Studentbloggen

Hålla där!

Det här är något jag inte har berättat förut: jag har ett extrajobb som BMA-student på ett molekylärt cancerdiagnostiklabb. Jag började som sommarvikarie och jobbade hela sommaren, och nu jobbar jag kvar timanställd vid sidan av studierna. Jag har knappt pratat om det, och jag har märkt att väldigt få vet att det ens går att jobba som biomedicinsk analytiker, eller för att vara mer exakt som laboratoriebiträde, redan under studietiden. Därför vill jag dela med mig av hur det ser ut, vad jag gör där och hur du själv kan hitta ett liknande jobb.

Innan jag började hade jag ingen riktig bild av vad som händer med ett prov efter att det lämnat patienten. Nu har jag fått se det med egna ögon, och jag blir fortfarande lika nyfiken varje gång jag kommer in genom dörren.

Steg 1: Läkaren beställer analysen

Allt börjar med läkaren. Först bedömer läkaren patientens behov av behandling, och om en molekylär analys behövs skickas den vidare till oss på labbet. Det är alltså inte vi som bestämmer vilka prover som ska analyseras. Vi får uppdraget, och därifrån tar arbetet vid. 

Steg 2: Snittning av vävnad med mikrotom

När analysen är beställd tar vi fram materialet som ska snittas. Det görs vid den här maskinen, en mikrotom. Här snittar vi vävnad som har bäddats in i paraffin (så kallat FFPE-material) till skivor som bara är några mikrometer tjocka (vanligtvis 10 mikrometer för molekylär analys och 4 mikrometer till färgning/kontroll för läkaren). Första gången jag stod där var jag helt säker på att jag skulle förstöra hela blocket.

Spoiler: det gick jättebra! Under sommaren lärde jag mig att snitta, och jag ska inte ljuga: i dag är jag expert på snittning. Eller ja, expert i den bemärkelsen att jag numera snittar utan att hålla andan.

Jag ville verkligen lägga in en bild på när jag snittar och på hur mitt snitt blev, för jag är faktiskt väldigt stolt över dem. Men det går tyvärr inte. På grund av patientsäkerhet får vi inte fotografera snitten, eftersom bilder på patientmaterial aldrig får riskera att kopplas till en enskild person. Så ni får ta mitt ord för att de blev fina. Det är en av många regler som påminner mig om att bakom varje prov finns en människa.

Men jag vill ändå visa er hur ett snitt kan se ut under mikroskop! Bilden nedan kommer från ett övningsmaterial i skolan, alltså studentmaterial som vi snittade under en laboration, och inte från patientprover på labbet. Det är samma princip: en vävnadsbit som skurits så tunt att ljuset kan passera igenom, så att man kan se vävnadens morfologi, alltså hur cellerna och strukturerna ser ut under mikroskop.

Det är fascinerande hur något så tunt kan innehålla all information som behövs för att förstå en persons sjukdom.

Steg 3: DNA-extraktion med Promega Maxwell

Nu kommer jag till den som förtjänar en egen presentation: extraktionsroboten från Promega, även känd som min bästa vän på labbet. Efter snittningen ska vi få ut DNA och RNA ur vävnaden, och utan roboten hade jag fått förbereda ett prov i taget. Med roboten kan jag i stället köra 16 prover samtidigt. Det är en enorm skillnad i både tid och tålamod.

Så här går det till: man laddar instrumentet, skannar proverna med streckkodsläsaren, trycker på start och låter roboten göra jobbet. Medan den jobbar kan jag ta hand om annat. Jag tror att en del av mina bästa vänskaper faktiskt bygger på att den aldrig klagar, aldrig är trött och aldrig tappar ett rör.

På den andra bilden kan ni se bänken där jag sitter under mina arbetspass. Här finns pipetter, centrifug, vortex och en NanoDrop, men även en Qubit fluorometer som mäter hur mycket DNA vi har fått ut och hur rent det är. Det ser kanske rörigt ut med alla färgglada rack och kit, men allt har sin plats. Jag har lärt mig att ordning och noggrannhet är en stor del av arbetet på ett diagnostiskt labb, och det har jag tagit med mig till studierna också.

Steg 4: Analys och svar tillbaka till läkaren

Efter extraktionen går proverna vidare till själva analyserna. På väggarna hänger listor över metoder som ddPCR (Droplet Digital PCR), Sanger-sekvensering, NGS (Next Generation Sequencing) m.m. Resultaten från molekylär cancerdiagnostik går sedan tillbaka till läkaren som beställde analysen, och hjälper hen att välja rätt behandling för den enskilda patienten. Då sluts cirkeln: det började med en läkares bedömning och slutar med ett svar som kan påverka behandlingen.

Mitt lilla fredstillhåll vid skärmarna

Efter all pipettering och alla robotkörningar väntar mitt lilla arbetsrum med två skärmar på mig. Det är här jag sätter mig ner, läser mejl och slappnar av en stund mellan momenten. Det kanske inte låter som den mest spännande delen av jobbet, men en lugn paus är faktiskt guld värd när man har stått och koncentrerat sig på små volymer och noggranna rutiner.

Så får du studentjobb på labb: min väg från sommarvikarie till timanställd

Det jag helst vill att ni tar med er från det här inlägget: det går att jobba som laboratoriebiträde under utbildningen. Så här gick det till för mig:

• Jag hittade en tjänst som sommarvikarie via sjukhusets intranät och jobbade hela sommaren.
• Därefter fick jag välja mellan att jobba efter schema eller som timanställd.
• Jag valde timanställning, eftersom det passar bättre ihop med mina studier och mina förutsättningar. Jag kan själv avgöra hur mycket jag hinner jobba när kurserna är som mest intensiva.

Ett ärligt tips: alla labb erbjuder inte det här

Jag vill vara ärlig med att det inte ser ut så här överallt. De flesta labb vill gärna ha personal som kan jobba heltid, eftersom sjukhuset har krav på bemanning och kontinuitet. Det betyder att timanställning vid sidan av studierna inte alltid finns som alternativ.

Men det kan finnas undantag, och enligt min erfarenhet handlar det om vad du visar under tiden du jobbar:

• att du är flexibel och får ihop jobbet med plugget,
• att du kan jobba självständigt i labbet och klara dig själv,
• att du är noggrann och tar ansvar för rutinerna,
• och att du är en trevlig kollega som folk vill ha på labbet.

Om du visar det under en sommar, som jag gjorde, kan det finnas utrymme för att hitta en lösning som passar dig. Det är inget som kan garanteras, men det är värt att försöka.

Så om du funderar på ett extrajobb som laboratoriebiträde: håll utkik efter annonser för sommarvikarier hos sjukhus och privata labb, våga söka, och visa vad du går för. Det är ett av de bästa besluten jag har tagit under utbildningen.

/Hoang, biomedicinsk analytikerstudent