Studentbloggen

Vill du utbilda dig till en av de viktigaste vårdyrkena? Vill du bli proffs på olika laborativa/kliniska analysmetoder? Då borde du bli biomedicinsk analytiker!

Snart stänger anmälan för antagningen till höstens program. Så idag tänkte jag gå igenom några vanliga frågor jag har fått om biomedicinska analytikerprogrammet!

Vad gör en biomedicinsk analytiker?

En biomedicinsk analytiker arbetar främst med olika sorts medicinska analyser som ger läkare en grund för att kunna ställa diagnoser. Man brukar säga att biomedicinska analytiker är sjukvårdens detektiver, då det är vi som tar fram bevisen (provsvar/analyssvar) för att kunna ställa säkra diagnoser.

Biomedicinska analytiker kan jobba på sjukhuslaboratorier/kliniker, men är även mycket värdefulla inom forskningslaboratorier. Allt fler laboratorier söker biomedicinska analytiker som kan hjälpa till inom forskningen på grund av den utmärkta kunskapen vi får inom laboratoriearbete.

Vad är det för skillnad på inriktningarna? (Laboratoriemedicin och Klinisk fysiologi)

I inriktningen laboratoriemedicin lär du dig laborativt arbete med olika sorters provmaterial som tagits från patienten. Till exempel kan du analysera blodprover, urinprover, eller vävnadsprover.

I inriktningen klinisk fysiologi lär du dig om analyser som utförs med patienten i nära kontakt. Till exempel kan du utföra EKG (hjärtanalys), EEG (hjärnanalys) eller olika ultraljudsanalyser.

Gemensamt för båda inriktningarna är att man får lära sig hur analyserna faktiskt fungerar på djupet, vilket gör att vi blir proffs på att tolka resultaten. Det är vi som måste avgöra om ett provsvar/analyssvar kan lämnas ut till läkaren (och sedan patient) eller inte, vilket gör det väldigt viktigt att allt blir rätt. Sedan är biomedicinska analytiker utmärkta problemlösare just eftersom vi har en så detaljerad kunskap inom hur analyserna fungerar.

Hur ser en vanlig vecka ut?

En vanlig vecka kan ha olika undervisningstillfällen. I schemat blandas det lite med föreläsningar, seminarier, egna studier och labbar. Lektionerna börjar oftast 9:00 (nästan aldrig tidigare) och slutar som senast 16:00 (nästan aldrig senare).

Föreläsningar: Brukar oftast vara 3 timmar långa, men ibland är de kortare. Vissa föreläsningar finns förinspelade, då finns det ofta schemalagd tid för när du förväntas följa dessa föreläsningar, men då kan man lägga upp sin tid lite själv.

Seminarier: Under seminarier går man oftast igenom olika instuderingsuppgifter kopplade till föreläsningar man har haft innan. De är perfekta tillfällen att diskutera olika frågeställningar med klasskompisar och fråga lärare om det är något man inte riktigt förstår. Seminarierna brukar inte vara längre än 3 timmar.

Laborationer: Hur långa laborationerna är kan variera väldigt mycket beroende på vad det är som ska göras. Men oroa dig inte, det finns alltid tid för pauser och lunch om en laboration skulle ta en hel dag. På laborationerna brukar man få göra något som är kopplat till den teorin man nyligen har lärt sig, för att få se hur saker fungerar på riktigt.

Egna studier: Ibland finns det ingenting i schemat en dag/halvdag, eller så står det ”Egna studier” på schemat. Då är det exakt det som gäller! Den här tiden kan vara till för att förbereda sig inför seminarier, skriva inlämningsuppgifter, arbeta med kursmaterial (t.ex. labbsimulationer) eller plugga inför tentamen (prov).

Kan man forska efter utbildningen?

JA. Som biomedicinsk analytiker är du en extremt värdefull resurs på forskningslaboratorier. Eftersom du har en så djup kunskap inom laboratoriearbete och utförande av analyser så passar du perfekt in på forskningslabb. Analyserna som används på sjukhuskliniker/laboratorier är exakt samma som de använder på forskningslaboratorier. Det enda som skiljer sig är sättet som analysen används.

