Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

English version below

Ni som följer min blogg vet att jag frekvent tagit upp de stundtals helt orimliga villkoren och förutsättningarna som gäller när talangfulla och kompetenta studenter, doktorander och forskare vill söka sig till Sverige (läs till exempel blogginlägg från oktober respektive november 2022). Såväl lagstiftning som tolkningen av densamma underlättar inte direkt rekryteringar. För att uttrycka det milt.

På senare tid har diskussionen blivit alltmer aktuell och uppmärksammad. Här är bara några exempel:

I måndags publicerade Sanna Wolk, förbundsordförande för Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) en lika angelägen som illustrativ debattartikel i Svenska Dagbladet, där hon bland annat berättade om hur en forskare i praktiken tvingades bort från Sverige och flyttade både sig själv, sina forskningsanslag och sin forskning till Tyskland. Anledningen var orimligt lång handläggningstid för att få uppehållstillstånd i Sverige. I Tyskland var allt klart på några veckor.

Avslag på ansökan

Tidningen Näringslivet skrev för några dagar sedan om ett gift par, forskare respektive läkarstuderande, båda med KI-koppling. Den ena i paret (forskaren) är inte svensk medborgare och hennes ansökan om uppehållstillstånd har tagit väldigt lång tid att behandla – och handläggningen slutade dessutom med att hon fick avslag. Här citat från texten:

“(Namnet) är en högkvalificerad forskare med kompetens som behövs i Sverige. Men Migrationsverket sätter stopp – för att hennes svenske make bor i en studentlägenhet medan han läser till läkare. ‘Fortsätter den attityden måste vi söka oss till ett land som vill ta emot två högutbildade personer’, säger han till TN.”

Hela artikel finns publicerad på webben.

Når fram

Det är utmärkt att den här frågan kommer högre upp på den svenska debattagendan och förhoppningsvis kommer det också att leda till att det här ropen på hjälp – för det kan vi faktiskt beskriva det här som – också når fram till den politiska ledningen i Sverige. Det är uppenbart att här behövs en ny och tydligare inriktning både gällande hur lagstiftningen är utformad men också hur den praktiseras av ansvariga myndigheter.

Vill vi attrahera talanger och kompetens och menar vi allvar med att Sverige ska vara ett framgångsrikt innovationsland, så måste vi helt enkelt skapa betydligt bättre förutsättningar för att kunna rekrytera och se till att de får stanna utan att det ska behöva krävas orimliga insatser. Det här borde vara en självklarhet och ser vi oss omkring i vår omvärld finns det länder som förstått vikten av att vara och uppfattas som välkomnande. Tyvärr har vi en bra bit kvar att vandra här, trots att många av våra politiker försäkrar att Sverige inte ska skrämma bort kompetens genom krångliga, njugga och oklara processer.

Kampanj mot invandring

Så sent som för några dagar sedan fick jag en fråga från en internationell tidning om varför Sverige nu ska inleda en kampanj för att motverka invandring. Det handlar alltså om den internationella informationskampanj “om paradigmskiftet i Sveriges migrationspolitik” som regeringen offentliggjorde förra veckan och som i korthet innebär att Sverige ska framstå som mindre lockande som mål för främst flyktingar.

“Huvudsyftet är att informera om den svenska migrationspolitiken och i förlängningen att färre ska söka sig hit”, sa migrationsminister Maria Malmer Stenergard enligt referat i SvT.

Påverkar bilden

Jag svarade journalisten (läs hela artikeln här) som hörde av sig att kampanjen i och för sig i första hand riktar sig till andra utländska målgrupper än de som utgör kärnan i vår verksamhet – studenter, doktorander och forskare. Men samtidigt måste vi vara medvetna om att allt det vi gör i frågor av den här karaktären påverkar bilden av Sverige utomlands. Att aktivt gå ut och poängtera att vi vill att färre ska söka sig till Sverige skickar ut signaler till talanger och till personer med hög kompetens om att Sverige inte är särskilt intresserat av att locka personer med utländsk bakgrund till Sverige, oavsett bakomliggande skäl och syfte.

Därför ter sig det utspel som gjordes i samband med presskonferensen förra veckan, direkt kontraproduktivt jämfört med andra uttalanden som regeringsföreträdare gjort nyligen och som uttryckt en stark vilja att öka kompetensers och talangers möjligheter att komma till Sverige och därmed ökan vårt lands attraktionskraft.

Det handlar om att upprätthålla och stärka kunskapsnationen Sverige – inte om att försvaga den.

---

The Swedish migration policy makes headlines

Readers of my blog will know that I have frequently addressed the unreasonable conditions for gifted and competent students and researchers wishing to apply to universities in Sweden (see, for instance, my blogs from October and November 2022). The law (Aliens Act) and its interpretation do not make recruitment easy. To put it mildly.

The discussion has become increasingly heated. Here are just a few examples:

Last Monday, Sanna Wolk, president of the Swedish Association of University Teachers and Researchers (SULF), published an op-ed in Svenska Dagbladet in which she wrote about how an overseas researcher had to leave Sweden and move with grant and research to Germany due to an inordinately long processing time for obtaining residency in Sweden. In Germany, everything was sorted out in a matter of weeks.

A rejected application

Financial paper Näringslivet carried an article a few days ago about a married couple – a researcher and a medical student – each of whom had an association with KI. The researcher is not a Swedish citizen, and her application for a residence permit took an unduly long time to process before finally being rejected. I quote:

“(Name) is a highly qualified researcher with skills that Sweden needs. But the Migration Agency has given her the thumbs down – because her Swedish husband lives in a student flat while studying medicine. ‘If this attitude is upheld, we’ll have to apply to a country that’s prepared to receive two highly educated people,’ he tells the paper.”

View the entire article online.

A new approach

It is excellent that the tightening of the migration policy – and the consequences thereof – are making headlines. Hopefully the cries for help will cause political decision makers to act. It’s all too apparent that we need changes to the wording of the law and to how it is practised by the responsible authorities.

If we want to attract talent and competence and are serious about Sweden being a successful innovation nation, we must make it easier for universities to recruit people from abroad, and make sure that they can stay without having to jump through an unreasonable number of hoops. This should be a no-brainer, and if we look around, we’ll see countries that have understood the importance of being welcoming to foreign talents – and to be perceived as such. In Sweden we have a long way to go. But there is hope. Several of our politicians assure us that changes are under way and that Sweden should not continue to deter competence with its complicated, niggardly, and confusing application processes.

Anti-immigration campaign

As recently as a few days ago, I was asked by an international newspaper why Sweden is about to embark on an anti-immigration drive. This is a reference to the international information campaign “on the paradigm shift in Swedish migration policy” that the government announced last week and that, in effect, means that Sweden will present itself as a less-attractive destination for people from other countries, and for refugees in particular.

“The principal aim is to inform people about Sweden’s migration policy and, in the long run, to curb the influx of migrants,” said Minister for Migration Maria Malmer Stenergard according to SvT.

Colours the image

I told the journalist that while the campaign is not primarily directed to students and researchers, we must be aware that every action we take on issues of this nature might taint the image of Sweden abroad (read the article here). Broadcasting that we want fewer people to come to Sweden will have a spillover effect and send negative signals to those we wish to recruit to our universities. 

We have to uphold and strengthen Sweden as a knowledge nation – not undermine it.