Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Allt vi gör påverkar vår omgivning i större eller mindre omfattning. Det gäller inte minst universitet. Här är den självklara utgångspunkten dessutom att vi vill påverka; genom utbildning och forskning flyttar vi fram samhällets kunskapsnivåer och bidrar därmed förhoppningsvis till det allmännas bästa.

En påverkan som är mindre positiv är förstås den som leder till en sämre miljö och ökad växthuseffekt. Resandet är en starkt bidragande orsak till denna miljöpåverkan. Eller rättare sagt, hur vi väljer att resa.

Statliga myndigheter redovisar varje år sin tjänsteresor till Naturvårdsverket. Generellt hamnar alltid lärosäten högt när det gäller de totala utsläppen av koldioxid genom flygresor – något som bland andra Sveriges Radio rapporterade om i torsdags morse. Högst upp ligger dessutom Karolinska Institutet.

Mindre smickrande

Denna mindre smickrande topplacering har främst två orsaker: Universitet och högskolor är stora arbetsplatser med många medarbetare jämfört med många andra statliga myndigheter och lärosäten har, på grund av att forskning generellt blir alltmer global till sin karaktär, mycket mer internationell samverkan än andra statliga myndigheter som oftast har en nationellt inriktad verksamhet. Det sistnämnda gäller KI i synnerhet, eftersom vår forskning är osedvanligt global till sin prägel och karaktär. Vi har mängder med samverkansprojekt med kollegor runt om i världen och KI:s forskare är mycket efterfrågade inom sina respektive sektorer och verksamhetsfält.

Sammantaget gör detta att universitet och lärosäten hamnar högt på listan över de totala koldioxidutsläppen via resor. Skulle vi istället räkna per årsarbetare, skulle listan se annorlunda ut.  Här ligger t ex KI på 23:e plats bland de myndigheter som lämnat in uppgifter till Naturvårdsverket.

Gjort en del…

KI har gjort en del för att minska utsläppen orsakade av våra flygresor. Vi har skärpt våra reserekommendationer och när det så är praktiskt möjligt så rekommenderas våra medarbetare att i första hand överväga resfria möten och i andra hand ta tåg istället för flyg där det är praktiskt möjligt. För att möjliggöra detta har vi under senare år investerat i digital kommunikationsteknik. Vi är även med i nätverket REMM – resfria/digitala möten i myndigheter – och arbetar enligt den tiostegs-metod som tagits fram av Trafikverket och som syftar till att öka andelen resfria/digitala möten.

Vi har också alldeles nyligen fattat beslut om att införa ett extra resebidrag till alla KI-studenter som deltar i Erasmusutbyte i Europa och som väljer att resa med tåg. Det extra resebidraget finns tillgängligt under läsåren 2019/20 och 2020/21 och kommer sedan att utvärderas under höstterminen 2021.

…men kan göra mer

Men vi kan naturligtvis göra mer. Främst handlar det om att skapa incitament för att reducera antalet resor – utan att detta ska drabba verksamheten negativt. Väl utbyggda digitala kommunikationstjänster med god driftsäkerhet och tillgänglighet är viktiga inslag i detta, men vi behöver också ändra våra vanor och vårt traditionella sätt att tänka och agera. Mycket av vårt resande går på rutin: “så har vi ju alltid gjort”.

Det är i det sammanhanget som den allmänna samhällsdebatten är så viktig. Genom att klimatfrågan får ett allt större utrymme ökar också pressen på oss alla att agera och förändra våra beteenden. Att en stark opinion kan påverka attityder och leda till verkliga förändringar finns det många historiska exempel på. Och just nu kan vi alla se vilket genomslag som Greta Thunberg aktiviteter får, inte bara i Sverige utan i en stor del av världen. Initiativ som lundastudenternas klimatupprop och Studentmanifestet (som jag skrivit om tidigare här på bloggen), spelar stor roll när det gäller att få lärosäten och andra aktörer att ta ett större ansvar för resande och miljöpåverkan. Även här på KI märker jag ett allt större engagemang för dessa frågor bland studenter och medarbetare. Läs till exempel om Shervin Shahnavaz, KI-forskaren som tar tåget till internationella konferenser, i en artikel som publicerades på KI Nyheter hösten 2017.

Strategi 2030

I KI:s kommande Strategi 2030 kommer miljöfrågorna in på ett naturligt sätt och vi kommer bland annat att poängtera vikten av att vi ska öka andelen resfria möten. Beslut om den nya strategin kommer senare i vår.

Det finns också planer på andra insatser och åtgärder för att minska KI:s reserelaterade miljöpåverkan utan att verksamheten drabbas. Det finns all anledning att återkomma till ämnet senare.

Samtidigt måste vi vara ärliga och inse att ett universitet som KI i allt större utsträckning deltar – och bör delta – i olika former av internationella utbyten. Vi kommer inte att kunna ta bort flygandet som transportmedel för våra medarbetare helt och hållet inom överskådlig tid.  Däremot kan vi ju hoppas att våra forskarkollegor kan utveckla alternativa och miljövänliga flygbränslen och mer bränsleeffektiv teknik och att vår klimatpåverkan minskar också på det sättet.