klandervärda. Jag är medveten om att detta kan komma att ifrågasättas. Det finns säkert de som menar att det kan tolkas som en bestraffning av visselblåsarna. Andra kan komma att tycka att forskarna kommer undan för lindrigt.

Jag är KI:s rektor sedan 1 augusti 2017. Jag var inte här under perioden för Paolo Macchiarinis forskningsverksamhet och inte heller när publiceringarna av de nu granskade artiklarna ägde rum.

Forskare bär ansvar

Jag är ändå trygg med det här beslutet; Forskare bär ansvar för att forskningen bedrivs utifrån gällande regelverk och forskningsetiska riktlinjer och för att redovisningen av resultat och utfall följer vetenskapssamhällets högt ställda krav på kvalitet när de publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

För att kunna bedriva forskning behövs allmänhetens förtroende. För KI som medicinskt universitet är den interna kritiska granskningen rent av avgörande. En förutsättning för detta är en inre kultur som gynnar och välkomnar debatt och ifrågasättanden – även när det rör universitetets egen forskning. Det är en av KI:s viktigaste lärdomar. Därför är visselblåsarnas anmälan avgörande.

För mig är det viktigt att KI konsekvent uppmuntrar och välkomnar alla signaler om att något inte står rätt till. Ingen ska någonsin behöva tveka inför att lämna in en anmälan vid misstanke om oredlighet i forskning.

För ganska precis ett och ett halvt år sedan, den 20 december 2016, skrev Karin Dahlman-Wright, då vikarierande rektor för KI, på DN Debatt att vi ”konstaterar också att KI som universitet inte haft tillräckliga kontrollsystem för att förebygga och upptäcka fusk. Något som vi aktivt arbetar med för att förbättra (…) Samtidigt behöver vi bättre skydda de som slår larm. Att de visselblåsare som larmade om Paolo Macchiarinis verksamhet inte blev hörda är oacceptabelt och här ber KI offentligt visselblåsarna om ursäkt för det.”

Lärdomar för framtiden

Om KI ska lyckas i ambitionen avsluta Macchiarini-ärendet och samtidigt komma ut ur det stärkt och med lärdomar för framtiden, är det första steget att erkänna alla de egna tillkortakommandena. En av de viktigaste: att KI inte tog anmälningarna på tillräckligt stort allvar och inte agerade tillräckligt snabbt.

Visselblåsarna är värda en ursäkt. Deras agerande är värt aktning och respekt. Men när det gäller att bedöma misstanke om oredlighet i forskning kan vi inte kompromissa. Den som bedriver forskning och som sätter sitt namn på en vetenskaplig artikel, måste också ta sitt ansvar om det visar sig att forskningsverksamhet och publicering innehåller allvarliga misstag och felaktigheter. Eller som det står i beslutet:

”Det hedrar de fyra visselblåsarna som i aktuellt fall kommit in med en mycket välgrundad anmälan och de har därmed bidragit till att utredningen kommit till stånd. Det är dock KI:s bestämda uppfattning att en visselblåsare som deltagit i en forskningsstudie och som medverkat som författare till en publicerad vetenskaplig artikel, trots en anmälan, inte kan undgå granskning och eventuellt ansvar för oredlighet i forskning.”

Patienter och anhöriga

I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att patienter och deras anhöriga har drabbats allra mest. De drabbades av det som var en gråzon mellan forskning och sjukvård, av oetiska bedömningar och av att ansvariga inte tog sitt ansvar.

Mina tankar går till patienterna och deras anhöriga och jag kommer att göra allt i min makt för att förhindra att liknande misstag upprepas.

Det här beslutet är svårt att fatta. Kanske ett av de svåraste jag tagit under mina år som ledare och rektor. Det är dock ett nödvändigt beslut som markerar KI:s och min absoluta övertygelse om vikten att vara konsekvent och transparent, att följa de regler som finns och att göra rätt.

På KI:s webbplats finns mer information om KI:s åtgärder samt en sammanställning över vad som hänt gällande Macchiarini-ärendet.