English version below

Flera av de som är berörda av beslutet den 25 juni om oredlighet i forskning (gällande Macchiarini-ärendet) har överklagat beslutet till förvaltningsrätten respektive begärt omprövning av beslutet hos KI. Vi har också fått frågor om vad begreppet klandervärd egentligen står för och vilka konsekvenser det kan tänkas få. Jag tänkte därför här göra några klarlägganden.

Jag tar synpunkter gällande beslutet på största allvar och vi har nu inlett ett prioriterat arbete med att se över de eventuella frågetecken som kan finnas. Det är oklart när förvaltningsrättens beslut kommer, men det är min förhoppning att det blir relativt snart. Jag avvaktar med eventuella kommentarer om detta till dess.

Begreppet klandervärd

När det gäller begreppet klandervärd noterar jag att det finns en viss oklarhet om hur det ska tolkas.

I bedömningarna av det individuella ansvaret i detta ärende finner KI att tre kategorier lämpligen kan användas för att nyansera bedömningen i detta fall där forskningen som redovisas i artiklarna bedömts vara oredlighet i forskning. Dessa kategorier är ”ansvarig för oredlighet i forskning”, ”klandervärd”, vilket innebär att man inte anses ansvarig för oredlighet i forskning, men att man inte kan undgå kritik samt ”ej ansvarig för oredlighet i forskning eller klandervärd”.

Så låt mig vara alldeles klar och tydlig med att klandervärd betyder att man är friad från oredlighet i forskning. Samtidigt finns det anledning att rikta viss kritik mot forskaren ifråga. KI:s huvudlinje är att dessa forskares förutsättningar, finansiering och villkor för att bedriva forskningsverksamhet inte ska påverkas.

Kollektivt ansvar?

Expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden gjorde i sitt yttrande i ärendet 2017 bedömningen att samtliga författare till de sex artiklarna är ansvariga för oredlighet i forskning. Jag och KI delar inte Expertgruppens syn på ett kollektivt ansvar. Vår slutsats är att forskningen som redovisas i de aktuella artiklarna representerar oredlighet i forskning, men att alla författare inte kan anses ha samma ansvar. Det är mot denna bakgrund vi har utrett och bedömt varje medverkande författares individuella ansvar så långt det varit möjligt.

I beslutstexten diskuterar vi detta och skriver bland annat följande:

”Det kan diskuteras i vilken utsträckning medförfattare har möjlighet och kan ta ansvar för varandras dataset. Expertgruppen finner att sådant ansvar måste föreligga för samtliga. Även KI anser att medförfattarna har en skyldighet att sätta sig in i varandras forskningsresultat men att det i högspecialiserad medicinsk forskning kan vara svårt att göra detta helt och hållet. I slutändan måste även forskningssamarbetet bygga på förtroende. Vancouverreglerna ändrades också i detta avseende 2013.”

 

Some comments and clarifications following the 25 June decision

Some of those affected by the 25 June decision regarding scientific misconduct (related to the Macchiarini case) have filed an appeal against the decision with the Administrative Court, and some have requested a review of the decision at KI. We have also received questions about the concept “blameworthy” – what it means and what consequences it may have. I would therefore like to make some clarifications.

I take comments about the decision very seriously, and we have now initiated and prioritized a process to review any questions that may exist. It is unclear when the Administrative Court will announce its decision, but I hope it will be relatively soon; I will make further comments on the matter at that time.

The concept blameworthy

Regarding the concept of “blameworthy”, I have noted that there is some uncertainty about how it should be interpreted.

In assessing individual responsibility in this case, KI finds in this case that three categories can appropriately be used to nuance assessments when the research reported in the articles is considered to be scientific misconduct. These categories are “responsible for scientific misconduct”, “blameworthy” – which means that the researcher is not responsible for scientific misconduct, but is not beyond criticism – and “not responsible for scientific misconduct or blameworthy”.

So let me be clear that “blameworthy” means freed from scientific misconduct. At the same time, there is reason to address certain criticisms of the researcher in question. KI’s stance is that these researchers’ funding and conditions for conducting research activities should not be affected.

Collective responsibility?

In its statement in 2017, the Expert Group on Misconduct in Research at the Central Ethical Review Board (Centrala etikprövningsnämnden) made the assessment that all authors of the six articles are responsible for scientific misconduct. We do not share the Expert Group’s view of collective responsibility. Our conclusion is that the research reported in the articles in question represents scientific misconduct, but that all authors cannot be regarded as having the same responsibility. It is against this background that we have assessed the individual responsibilities of each participating author.

In the decision text we discuss this and include the following:

“It can be discussed to what extent each individual author can take on responsibility for each other’s contributions for each article. The Expert Group finds that such responsibility lies with each contributing author. KI also considers that the authors has an obligation to familiarize themselves with results of coauthors, but that in highly specialized medical research it may be difficult to do so in every detail. In the end collaborative research must rely on confidence. The Vancouver rules were changed in this respect in 2013.”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


*