Om du är intresserad av att doktorera behöver du dock först gå en utbildning på avancerad nivå (magister/master). Men med kandidatexamen i medicine som du får efter programmet så kommer du att ha behörighet till de allra flesta medicinska magister/masterprogrammen!

Fler av mina klasskompisar som gör sitt examensarbete på forskningslabb har fått beröm för enkla saker som att markera provrör. Det händer oftare än vad du tror att masterstudenter/doktorander kommer till forskningslabb och inte vet hur man hanterar en pipett! Men det är inga problem för oss biomedicinska analytiker.

Hur mycket patientkontakt är det?

Om du går inriktningen klinisk fysiologi involverar din praktik en hel del patientkontakt. Detta är eftersom att de analysmetoderna man lär sig i klinisk fysiologi-inriktningen är just i kontakt med patienten.

Om du går inriktningen laboratoriemedicin är det nästan ingen patientkontakt alls. Den enda praktiken du har patientkontakt på är en kort period på en vecka där du ska lära dig ta blodprov (i finger och arm), och då behöver göra det på patienter också. Men det är inte alls många man behöver träffa. När jag gjorde min sådan praktik träffade jag cirka 10 patienter och tog blodprov på 3 utav dem.

Jag är rädd för blodprov, MÅSTE man göra det?

Jag har alltid tyckt att blodprov är jobbigt. När jag fick höra att det krävdes att ta blodprov på patienter för att klara av utbildningen, funderade jag på att inte ens söka. Men jag är SÅ glad att jag började ändå.

Ja, man måste ta blodprov på patienter för att klara av utbildningen, MEN även vi som varit extremt rädda för det har klarat oss jättebra. Det ÄR läskigt, men vi får öva MASSOR på plastarmar och även på handledare innan vi sticker patienter. Vi får även stå med och bara kolla på hur många gånger vi vill tills vi känner oss bekväma med att prova själva. Dina handledare kommer att vägleda dig genom varje steg för att se till att allt går bra.

Första gången jag stack en patient för att ta blodprov, fick jag helt plötsligt tunnelseende jag hade sattit in nålen – inte så najs. Men jag var säker med vad jag höll på med, så jag fokuserade så hårt jag kunde på att ta det lugnt, och tog min tid att sätta in rör efter rör – och det gick bra till slut! Patienten sade att det inte kändes något, och att det kändes bra. Så även om jag nästan hade total panik, så gick det jättebra.

Alla patienter vet också att du är student, och får frågan om de är okej med att en student tar blodprovet. Då vet de att det kan gå fel ibland, och handledarna är beredda på allt. Du är i bra händer!

Vad är det roligaste på biomedicinska analytikerprogrammet?

Laborationerna!! Att stå på labb tillsammans med kompisar och försöka ta reda på hur allting fungerar har verkligen varit det roligaste på utbildningen. Med varje labb som vi har haft, så har jag känt att jag verkligen har hittat rätt utbildning för mig.

Eftersom laborationerna har varit så roliga, har det översatt till att arbetet på labb alltid har varit väldigt roligt! Under mitt examensarbete har jag ibland haft extremt långa laborationer, men eftersom det har varit kul så har tiden alltid flugit!

Vad ska du göra efter du har tagit examen?

Jag har sökt mig in till ett masterprogram i biomedicinsk laboratorievetenskap och hoppas på att komma in! Annars ska jag jobba på hematologi-labb och analysera blodceller i sommar, och ska eventuellt extrajobba på forskningslabb därefter. Sedan får vi se om jag börjar jobba heltid på sjukhuslabb eller om det finns möjligheter för forskning!

Hoppas det hjälper lite!

Och har du några andra frågor om programmet så tveka inte på att höra av dig via min mail på min profil här på bloggen!

/Maja, biomedicinsk analytikerstudent