Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Jag har tidigare här på bloggen gjort jämförelser mellan den akademiska och den publicistiska friheten. Parallellerna är, trots skillnader i lagstiftning och tillämpning, större än vad man kanske tror vid en första anblick. Båda dessa områden rör demokratiska grunder och värderingar i hög grad och är dessutom mer aktuella, ifrågasatta och hotade än på många år, även i våra delar av världen.

Jag fick ännu en anledning att reflektera över frihetsfrågan när jag nyligen fick en inbjudan till ett möte hos Matilda Ernkrans nästa vecka. Ministern för högre utbildning och forskning vill diskutera det ökade inslaget av hot och hat inom akademin med företrädare från sektorn. Ett utmärkt initiativ – men vi behöver inte tänka efter länge förrän vi även inser hur skrämmande det är att en minister ens behöver kalla till ett sådant här möte.

Central grundbult

För mig är den akademiska friheten en lika central grundbult i ett demokratiskt samhälle som yttrande-, tryck- och pressfrihet. Universitet och högskolor, där kunskap skapas och sprids, måste tillåtas inta en fri ställning gentemot andra samhällsaktörer, inklusive politiska partier. Utbildning och forskning får aldrig censureras genom hot eller tvingas in i politiska eller ideologiska fållor.  Självständiga, kompetenta och kritiska lärosäten och forskare är, precis som fria medier, en garant mot fördumning och kunskapsresistens och en plattform för demokratiska grundvärderingar.

I dessa dagar av fakta- och kunskapsresistens, falska fakta, filterbubblor, alternativa fakta, falska nyheter och ökad spridning av konspirationsteorier är en fri, oberoende och obunden akademi viktigare än kanske någonsin.

Fria och obundna medier

Lärosäten har som ett angeläget uppdrag att medverka till att evidensbaserad kunskap och fakta finns tillgänglig i samhället, i den politiska debatten. För att vi ska kunna nå ut med denna kunskap och för att vi ska kunna driva en samhällsdebatt baserad på solid kunskap och evidens, krävs tillgång till fria och obundna medier. I dag ser vi tydliga tendenser till att den publicistiska friheten ifrågasätts, kringskärs och hotas runt om i världen. Även i Sverige pågår en debatt om mediernas frihet och oberoende, särskilt kring villkoren för public service.

Säkerställande av akademisk frihet respektive publicistisk frihet är två nödvändiga inslag i ett samhälle som bygger på demokratiska grundvärderingar. Det är slående hur akademiskt och publicistisk frihet ofta ifrågasätts eller hotas av samma grupper och ofta dessutom med samma argument.

Inte grundlagsskyddad

Akademisk frihet är, i motsats till yttrande- och tryckfrihet, inte grundlagsskyddad. Det finns heller ingen allmänt vedertagen och accepterad definition av begreppet. Henrik Schmidt, på Karolinska Institutets universitetsbibliotek (KIB), har i en nyligen publicerad bloggtext skrivit följande:

I en svensk kontext värnar de flesta i vår ”bransch” det som kallas akademisk frihet. I grova drag kan man med akademisk frihet mena att läraren och forskaren självständigt bestämmer över den undervisning och forskning som vederbörande bedriver. I högskolelagen finns inte begreppet nämnt, men innebörden föreskrivs i högskolelagen §6; ”att forskningsproblem får fritt väljas, att forskningsmetoder får fritt utvecklas och att forskningsresultat får fritt publiceras”. 

100 år sedan demokratin infördes

Det första öppna valet i Sverige för alla vuxna medborgare, kvinnor och män, hölls i september 1921. Nästa år är det alltså 100 år sedan den parlamentariska demokratin infördes i detta land.

Det är oerhört sorgligt om vi ska fira 100-årsjubileet och samtidigt kan konstatera att demokratiska friheter inom två så grundläggande områden som akademi och publiceringsverksamhet är mer hotade i dag än på många år.

Låt mig avsluta med ett citat ur ett tal som Lawrence S. Bacow, rektor vid Harvard University, höll i samband med ett besök vid Peking University för snart ett år sedan;

It is no wonder, then, that transformational thought and action often take root on university campuses. Overturning conventional wisdom takes a remarkable amount of grit and determination, as well as a willingness to welcome contrary views and to risk being proved wrong. Great universities nurture these qualities. They are places where individuals are encouraged both to listen and to speak, where the value of an idea is discussed and debated—not suppressed or silenced.

Akademisk frihet är avgörande för att samhället ska kunna utvecklas och inte stagnera. Den är inte ett privilegium för de få. Den är en styrka för oss alla.