Studentbloggen

Hej kära student,

I helgen satt jag och reflekterade över hur psykologprogrammet har förändrat mig hittills. Jag är nu inne på mitt fjärde år,  i en fas där vi har många krav och egentlinen lite utrymme för självreflektion. Men nu efter tentan tog jag mig tid att faktiskt sitta ner och känna efter. Och när jag gjorde det insåg jag att min syn på mig själv har förändrats under de här åren. Jag tänkte därför dela med mig tre saker som jag slutat göra och som jag önskar att jag förstått tidigare. Kanske kan de ge lite igenkänning eller åtminstone en mjukare blick på dig själv nästa gång livet trycker på.

Att isolera sig när man inte mår bra

Vi har alla haft dagar där allting känns tungt, dagar där kroppen och hjärnan vägrar, dagar där det enda man vill är att dra ner persiennerna, krypa ner under täcket och bara försvinna in i sin egen lilla bubbla.

Men att isolera sig funkar sällan. Den “vila” jag tror kan hjälpa mig i stunden gör mig ofta ännu mer dränerad. Det svåra och mest viktiga är att komma ihåg att just då, när allt känns som tyngst, är det ofta då vi behöver aktivitet och kontakt med andra som mest! Och det behöver inte vara något stort utan även något litet kan räcka till att öka vår sinnesstämning, som en kort promenad ute i naturen, att laga mat, eller att ringa/smsa en vän. 

Det hela handlar om balans. Självklart behöver vi vila. Men när vila övergår i passivitet för länge blir den lätt en ond spiral. Att vara aktiv och socialisera med andra kan faktiskt också vara återhämtning ibland, och till och med mer än isolering. Det handlar om att göra det du vet är bra för dig även när känslan säger motstanden i stunden.

Vara för hårt mot sig själv 

Jag brukade tro att vara hård mot mig själv var samma sak som att vara dedikerad. Att om jag bara pressade mig mer, så skulle jag till slut bli bättre.

Men sanningen är att skam inte motiverar en, den gör oss bara mindre. Att döma sig själv eller andra gör inte en mer motiverad utan bara mer trött och stressad. Det som faktiskt hjälper en att gå framåt är självmedkänsla, att prata med sig själv som man skulle prata med någon man bryr sig om. Detta ger betydligt mer motivation än självkritik någonsin gjort och kommer att göra. När man känner stöd (även från sig själv) vågar man försöka igen.

Och detta gäller inte bara för oss själva. Om du vill stötta någon annan som vill förändras få inte dem att känna skam över att de inte gör tillräckligt. Fokusera istället på det som går bra, även de minsta framstegen. Uppmärksamma och bekräfta det som faktiskt fungerar för att det är det som ökar motivationen. 

Fortsätt plugga när jag är helt slut 

Ni vet känslan när man har pluggat hela dagen, klockan är typ 22, ögonen svider MEN det finns fortfarande massa artiklar kvar och man tänker jag måste bara bli klar med det här. Så vad gör man? Ju man pressar på! Stirrar på skärmen och läser om samma mening typ tio gånger tills man är ”klar”.

Men sanningen är att en trött hjärna kan inte ta in ny information. De där extra timmarna kan kännas produktiva, men i praktiken ger de nästan ingenting. Nästa gång du sätter dig måste du ändå gå igenom allt igen eftersom ingenting fastnade första gången.

Ibland är det faktiskt mer disciplin att sova och ta det imorgon istället. Det är då hjärnan får möjlighet att lagra det du redan gått igenom.

Återhämtning och sömn är alltså inte motsatsen till plugg, de är en del av lärandeprocessen. Utan dem kan hjärnan inte göra sitt jobb. Så även om du sitter och pluggar i timmar, kommer du inte lära dig särskilt mycket om du inte sover ordentligt. Det är under sömnen som hjärnan kopplar ihop och förstår informationen som du har gått igenom under dagen. Så nästa gång du känner dig helt slut, tänk att det inte är lathet att vila utan snarare en bättre strategi än att pressa på!

Om du känner igen dig i det jag beskrivit hoppas jag att du nu har fått några nya perspektiv som du kan applicera i ditt eget liv. Tack för att du läste min blogg, jag hoppas att vi ses i nästa inlägg!

/ Daniela, psykologstudent